Sv: Tempo/fart i grundarbete
Svarar alla:
Det verkar alltså vara lite olika hur ni gör, om jag förstår det hela rätt? Med jämna mellanrum tittar jag på mina egna "röda trådar" och försöker fundera över helt andra sätt att göra saker på.
Det här var tänkt mer som att utvidga mitt tänk, men anledningen till att det blev just denna frågeställning är att hästen det "gäller" är av sådan storlek att jag gärna rider på den så sällan som det går, speciellt med tanke på att hon dessutom är ung och oskolad. Därför är jag lite hänvisad till arbete från marken (tömkörning främst, även om jag arbetar med longering en del), vilket i sig inte är något problem. Denna ponny, om vi nu ska ta henne som utgångspunkt, har dock så pass av både storlek och stegkvalité att det fort blir för svårt att springa med i traven, speciellt om man dessutom har snö som halkar under fötterna. Jag kan utan problem lägga henne i ett arbetstempo som jag är nöjd med (jag får växla mellan snabb gång, jogg och ibland lite spring också och hon är stor B/liten C så jag skulle inte betäckna det som undertempo, eller vad säger ni?) och det går efter några pass nu rätt enkelt att få henne på yttertöm förutom i vissa lägen där hon tar det säkra för det osäkra och lägger på sitt steg så att jag inte hinner balansera/böja henne före hörn/sväng. Så lite svajigt där fortfarande. Så fort hon tar en halvhalt och balanserar upp sig får hon eftergift och länger sig (det är just nu det jag jobbar för att befästa som arbetsform) och slappnar hon bara av så känner man i tömmarna när hon jobbar igenom kroppen. Så i grund och botten känns det helt OK och jag skulle kunna fortsätta så här och utveckla det.
Jag började dock fundera på vad jag tappar på detta sätt. För mig är halvhalten en signal till hästen att vänta, och lyssna på vad jag vill att den ska göra istället för att själv älga iväg och det känns positivt. Men tar jag bort för mycket av hästens egen framåtanda? Det är ju inte så att hon slutar bjuda, långt därifrån, men det blir ju ändå ett begränsande från min sida. Förutom att det är mycket svårare för mig så borde det ju gå lika bra att få halvhalter, stöd på ytter och böjning i ett högre tempo, och då kan jag bibehålla hästens framåtanda mer intakt?
Eftersom det är helt omöjligt för de flesta av er att veta exakt hur jag gör det jag säger mig göra, är jag intresserad av att höra mer om hur ni tänker kring detta. Utifrån min tidigare erfarenhet vet jag att mitt sätt fungerar så långt jag nu kommit med de andra, men det innebär ju inte att det inte kan finnas bättre sätt... sedan måste man ju utifrån alla teorier anpassa till individen(-rna, jag är ju förstås också med i ekvationen
).
