Time Out

[Jettan]

Sv: Time Out

Jag kan skicka min dotter till sitt rum när hon uppför sig illa. Ska jag vara helt ärlig tar min dotter små "time out-er" för sin egen skull, mamma har nämligen blivit så förbannad på henne att hon inte kan tala henne tillrätta så som jag gör normalt....

Ibland är time-outerna bra för föräldrarn i en laddad situation, för mig gör de att jag fungerar som förälder på ett bättre, stabilare sätt.

 

[Sedna]

Sv: Time Out

Ibland är time-outerna bra för föräldrarn i en laddad situation, för mig gör de att jag fungerar som förälder på ett bättre, stabilare sätt.

Absolut, men då är det ju föräldern som ska ta en time out och t.ex. gå på toaletten och andas lite och inte ungen som ska stängas in på sitt rum. Tycker då jag i alla fall.

 

[Humelibumlan]

Sv: Time Out

Absolut, men då är det ju föräldern som ska ta en time out och t.ex. gå på toaletten och andas lite och inte ungen som ska stängas in på sitt rum. Tycker då jag i alla fall.

Fast det kan ju i en laddad situation vara båda som behöver en time out o ett avbryt med tid.

Jag är inte en bättre förälder än att jag förlorar tålamodet, blir irriterad o arg när Wille trotsar och medvetet provocerar mig genom att göra saker jag ber han sluta med och konsekvensen av det blir att han får gå till sitt rum, där det står han fritt att göra de saker han gjorde i mitt rum, alltså t ex kasta boll i taket osv...
Men jag försöker bryta i tid, innan det blir ett bråk, med flera varningar. Oftast räcker det med att tala om att konsekvensen av de handlingar han utför nu är att om han inte slutar får han gå till sitt rum.
Så valet blir, antingen stannar du här och resketerar mina regler i mitt rum eller så får du gå någon annanstans o göra det du nu gör, för det du gör vill jag inte att du gör i mitt rum...

Jag försöker att inte skrika på honom o vill inte han skriker åt mig heller, jag slåss inte o vill inte han ska slåss och när vi hamnar i de situationerna där han blir arg o skriker o som han nu börjat med, ska slåss åt mig, så får han lämna mitt rum i gå in på sitt o skrika o slå en nalle...

Jag vet inte om det är rätt eller fel, men det funkar ganska bra för oss och Wille tar det som jag anser bra o på rätt sätt.
Han är en glad o snäll kille som oftast lyssnar o går att resonera med i 8 fall av 10.

Men tycker ni det är fel, så tar jag gärna emot tips på andra lösningar

 

[Sedna]

Sv: Time Out

Fast det kan ju i en laddad situation vara båda som behöver en time out o ett avbryt med tid.

Visst kan båda behöva en time out, sätta sig ned, lugna ner sig och fundera, men att tvinga ungen in på sitt rum, eller annan plats, som bestraffning tycker jag är hårt och i de fall jag upplevt det irl så har jag upplevt det som en desperat metod från en förälder som inte orkar med situationen. Där det i första hand varit föräldern som behövt en time out för att andas lite och få tillbaka tålamodet för att på ett rationellt sätt kunna lösa problemet, istället för att bara bära in ungen på sitt rum.

 

[Humelibumlan]

Sv: Time Out

Visst kan båda behöva en time out, sätta sig ned, lugna ner sig och fundera, men att tvinga ungen in på sitt rum, eller annan plats, som bestraffning tycker jag är hårt och i de fall jag upplevt det irl så har jag upplevt det som en desperat metod från en förälder som inte orkar med situationen. Där det i första hand varit föräldern som behövt en time out för att andas lite och få tillbaka tålamodet för att på ett rationellt sätt kunna lösa problemet, istället för att bara bära in ungen på sitt rum.

Vad tycker du är en bättre metod att använda sig av?

Det är väl även hårt att lämna/gå ifrån barnet på en plats för att ta en time out själv o vad sker om barnet följer efter?
Min son skulle bli upprörd om jag låste in mig på toaletten o stängde ut han på så sätt.
Han slulle oxå se det som en vinst om han kastar boll i mitt rum o jag lämnar rummet, antingen skullehan följa efter eller fortsätta kasta bollen och sen blir jätte ledsen o säga 1000 förlåt när han rivit ner något som gått sönder..

Nu har vi ingen diktatur här, utan vi pratar då om vanlig respekt o har man inte det så får man lämna och göra det man vill göra på en mer passande plats och det finns alltid olika val och det är upp till barnet att välja själv.

 

[Wysiwyg]

Sv: Time Out

Min kusin och hennes man från Australien körde time out med sin dotter när de var här i Sverige. De stängde aldrig in henne utan lät henne sitta någonstans där hon alltid kunde se och höra någon.

Kan inte säga att jag är så väl bevandrad i de teknikerna, men av vad jag har sett skulle jag absolut kunna använda mig av det om jag någon gång får barn. Det bestraffar ju inte barnet som person utan beteendet.

 

[Sar]

Sv: Time Out

Jag kan köpa att man får be barnet lämna rummet (dock finns det ingen anledning till att barnet ska gå in på just sitt rum, det räcker med att den står i däröppningen) och att man gör klart att barnet gärna får komma tillbaka när det känner att den är redo (för att ex.vis hjälpa till att sopa upp vad den just slagit ner i ilska).

Men i första hand så ska man väl kommunicera. Berätta varför man blir arg/ledsen eller varför man inte vill att barnet ska göra en viss sak i rummet. Fråga om varför barnet gör så här och om barnet har någon lösning på problemet och så kan man presentera sin lösning.
För oss har det faktiskt fungerat bra att fråga barnet om den behöver en kram när man märker att det är fullt av motstridiga känslor som spelar runt i barnet.

En rätt kul grej var när häggen hade slagit ut hos oss och jag hade pratat med barnen om att jag tyckte att det var så ljuvligt att bara sitta och andas, att jag blev alldeles lugn i hela kroppen. Sedan var det stökigt och gnälligt inne vid köksbordet och jag sa till mina 3-åringar att jag inte ville bli ovänner idag men att jag känner hur jag börjar bli mer och mer irriterad för att de befinner sig precis överallt istället för att sitta på sina stolar och äta mat.
Då säger en av mina tjejer "- Men gå ut och andas då, mamma!"

Så jag gick ut och vi kom överens om att de skulle äta jättebra medan jag satt ute och andades och mkt riktigt, när jag kom in hade de ätit upp!

Så även barnen har bra lösningar!

 

[Humelibumlan]

Sv: Time Out

Nu tycker ju jag att jag varit tydlig med att vi här komunicerar, resonerar och diskuterar och att i de fall där han får lämna har fått flera varningar och dessa varningar innehåller förklaringar till varför jag inte vill att han gör si eller så, tex:
-Jag vill inte att du kastar boll här inne, för då kan saker mamma är rädd om gå sönder, kommer du ihåg förra gången när glaset gick sönder?
Vill du kasta boll får du göra det på ditt rum, där det är dina saker som går sönder.

Sen kan de gå på följande sätt:
*Han går till sitt rum o kastar boll
*Han slutar kasta boll, stannar o gör något annat
*Han fortsätter kasta bollen i mitt rum

Fortsätter han kasta boll i mitt rum, så får han gå till sitt rum o stänga dörren om sig o sen komma ut när han vill vara i mitt rum och respektera reglerna i det.

Förövrigt bor vi i en 2a.

Detta sätt funkar som sagt för oss o Wille tar det bra.

 

[Sedna]

Sv: Time Out

Vad tycker du är en bättre metod att använda sig av?

Jag motsatte mig inte din metod i sig, utan mitt svar var riktat till din kommentar om att både förälder och barn kan behöva en time out, vilket var ett svar på det jag skrivit om att föräldern kan behöva en time out. Det var därför jag citerade, sedan svävade jag ut lite, men syftade inte på ditt sätt att hantera sådana situationer.

 

[Humelibumlan]

Sv: Time Out

Jag motsatte mig inte din metod i sig, utan mitt svar var riktat till din kommentar om att både förälder och barn kan behöva en time out, vilket var ett svar på det jag skrivit om att föräldern kan behöva en time out. Det var därför jag citerade, sedan svävade jag ut lite, men syftade inte på ditt sätt att hantera sådana situationer.

Ok.

Tänkte mest att du var kritisk mot time out o då blev jag nyfiken på vilken metod du själv använder dig av och föredrar

 

[Sedna]

Sv: Time Out

Jag vi pratar, jag förklarar konsekvenser och ger valmöjligheter. Jag har aldrig kommit till det stadiet att jag behövt be pojken i fråga att lämna rummet. Han provocerar mig inte alls på samma sätt som han provocerar sin mor, om det handlar om att jag just bara är barnvakt och inte mamma eller om det handlar om att jag har ett annat sätt att lösa situationerna kan jag bara spekulera i. Men jag skulle absolut kunna be honom att lämna rummet om jag tycker att situationen kräver det, men jag skulle aldrig tvinga honom att gå in i ett visst rum en viss tid etc. Jag tror att det finns mer kommuinkativa sätt att lösa problem på, även om det i stunden känns som en betydligt lättare väg att ta en time out.

 

[havreflinga]

Sv: Time Out

Haha nej, jag var väl troligtvis arg över något.

Okej, men då bråkade du ju inte bara för att jävlas. Du ville uttrycka en åsikt eller känsla. Så tror jag det är för alla som blir arga och börjar skrika eller t ex kasta saker. De vill kommunicera, men har inte rätt verktyg.

Vi accepterar ju att vuxna blir arga ibland. Hur skulle världen se ut om vi stängde in varenda människa som blev arg/upprörd, och släppte ut honom/henne först när han/hon var glad igen? Fast det vore ju ett smidigt sätt att aldrig behöva höra kritik...

Små barn kan oftast inte framföra kritik eller starka känslor på ett nyanserat och respektfullt sätt. Att isolera dem varje gång de flippar ur, blir ju i praktiken samma sak som att aldrig låta dem ha en stark åsikt eller känsla.

Vuxna som skriker/slåss/kastar saker bör isoleras från andra under utbrottet, för de är ju direkt farliga, med sin styrka. Men de är desto svårare att förflytta. Att handgripligen ta tag i en rasande vuxen är direkt farligt!

Men små barn ska få hjälp med att uttrycka sina känslor/åsikter på ett mer accepterat sätt, tycker jag. De är sällan så aggressiva eller starka att de blir farliga.

 

[havreflinga]

Sv: Time Out

-Jag vill inte att du kastar boll här inne, för då kan saker mamma är rädd om gå sönder, kommer du ihåg förra gången när glaset gick sönder?
Vill du kasta boll får du göra det på ditt rum, där det är dina saker som går sönder.

Ja, det låter väl bra. (Förutom möjligen det sista, som låter som att du förutsätter att han kommer att slå sönder något. Han kan ju faktiskt lyckas med att kasta boll utan att pricka fel.) Men vad gör du efter du har sagt detta? Jag upplever att det effektivaste är att gå undan och sysselsätta sig med något annat. Då signalerar man att man förutsätter att barnet kommer att följa instruktionen, och att man litar på barnet. Om man stannar kvar för att kontrollera triggar man ofta igång en maktkamp.

Samma sak gäller för vuxna. Om chefen påpekar att man gjort något fel, skulle det kännas förnedrande om han/hon stod kvar och övervakade hela tiden medan man rättade till misstaget.

Jag skulle oxå känna mig obekväm och förminskad om han/hon sa "såja, nu blev det rätt, nu var du duktig". Därför berömmer jag inte mina barn när de rättar sina misstag, om de inte själva för det på tal, ("titta mamma, nu har jag plockat upp besticken!") I alla fall inte direkt efteråt - men några timmar senare, när vi pratar om vad som hände, går det bättre att berömma.

 

[Sol]

Sv: Time Out

Visst kan båda behöva en time out, sätta sig ned, lugna ner sig och fundera, men att tvinga ungen in på sitt rum, eller annan plats, som bestraffning tycker jag är hårt och i de fall jag upplevt det irl så har jag upplevt det som en desperat metod från en förälder som inte orkar med situationen. Där det i första hand varit föräldern som behövt en time out för att andas lite och få tillbaka tålamodet för att på ett rationellt sätt kunna lösa problemet, istället för att bara bära in ungen på sitt rum.

Ja, min svärmor som är chef på BUP (någonstans i Sverige) berättade senast igår om ett dagis på hennes ort som hade stängts ner och personalen omplacerats eftersom de systematiskt använt sig av time out (i stil med skamvrå).

I de fall time outen i princip bara är en finare benämning på skamvrå är den högst olämplig och ska aldrig användas.

 

[Humelibumlan]

Sv: Time Out

Ja, det låter väl bra. (Förutom möjligen det sista, som låter som att du förutsätter att han kommer att slå sönder något. Han kan ju faktiskt lyckas med att kasta boll utan att pricka fel.) Men vad gör du efter du har sagt detta? Jag upplever att det effektivaste är att gå undan och sysselsätta sig med något annat. Då signalerar man att man förutsätter att barnet kommer att följa instruktionen, och att man litar på barnet. Om man stannar kvar för att kontrollera triggar man ofta igång en maktkamp.

Samma sak gäller för vuxna. Om chefen påpekar att man gjort något fel, skulle det kännas förnedrande om han/hon stod kvar och övervakade hela tiden medan man rättade till misstaget.

Jag skulle oxå känna mig obekväm och förminskad om han/hon sa "såja, nu blev det rätt, nu var du duktig". Därför berömmer jag inte mina barn när de rättar sina misstag, om de inte själva för det på tal, ("titta mamma, nu har jag plockat upp besticken!") I alla fall inte direkt efteråt - men några timmar senare, när vi pratar om vad som hände, går det bättre att berömma.

Kan eller kommer... men saker går sönder/ramlar ner om man kastar runt en boll inomhus i ett möblerat litet hem.. Så är det bara.
Vi bor alltså i en liten 2a och det är inga större ytor att spela boll på precis..
Och vart ska jag lixom ta vägen?

Sitter jag i soffan, så sitter jag ju kvar där, kommer jag från köket går jag tillbaka dit och alltså fortsätter med det jag gör, tror inte riktigt det blir som att övervaka honom.

Saken är ju att han i dessa fall provocerar mig o testar gränser, han är 3 år och 9 månader och han vet att vi kastar inte boll här och han har testat o vet att då ramlar saker ner. Och när saker ramlar ner så blir han ledsen och säger förlåt..