Tips sökes!

[Masqueradee]

Jag har en bekant till mig som skaffat valp. Hon har haft den i ungefär en månad och har stött på ett problem. Ofta när hon (eller någon annan) är ute och går med hunden så attackerar han byxbenen/skor och ibland hoppar han även upp efter händer. Till en början stannade hon och tittade på honom tills han slutade och sa (inte på skarpen) till honom att sluta. Detta hjälpte inte alls men då bad jag henne att prova att totalt ignorera honom och bara fortsätta gå. Detta fungerar hyfsat men ibland inte alls. Tar man bort honom med handen biter han bara i handen istället. Problemet kan uppstå när de precis ska gå ut och gå, när de kommer tillbaka från promenaden, när de går själva, i grupp, när de har tränat (sitt/ligg, kom, stå etc), när han går lös.. Ja jag har i alla fall inte kunnat se något mönster.
Han biter även gärna i händerna när man böjer sig ned för att klappa honom.
Det är en tysk mellan-spets (mittelspets?) och en o-kastrerad hane.

Ägaren går ingen valp-kurs (vill men det krockade med något) och det är mest jag som får svara på hennes frågor och så lär jag henne allt jag kan, vilket inte är mycket då jag bara har haft hand om andras hundar och är absolut ingen expert (vilket hon vet om).

 

[dpmatte]

Alla valpar hittar på dumheter när de är små och vissa fortsätter upp i ålder. Det bästa man kan göra är att stanna upp och vända ryggen till och helt ignorera. Om valpen biter i händerna när man vill klia/klappa så tar man bort händerna och vänder ryggen till. Vissa lär sig snabbt, andra kan ta längre tid på sig, att om "jag" bits så är det ingen som vill prata med mig. Man måste vara konsekvent och göra likadant varje gång. En matte/husse som står helt stilla med ryggen åt är inte alls kul. Men är "jag" snäll så blir jag klappad och får beröm och godisbit. Att hålla på med nej/fy är helt förkastligt, ju mer man hojtar ju mer tycker valpen att man hejar på den att fortsätta med ofoget.

Jag gick för ett antal år sedan kurs bl a tillsammans med en dobermann med matte. Hunden drog o slet i mattes armar/ben/kläder och matte drog o slet för att komma loss. Instruktören sa till henne att stå bara helt stilla, men matte vågade inte. Hon menade att hunden skulle bita sönder henne. Så slumpade det sig en gång att hon o jag kom lite för tidigt till kursen. Dobermannen gick igång och jag sa samma sak som instruktören: stå helt stilla. Jag satte min hund i bilen och sen testade vi. När någon fanns som kunde ta hunden så vågade hon. Det tog cirka 10 sekunder innan han gav upp att få fart på matte första gången. När det hade gått 3 veckor slutade han direkt när matte stod stilla. Ofoget var kvar länge efter det, men han slutade direkt när matte stod stilla varje gång.

 

[Red_Chili]

Har hon halsband eller sele på hunden? Jag har sele på Ebrah och tack vare det kan jag hålla i henne när hon försöker hoppa efter alla människor vi möter ute. Med halsband sprattlar hon bara runt och hugger i allt. Jag håller i selen när jag märker att det inte kommer räcka att korta kopplet. Hinner jag så ger jag en godis också. Så fort hon fokuserar på annat än mötande människa så berömmer jag massor.

 

[Och_Aye]

Med mina huggormar har jag hållt i halsbandet och sett till att de inte kommer åt händerna. Direkt när dom slutat hugga = släppa. Då har dom rätt snabbt fattat att om man hugger som en kobra blir det tråkigt och när man slutar kan man få röra sig/promenera/fortsätta med vad som helst förutom just att bita.

 

[Monstermom]

Håller med de andra, hitta ett sätt att hindra valpen (utan att ge den något att kämpa mot) och vänta ut med passivitet. Sen är det så, även om det inte är något man vill höra kanske, att valpar bits. Så ja, till viss del är det något man kan träna men till väldigt stor del är det något man får vänta ut. Självklart ska man inte låta valpen använda en som tuggleksak! Men man får ha förståelse för att den är liten och bara är en hund...

Sen låter det lite som att mönstret är att han biter när det blir lite för mycket, när han blir överstimulerad och/eller frustrerad. Din kompis kan titta på aktiva nedvarvningsövningar också (inte något att ta till vid bitandet förrän det i så fall är ordentligt inlärt först), tex Bodfäldts ryggsäcken eller liknande.

 

[inverterad]

Tja, valpar är pirayor, några mer än andra... Speciellt i början kan det vara väldigt jobbigt innan man får ett gemensamt språk och kan kommunicera ordentligt. Det bästa är att inte göra så stor affär av det. Om hunden kampar med kläder och händer, dvs rycker och sliter, så är det nog effektivt att stå till och bli riktigt urtrist, och så utrusta sig med lite tålamod - det kan ju bli mååånga urtrista små pauser under en dag. Om valpen bits så det gör ont så funkar det bra på en del att skrika till, ungefär som en annan valp skulle göra om det gjorde ont, och gå därifrån - svårt när man är ute kanske, men funkar inomhus. Bits valpen för att en är övertrött (valpar pallar ganska så lite stimulans i början innan det börjar snurra i kolan) så öva passivitet. Det viktigaste är nog att inte bli arg och inte göra en konflikt av det. För de allra, allra, allra flesta så växer det värsta bitandet bort utan att man gjort så särskilt mycket alls, bara man inte skapar en konflikt eller laddad situation kring det.

 

[Masqueradee]

Tack för alla svar! Ska vidarebefordra detta och se om det hjälper
Att valpar bits och blir lätt överstimulerade förstår jag, det är bara det att jag tycker att det är skillnad mellan att bita och typ "attackera". Beteendet kommer säkert att försvinna med tiden, men då vet jag att vi inte var helt ute och cyklade med att ignorera!

 

[Monstermom]

Att valpar bits och blir lätt överstimulerade förstår jag, det är bara det att jag tycker att det är skillnad mellan att bita och typ "attackera".

Njaeaä... Visst, det är skillnad på att valpar tuggar och gnager och att valpar "attackbiter", men de brukar göra båda delar så skillnaden kanske inte är så viktig?

 

[Masqueradee]

Njaeaä... Visst, det är skillnad på att valpar tuggar och gnager och att valpar "attackbiter", men de brukar göra båda delar så skillnaden kanske inte är så viktig?

Men jag tänker att bemötandet kanske blir lite annorlunda? När man hälsar blir det lite "lukt-slick-gnag" och han är helt lugn medan när man är ute och går så morrar han till och så har man en valp hängandes i vaden typ.

 

[Monstermom]

Men jag tänker att bemötandet kanske blir lite annorlunda? När man hälsar blir det lite "lukt-slick-gnag" och han är helt lugn medan när man är ute och går så morrar han till och så har man en valp hängandes i vaden typ.

Jag hänger inte med på frågan, sorry?

 

[inverterad]

Men jag tänker att bemötandet kanske blir lite annorlunda? När man hälsar blir det lite "lukt-slick-gnag" och han är helt lugn medan när man är ute och går så morrar han till och så har man en valp hängandes i vaden typ.

Det du kallar "attack-bita" skulle jag kalla "leka".

 

[Red_Chili]

Det du kallar "attack-bita" skulle jag kalla "leka".

Samma här. Min valp kan kasta sig efter allt möjligt, låta som en morrande galning och hugga tag i allt hon ser samtidigt. Hur kul som helst säger hon! Det är bara att lugnt plocka bort henne, avleda och försöka få henne att inse att det är fysiskt möjligt att göra annat än hugga i händer, koppel, pinnar, andra hunden, kopplet, händerna.... Sedan kanske vi går några meter innan allt börjar om igen. Sedan lugnar det sig och vi kan gå många meter där hon mest undersöker sådant som är vid vägkanten. När det blir tråkigt börjar hugg-cirkusen om igen

 

[Masqueradee]

Jag hänger inte med på frågan, sorry?

Tänkte mer att jag som människa kanske bemöter beteendet "attack" och "smånafs/lekande" annorlunda. Men jag ser på svaren ovan nu att det kanske mer är lek än allvar och därför inget "att bry sig om" mer än att ignorera precis som vanligt.

Som ni kanske märker har jag väldigt begränsad erfarenhet utav valp-beteende och kanske tolkar beteendet "värre" än det behöver vara

 

[Red_Chili]

Tänkte mer att jag som människa kanske bemöter beteendet "attack" och "smånafs/lekande" annorlunda. Men jag ser på svaren ovan nu att det kanske mer är lek än allvar och därför inget "att bry sig om" mer än att ignorera precis som vanligt.

Som ni kanske märker har jag väldigt begränsad erfarenhet utav valp-beteende och kanske tolkar beteendet "värre" än det behöver vara

Grejen med valpar är ju att de testar, de testar hur hårt de kan bita, hur snabbt de kan kasta sig efter saker osv osv Det viktiga är att tänka på att så tidigt som möjligt avstyra beteenden som är oönskade. Du behöver alltså inte tänka "okay, valpen hugger som en galning, den får göra det", för då sitter du lätt med en unghund eller ung vuxen som gör ungefär samma sak, lite olika beroende på ras.

Däremot finns det ingen anledning att reagera starkt på något. En vild valp är lämpligast att vara lugn med, när den gör något oönskat så avled och beröm när den istället gör något önskvärt! Beröm också när den sedan inte ens börjar med det oönskade, när den börjar fatta grejen och faktiskt bara tittar på den passerande människan istället för att kasta sig efter, det förtjänar jättemycket beröm!

Om människorna i hundens närhet försöker vara så lugna och konsekventa som möjligt, då kommer valpen förvånansvärt snabbt lära sig vad som leder till beröm och vad som bara leder till att människorna blir pisstråkiga. Den kommer då välja att göra så mycket som möjligt som leder till beröm och belöning

Det är också bra att leka med valpen, ha lite dragkamp tex, lära in "loss", "nu är vi klara" och "nu fortsätter vi!". Det är ju en uppgift för ägaren. När leken kan kontrolleras så kan ägaren sedan ha fler saker än godis att belöna med, hunden förstår ännu tydligare att ägaren är rolig att vara med men ägaren kan styra över leken så att den inte blir för vild eller pågår längre än önskat.

 

[Monstermom]

Tänkte mer att jag som människa kanske bemöter beteendet "attack" och "smånafs/lekande" annorlunda. Men jag ser på svaren ovan nu att det kanske mer är lek än allvar och därför inget "att bry sig om" mer än att ignorera precis som vanligt.

Som ni kanske märker har jag väldigt begränsad erfarenhet utav valp-beteende och kanske tolkar beteendet "värre" än det behöver vara

Aha, du menar så! Då är jag med tror jag. Men jag tänker nog att även om det låg något "allvar" bakom ett sådant beteende är det alltid rätt sätt att lugnt hindra hunden att eskalera och sen jobba på det som utlöst det. (Osäkerhet, bristande impulskontroll, långvarig stress, vad det nu kan vara.) I fallet valpbitning så är ju den utlösande faktorn just "valp" så det jobbar ju tiden på åt en.
(Men samtidigt som sagt titta på överslag pga för många intryck, jobba på förmåga att slappna av, osv. Bara inte just där och då när det brister.)

 

[inverterad]

Valpar använder ju munnen för att undersöka sin omvärld. Det är bra att avleda, och det är väldigt bra att använda leken till sin egen fördel, och visa valpen att det är helt okej att bita och slita i rätt saker vid rätt tillfälle! Och sen gör tiden sitt till, och mycket av problemet försvinner av sig själv, när valpen blir äldre och får lite mer vett än en myra. Det viktigaste är att bygga en bra relation under tiden.

 

[Masqueradee]

Aha, du menar så! Då är jag med tror jag. Men jag tänker nog att även om det låg något "allvar" bakom ett sådant beteende är det alltid rätt sätt att lugnt hindra hunden att eskalera och sen jobba på det som utlöst det. (Osäkerhet, bristande impulskontroll, långvarig stress, vad det nu kan vara.) I fallet valpbitning så är ju den utlösande faktorn just "valp" så det jobbar ju tiden på åt en.
(Men samtidigt som sagt titta på överslag pga för många intryck, jobba på förmåga att slappna av, osv. Bara inte just där och då när det brister.)

Jag har tänkt på det där med för mycket intryck. Just nu är det många som sitter hundvakt åt honom i perioder på ungefär 2-6h åt gången (ungefär 5 stycken inklusive ägaren). Hur mycket påverkar det en valp? Jag tänker att det lätt kan vara fem stycken i en familj men där är ju alla familjemedlemmarna på plats större delen av tiden medan här byts personerna ut. Valpen är till större delen på plats i samma lägenhet.

 

[Monstermom]

Jag har tänkt på det där med för mycket intryck. Just nu är det många som sitter hundvakt åt honom i perioder på ungefär 2-6h åt gången (ungefär 5 stycken inklusive ägaren). Hur mycket påverkar det en valp? Jag tänker att det lätt kan vara fem stycken i en familj men där är ju alla familjemedlemmarna på plats större delen av tiden medan här byts personerna ut. Valpen är till större delen på plats i samma lägenhet.

Hur mycket valpen påverkas beror dels på valpens egen personlighet. En del hundar är helt enkelt födda klädda i teflon, allt bara rinner av dem. Andra är födda med flanell ytterst, allt antingen fastnar eller sätter tydliga spår. Sen beror det väldigt mycket på vad mer som förändras än vem det är som kommer, alltså hur dessa olika personer får valpens värld att vara annorlunda. Om det är olika regler och aktivitetsnivå, om valpen får chans (eller ännu hellre uppmuntras) att vila ordentligt, om det ska lekas och busas, osv. Om det är ett problem eller inte för valpen går inte att säga generellt, men det bör gå att se om ni ser till hur valpen påverkas av upplevelsen. Får den svårare och svårare att varva ner? Överreagerar den på stimuli den annars ryckt på axlarna åt? Osv.

En känsligare hund behöver en tydligare värld, ser man att något är för svårt får man försöka förenkla saker för den. Men det finns ingen anledning att anta att en handfull olika människor i en valps liv är för många i största allmänhet. Och det lilla du beskrivit i tråden om den här valpen behöver inte vara något varningstecken av något slag, valpar bits som sagt.