Sv: Tävlingsproblem-frustrerande!!
Alltså, jag fattar inte att folk tycker det är så hemskt att hunden upplever obehag i en kort stund. Om slutresultatet blir bättre för både hund och människa så ser jag inga problem med det. Och för mig är tid en viktig faktor. Ju snabbare jag löser en konflikt i hundens huvud, desto mindre stress för hunden.
För att inte tala om all den frustration en människa bär inom sig när moment misslyckas gång på gång. Snacka om obehag för hunden.
Nu har jag i och för sig aldrig tränat med skyddshund, men jag vill helst inte att min border collie känner obehag under träningen och just DÄRFÖR försöker jag vara tydlig mot henne; lite på din linje, tror jag, om jag inte missförstår hur du menar helt.
Jag har en hund som faktiskt blir osäker och låg (extreeeeemt känslig) när hon inte är hundra på hur hon ska göra. Hon skulle näver bäver göra fel bara för att hon kan, och är extremt noga med att göra rätt. Därför blir hon osäker när jag inte är tillräckligt tydlig. Hon vill veta vad hon ska göra; och sedan gör hon det. Mina tidigare vallhundar har varit extremt lätta (i tävlingslydnaden, inte vallningen
) att helt frishapa och inte korrigera utan bara jobba med uteblivna belöningar; men på min nuvarande är inte det optimalt. Dels blir hon som sagt osäker om jag inte är tydlig, och dels är själva träningen för henne så extremt självbelönande att hon gärna bjuder på 18 000 beteenden i sekunden. Det kvittar liksom om det kommer en belöning; hon gillar att utföra moment.
När jag skriver korrigera i det här läget menar jag "rätta till" eller "göra om". Skulle jag börja vråla på henne eller överhuvudtaget få några negativa känslor alls i kroppen så skulle hon bli ledsen; hon läser mig innan jag själv ens vet vad jag känner. Däremot gör vi om. Reser hon sig så hjälper jag henne att hitta tillbaka till rätt plats, skulle hon mot all förmodan tappa fokus i fotgåendet bromsar jag och gör om etc. Hon får aldrig fortsätta när det blir fel; då kedjar hon direkt ihop helt galet då hon lär sig så sjukt fort.
Alltså; korrigering där i min värld innebär att jag är rättvis mot min hund och ger henne "klara direktiv". Inte att jag utsätter henne för obehag.
Edit; Nu när jag läst hela tråden: Min poäng är alltså inte att jag behöver utsätta min hund för obehag vid träning för det är det sista jag vill. Däremot vill hon att jag säger till henne vad hon ska göra och bryter om det blir knas någonstans. Precis som Aliides malle är hon, som sagt, extremt noga med att alltid göra rätt. Jag hjälper henne att få en "Oh yes I can do it-känsla" genom att vara schysst och tydlig. Jag skulle däremot bryta ihop om jag var tvungen att klappa till min hund eller vrida om örat på henne i lydnadsträningen. Då hade jag nog bytt sport.
