Tips: utbränd föreningsordförande

[parellikusken]

Dum nog?
Vet i många roller som vice ordförande har vice enligt stadgarna egna ansvarsområden. I dessa fall jobbar både ordförande och vice heltid på sina uppdrag. Jag har mest varit engagerad i studentkåren de senaste åren, och där vet jag inte ett enda presidium som inte fungerar så.
Men visst, i stiftelsestyrelsen jag sitter i nu kan det säkert fungera bra att göra så, för där har inte styrelsen ett operativt ansvar mer än att sitta i beslutsfattande position.

 

[majola]

Vet inte om det är olika i olika länder - misstänker det....

Ja...

Stadgarna och hur det i praktiken har fungerat hittills har definitivt brister och måste rättas till/moderniseras. Det arbetet pågår.

Befogenheter etc är förstås viktiga i frågan, men mest handlade det om hur jag kan förhålla mig rent mänskligt - i förhållande till föreningsarbetet - till min bekant/föreningskollega... Superluddigt, jag vet. Det hela bottnar i en önskan om att "göra rätt" och vara en schysst medmänniska, mindre i paragrafer (jag erkänner att ts var oklar).

 

[tanten]

Ja...

Stadgarna och hur det i praktiken har fungerat hittills har definitivt brister och måste rättas till/moderniseras. Det arbetet pågår.

Befogenheter etc är förstås viktiga i frågan, men mest handlade det om hur jag kan förhålla mig rent mänskligt - i förhållande till föreningsarbetet - till min bekant/föreningskollega... Superluddigt, jag vet. Det hela bottnar i en önskan om att "göra rätt" och vara en schysst medmänniska, mindre i paragrafer (jag erkänner att ts var oklar).

Som medmänniska skulle jag låta personen själv avgöra hur måendet påverkas. Personen har ju inte blivit omyndig. Bara sjuk.

Samt se till att föreningsarbetet flyter på under tiden.

 

[Petruska]

Ja...

Stadgarna och hur det i praktiken har fungerat hittills har definitivt brister och måste rättas till/moderniseras. Det arbetet pågår.

Befogenheter etc är förstås viktiga i frågan, men mest handlade det om hur jag kan förhålla mig rent mänskligt - i förhållande till föreningsarbetet - till min bekant/föreningskollega... Superluddigt, jag vet. Det hela bottnar i en önskan om att "göra rätt" och vara en schysst medmänniska, mindre i paragrafer (jag erkänner att ts var oklar).

I den mänskliga delen av frågan, vad gäller personen som kanske är utbränd, så tycker jag att du visar dig aningens gränslös. Du tar itu med att lösa problem som du identifierar och på sätt som du finner lämpliga.

Nu är det ju - bör rimligtvis vara - så att här finns paragrafer. Vice ordf träder in,

Det mänskliga, som du kallar det, skulle jag säga bör komma på någon form av initiativ eller vädjan från den sjuka personen. Att du kliver in för att i din takt och på ditt vis "hjälpa" någon annan, framstår som gränslöst för mig. Jag hade haft svårt att lita på dina goda avsikter om det var jag som var den sjuka.

 

[Trissa]

I våra stadgar nämns ingen valberedning. Stadgarna är visserligen föråldrade och det har tagits in extern hjälp för att ta fram nya, men det är inte klart ännu. Det arbetet har jag dock inte alls varit med i. Om vi ska ha en valberedning, vilket jag tycker vore lämpligt av flera skäl, måste det tillsättas en arbetsgrupp för detta.

Självklart har jag och vice nu klivit in och tagit över akuta arbetsuppgifter och försöker hitta kortfristiga lösningar för att det löpande ska fungera.

Har ni samarbete med något studieförbund? Ta kontakt med dem i så fall, de kan hjälpa er med allt det här.

 

[majola]

Har ni samarbete med något studieförbund? Ta kontakt med dem i så fall, de kan hjälpa er med allt det här.

Nej, det är ingen förening i Sverige.

Det finns en entydigt majoritet för att jag ska tagga ner, så det gör jag och hoppas att det är det rätta.

 

[Petruska]

Det finns en entydigt majoritet för att jag ska tagga ner, så det gör jag och hoppas att det är det rätta.

Jag skulle säga så här: det kanske inte finns något "det rätta" du kan göra. Det är inte upp till dig vare sig att göra fel eller att göra rätt, så att säga.

 

[majola]

Jag skulle säga så här: det kanske inte finns något "det rätta" du kan göra. Det är inte upp till dig vare sig att göra fel eller att göra rätt, så att säga.

Det håller jag inte med om. Jag tycker självklart att jag har ansvar för hur jag förhåller mig till mina medmänniskor och att göre det så bra eller riktigt som möjligt.

Men det finns säkert inte ett sätt som är rätt. När min pappa var sjuk var det många som sa ungefär "Vi finns här för er, säg till om det är något vi kan göra" (och verkligen menade det). Jag tror inte att han bad om något en enda gång. Däremot vet jag att han var jätteglad för de som liksom "trängde sig på". Om någon frågade behöver du hjälp med att laga mat så sa han "nej, det är ingen fara, det fixar jag" (och drack typ en näringsdryck). Om någon sa "du, vi har massor med mat över från helgen, kan jag komma över så lunchar vi ihop, det vore så synd att slänga" så var han otroligt glad för det. Jag är nog präglad av det, men jag ska vara noga med att inte vara för framfusig nu.

 

[Lovisaleonora]

Tillägg till tidigare skrivet:
---
Vice ordförande
Vice ordförande tar över ordförandeposten när ordförande har fått förhinder och inte kan närvara. Det är viktigt att vice ordförande därför har kunskap om vad ordförandes roll och uppgifter är i föreningen. I de flesta styrelser så händer det inte så ofta att vice ordförande får vikariera för ordförande. Därför är det lämpligt att vice ordförande har ett eget ansvarsområde med egna arbetsuppgifter.
---
https://forening.se/fortroendevalda/styrelsen/ordforande/

 

[Petruska]

Det håller jag inte med om. Jag tycker självklart att jag har ansvar för hur jag förhåller mig till mina medmänniskor och att göre det så bra eller riktigt som möjligt.

Men det finns säkert inte ett sätt som är rätt. När min pappa var sjuk var det många som sa ungefär "Vi finns här för er, säg till om det är något vi kan göra" (och verkligen menade det). Jag tror inte att han bad om något en enda gång. Däremot vet jag att han var jätteglad för de som liksom "trängde sig på". Om någon frågade behöver du hjälp med att laga mat så sa han "nej, det är ingen fara, det fixar jag" (och drack typ en näringsdryck). Om någon sa "du, vi har massor med mat över från helgen, kan jag komma över så lunchar vi ihop, det vore så synd att slänga" så var han otroligt glad för det. Jag är nog präglad av det, men jag ska vara noga med att inte vara för framfusig nu.

Nu vet jag ju inte vad ni har för relation, men det jag menar är att det KAN vara så att det finns så lite du kan göra att det liksom inte finns något som är särskilt rätt. Mer skada kan man däremot alltid göra, både med goda och med dåliga avsikter.

Jag uppfattar att vi trivialiserar psykisk ohälsa när vi tror atr vi som lekmän och vänner kan göra särskilt mycket åt den. Det tror vi ju inte när det gäller andra sjukdomar.

 

[majola]

Nu vet jag ju inte vad ni har för relation, men det jag menar är att det KAN vara så att det finns så lite du kan göra att det liksom inte finns något som är särskilt rätt. Mer skada kan man däremot alltid göra, både med goda och med dåliga avsikter.

Jag uppfattar att vi trivialiserar psykisk ohälsa när vi tror atr vi som lekmän och vänner kan göra särskilt mycket åt den. Det tror vi ju inte när det gäller andra sjukdomar.

Fast om vi tänker att hon t ex hade fått cancer (det var det första som föll mig in nu), då hade jag ju också försökt "hjälpa" (och hoppats att det inte blev att stjälpa). Vi har som familj erbjudit barnvakt, hjälp med handling etc, det är ju mer avlastning än behandling så att säga.

 

[monster1]

Fast om vi tänker att hon t ex hade fått cancer (det var det första som föll mig in nu), då hade jag ju också försökt "hjälpa" (och hoppats att det inte blev att stjälpa). Vi har som familj erbjudit barnvakt, hjälp med handling etc, det är ju mer avlastning än behandling så att säga.

Det är ju jättebra att erbjuda hjälp, men jag tror man ska passa sig för att göra saker som känns som att någon går överhuvudet på en. För mig när jag var sjuk så ökade det min stress och därmed utmattning när mina chefer istället började kringå min yrkesroll istället för att ställa frågan om jag ville ta uppdrag eller ej. Det förstärker känslan av brist på kontroll. Så lös akuta saker nu och sedan pratar ni med henne. Hon måste själv få chansen att landa i sina beslut, för det är ju just hennes beslut om hon vill sluta som ordförande eller ej .

 

[Petruska]

Fast om vi tänker att hon t ex hade fått cancer (det var det första som föll mig in nu), då hade jag ju också försökt "hjälpa" (och hoppats att det inte blev att stjälpa). Vi har som familj erbjudit barnvakt, hjälp med handling etc, det är ju mer avlastning än behandling så att säga.

Även i det fallet skulle ju din hjälp kunna framstå som att du tar itu med det som du tycker att personen behöver hjälp med, det skulle kunna framstå som att du marshcerar mycket fortare fram med saker och ting än vad personen vill, och på en massa andra sätt som faktiskt gör att man kan fråga sig för vems skull du (eller vem som helst) griper in.

Och i det här specifika fallet, om hon nu är utbränd, så är det ju i mycket högre grad själva ohälsan du ger dig in i, när du arrangerar med hjälpinsatser i er organisation med mera. Inte som att hjälpa en cancersjuk att handla, riktigt, utan lite mer som att koka örtte åt en cancersjuk för att det säkert är nyttigt med örtte när man har cancer.

 

[majola]

Även i det fallet skulle ju din hjälp kunna framstå som att du tar itu med det som du tycker att personen behöver hjälp med, det skulle kunna framstå som att du marshcerar mycket fortare fram med saker och ting än vad personen vill, och på en massa andra sätt som faktiskt gör att man kan fråga sig för vems skull du (eller vem som helst) griper in.

Och i det här specifika fallet, om hon nu är utbränd, så är det ju i mycket högre grad själva ohälsan du ger dig in i, när du arrangerar med hjälpinsatser i er organisation med mera. Inte som att hjälpa en cancersjuk att handla, riktigt, utan lite mer som att koka örtte åt en cancersjuk för att det säkert är nyttigt med örtte när man har cancer.

Det är alltså den här familjen som vi erbjudit handling och barnpassning. Inom föreningen har jag ordnat ett par julklappar som måste ut den här veckan.

Men jag har fattat poängen och kommer att hålla mig i bakgrunden i fortsättningen.

 

[MiniLi]

Hur väljs styrelsen om ni inte har en valberedning? Vem förbereder förslagen till nästa årsmöte?
Låter jättekonstigt.

Oavsett så kan inte en valberedning göra så mkt nu mer än att förbereda årsmötet. Det går nog inte att ta in nytt folk i styrelsen utan extrainsatt årsmöte?

Vice ordförande får ta över och delegera uppgifter nu när personen ligger på sjukhus.
Sedan är det väl lämpligt att prata med personen och fråga om hen verkligen orkar med sitt uppdrag, om man ska försöka omfördela några uppgifter eller liknande.

Jag tycker du resonerar klokt. Jag tolkar "gått in i väggen" och "sjukhus" som att hen är inlagd i psykiatri?
Ni kan ju inte gå bakom ryggen på personen men uttryck er oro tydligt. Att bara titta på när någon kör slut på sig själv (och kanske drar med sig föreningen om det går illa?) är ju knappast snällt.

 

[ptr]

I en del föreningars stadgar står det bara sådana punkter som är påverkbara eller annorlunda än typstadgar som kommer av att föreningen är ansluten till något förbund. Ett bökigt system men det förekommer.

Vice har föreslagit en handlingsmodell - justast är att respektera det föreslagna arbetssättet då det nu är vice som ska leda och fördela arbetet. Först om det inte skulle fungera alls så blir det cirkusen att reda i det, men då lär ni vara framme vid årsmötet i allafall! Det som ligger närmast är väl bokslut, årsberättelser, nästa års verksamhetsplan och budjet mm. Allt sådant är samma varje år oavsett vem som håller i styret!