Tankar kring detta?

[Javan]

Min familj? Det är en av mina bästa vänners familj som ska göra detta. Just att hon är en av mina bästa vänner, gör att jag är oerhört insatt i det och har mött tjejen före depressionen, under den och efter.

Som exakt som du redan i massa trådar har skrivit om att du har har just morfar på en stor hästgård i annat land? Vilket sammanträffande.

 

[Golden_Heart]

Som exakt som du redan i massa trådar har skrivit om att du har har just morfar på en stor hästgård i annat land? Vilket sammanträffande.

MIN morfar är död.
Men visst är det ett sammanträffande. Ibland är världen bra liten, precis som i det här fallet.

 

[Javan]

MIN morfar är död.
Men visst är det ett sammanträffande. Ibland är världen bra liten, precis som i det här fallet.

Inte din morfar, utan din dotters morfar har du skrivit om flera gånger att hon får rida hos sin morfar på hans ridcenter i annat land än Europa dvs din pappa.

 

[Golden_Heart]

Inte din morfar, utan din dotters morfar har du skrivit om flera gånger att hon får rida hos sin morfar på hans ridcenter i annat land än Europa dvs din pappa.

Okej, men varför skulle det vara så konstigt om jag har en bästa vän som också har en pappa i utlandet.
Se bara på vilket kulturutbud som finns då.
Kanske just därför jag ser så många fördelar med denna "Resa" som den här familjen gör.

 

[Raderad medlem 19815]

Till alla gällande BUP och ADHD. Flickan har aldrig fått diagnos ADHD, då hade fallet varit en annan sak.
BUP ville ha en utredning gällande ADHD, pga några formulär som de fyllde i. Där svaret var utefter hur familjen hade det då, speciellt tjejen. De sökte till BUP pga tjejens dåvarande självmordstankar, som inte är längre. Hos hennes morfar förra sommaren lyckades de få upp hennes känsla, men sedan var "några sk vänner" stygga mot henne och försöker sabotera hennes tillvaro, mycket utifrån "ett prank en tjej gjorde där hon sa att hon tänkte ta självmord". Flickan blev orolig för sin vän och berättade för kuratorn, och efter det blev det ett helvete. Flickan blev tom hotad av "prank tjejens" kusiner & bröder. När det rapporterades så nekar dessa och låtsas att de inte förstår.
Problemet är skolan och den är också grunden till varför tjejen mått dåligt:
Tjejen är mobbad, litar inte längre på de vuxna där, då hon inte känner att det blir bättre.
Tro mig, föräldrarna har försökt och hon har stått i kö för de bättre skolorna, men de har fullt.
Varför tvinga en tjej vara kvar, som gråter sig ofta till sömns om nätterna pga skolan eller är ofta rädd att vara där. Hon har en kompis som är nyinflyttad och går i sexan, de förlorar sin kontakt över rasterna när den andra tjejen kommer att gå i sjuan. När inte ens skolkuratorn kan hjälpa fullt ut?
Hästarna & stallet får tjejen att må bra, hon laddar batterier där.
Föräldrarna har tänkt på den sociala biten när de kommer tillbaka och är beredd att det kan vara bäst att flytta eller de problem det kan bli i början, eller hur de kommer sakna pappan.
Jag har berättat allt det som blivit sagt här och de har tagit till sig vilka problem som kan uppstå.
Är inte ute efter att bara få JA sägare, men till er som tror att de förnekar att barnet kan ha ADHD, där har ni fel. Jag vet om hur tjejen har varit när hon var yngre, utan det är mer senare år när mobbingen tog fart ordentligt eller när "prank tjejen" försökte styra och ställa och hennes då bästa vän, inte kunde vara sig själv eller vara med den här tjejen, för då skulle "prank tjejen" bli ledsen och hitta på saker.
Tjejen som yngre var super positiv, go och super social. Nu har mobbingen gjort henne blyg, osäker och har super dåligt självförtroende eller självkänsla. Visst miljöombyte löser inte allt, men den kan hjälpa.
"Prank tjejen" verkar ha fått diagnos ADHD och med den så kör hon så att hon ska få sin vilja igenom och att alla ska tycka synd om henne.
Ingen skola direkt i kommunen eller när kommunen, om de inte är Montisauri eller Engelsk skola är något av värde för henne.
BUP var bra när de stod "Stand by" en helg när dottern mådde riktigt super dåligt, men familjen som är stark klarade sig igenom det.
Barnet själv är oerhört kunnig när det gäller kroppen, vetgirig och vill lära sig allt om sjukdomar m.m. och kan svara på saker ibland mycket bättre än många vuxna.

Jag är helt oförstående inför hur man som förälder inte vilja utreda för adhd om nu bup rekommenderar det. En sådan rekommendation är inget som bup lättvindigt kastar ur sig utan att det finns grund för det.

I en utredning har man också metoder för att utsluta miljöfaktorer såsom allmänt dåligt mående, mobbning etc som orsaker
En diagnos gör ju att barnet och hela familjen kan få hjälp till en bättre tillvaro och bättre förutsättningar att få en bra framtid. Alltså helt obegripligt hur man kan neka.

/mamma till barn med svår adhd

 

[turbofling]

Som exakt som du redan i massa trådar har skrivit om att du har har just morfar på en stor hästgård i annat land? Vilket sammanträffande.

Det var min tanke också men "vågade" inte skriva ngt.

 

[Golden_Heart]

Jag är helt oförstående inför hur man som förälder inte vilja utreda för adhd om nu bup rekommenderar det. En sådan rekommendation är inget som bup lättvindigt kastar ur sig utan att det finns grund för det.

I en utredning har man också metoder för att utsluta miljöfaktorer såsom allmänt dåligt mående, mobbning etc som orsaker
En diagnos gör ju att barnet och hela familjen kan få hjälp till en bättre tillvaro och bättre förutsättningar att få en bra framtid. Alltså helt obegripligt hur man kan neka.

/mamma till barn med svår adhd

När utredningen var hade inte flickan öppnat upp sig om allt gällande skolan än, eller det som var just då, när det var utredning via BUP, där har skolkuratorn hjälpt till lite samt familjen har aktivt pratat, eftersom problemen har kommit fram..
Men barnet är inte impulsivt eller hyperaktiv.
Barnet behöver lugn o ro i skolan för att allt ska funka, det är vad vännen min har berättat för mig.
Klassen är oerhört stökig, det har klagats oerhört mycket på den och klassföreståndaren har beklagat sig över volymen i klassen och sagt i veckobrev att de jobbar på den.

 

[Golden_Heart]

Det var min tanke också men "vågade" inte skriva ngt.

JAJA, tro vad du vill! Den här gången är det faktiskt en av mina bästa vänner. Dock bor vi i olika städer för att våra döttrar ska kunna vara skolkompisar.

 

[EmmaBovary]

När utredningen var hade inte flickan öppnat upp sig om allt gällande skolan än, eller det som var just då, när det var utredning via BUP, där har skolkuratorn hjälpt till lite samt familjen har aktivt pratat, eftersom problemen har kommit fram..
Men barnet är inte impulsivt eller hyperaktiv.
Barnet behöver lugn o ro i skolan för att allt ska funka, det är vad vännen min har berättat för mig.
Klassen är oerhört stökig, det har klagats oerhört mycket på den och klassföreståndaren har beklagat sig över volymen i klassen och sagt i veckobrev att de jobbar på den.

Du skriver både att BUP ville ha en utredning, dvs. att den aldrig ägde rum, och att utredningen varit?

 

[Viva]

När utredningen var hade inte flickan öppnat upp sig om allt gällande skolan än, eller det som var just då, när det var utredning via BUP, där har skolkuratorn hjälpt till lite samt familjen har aktivt pratat, eftersom problemen har kommit fram..
Men barnet är inte impulsivt eller hyperaktiv.
Barnet behöver lugn o ro i skolan för att allt ska funka, det är vad vännen min har berättat för mig.
Klassen är oerhört stökig, det har klagats oerhört mycket på den och klassföreståndaren har beklagat sig över volymen i klassen och sagt i veckobrev att de jobbar på den.

Har ingen aning om huruvida barnet har en diagnos eller inte men eftersom du nämner impulsivitet och hyperaktivitet vill jag ändå påpeka att flickor med ADD/ADHD kan visa andra symptom.

"Flickor har ofta mindre av hyperaktiva symptom och mindre av problem med uppförande jämfört med pojkar, även om det är vanligt med beteendeproblem också hos flickor.

...

Vidare har flickor ofta inlärningssvårigheter och mer samsjuklighet i form av nedstämdhet och ångest. Kamratproblem är vanligt för både pojkar och flickor med adhd/add."

http://www.lul.se/sv/Kampanjwebbar/...Flickor-och-kvinnor-med-adhdadd---Uppdaterat/

 

[Golden_Heart]

Barnet ifråga har inga som helst problem med att lära sig saker. Vetgirig liten en.
Att klass ska hålla tyst, är väl inte för mycket begärt. Barnet har blivit blygt efter att ha varit mobbad i flera år.

 

[Golden_Heart]

Du skriver både att BUP ville ha en utredning, dvs. att den aldrig ägde rum, och att utredningen varit?

BUP gjorde en "sk" förundersökning till varför barnet hade självmordstankar och innan allt kommit fram gällande skolan så svarade flickan efter hur hon just då mådde.
Föräldrarna svarade hur de upplevde barnet just då. Exakt då vid frågorna så svarade mamman ganska ilsket, vet detta för att vi pratade sedan om det. Att hon svarade ilsket var just för att hon bråkat med flickan och gett media förbud, då flickan ljugit. Flickan fruktansvärt över att ha ljugit och media förbud. Månad senare vid nästa besök, var allt löst i alla fall med media, mobil etc.
Åter igen, jag vet detta för att väninnan och jag pratar ofta med varandra.

 

[godisklubba]

Barnet ifråga har inga som helst problem med att lära sig saker. Vetgirig liten en.
Att klass ska hålla tyst, är väl inte för mycket begärt. Barnet har blivit blygt efter att ha varit mobbad i flera år.

Det låter som att du beskriver mig. Med skillnaden att jag har autism och att mina föräldrar aldrig förnekade min diagnos. Mina föräldrar kämpade som djur för att få BUP att förstå att flickors symptom på NPF-diagnos(er) inte är samma som pojkars. Men bup utredde aldrig, för jag hade ju inga svårigheter (enligt dem).

Som folk redan har sagt, så slänger BUP inte ut diagnoser hur som helst. Det ska till en grundlig utredning först och oavsett vart i världen de bor, kommer flickans eventuella ADHD symptom finnas kvar.

Ja, det är för mycket begärt att en klass ska hålla tyst. Jag är överkänslig mot ljud, stör mig extremt lätt på ljud andra inte uppfattar. Så min definition av arbetsro, kommer aldrig någonsin inträffa i ett klassrum. Mina lärare klagade också på ljudnivån i klassen, alla gjorde det. Men det var extra jobbigt för mig.
Jämför det med att bära en bil. Det skulle nästan alla tycka är jobbigt, om inte alla. En person med en muskelsjukdom, som får musklerna svagare, skulle ha det extra jobbigt för att lyfta och hålla uppe bilen. Det bara är så. Precis som det bara är så att vi med NPF är känsligare mot vissa saker.

Oavsett om det är ditt barn, eller din väninnas barn. Upplever jag, baserat på tråden, att föräldrarna till flickan lever i någon form av förnekelse mot flickans eventuella NPF diagnos. Och det gör mig uppriktigt ledsen, för vem är det som får lida för att föräldrarna förnekat hennes diagnos i alla år? Jo, flickan.
Hur påläst är du och/eller din väninna i NPF hos tjejer? Jag tycker annars att ni ska börja där. Ge det ett genuint försök, läs på om tjejers symptom och döm inte bort diagnosen för att hon inte passar in i symptomen som killar oftast visar upp.

Som nämnts så visas ofta inte tjejers hyperaktivitet så som killars hyperaktivitet. Det betyder inte att tjejer inte kan vara hyperaktiva. Det är som att säga att en gul tulpan inte är en tulpan, för den ser inte ut som en rosa tulpan. Visst är det en tulpan, den, precis som alla andra gula tulpaner - passar bara inte 100% in i mallen för de rosa tulpanerna.

//godisklubba med autism och en bror med ADHD

 

[Monsterliter]

Jag får en känsla av att både barn och föräldrar ser ett ganska drastiskt miljöombyte i ett romantiskt skimmer. Jag mådde dålig och var mobbad i grundskolan och jag drömde om att få flytta/fly/försvinna och börja om på nytt för att slippa allt som gjorde ont.

Vi flyttade ett par gånger men det blev aldrig som jag drömde om utan mobbningen följde liksom med mig var jag än bodde.

Miljöombyte behöver alltså inte alltid lösa barns problem trots att idén är lockande.

 

[TinyWiny]

BUP gjorde en "sk" förundersökning till varför barnet hade självmordstankar och innan allt kommit fram gällande skolan så svarade flickan efter hur hon just då mådde.
Föräldrarna svarade hur de upplevde barnet just då. Exakt då vid frågorna så svarade mamman ganska ilsket, vet detta för att vi pratade sedan om det. Att hon svarade ilsket var just för att hon bråkat med flickan och gett media förbud, då flickan ljugit. Flickan fruktansvärt över att ha ljugit och media förbud. Månad senare vid nästa besök, var allt löst i alla fall med media, mobil etc.
Åter igen, jag vet detta för att väninnan och jag pratar ofta med varandra.

Vad menar du med att mamman svarade ilsket? Sa hon inte hur det faktiskt var? Ljög hon om vilka problem som finns eller friserade hon inte sanningen då eller vad?

 

[em-pirre]

När utredningen var hade inte flickan öppnat upp sig om allt gällande skolan än, eller det som var just då, när det var utredning via BUP, där har skolkuratorn hjälpt till lite samt familjen har aktivt pratat, eftersom problemen har kommit fram..
Men barnet är inte impulsivt eller hyperaktiv.
Barnet behöver lugn o ro i skolan för att allt ska funka, det är vad vännen min har berättat för mig.
Klassen är oerhört stökig, det har klagats oerhört mycket på den och klassföreståndaren har beklagat sig över volymen i klassen och sagt i veckobrev att de jobbar på den.

Du verkar inte alls ha koll på hur adhd ser ut.

 

[Bexzor]

Som flera varit inne på så är inte ADHD endast hyperaktivitet där barn slåss eller klättrar på allt. En snabb blick på min son så kan ingen ana att han har sina fastställda diagnoser. Jag har även hört att han är felutredd då det inte syns. Jag som var med på alla utredningar, för båda diagnoserna vet vilket jobb det var för BUP med insamlande av material och alla möten på plats. Det krävs nämligen en djupare granskning av allt för att se problematiken och helheten. Tjejer är dessutom svårare att utreda då de ofta lättare härmar andra tjejers sociala spel utan att egentligen förstå vad det innebär för dom.

Jag tycker att det är mycket bortförklaringar om allt. Är klassen stökig och den ena tjej inte klarar det så bör en specialpedagog kopplas in. Det är kanske aktuellt med egna bord i klassrummet, små arbetsgrupper osv och som sagt det är där man kommer in som förälder om skolan inte agerar. Har själv anmält min sons skola, och det blev betydligt bättre efter anmälan. Inte bara för min son utan för flera i klassen Jag ser ärligt talat mer brister i agerandet kring skolan och denna tjejs problem, och har svårt att förstå tänket: "det är andras fel att det blev så här".

 

[turbofling]

Om ni (eller din kompis då) låter Bup utreda vidare kommer dom väl komma fram till att hon inte har adhd om det nu är helt fel. Och därför kunna ge henne hjälp utifrån det dom kommer fram till. Har jag missat ngt annars förstår jag inte problemet just med bup?

 

[Cambrie]

Efter över 20 år på buke är jag för luttrad för att tro att det finns två bästa kompisar med döttrar som är lika gamla och morfäder utomlands med stora hästgårdar. Med det sagt: Nej, saker och ting brukar inte bli bättre av en utlandsflytt. Eftersom du försvarar beslutet med näbbar och klor känns det som att du behöver övertyga någon, jag tror inte du kan eller behöva övertyga Buke, utan någon annan.

Ungen är elva år. Börja med det viktiga: Skolan. Det är INTE viktigt att hon kan rida och tävla som elvaåring, det som är viktigt är att hon får en riktig skolgång, oavsett var. Vi har bott utomlands pga arbete i flera omgångar. Senast i höstas då jag bodde i Jerusalem, barnens far bor normalt sett i Prag. I dagens globala värld är det inget större problem med den föräldern som inte är med så där håller jag inte riktigt med de som har det som argument.. Men, om barnen är det minsta lilla dysfunktionella, vilket jag skulle säga att din (eller din kompis) dotter är med den beskrivning du ger, oavsett om det beror på mobbing eller något annat underliggande, är det inte ett bra alternativ att flytta utomlands och tro att det ska blir bra. Min egen son är i det spektrat som du skriver, ingen npf diagnos men behöver dock ha mycket tyst och lugnt runt sig, väldigt utsatt och jag skulle inte utsätta honom nu när han börjat skolan för de förändringar en utlandsflytt ger, det efter att ha bott utomlands och låtit barn gå i ett annat skolsystem en kortare period.

Polen har ett annorlunda skolsystem vad det verkar vid en snabb googling, dessutom har de, liksom de flesta länder i Europa, en betydligt sämre syn på barn som är olika vad det verkar, alla barn måste vara stöpta i samma form. Inget konstigt, Sverige är i framkant när det kommer till anpassningar för barn med olika problem.
Du säger emot dig själv beroende på de argument du får emot dig och ändrar det du tidigare har sagt så det ska falla i god ton med det argument du får emot en flytt. Börja med att fundera varför det är så, låt sedan BUP fortsätta med utredningen så det finns ett underlag att gå på vid en eventuell flytt (även om det så bara handlar om att få det på papper att hon behöver lugn och ro), ta tag i problemen vid skolan, det är DE skyldiga till. SEDAN kan ni flytta utomlands. Ta också i beräkningen vad som händer när ni kommer hem, behöver hon gå om ett år om det är för olika system med tanke på att det ska skrivas nationella prov i sexan, det behöver man göra efter tillbakaflytt från rätt många länder? Hur påverkar det i så fall henne att behöva gå ett extra år i skolan om hon hatar den? Tappar hon de eventuella kompisar hon har (det gjorde mina barn) och fundera över de mer långsiktiga konsekvenserna.

Och, är det din kompis barn, outa inte hennes problem här. Det är, ärligt talat, vedervärdigt att lägga ut en sådan här tråd om kompisens barn. Det känns som det är en familjeangelägenhet huruvida de väljer att flytta och inget som du som utomstående behöver ha bukes godkännande för.. Är det du själv som behöver övertyga någon och därför försöker få rätt svar, så lär du inte få det här.

 

[vinkelina]

Gällande adhd. Jag är kvinna. Och fick diagnos först när jag var över 30. Inte ens min mamma som jobbat med människor med specialbehov skulle ha satt den diagnosen på mig. Jag klarade mig genom skolan pga min intelligens och valde ett praktiska yrke. Hade inga höga betyg men godkänd i alla ämnen. Skulle säkert varit bättre om jag också skulle ha läst på tentorna tex. Var inte förens jag började med mer krävande studier på högskolenivå bär jag var 28 som jag insåg att jag hade problem. Jag klarade inte skolan nämligen.

När jag sedan blev utredd på egen begäran gick det på en timme (okej DET är en annan historia) för jag hade så tydliga adhd symptom för att vara kvinna.