Sv: Tävla dressyr med surt sto som kickar vid fattning!
Nu kommer jag gå emot de flesta andra tipsen och föreslå att du helt struntar i galoppen ett tag. Om skritt och trav fungerar bra - så rid i skritt och trav, du blir nöjd och hästen får beröm. Då blir ridningen rolig igen för er båda. Sen när det känns rätt och du travar på någon fin väg i skogen så bara fattar du galopp. Tänk att du leker viskleken med hjälperna, prova att göra så lite som möjligt. Oj vad hästarna blir känsliga om man gör så, minsta lilla sak känner dom tillslut
Sen så kommer problemet sannolikt vara löst, båda era mentala "spärrar" kommer släpa och galopp blir avdramatiserat. Ytterligare en gångart bara, inget så negativt laddat som det verkar vara nu.
Att i detta läget starta någon slags kamp där hästen SKA fatta galopp 100 gånger per pass, och när det inte blir bra bromsar man och gör om verkar vara en helt idiotisk typ av "lösning" Du lär inte tycka det är kul, och inte hästen heller. Att hon kinkar är för att hon helt uppenbart inte är med på noterna mentalt/muskelmässigt/annat - då kan du ändå inte tvinga henne så varför föreslås det ens? Gör det som funkar sålänge och var nöjd med minsta framsteg så ska du se att det är mer effektivt att låta hästen bestämma när den klarar nästa sak. Om EN enda liten sak är bättre idag än igår är jag nöjd, och imorgon är jag nöjd om EN enda liten sak blir bättre än idag. Man kommer rätt långt på det viset faktiskt
Man lär sig av att göra rätt, inte av att göra fel.
Jag blev helt ärligt lite sorgsen i själen av den här tråden. Med en sådan inställning jag anar i tråden kan ridning inte vara speciellt kul. Om min ridning plötsligt till största del gick ut på att vara arg på och tvinga en sur/lessen/rädd häst till olika saker skulle jag lägga av direkt, negativ taktik för kommunikation och förtroende är en underdrift. Lyssna på din häst, tänk positivt och se småsaker så ska du se att glädjen smyger tillbaka och sen kan du börja lösa saker på ett positivt sätt. Att du och hästen tillsammans löser klurigheter som ett lag. Inte som att en av er ska försöka tvinga den andra till något, jag kan tillexempel inte hoppa 2 m i höjdhopp hur många gånger du än tvingar mig att försöka. Om du då fångar mig och tvingar mig att öva 2metershopp varje dag - skulle någon av oss vara gladare, friskare eller bättre på höjdhopp efter en månad? tre månader? Eller om du istället listar ut ett förslag.. "om du tränar lite *sånthär* ett tag kommer du orka använda kroppen bättre och då klarar du den där sista centimetern för att nå nästa mål" (som är typ 90 cm i början) Då klarar jag den där centimetern och är glad för det, och peppad på att klara 91 cm imorgon! Hur kommer det då vara efter en månad? Eller tre? Om inte detta är logiskt för alla människor blir jag lite lite rädd faktiskt.
Att föreslå att man ska "ta i" och "överdriva" och "hårdträna" "ta stöd och driv" är ju som att skrika högre på någon som ändå inte lyssnar.Är väl bättre och gå därifrån och prata sen när båda är lugna. Eller, jag VET att det är bättre.