Testning

[Skreppur]

Sv: Testning

vad ska man göra om hästen..

..bockar och reser sig?
..Steppar på stället eller sidledes/bakåt/framåt?
..fryser fast? (Hoppar man av, "ger" man sig då..?)

Hjälp mig att komma på fler "tesningsscener" och hur man ska hantera dom (:

 

[moonlightgarden]

Sv: Testning

Alla, eller de flesta här på buke har väll någongång blivit testad av sin häst under hantering. Kan inte ni berätta vad eran häst gjorde/gör och hur ni hanterade/hanterar det? Skulle vara intressant (:

Jadu, första vintern bestod enbart utav att jaga henne i 1 timme i hagen innan jag red (mamma undrade varför jag red på kvällen å inte på dagen, skulle man ju behövt jagat hästen två ggr per dag, lätt lite för jobbigt liksom...)
Hon har vänt upp arselet å kickat i hagen å även ett par ggr i boxen.
Hon stod inte still på gången utan skulle alltid stå så långt till höger som möjligt, så det var bara att flytta på henne som gällde, fram å tillbaka i flertal månader innan hon lessnade.
Hon har försökt vägra gå in i stallet, klampa över en på väg in och ut ur hagen.
Hon har försökt vägrat gå förbi och över saker som är helt ofarliga, tillexempel en small björk som ligger på baken m.m.
Seddan finns det säker tonvis med lite mindre jobbiga saker som hon har försökt med oxå. Som man har glömt bort med tiden

 

[Blandrastik]

Sv: Testning

då stramar det ju i munnen så då kommer hon efter direkt. Ser inte så snyggt ut den tiden det varar men det funkar..

Vaddå ser inte så snyggt ut, bara det fungerar!

Lastar min unghingst med den typ av rep som man använder när man klippklättrar tillsammans med en väl anspassad repgrimma. Dvs inga schetna longeringslinor med små fjuttiga karbinhakar som flyger all världens väg när brunte kastar sig åt andra hållet, vilken min häst gärna gör. Det blir tvärstopp och det finns ingenting som kan gå av, han kastar sig av och an som en galning i typ 30 sekunder, vilket inte heller ser så snyggt ut och jag kan helt lugnt stå och vänta ut honom. Sen går han bara rakt in.

 

[Blandrastik]

Sv: Testning

Tack för alla svar (:

Lite frågor:


2. Om man står och klappar och ryktar en häst som plötsligt visar öronen bakåt. Ska man acceptera det och sluta med det man gör eller ta det som smånonsens? Vart går gränserna?

Jag skulle nonchalera den totalt. Såvida den inte biter, då är det ovan nämna spade som gäller.

 

[Shettisar]

Sv: Testning

Räknas det som "testning" när mina shettisar hela tiden försöker äta så fort man ska göra något??

 

[Giraff]

Sv: Testning

Min häst brukar testa nya ryttare och även mig ibland genom att stanna när man är ute och skrittar i skogen och sedan bara vända långsamt, långsamt på vägen för att gå hem igen. Det är inget kast han gör men han gör sig så seg att man knappt kan stoppa honom förrän han är runt och då drar han ner huvet så man tappar tyglarna och så går han med bestämda steg hemåt. Jag har lärt mig hur han funkar så med mig har han väl insett att det inte hjälper, men emellanåt så måste han ju försöka...
Det kan ibland vara lite praktiskt, för om man skulle rida vilse, så lär han knalla hem. (bra för medryttarna som inte hittar så bra i skogen men inget man ska uppmuntra honom att göra )

Min häst kan gör ngt liknande, fortfarande efter två år så brukar han försöka vända, ibland lugnt, ibland med ett kast Han kan oxå vara riktigt jobbig när han vill, särskilt på vintrarna, då han kan bli så pigg... han kan takta och småtrava i evigheter om han är på d humöret! min medryttare skrämde han iväg med sina hyss...men jag är ju van vid hans små dumheter ...skrattar mest åt honom nuförtiden då han "får fel" i sin "arabhjärna"

 

[Skreppur]

Sv: Testning

Vad ska man göra om man sitter på en häst under en ridtur som fått nog av träningen, småbockar och småstegrar (en halvmeter) och sätter fart med bestämda steg hem till stallet? Han förstår att han lyckats skrämma ryttaren lite. Men HUR skulle ni göra, nogaskrivet?

 

[_HESTUR_]

Sv: Testning

Tack för alla svar (:

Lite frågor:

1. Vad ska man om hästen tvästannar när man leder? (Förutsett att hästen testar och inte har ont)

2. Om man står och klappar och ryktar en häst som plötsligt visar öronen bakåt. Ska man acceptera det och sluta med det man gör eller ta det som smånonsens? Vart går gränserna?

Så höll min häst på ett tag som i fall nr 1.
Han tvärstannade varje gång vi skulle tillbaka till hagen, det var ju så kul att vara med matte och göra tokiga saker.
Han kan göra det ännu idag bara för att kolla om jag vet vem som bestämmer, men det händer väldigt sällan.
Jag drev på och han stod där han stod. Då knuffade jag honom ur balans i sidled eller backade tills han bad om att få gå framåt. Det blev väldigt tråkigt att stanna när man ändå måste röra sig åt alla håll tills man gick framåt dit man skulle.

2. Öronen bakåt skulle jag inte acceptera om det var för att slippa undan tex något som borstning eller beröring.
Som häst får man tala om att det gör ont eller att det kittlas, men att stryka öronen bakåt och se sur ut är ett test som kan övergå i hot och verkställande om de får hållas.

Marita

 

[_HESTUR_]

Sv: Testning

Vad ska man göra om man sitter på en häst under en ridtur som fått nog av träningen, småbockar och småstegrar (en halvmeter) och sätter fart med bestämda steg hem till stallet? Han förstår att han lyckats skrämma ryttaren lite. Men HUR skulle ni göra, nogaskrivet?

Först skulle jag rannsaka mig själv.
Hur ser kraven ut, är det för mycket och för fort?
Gör det ont någonstans när hästen gör så, är det något i munnen, händer det alltid när jag gör en viss sak eller övning eller kräver något speciellt?
Händer det alltid på samma ställe?
Är hästen rädd?

Det beror helt på under vilka förutsättningar det händer.

Är det trams så skulle jag tillrättavisa.
Är hästen rädd/nervös så skulle jag lugna.
Är det möjligt att förekomma hästen så skulle jag övverraska med allt från nya påhitt till att sitta av.
Men jag skulle inte acceptera att lämna ifrån mig ledarskapet och följa med hem till stallet på hans premisser.

Marita

 

[martha]

Sv: Testning

Jag har aldrig varit med om att en häst testat mig, däremot har jag haft rent ouppfostrade hästar som tror dom kan bete sig som dom vill, men det är ofta rätt lätt avklarat....jag ger mig aldrig in i en strid jag inte vet att jag kan vinna, ibland får man kompromissa, men sålänge det funkar gör det inget.
jag har haft hingstar som kommit hit med munkorgar och dom har ju haft en del fördelar mot andra hästar, för en strid med dom är inget jag längtat efter och förmodligen hade man inte överlevt det...och jag sitter ju här så det funkar ändå

 

[Dolores_88]

Sv: Testning

Oj, vilken ände ska jag börja i?
Om jag ska se till de främsta problemen jag har med min häst så är det;

Ta bettet och sticka
Det gör han än idag om det behagar honom. Och ja.. vi bearbetar den biten ännu men det går inte sådär jättebra...
Svårfångad i hagen
Jag börjar komma på hur jag ska göra för att överlista honom men oftast tar det mellan 15-45 min varje dag. Brukar ha med något gott och ofta besöka honom i hagen utan att ta fast honom. Annars brukar knepet att gå iväg hästkompisen först också fungera.
Longering
Nu fungerar detta bra, men tidigare så kunde han sticka iväg med longerlinan (även matte ibland) flygandes efter. Jag löste det på det viset att jag satte på honom repgrimma och höll för kung och fosterland tillsammans med en kompis, han stannade tvärt och vi behövde bara göra detta ett par gånger. Också löslongerade jag honom mycket i en sk. rundcorall, vilket stärkte mitt ledarksap lite bättre.
Lastning
Ett problem som hans förra ägare bearbetade och som jag löste efter lite arbete här hemma. Han "frös fast" på rampen. Jag tog till vana att erbjuda honom två utvägar, backa till andra sidan jordklotet eller gå in i transporten. Efter ett par gånger valde han transporten självmant och jag har sedan inte haft problem med detta!
Spörädsla
Under det första året jag hade honom så kunde jag inte nudda med ett spö vid honom utan att han stack eller kastade av mig, han spelade (eller så var han) livrädd för spön. Vi åkte till en tränare som gav mig strikta order att röra med spöet över hela kroppen varje dag, både från marken och uppsutten. Första dagen när vi kommit hem och jag skulle prova denna invänjning så reste han sig och stack med mig på ryggen. Idag går det dock utmärkt och han accepterar spöet!

Nu har jag bara nämnt en handfull med saker som vi har haft problem med. Han har även varit öronskygg och livrädd för att ta av eksemtäcket (när det blir statiskt i pälsen), men såna småproblem har vi bearbetat bort. På våren har han vårkänslor och bockar vid varje ridtur, helst barbackaritterna är extra livliga.


Min kompis hade ett B-ponnysto som hon köpte som 4-åring. Denna ponny hade uppfödaren lärt stegra på kommando. Kan ju lungt säga att min kompis hade problem med stegringar ända tills hon en dag drog omkull henne när hon tömkörde. Efter det blev ponnyn "snäll" och stegrade inte längre, hon gjorde andra saker i och för sig. Jag tycker det är synd att hästen behövde lida för något en människa faktiskt lärt den att göra.

 

[Tellusen]

Sv: Testning

Min häst testade mej några dagar efter det att han kom till mej. Det var när jag skulle sitta upp som han flög i luften som en jäkla galning och bockade och hade sej. Jag flög i backen direkt... testade med att longera innan jag satt upp men det hjälpte inte. Så jag fick ta hjälp av två en som höll i med longerlina och en som matade med socker på första försöket hann jag knappt sätta i foten i stigbyglen förrän han började men då var han som höll i honom snabb. På andra försöket gjorde han ingenting och sen dess har han aldrig gjort något när jag satt upp och det är över ett halvår sen!!
Nu när jag flyttade till ett nytt stall var jag lite orolig att han skulle hitta på dummheter men det har gått bra!!! Har bara varit en del små saker men dom har vi klarat av.

//Emlan

 

[pannkakssmet]

Sv: Testning

Tack för alla svar (:

Lite frågor:

1. Vad ska man om hästen tvästannar när man leder? (Förutsett att hästen testar och inte har ont)

2. Om man står och klappar och ryktar en häst som plötsligt visar öronen bakåt. Ska man acceptera det och sluta med det man gör eller ta det som smånonsens? Vart går gränserna?

Jag hade väntat ut/ignorerat hästen i båda fallen.
I det andra kan det förstås vara tecken på att den är kittlig eller vill vara ifred och det ska accepteras!
Många hästar som testar vill veta hur lätt det är att få uppmärksamhet.

Min gammelhäst har "testat" mig konstant i 2 år nu... Inte förrän i våras skärpte han sig. :smirk:
Testerna jag har gått igenom är allt från nafs till bockar till att vara svårfångad! Nu går han snällt och gör vad jag säger...

Unghästen har aldrig testat mig, däremot var han svårhanterad när jag fick honom. Många gånger har grimmskaftet brännt bort mina fingeravtryck och jag funderade ett tag på att göra karriär som inbrottstjuv
Nu kan han gå efter mig utan grimmskaft.

Envishet varar längst!

 

[Yrja]

Sv: Testning

1. Vad ska man om hästen tvästannar när man leder? (Förutsett att hästen testar och inte har ont)

Frågan är varför hästen stannar. Ingen häst jävlas. Däremot kan de vara mer eller mindre villiga. Jag anser att en häst har rätt att välja sig egen väg och inte ska tvingas till någonting för vårat nöjes skull.

Jag hade givit hästen möjlighet att visa mig vad den hade i tanke istället för att följa med mig. Om förslaget inte var bättre än mitt - enl mig - så hade jag lirkat tills jag hade övertalat hästen så att jag fick honom villigt följa med mig.

2. Om man står och klappar och ryktar en häst som plötsligt visar öronen bakåt. Ska man acceptera det och sluta med det man gör eller ta det som smånonsens? Vart går gränserna?

Gränserna? Först och främst ska du ta och fundera på vad du gör med hästen och varför, samt se detta ur en opartisk synvinkel. Hästen är med dig - av vilken anledning? Är det DIN vilja eller är det hästens vilja? Din vilja? - du tvingar alltså hästen att vara med dig. Redan där är all tanke på ledarskap och regler ingenting värt. För en ledare är en ledare först när en häst följer en av egen vilja. Innan dess har du ingen rätt att tvinga hästen till någonting. Och gör du det så är du inte mer än ett rovdjur för hästen - och därmed en fiende.

Om en häst säger ifrån så är det fär att du gör något som den ogillar. Om jag inte tjänar min häst så som han vill, så ska han säga det till mig - annars kan jag ju inte veta och än mindre ändra på mig.
Däremot kan du ställa ultimatumet - antngen följer du mina regler eller så lämnar du min flock. Som det fungerar i verkligheten.

Och är inte hästen med dig av egen vilja så har du ingen rätt att säga vad som är accepterat eller inte för hästen har ju inget val. Du säger "såhär gör du annars skadar jag dig tills du är kuvad nog. Jag är nämligen farlig och du har ingenstanns att fly."

Att en häst testar är ett tecken på att han tvivlar på dig som ledare. Ta det som kritik och förbättra din hantering istället för att dölja dina brister och tysta den som talar sanning.

 

[Bellafjella]

Sv: Testning

Hej. När vi köpte vår Kallblodstravare för ca 2 år sedan så testade han oss en hel del. T ex så tvärstannade han när dottern min skulle rida och vägrade gå framåt. När hon blev bestämdare och tryckte till honom lite mer så började han visserligen röra på sig men bakåt!
Detta gjorde han ibland inne i paddocken men värst var det när hon skulle rida ut från gården.

Nu var det tur för pållen att det var min dotter som satt på och inte jag! Hade det varit jag så hade jag förmodligen blivit fly förbannad men inte "vunnit" ändå.

Dottern är en mycket tålmodig och smart människa så i stället för att ta till sporrar, piskor mm så sa hon ungefär så här till tjurskallen: Aha, du tycker det är kul att gå baklänges? Då ska du få göra det VÄLDIGT mycket! Så när "odjuret" började backa så fortsatte dottern att rygga honom. Hon ryggade honom och ryggade honom riktigt långt ända tills hon kände att hästen började protestera och visade tydligt att han hellre ville gå framåt.
Snacka om att grannen glodde när de kom backandes förbi

Detta var mycket effektivt på vår pålle i alla fall. Det räckte förstås inte med en enda gång men till slut så la han faktiskt av det beteendet.

Sen hade han en annan grej för sig i början. Man fick akta sina tänder, näsa mm för han brukade knuffa till oss rejält med sitt huvud.
Nu menar jag inga små "gullepuffar" utan riktigt ordentligt så det gjorde ont. Han gjorde det inte lika mycket på min dotter som på mig.
Kan kanske bero på att fick en annan sorts respekt för henne än för mig eftersom det är hon som rider och hanterar honom mest.

Han slutade i alla fall knuffa henne efter kort tid men inte mig.
Ända tills jag en gång blev riktigt förbannad eftersom det gjorde jäkligt ont! Som en ren instinktiv reaktion så knuffade jag riktigt ordentligt tillbaka samtidigt som jag i ren ilska stampade hårt i marken

Vill poängtera att jag inte slog honom utan satte båda händerna på sidan av halsen på honom och gav honom en sån knuff att han faktiskt tappade lite av balansen! Gissa om han såg rolig ut! Alldeles paff! Och sen den gången har han inte knuffat mig på det viset mer. Någon gång har han gjort små försök men då knuffar jag tillbaka direkt.

Vill inte påstå att jag vet varför det hjälpte men man kan kanske tänka sig att det var något som han förstod. Hästar knuffar ju varandra ibland och att stampa i marken ingår ju också i deras "språk".

 

[Raven_]

Sv: Testning

Mig skulle hon inte skrämt, hon skulle mött en spade

Skulle du allvarligt lappa till hästen med en spade lr missförstod jag det rejält?

 

[2 isisar]

Sv: Testning

Frågan är varför hästen stannar. Ingen häst jävlas. Däremot kan de vara mer eller mindre villiga. Jag anser att en häst har rätt att välja sig egen väg och inte ska tvingas till någonting för vårat nöjes skull.

Jag hade givit hästen möjlighet att visa mig vad den hade i tanke istället för att följa med mig. Om förslaget inte var bättre än mitt - enl mig - så hade jag lirkat tills jag hade övertalat hästen så att jag fick honom villigt följa med mig.


Gränserna? Först och främst ska du ta och fundera på vad du gör med hästen och varför, samt se detta ur en opartisk synvinkel. Hästen är med dig - av vilken anledning? Är det DIN vilja eller är det hästens vilja? Din vilja? - du tvingar alltså hästen att vara med dig. Redan där är all tanke på ledarskap och regler ingenting värt. För en ledare är en ledare först när en häst följer en av egen vilja. Innan dess har du ingen rätt att tvinga hästen till någonting. Och gör du det så är du inte mer än ett rovdjur för hästen - och därmed en fiende.

Om en häst säger ifrån så är det fär att du gör något som den ogillar. Om jag inte tjänar min häst så som han vill, så ska han säga det till mig - annars kan jag ju inte veta och än mindre ändra på mig.
Däremot kan du ställa ultimatumet - antngen följer du mina regler eller så lämnar du min flock. Som det fungerar i verkligheten.

Och är inte hästen med dig av egen vilja så har du ingen rätt att säga vad som är accepterat eller inte för hästen har ju inget val. Du säger "såhär gör du annars skadar jag dig tills du är kuvad nog. Jag är nämligen farlig och du har ingenstanns att fly."

Att en häst testar är ett tecken på att han tvivlar på dig som ledare. Ta det som kritik och förbättra din hantering istället för att dölja dina brister och tysta den som talar sanning.

Satt o läste den här tråden tänkte att det kunde vara intressant o se om det är bara jag som har en dominant häst.
Sedan såg jag det här inlägget jag måste säg att det var bra skrivet.

Jag har ett sto som nog har gått igenom allt en häst kan hitta på för att jävlas, stegra sig , inte gå, knuffas, vara tjurig i boxen, vill inte bli borstad, bitas tja det mesta.

Allt detta som hon har hittat på är för att testa mig som ledare är jag värdig ledare att skydda henne. ( man måste tänka på det när man är trött på hästen för att det inte går som man vill)

Hon har blivit mycket bättre nu men hon är inte helt övertygad än (ska tilläggas att hon är bara 7år, jag har haft henne sen februari).

Jag jobbar mycket med ledarskap, mycket med den principen att om jag vill att hon ska respectera mig så måste jag respectera henne, hon vill absolut inte bli borstad i boxen nä! då får jag respectera henne o kanske försöka klura ut varför hon gör som hon gör, är det jag? eller vill hon ha sin box ifred? m.m

Sedan lös longerar jag henne ibland, ledarskaps övningar, flyttar på henne lös alltså få henne o backa flytta bakdelen m.m sedan måste man ju självklart blanda med en massa roligt som skogsluffande o kanske ha en liten bus sträcka ibland .

Jag tänker mycket på att ha variation i arbetet så får man en mycket gladare o mer villig häst som verkligen vill arbeta.
Det fungerar för mig o min häst! (även om vi har lång väg kvar)

 

[Humelibumlan]

Sv: Testning

Skulle du allvarligt lappa till hästen med en spade lr missförstod jag det rejält?

Du förstod precis rätt....

 

[Raven_]

Sv: Testning

Ja men det låter jättevettigt!

 

[Bismark]

Sv: Testning

*lånar knapp*

Min pålla hade som unghäst en fin vana för sig.. Gudasnäll liten häst mot alla utom mig! Berodde helt klart på att jag var alldeles för liten för henne och dessutom hade hon absolut ingen respekt för mig.
*Bland annat så fick jag ha ett spö med mig ut i hagen för hon högg efter mig när jag skulle elda henne. (Hade jag bara med mig spöet gjorde hon ingenting)
*Hon vände röven åt mig och slog
*Reste sig när jag skulle rida, till sist kunde jag bara rida henne i skritt på ridbanan efter som hon snurrade runt och reste sig så fort jag förökte ta ut henne fån gården. Även om sällskap var med. Det som fick droppen att rinna över och gjorde mig livrädd för hästen var när hon reste sig rakt upp och dessutom lyfte från bakbenen med. Då var man inte kaxig, en 9-åring på en 155 cm hög häst. Fy vad jag grät! Hade ju gått från min inte direkt tama men ändå lilla B-ponny till detta "monster" :smirk:

Lösningen på vårt problem var kanske inte den bästa men det funkade ialla fall. Jag byta häst med mamma i två år och red hennes underbara gamla ögonsten, fick härmed tillbaka självförtroendet och kunde tro att jag faktiskt kunde rida stora hästar och inte bara ponnys. Men (efter ett tag) under denna tiden så gick jag på markträning med pållan (western-inriktad) och red henne dessutom lite då och då på ridbanan. Och sen en dag vågade jag mig ut en pytte-runda i skogen med mamma brevid gåendes och då var hon faktiskt snäll. Senk om det bit för bit och även respekten kom. W-träningen hjälpte mig att sätta mig i respekt för henne utan att skrika och slå (vilket jag inte hade gjort, hade hellre sålt henne)

Så nu har jag världens underbaraste pålla, går genom eld och vatten för mig. Följer mig vart jag än går. Världens underbaraste, snäll och enormt väluppfostrad. Hanteras lätt av små barn, men det har vi ju också kämpat för. Och nu skulle jag aldrig vilja vara utan henne..

Så slutklämmen på det hela är följande:
Även om du har en drake så behöver det inte betyda slutet.. Med lite hjälp på traven så kan man kanske få ordning på det hela...