- Svar: 12
- Visningar: 1 877
Usch, måste skriva av mig någonstans så det får bli här där ingen förhoppningsvis skäller ut mig.
Jag har haft problem med en visdomstand hela helgen och tyvärr verkar det bli värre. Jag vaknar tidigt på morgonen och kan inte somna om för det gör så fruktansvärt ont. Det är bättre på dagtid men nu är det ändå en ganska påtaglig molande värk konstant.
Jag har haft såhär några gånger förut när visdomstanden liksom "växer fram" lite så antar jag att huden spricker och det blir en liten infektion, det brukar vara typ några dagar - en vecka och sen är det bra. Men innan har det mest gjort ont när jag tuggar, nu är det liksom hela käken, har tom lite ont i örat (tydligen vanligt vid tandvärk). Har inte gjort ont alls när jag tuggat fram till idag utan mest ont gör det när jag sväljer av någon anledning. Jag börjar iaf inse att jag kanske inte kan vänta utan måste ringa en tandläkare om detta.
Jag är livrädd för tandläkaren. När jag gick i lågstadiet och vi hade bad, halkade jag när jag skulle klättra upp på bassängkanten vilket resulterade i två sönderslagna framtänder. De slogs inte ut helt utan liksom klövs vertikalt så "baksidan" av ena tanden försvann samt även lite av sidan och botten på den ena. Fick en akuttid hos tandläkaren (som var stressad och otrevlig). Väl där var det krångel med bedövningen som inte tog, de slipade vilket så klart gjorde obeskrivligt ont, jag fick skäll för att jag inte satt still, de konstaterade att beövningen inte fungerade, stack igen osv ett bra tag innan jag faktiskt blev bedövad. Detta skapade minst sagt ett trauma där jag dels tyckte det var obehagligt med tandläkaren men framförallt blev paniskt rädd för nålar.
Nu är jag tyvärr också begåvad med rätt dåliga tänder. Eller ja, så som tandläkaren förklarade det så är mina tandgropar väldigt djupa vilket typ oundvikligen leder till hål, hur noga man än borstar. Jag har alltså aldrig varit till tandläkaren utan att behöva komma tillbaka för att laga (borra) hål. Detta gjorde jag utan bedövning varje gång för jag var så nålrädd. Några år senare gick min lagning på ena framtanden sönder. Mamma fick TJATA till sig en tid hos tandläkare i angränsande kommun när de erbjöd lustgas då jag vägrade sprutor. Det tandläkarbesöket gick riktigt bra och vad jag minns gjorde det inte ont alls.
Sedan fortsatte det några år igne med samma visa, borra hål varje gång, utan bedövning. Milt sagt hatade att gå till tandläkaren. Tills jag var 18, då lagningen gick sönder igen. Denna gången vägrade de lustgas, det var inget man gjorde hette det, enda undantaget var små barn så det blev blånej på det. Tack vare detta har jag en lagning som är ganska ful om man tittar närmare, men det var det bästa tandläkaren kunde prestera när jag vägrade bedövning. Det är helt klart den värsta smärtan jag varit med om.
Jag var 18 då och är 34 nu, har aldrig gått tillbaka till tandläkaren efter det. Jag har varit noga med borstning och tandtråd genom åren, men vet att jag har hål, har alltid tänkt att så länge det inte gör ont så går jag inte, jag VET att jag borde men det går liksom inte. Det tog ÅRATAL att komma över min fobi för nålar, nu kan jag ta blodprov och liknande utan problem. Men jag är livrädd för att den fobin ska komma tillbaka med besked om jag liksom behöver "återuppleva" det traumat med tandläkaren.
Har sån fruktansvärt ångest över detta. Känner på allvar att om denna infektion sprider sig till hjärnan eller nåt och jag dör så slipper jag ju iaf gå till tandläkaren. Vet ju också att jag har dåliga tänder så blir extra pinsamt att gå dit, de fattar ju att jag är en idiot som låtit bli att gå. Går heller inte att prata med familjen om detta, eller någon för jag får bara höra hur korkad jag är som inte gått regelbundet och jag får skylla mig själv.
Jag vet inte ens vem man borde ringa, folktandvården eller privat? Verkar inte skilja så mycket kostnadsmässigt. Jag har redan räknat med att det här kommer länsa mitt sparkonto oavsett. Jag har som sagt inte ens letat upp ett telefonnummer och sitter redan på gränsen till tårar nästan hela tiden för jag är så RÄDD.
Vet ju tyvärr att jag måste ringa förr eller senare. Behövde bara få ur mig lite här.
Jag har haft problem med en visdomstand hela helgen och tyvärr verkar det bli värre. Jag vaknar tidigt på morgonen och kan inte somna om för det gör så fruktansvärt ont. Det är bättre på dagtid men nu är det ändå en ganska påtaglig molande värk konstant.
Jag har haft såhär några gånger förut när visdomstanden liksom "växer fram" lite så antar jag att huden spricker och det blir en liten infektion, det brukar vara typ några dagar - en vecka och sen är det bra. Men innan har det mest gjort ont när jag tuggar, nu är det liksom hela käken, har tom lite ont i örat (tydligen vanligt vid tandvärk). Har inte gjort ont alls när jag tuggat fram till idag utan mest ont gör det när jag sväljer av någon anledning. Jag börjar iaf inse att jag kanske inte kan vänta utan måste ringa en tandläkare om detta.
Jag är livrädd för tandläkaren. När jag gick i lågstadiet och vi hade bad, halkade jag när jag skulle klättra upp på bassängkanten vilket resulterade i två sönderslagna framtänder. De slogs inte ut helt utan liksom klövs vertikalt så "baksidan" av ena tanden försvann samt även lite av sidan och botten på den ena. Fick en akuttid hos tandläkaren (som var stressad och otrevlig). Väl där var det krångel med bedövningen som inte tog, de slipade vilket så klart gjorde obeskrivligt ont, jag fick skäll för att jag inte satt still, de konstaterade att beövningen inte fungerade, stack igen osv ett bra tag innan jag faktiskt blev bedövad. Detta skapade minst sagt ett trauma där jag dels tyckte det var obehagligt med tandläkaren men framförallt blev paniskt rädd för nålar.
Nu är jag tyvärr också begåvad med rätt dåliga tänder. Eller ja, så som tandläkaren förklarade det så är mina tandgropar väldigt djupa vilket typ oundvikligen leder till hål, hur noga man än borstar. Jag har alltså aldrig varit till tandläkaren utan att behöva komma tillbaka för att laga (borra) hål. Detta gjorde jag utan bedövning varje gång för jag var så nålrädd. Några år senare gick min lagning på ena framtanden sönder. Mamma fick TJATA till sig en tid hos tandläkare i angränsande kommun när de erbjöd lustgas då jag vägrade sprutor. Det tandläkarbesöket gick riktigt bra och vad jag minns gjorde det inte ont alls.
Sedan fortsatte det några år igne med samma visa, borra hål varje gång, utan bedövning. Milt sagt hatade att gå till tandläkaren. Tills jag var 18, då lagningen gick sönder igen. Denna gången vägrade de lustgas, det var inget man gjorde hette det, enda undantaget var små barn så det blev blånej på det. Tack vare detta har jag en lagning som är ganska ful om man tittar närmare, men det var det bästa tandläkaren kunde prestera när jag vägrade bedövning. Det är helt klart den värsta smärtan jag varit med om.
Jag var 18 då och är 34 nu, har aldrig gått tillbaka till tandläkaren efter det. Jag har varit noga med borstning och tandtråd genom åren, men vet att jag har hål, har alltid tänkt att så länge det inte gör ont så går jag inte, jag VET att jag borde men det går liksom inte. Det tog ÅRATAL att komma över min fobi för nålar, nu kan jag ta blodprov och liknande utan problem. Men jag är livrädd för att den fobin ska komma tillbaka med besked om jag liksom behöver "återuppleva" det traumat med tandläkaren.
Har sån fruktansvärt ångest över detta. Känner på allvar att om denna infektion sprider sig till hjärnan eller nåt och jag dör så slipper jag ju iaf gå till tandläkaren. Vet ju också att jag har dåliga tänder så blir extra pinsamt att gå dit, de fattar ju att jag är en idiot som låtit bli att gå. Går heller inte att prata med familjen om detta, eller någon för jag får bara höra hur korkad jag är som inte gått regelbundet och jag får skylla mig själv.
Jag vet inte ens vem man borde ringa, folktandvården eller privat? Verkar inte skilja så mycket kostnadsmässigt. Jag har redan räknat med att det här kommer länsa mitt sparkonto oavsett. Jag har som sagt inte ens letat upp ett telefonnummer och sitter redan på gränsen till tårar nästan hela tiden för jag är så RÄDD.
Vet ju tyvärr att jag måste ringa förr eller senare. Behövde bara få ur mig lite här.
) 
