Jag är inte dykare och kan inte mkt alls om det. Men har känsla för vatten och simning vid och under ytan sedan mkt liten IOM simskola, båtliv, pappa tävlingssimmare som dykt lite.
Jag jobbar som tränare inom häst och har jobbat mkt med problemlösning. Visst krävs talang för att bli riktigt bra när det är i skarpt läge. Då kan jag tänka mig att det blir lite à la vrakdykning. Man måste vara snabb, exakt och kunna vara cool för att inte skadas/dö. Då måste man ha kroppskontroll för att bli snabb och exakt. Du får heller inte påverkas mentalt och bli rädd eller förbannad. Då blir du för långsam. Sen måste man nöta. Upprepning, upprepning, upprepning. Dödstråkigt ibland!
Jag tänker också ”går det inte att bryta ner det i mindre delar?”.
Även om man är mindre begåvad så brukar det gå att lära de som vill att tex hantera problemhästar. Men separerar så gott det går till mindre delar och möter dem. När det sitter lite kan man också nöta under press eller rent av lite kaos. Och kaos kan man ju träna på också utan att vara i häst- eller dyk-sammanhang.
Jag har en mentor inom problemlösandet som också är en nära vän och vet vad jag pallar och vill. Under problemlösning måste man vara kall även om man skadas. Det går också att träna på utan häst. Precis som man kan behöva lära sig sitta kvar om någon oförberett försöker dra dig ur sadeln. Extremt? Ja, men det funkar.
Och kroppskontroll går att öva. Att alltid göra allt med båda händer, googla och göra övningar eller egentligen bara vad som helst som kräver kroppskontroll: dansa/rida/kampsport etc. Det har jag gjort jättemycket. Och det har alla mina tränare gjort för att maximera prestation.
Feldenkrais tyckte jag hjälpte mig hitta min kropp mer också.
Jag tycker också att ju mer kroppen tränas och man är medveten om den desto lättare är det att jobba in muskelminne etc. Man kan mer dra nytta av de muskelminnen man redan har och liksom väva ihop dem så det sitter snabbare.
Håller med om att som du beskriver det låter det klart värt att kämpa för! Heja dig!