Tips om hur jag bäst hanterar resursvaktande hos nyligen inflyttad rescuehund från Rumänien?

[Jojjolina]

Hej alla hundmänniskor!

Jag skulle behöva råd! Har precis blivit jourhem åt en 4 årig kille från Rumänien då de som adopterade honom inte kunnat ha kvar honom pga allergi. Han är överlag mild och mer åt det försiktiga hållet gällande allt förutom min nuvarande hund (10årig rescuehund från Spanien som bott med mig i 9 år, de är ca lika stora). Under de få dagarna han varit här har han attackerat min hund när jag gett honom uppmärksamhet, när min hund vistats i samma rum som mat blivit tillagad och även fortsatt hoppa på och bita honom precis efteråt.

Den rumänska hunden kommer från tuffa shelterförhållanden och har utöver det nu även under sin rätt så korta tid i Sverige hunnit ha tre olika hem. Så det är ju inte alls konstigt att han nu vill försvara de resurser som han hittat här och då har min hund tyvärr blivit det främsta hotet.

Min hund som vanligtvis är glad och väldigt taggad på det mesta smyger nu omkring med sänkt svans och håller sig på avstånd från den nyinflyttade och från triggers som tex mig och mat (han vågar inte äta mat om han ser den andra hunden). Jag mår så dåligt av att se honom såhär då det inte var hans dumma beslut att bjuda in en till i familjen. Och han mår antagligen inte alls bra av det heller. Men samtidigt vill jag ju ge den nya hunden en riktig chans och inte än en gång rycka bort hans bräckliga trygghet i livet. Vill dock absolut inte att det ska ske på min hunds måendes bekostnad

Nån som har några kloka råd om hur jag bäst hanterar detta? Och hur mkt tid jag borde ge det? Försöker ge dem båda lika mkt uppmärksamhet och skala bort alla de triggers jag kan och samtidigt ha med dem båda och försöka skapa positiva upplevelser för dem tillsammans.

Tacksam för alla svar

 

[tanten]

Min första fråga som jag skulle ställt till mig själv - lever hunden ett värdigt och lyckligt liv? Uppryckt från bekant tillvaro och nu flyttad runt i hem efter hem.

Allt tryggtoch välbekant är borta för alltid och han visar sin mentala hälsa/status genom att attackera och visa aggressivitet coh rädsla. Det är inte ett värdigt liv för hunden och går inte att återställa till det han är van vid.

Hade det varit min hund hade jag låtit honom somna och inte lida mer. I djurvälfärdens namn.

Sorry
/bistertanten

 

[Sel]

Jag skulle separera dem omedelbums. Använd kompostgaller eller banrgrindar i huset, låt dem bara umgås under koppelpromenader utomhus till en början, gör trevliga saker tillsammans eller vid sidan av varandra men låt inga fler konflikter uppstå, din hund ska inte behöva ta stryk från den här nya och för var gång de ryker ihop blir chansen att de någonsin kommer att fungera ihop mindre och mindre.

 

[Sel]

Ta sedan hjälp av någon kunnig instruktör/tränare som har erfarenhet av att jobba med bekymrade rescues, är mitt tips.

 

[Rosett]

Jag skulle kontakta ägaren och säga att de får hämta hunden omedelbart.
Har ägaren försäkring som täcker skador den orsakar på dig och din hund? Din hund och du kan bli allvarligt skadade.

Tänkte skriva det @tanten skrev.

 

[RedQueen]

Det kan vara så enkelt också att hunden inte går ihop med andra hundar och då stressar hela situationen upp den med dels att flytta och hamna med en annan hund. Då spelar det liksom ingen roll hur mycket du än försöker, hunden kommer inte må bra förrän den hamnar i ett hem där det kan garanteras att den blir ensamhund och aldrig behöver flytta.

Jag hade kontaktat ägarna och bett dem hämta hunden och ordna med situationen själva, din egen hund kommer före.

Edit: sen är jag alltid misstänksam när det plötsligt dyker upp allergier kring omplaceringar och rescue-hundar. Händer lite för ofta, om man säger så.

 

[Pilot]

Kompostgaller och gärna dubbelt med en gång i mitten så att de inte kan komma åt att nosa/ gruffa.

Sen hade jag i första hand tagit kontakt med föreningen då de förhoppningsvis har en del erfarenheter och annars hade jag tagit kontakt med en beteendevetare eller liknande, inte hundtränare då de oftast är bra på andra saker.

Sen ska du skydda din hund mot att bli påhoppad så ingen mat/leksak/godis osv i samma rum även om de är bakom galler. Kompostgaller är inte stabilt nog att separera om den andra hunden vill bråka.
Jag hade även skaffat en mjuk men rejäl munkorg att ha inne "försäkerhets skull".

Jag hade inte rastat dem ihop utan sett till att skapa en egen relation först och vara 100% säker på att din andra hund kan vara trygg i sitt hem.

Jag personligen hade tackat för mig, mest för att det låter som att du har ett jättejobb framför dig.

 

[ginnies]

Nån som har några kloka råd om hur jag bäst hanterar detta? Och hur mkt tid jag borde ge det? Försöker ge dem båda lika mkt uppmärksamhet och skala bort alla de triggers jag kan och samtidigt ha med dem båda och försöka skapa positiva upplevelser för dem tillsammans.

Tacksam för alla svar

Ingen tid alls. Stackars din egna hund.

 

[Xomymy]

Jag tog hand om en jrt-pomme blandning som var extremt aggressiv mot min hund och skulle konstant attackera honom och jaga in honom i hörn, under möbler osv. Han satt bara och gömde sig. Det var verkligen inte rättvist så de två veckorna vi hade honom tills vi hittat ett nytt hem så fick labben stanna hos mina föräldrar. Hade det inte gått ut över din hund såhär mycket kanske man kunde försöka träna men om din hund går omkring och smyger så mår den ju inte bra alls. Antingen skickar du tillbaka den nya hunden eller så får någon passa din hund tills du lyckats lösa denna situationen, det är vad jag skulle rekommendera. Hur du sen löser det om det är omplacering, avlivning, träning osv är upp till dig att avgöra

 

[Malibu_Stacy]

Hej alla hundmänniskor!

Jag skulle behöva råd! Har precis blivit jourhem åt en 4 årig kille från Rumänien då de som adopterade honom inte kunnat ha kvar honom pga allergi. Han är överlag mild och mer åt det försiktiga hållet gällande allt förutom min nuvarande hund (10årig rescuehund från Spanien som bott med mig i 9 år, de är ca lika stora). Under de få dagarna han varit här har han attackerat min hund när jag gett honom uppmärksamhet, när min hund vistats i samma rum som mat blivit tillagad och även fortsatt hoppa på och bita honom precis efteråt.

Den rumänska hunden kommer från tuffa shelterförhållanden och har utöver det nu även under sin rätt så korta tid i Sverige hunnit ha tre olika hem. Så det är ju inte alls konstigt att han nu vill försvara de resurser som han hittat här och då har min hund tyvärr blivit det främsta hotet.

Min hund som vanligtvis är glad och väldigt taggad på det mesta smyger nu omkring med sänkt svans och håller sig på avstånd från den nyinflyttade och från triggers som tex mig och mat (han vågar inte äta mat om han ser den andra hunden). Jag mår så dåligt av att se honom såhär då det inte var hans dumma beslut att bjuda in en till i familjen. Och han mår antagligen inte alls bra av det heller. Men samtidigt vill jag ju ge den nya hunden en riktig chans och inte än en gång rycka bort hans bräckliga trygghet i livet. Vill dock absolut inte att det ska ske på min hunds måendes bekostnad

Nån som har några kloka råd om hur jag bäst hanterar detta? Och hur mkt tid jag borde ge det? Försöker ge dem båda lika mkt uppmärksamhet och skala bort alla de triggers jag kan och samtidigt ha med dem båda och försöka skapa positiva upplevelser för dem tillsammans.

Tacksam för alla svar

Jourhunden behöver få bo i ett hem utan andra hundar. Sen kan man jobba på problemen därifrån.
Jag hade aldrig utsatt min egen hund för det den får utstå nu, den gamla/första hunden måste ju gå före och har rätt att leva ett tryggt och avslappnat liv i sitt egna hem.

 

[Nytant]

Jag hade inte gett det mer tid, för båda hundars och din skull.

 

[Gnist]

Under de få dagarna han varit här har han attackerat min hund när jag gett honom uppmärksamhet, när min hund vistats i samma rum som mat blivit tillagad och även fortsatt hoppa på och bita honom precis efteråt.

Den rumänska hunden kommer från tuffa shelterförhållanden och har utöver det nu även under sin rätt så korta tid i Sverige hunnit ha tre olika hem. Så det är ju inte alls konstigt att han nu vill försvara de resurser som han hittat här och då har min hund tyvärr blivit det främsta hotet.

Min hund som vanligtvis är glad och väldigt taggad på det mesta smyger nu omkring med sänkt svans och håller sig på avstånd från den nyinflyttade och från triggers som tex mig och mat (han vågar inte äta mat om han ser den andra hunden).

Läs vad du skrivit höt ovan och ställ dig frågan om du vill att din normalt sett glada, pigga hund ska bli en strykrädd, reaktiv hund (det sistnämnda kommer så småningom om situationen får fortgå)

Jag hade inte get den andra hunden mer tid av den enkla anledningen att det kommer inte hjälpa och jag hade definitivt inte omplacerat den vidare!

Ett samtal till närmaste veterinär och boka tid för avlivning är -för mig- det bästa alternativet för hunden i den givna situationen.

Hårt? Kanske det, men man måste inte rädda alla, speciellt inte på andras bekostnad.

 

[Jojjolina]

Tack för alla svar! Jag kommer definitivt inte avliva den rumänska hunden! Som jag skrev har han bara varit en kort tid i Sverige och antagligen bott resterande delen av sitt liv på gatan eller vid shelter för hemlösa hundar. Hemmet som ursprungligen adopterade honom hade honom i ca en vecka och var superledsna då de inte kunde behålla honom (allergi till graden av andningssvårigheter och igensvullna ögon/ansikte trots mediciner) och innan dess bodde han en kort tid hos personen som hjälpt honom komma till Sverige. Så han har alltså antagligen aldrig i sitt liv upplevt hur det är att ha något eget/en egen människa och också behövt strida för det lilla han fått/haft. Dvs inte alls konstigt att han, iaf nu initiellt, ser min hund som ett hot. (Min förhoppning, och så som han presenterades enligt hen som accepterade oss som jourhem, var att han skulle känna sig trygg med en annan hund i huset och snabbare komma till rätta då också).

Han är i övrigt en väldigt fin hund - pigg, lekfull och gosig och väldigt uppmärksam på mig och superglad att få hänga med överallt. Han har heller inga problem med hundmöten eller liknande. Så hade jag inte haft min nuvarande hund hade jag inte ens tänkt tanken på att inte behålla honom.

Men! Jag håller också med om att det inte fungerar här som det är just nu min egen hund ska ju självklart inte behöva bli påhoppad i sitt eget hem och känna att han behöver smyga runt den nya hunden för att det inte ska hända igen. Direkt när det hände en första gång frågade jag hen som anlitade oss som jourhem om råd och enligt hen krävde det sin tid och var bäst att inte göra en så stor deal av för då skulle det bara bli värre. Plus att självklart undvika alla extra triggande situationer då. Så det var väl främst såna råd men mer detaljerade som jag var ute efter när jag frågade här med men svaren har ändå fått mig att inse att den rumänska killen nog antagligen skulle passa allra bäst som ensamhund, iaf tills han blivit trygg med sin nya människa. Så ska ta och höra av mig till min kontaktperson igen och be hen ta honom tillbaka och söka ett nytt hem åt honom, ett utan andra hundar denna gång.

 

[Sel]

Tack för alla svar! Jag kommer definitivt inte avliva den rumänska hunden! Som jag skrev har han bara varit en kort tid i Sverige och antagligen bott resterande delen av sitt liv på gatan eller vid shelter för hemlösa hundar. Hemmet som ursprungligen adopterade honom hade honom i ca en vecka och var superledsna då de inte kunde behålla honom (allergi till graden av andningssvårigheter och igensvullna ögon/ansikte trots mediciner) och innan dess bodde han en kort tid hos personen som hjälpt honom komma till Sverige. Så han har alltså antagligen aldrig i sitt liv upplevt hur det är att ha något eget/en egen människa och också behövt strida för det lilla han fått/haft. Dvs inte alls konstigt att han, iaf nu initiellt, ser min hund som ett hot. (Min förhoppning, och så som han presenterades enligt hen som accepterade oss som jourhem, var att han skulle känna sig trygg med en annan hund i huset och snabbare komma till rätta då också).

Han är i övrigt en väldigt fin hund - pigg, lekfull och gosig och väldigt uppmärksam på mig och superglad att få hänga med överallt. Han har heller inga problem med hundmöten eller liknande. Så hade jag inte haft min nuvarande hund hade jag inte ens tänkt tanken på att inte behålla honom.

Men! Jag håller också med om att det inte fungerar här som det är just nu min egen hund ska ju självklart inte behöva bli påhoppad i sitt eget hem och känna att han behöver smyga runt den nya hunden för att det inte ska hända igen. Direkt när det hände en första gång frågade jag hen som anlitade oss som jourhem om råd och enligt hen krävde det sin tid och var bäst att inte göra en så stor deal av för då skulle det bara bli värre. Plus att självklart undvika alla extra triggande situationer då. Så det var väl främst såna råd men mer detaljerade som jag var ute efter när jag frågade här med men svaren har ändå fått mig att inse att den rumänska killen nog antagligen skulle passa allra bäst som ensamhund, iaf tills han blivit trygg med sin nya människa. Så ska ta och höra av mig till min kontaktperson igen och be hen ta honom tillbaka och söka ett nytt hem åt honom, ett utan andra hundar denna gång.

Men tills han åker hoppas jag verkligen att du håller dem separerade nu? Det vore ju förbaskat synd om något allvarligt skulle hända dig eller någon av hundarna.

 

[lilstar]

Jag tycker ändå du behöver vara tydlig med den rumänska hundens ägare att det måste sättas en gräns för hur mycket trauma den ska behöva utsättas för. Flyttas runt i tre olika hem i Sverige som inte funkat och innan dess som du skriver tuffa shelterförhållanden, kanske även valpfabrik eller förvildade förhållanden som start på livet. Visst kan man ge chans efter chans men man måste också väga in lidande på grund av stress mot vad hunden får för livskvalitet av att fortsätta flyttas runt i hopp om att något hem slutligen ska funka okej. Den här hunden kommer alltid bära med sig sina trauman och således alltid ha höga krav på sin omgivning för att både den och de runt om den ska kunna må bra.

 

[Zoya]

Ibland undrar jag för vems skull man slussar runt dessa traumatiserade hundar. Det är ju knappast för hundens skull. En hund som bott hela sitt liv som gatuhund/shelterhund vet ju inget annat och man gör den mest troligt en björntjänst genom att sätta den i en bur i ett flygplan/bil och skjutsa över den till en okunnig barnfamilj i Sverige som mest troligt lever i någon slags rosa bubbla om att de ska få en mysig gosehund som vill sitta i knät och sova i sängen.

Är dessa människor (både de som är s.k rescuers och familjerna här i Sverige) så pass naiva att de tror att de gör hunden en tjänst eller är det för att de kan klappa sig själva på ryggen om att de varit så godhjärtade och "räddat" en hund från dåliga förhållanden.
Dessa hundar skulle nog må bäst om de fick slippa resa långt och bli placerade hos svenskar och istället få somna in i den miljö de är vana vid. En död hund lider nämligen inte medans många av de som slussas hit de facto gör det, TS hund verkar vara en av dem.

Detta var inte specifikt riktat mot TS utan en generell fundering om den här branschen.

 

[Migo]

Jag tycker ändå du behöver vara tydlig med den rumänska hundens ägare att det måste sättas en gräns för hur mycket trauma den ska behöva utsättas för. Flyttas runt i tre olika hem i Sverige som inte funkat och innan dess som du skriver tuffa shelterförhållanden, kanske även valpfabrik eller förvildade förhållanden som start på livet. Visst kan man ge chans efter chans men man måste också väga in lidande på grund av stress mot vad hunden får för livskvalitet av att fortsätta flyttas runt i hopp om att något hem slutligen ska funka okej. Den här hunden kommer alltid bära med sig sina trauman och således alltid ha höga krav på sin omgivning för att både den och de runt om den ska kunna må bra.

Jag tycker det är helt makalöst att folk som påstår sig tycka om djur utsättet "gatuhundar" för stressen att flyttas på detta sättet. Hur kan den öht ha hamnat i ett hem som inte visste att de var allergiska? Vart finns kunskapen och insikten i vilket arbete det är att tillgodose behoven hos hunden?

Organisationer som jobbar så borde förbjudas av djurskyddsskäl.

 

[LaMagia]

Tack för alla svar! Jag kommer definitivt inte avliva den rumänska hunden! Som jag skrev har han bara varit en kort tid i Sverige och antagligen bott resterande delen av sitt liv på gatan eller vid shelter för hemlösa hundar. Hemmet som ursprungligen adopterade honom hade honom i ca en vecka och var superledsna då de inte kunde behålla honom (allergi till graden av andningssvårigheter och igensvullna ögon/ansikte trots mediciner) och innan dess bodde han en kort tid hos personen som hjälpt honom komma till Sverige. Så han har alltså antagligen aldrig i sitt liv upplevt hur det är att ha något eget/en egen människa och också behövt strida för det lilla han fått/haft. Dvs inte alls konstigt att han, iaf nu initiellt, ser min hund som ett hot. (Min förhoppning, och så som han presenterades enligt hen som accepterade oss som jourhem, var att han skulle känna sig trygg med en annan hund i huset och snabbare komma till rätta då också).

Han är i övrigt en väldigt fin hund - pigg, lekfull och gosig och väldigt uppmärksam på mig och superglad att få hänga med överallt. Han har heller inga problem med hundmöten eller liknande. Så hade jag inte haft min nuvarande hund hade jag inte ens tänkt tanken på att inte behålla honom.

Men! Jag håller också med om att det inte fungerar här som det är just nu min egen hund ska ju självklart inte behöva bli påhoppad i sitt eget hem och känna att han behöver smyga runt den nya hunden för att det inte ska hända igen. Direkt när det hände en första gång frågade jag hen som anlitade oss som jourhem om råd och enligt hen krävde det sin tid och var bäst att inte göra en så stor deal av för då skulle det bara bli värre. Plus att självklart undvika alla extra triggande situationer då. Så det var väl främst såna råd men mer detaljerade som jag var ute efter när jag frågade här med men svaren har ändå fått mig att inse att den rumänska killen nog antagligen skulle passa allra bäst som ensamhund, iaf tills han blivit trygg med sin nya människa. Så ska ta och höra av mig till min kontaktperson igen och be hen ta honom tillbaka och söka ett nytt hem åt honom, ett utan andra hundar denna gång.

Så länge du har båda hundarna måste du hålla dem isär. Det är besvärligt med grindar och dörrar överallt, men det är det enda alternativet du har. Ingen av hundarna mår bra av att tvingas vara tillsammans och du riskerar att det till slut blir allvarliga slagsmål med skador som följd.

 

[ginnies]

Jag tycker det är helt makalöst att folk som påstår sig tycka om djur utsättet "gatuhundar" för stressen att flyttas på detta sättet. Hur kan den öht ha hamnat i ett hem som inte visste att de var allergiska? Vart finns kunskapen och insikten i vilket arbete det är att tillgodose behoven hos hunden?

Det "heter" så, de behöver alltså inte vara allergiska men säger att de blivit det.

 

[ginnies]

Så ska ta och höra av mig till min kontaktperson igen och be hen ta honom tillbaka och söka ett nytt hem åt honom, ett utan andra hundar denna gång.

Smart,jättebra för en hund att flytta runt huller om buller ,och en dag så biter han en oskyldig liten hund på promenad för att nya ägaren inte är tillräckligt vaksam. Dåligt att ingen, inte heller du, tar ansvar för avlivning utan är med i detta skitsystem.