Talang och/eller hårt arbete och motivation?

[Lattematte]

Snälla, tala om vad det handlar om!

 

[Görel]

Jag tänker att vissa saker är man helt talanglös på och vissa saker är man inte så bra på. De man är helt talanglös på går kanske att träna upp till en medelmåttig nivå, själv är jag helt i avsaknad av bollsinne och har aldrig lyckats ta mig förbi det trots en del övning som yngre. Jag är inte så bra på detta med koordination med efter mycket övning har jag blivit rätt bra på vissa grejer som jag nött länge.

Jag tänker också att det för många saker finns olika träningsmetoder. Det som fungerar för en person funkar inte för en annan, just för att de har olika förutsättningar. Finns det något annat sätt som du kan öva det du har svårt för? Hitta ett sätt att tänka annorlunda? För mig som har problem med koordination blev det mycket lättare när jag slutade tänka på de olika kroppsdelarna som olika enheter och istället såg varje moment som en helhet där de olika kroppsdelarna utförde olika saker.

 

[Snurrfian]

Just när det gäller koordination och motorik har yogan hjälpt mig mycket, att lära känna sin kropps styrkor och svagheter och verkligen känna att träning gör skillnad. Sen tror jag inte att yoga är underverket för allt och alla utan mer för att öppna tanken om att något helt annat kan göra att man lyckas med det man vill.

 

[escodobe]

Jag tror inte alls på det där att alla kan allt om de bara vill tillräckligt mycket. Så är det ju faktiskt inte om man ska vara helt ärlig. Men det är också en sanning att om man tränar tillräckligt mycket, då blir man bra. Kanske inte bäst, men bra. Är bra gott nog? Är målet så högt satt att du måste vara bland de bästa? Eller behöver du "bara" bli bra? Då går det ju att fortsätta träna och träna. Förr eller senare går det kanske, och motgångar kommer sällan utan lärdomar. För framåt går det väl, även om det inte går så snabbt som du vill?

(Behöver du bli bäst så är det en annan femma. Ibland får man bara inse sina begränsningar oavsett om de är fysiska eller psykiska. En del saker kräver en viss kombo som inte alla har)

Äsch det blir kanske lättare om jag förklarar. Jag är en medelålders högst medioker rekreationell dykare, jag dyker de flesta helger sen ett par år tillbaka. Tänk nivå skogsmulla och hoppa lite småhinder och dressyra för husbehovs nivå. Det är trevligt. relativt enkelt och säkrare än många tror.

Problemet är att jag vill dyka grottor och vrak.

Och det är förbannat svårt för man behöver vara väldigt duktig för att det inte ska bli farligt. Du måste kunna ligga exakt still utan att vifta med fötterna samtidigt som du gör saker med händerna,för annars kommer du inte kunna se något alls. Du måste kunna backa utan att diffa i höjd, för annars kan du fastna i något Du måste kunna klippa dina boltsnaps enkelt och rätt, varje gång, även om det är +4grader, du är stressad och har bara en hand fri och något har gått på tok så att det bubblar vilt omkring dig osv. Och eftersom jag är i Sverige så ska det dessutom göras med tjocka handskar och underställ som gör en smidig som kylskåp. Det är liksom inte något man kan göra halvbra för att det är roligt, man måste ha kunskaperna.

Jag har varit i de öppna delarna i Tuna två gånger och ska dit igen i år, de öppna är inte overhead på riktigt, men det känns så - det tog en vecka innan jag slutade le konstant. Varje gång jag slöt ögonen för att sova hade jag minnesbilderna av det fantastiska ljuset som dansar på väggarna av ficklampan. I februari var jag Budapest där de kör guidade dyk under tak (det är väl enda stället i världen man kan göra det skulle jag tro) . Grottor är så sinnessjukt vackra! Jag bokade upp mig på resan dit nästa år innan jag hade åkt hem.. Men jag hade velat kunna göra det där ännu mer på riktigt som en självständig grottdykare, kunna följa den där linan som ta mig till andra ställen. Upptäcka mer. Andra grottor. På andra ställen. Som ser ut och uppför sig på andra sätt.

Och gruvor är ju helt makalösa - tänk att allt det där tomrummet har varit BERG som stackars människor slitit sönder sig för att bryta och så är det stora hål kvar, och stegar och krokar och grejer. Först var det berg, Sedan var det land. Nu simmar man i det.
För att inte tala om vrak. Båtar som blivit historiska tidskapslar. Som är på helt fel plats, de ska inte vara där egentligen. Och som naturen håller på att ta över och bryta ned..

 

[Sassy]

Det är balans och motoriskt. En massa saker som måste sitta i muskelminnet. Och mitt sådant verkar vara ovanligt dåligt. Jag hade samma problem med ridningen faktiskt. Jag blev aldrig särskilt bra på ridning heller, men tillräckligt för att kunna skogsmulla vilket jag är mer än fullt nöjd med.

Det tog mig halva livet av fysisk oförmåga att faktiskt hitta min kropp och hamna i vad folk kallar "hyfsat lätt för sig". Numera kan jag lära mig fysiska saker, och faktiskt bli hyfsat bra (förutom att skadehistorik och bristande ork gör att jag aldrig kan bli mer än "skogsmulle" ändå, men det är ett helt annat hinder).

Kan det hjälpa dig att träna annat som hjälper den förmåga till kroppsavvägning och annat som du inte kan få tillräckligt med mängdträning i annars?

Äsch det blir kanske lättare om jag förklarar. Jag är en medelålders högst medioker rekreationell dykare, jag dyker de flesta helger sen ett par år tillbaka. Tänk nivå skogsmulla och hoppa lite småhinder och dressyra för husbehovs nivå. Det är trevligt. relativt enkelt och säkrare än många tror.

Problemet är att jag vill dyka grottor och vrak.

Och det är förbannat svårt för man behöver vara väldigt duktig för att det inte ska bli farligt. Du måste kunna ligga exakt still utan att vifta med fötterna samtidigt som du gör saker med händerna,för annars kommer du inte kunna se något alls. Du måste kunna backa utan att diffa i höjd, för annars kan du fastna i något Du måste kunna klippa dina boltsnaps enkelt och rätt, varje gång, även om det är +4grader, du är stressad och har bara en hand fri och något har gått på tok så att det bubblar vilt omkring dig osv. Och eftersom jag är i Sverige så ska det dessutom göras med tjocka handskar och underställ som gör en smidig som kylskåp. Det är liksom inte något man kan göra halvbra för att det är roligt, man måste ha kunskaperna.

Jag har varit i de öppna delarna i Tuna två gånger och ska dit igen i år, de öppna är inte overhead på riktigt, men det känns så - det tog en vecka innan jag slutade le konstant. Varje gång jag slöt ögonen för att sova hade jag minnesbilderna av det fantastiska ljuset som dansar på väggarna av ficklampan. I februari var jag Budapest där de kör guidade dyk under tak (det är väl enda stället i världen man kan göra det skulle jag tro) . Grottor är så sinnessjukt vackra! Jag bokade upp mig på resan dit nästa år innan jag hade åkt hem.. Men jag hade velat kunna göra det där ännu mer på riktigt som en självständig grottdykare, kunna följa den där linan som ta mig till andra ställen. Upptäcka mer. Andra grottor. På andra ställen. Som ser ut och uppför sig på andra sätt.

Och gruvor är ju helt makalösa - tänk att allt det där tomrummet har varit BERG som stackars människor slitit sönder sig för att bryta och så är det stora hål kvar, och stegar och krokar och grejer. Först var det berg, Sedan var det land. Nu simmar man i det.
För att inte tala om vrak. Båtar som blivit historiska tidskapslar. Som är på helt fel plats, de ska inte vara där egentligen. Och som naturen håller på att ta över och bryta ned..

Jag vet ju precis hur mycket som krävs för att kunna göra det där på ett bra sätt, och liknelsen med fälttävlan är onekligen bra!

Har du kontakt med grupper som sysslar mycket med vrak- och grottdyk, så att du kan få träningstips? Det enda jag tagit med mig från att ha tränat med de allra mest professionella på området är dessvärre "var försiktig med fria vikter ombord, det gör ont när fullastad skivstång rullar in i knäskålarna". Men så är jag ju ingen dykare heller...

Fördelen du har är att det blir klart bättre med erfarenhet, inget man måste passa på att bli bra på när man är ung för att det bara är då kroppen klarar det.

 

[Snurrfian]

Äsch det blir kanske lättare om jag förklarar. Jag är en medelålders högst medioker rekreationell dykare, jag dyker de flesta helger sen ett par år tillbaka. Tänk nivå skogsmulla och hoppa lite småhinder och dressyra för husbehovs nivå. Det är trevligt. relativt enkelt och säkrare än många tror.

Problemet är att jag vill dyka grottor och vrak.

Och det är förbannat svårt för man behöver vara väldigt duktig för att det inte ska bli farligt. Du måste kunna ligga exakt still utan att vifta med fötterna samtidigt som du gör saker med händerna,för annars kommer du inte kunna se något alls. Du måste kunna backa utan att diffa i höjd, för annars kan du fastna i något Du måste kunna klippa dina boltsnaps enkelt och rätt, varje gång, även om det är +4grader, du är stressad och har bara en hand fri och något har gått på tok så att det bubblar vilt omkring dig osv. Och eftersom jag är i Sverige så ska det dessutom göras med tjocka handskar och underställ som gör en smidig som kylskåp. Det är liksom inte något man kan göra halvbra för att det är roligt, man måste ha kunskaperna.

Jag har varit i de öppna delarna i Tuna två gånger och ska dit igen i år, de öppna är inte overhead på riktigt, men det känns så - det tog en vecka innan jag slutade le konstant. Varje gång jag slöt ögonen för att sova hade jag minnesbilderna av det fantastiska ljuset som dansar på väggarna av ficklampan. I februari var jag Budapest där de kör guidade dyk under tak (det är väl enda stället i världen man kan göra det skulle jag tro) . Grottor är så sinnessjukt vackra! Jag bokade upp mig på resan dit nästa år innan jag hade åkt hem.. Men jag hade velat kunna göra det där ännu mer på riktigt som en självständig grottdykare, kunna följa den där linan som ta mig till andra ställen. Upptäcka mer. Andra grottor. På andra ställen. Som ser ut och uppför sig på andra sätt.

Och gruvor är ju helt makalösa - tänk att allt det där tomrummet har varit BERG som stackars människor slitit sönder sig för att bryta och så är det stora hål kvar, och stegar och krokar och grejer. Först var det berg, Sedan var det land. Nu simmar man i det.
För att inte tala om vrak. Båtar som blivit historiska tidskapslar. Som är på helt fel plats, de ska inte vara där egentligen. Och som naturen håller på att ta över och bryta ned..

Jag anade att det handlade om det i och med att du dyker och jag har en bekant som är med på dykresor med vrak. Hen dyker inte längre efter en svår olycka (ironiskt nog ombord på båten) men hen har förlorat goda vänner under dykning. Det verkar otroligt spännande men som du säger måste allt gå perfekt. Men jag hade nog fortsatt kämpa om jag vore du, för upplevelsen verkar vara fantastiskt.

 

[Lattematte]

Cenote-dyk i Mexico, varmt, klart vatten, inte mycket slam att vispa upp, både söt- och saltvatten, rekommenderar jag. En behagligare och ofarligare grottupplevelse, där du kan träna underjords-/grottdyk. Och sen kan du ju dyka på reven vid kusten också om du åker dit. Men jag är ju cocktail-dykare som tycker nordiska vatten är för kalla att dyka i.

 

[Islandshästryttare]

@escodobe det låter helt fantastiskt det du vill göra! Men förstår att alla bitar måste sitta perfekt som du själv beskriver för att det inte ska bli farligt. Du skrev i något inlägg att det är balans och motoriskt som är svårt. Har du funderat på att testa någon annan form av träning för att träna upp de bitarna? Jag tänker att oavsett vilken sport eller hobby som en person håller på med på högre nivå så görs ju inte all träning i den grenen. En störtloppsåkare måste ju träna på att åka utför såklart men gör ju mycket annan träning på gym och andra sätt också.

Något som hjälpte mig väldigt mycket att träna balans och kroppskontroll, som det låter på din beskrivning att du behöver ha, var balettkurs. Det var inte enkelt att börja dansa som 40+ men jösses vilken grymt bra träning det var. Blev starkare, smidigare, fick bättre balans och motorik. Nu kanske du redan gör massa annan träning ville mest bara lyfta perspektivet

 

[escodobe]

Det tog mig halva livet av fysisk oförmåga att faktiskt hitta min kropp och hamna i vad folk kallar "hyfsat lätt för sig". Numera kan jag lära mig fysiska saker, och faktiskt bli hyfsat bra (förutom att skadehistorik och bristande ork gör att jag aldrig kan bli mer än "skogsmulle" ändå, men det är ett helt annat hinder).

Kan det hjälpa dig att träna annat som hjälper den förmåga till kroppsavvägning och annat som du inte kan få tillräckligt med mängdträning i annars?



Jag vet ju precis hur mycket som krävs för att kunna göra det där på ett bra sätt, och liknelsen med fälttävlan är onekligen bra!

Har du kontakt med grupper som sysslar mycket med vrak- och grottdyk, så att du kan få träningstips? Det enda jag tagit med mig från att ha tränat med de allra mest professionella på området är dessvärre "var försiktig med fria vikter ombord, det gör ont när fullastad skivstång rullar in i knäskålarna". Men så är jag ju ingen dykare heller...

Fördelen du har är att det blir klart bättre med erfarenhet, inget man måste passa på att bli bra på när man är ung för att det bara är då kroppen klarar det.

Ja, jag har lite kontakter och en bra instruktöt men de flesta av dom är på fel sida landet.

Det har varit svårt att hitta nån på den här sidan landet som är intresserad av att lägga ned tid på träning.
De flesta av mina regelbundna buddys som dyket "på min nivå" vill dyka aktivt och "titta på fisk och grönsaker" under dyken inte ligga still på 6 meter en halvtimme medan nån försöker nå sin krandjävel för andra året i rad typ... för den kunskapen behövs inte direkt for de dyken vi gör.
Det finns ju massa tekniska dykare här också, men dels har jag inte kontakt med dom och dels är de ju då såpass mycket bättre än mig att de inte heller skulle få ut så mycket av att dyka med mig.

Det bästa vore om jag kunde hitta nån på ungefär samma nivå och samma mål på rätt sida landet. Men det är också frustrerande att se andra, som har lättare för sig. Vet en kille som tog sig från att aldrig dykt till grottdykare på 1.5 år typ.
Och det är där det blir motigt, att jag över men att framstegen ändå är begränsade.

 

[escodobe]

Cenote-dyk i Mexico, varmt, klart vatten, inte mycket slam att vispa upp, både söt- och saltvatten, rekommenderar jag. En behagligare och ofarligare grottupplevelse, där du kan träna underjords-/grottdyk. Och sen kan du ju dyka på reven vid kusten också om du åker dit. Men jag är ju cocktail-dykare som tycker nordiska vatten är för kalla att dyka i.

Ahh, det var lite det här jag ville undvika genom att vara kryptisk med vad det handlade om.
Visst, Mexiko står självklart på listan på resmål. Men att åka dit nån gång om året eller så kommer nog inte att räcka för att stilla behovet.

Skaffa en torrdräkt så är nordiska vatten inga problem april-november! Jag dyker året om här, men under februari och mars blir det korta dyk nånstans där man kan tina upp mellan dyken får jag erkänna.

 

[escodobe]

Det tog mig halva livet av fysisk oförmåga att faktiskt hitta min kropp och hamna i vad folk kallar "hyfsat lätt för sig". Numera kan jag lära mig fysiska saker, och faktiskt bli hyfsat bra (förutom att skadehistorik och bristande ork gör att jag aldrig kan bli mer än "skogsmulle" ändå, men det är ett helt annat hinder).

Kan det hjälpa dig att träna annat som hjälper den förmåga till kroppsavvägning och annat som du inte kan få tillräckligt med mängdträning i annars?



Jag vet ju precis hur mycket som krävs för att kunna göra det där på ett bra sätt, och liknelsen med fälttävlan är onekligen bra!

Har du kontakt med grupper som sysslar mycket med vrak- och grottdyk, så att du kan få träningstips? Det enda jag tagit med mig från att ha tränat med de allra mest professionella på området är dessvärre "var försiktig med fria vikter ombord, det gör ont när fullastad skivstång rullar in i knäskålarna". Men så är jag ju ingen dykare heller...

Fördelen du har är att det blir klart bättre med erfarenhet, inget man måste passa på att bli bra på när man är ung för att det bara är då kroppen klarar det.

Hur bar du dig åt för att bli mer praktisk?

 

[Nahar]

Äsch det blir kanske lättare om jag förklarar. Jag är en medelålders högst medioker rekreationell dykare, jag dyker de flesta helger sen ett par år tillbaka. Tänk nivå skogsmulla och hoppa lite småhinder och dressyra för husbehovs nivå. Det är trevligt. relativt enkelt och säkrare än många tror.

Problemet är att jag vill dyka grottor och vrak.

Och det är förbannat svårt för man behöver vara väldigt duktig för att det inte ska bli farligt. Du måste kunna ligga exakt still utan att vifta med fötterna samtidigt som du gör saker med händerna,för annars kommer du inte kunna se något alls. Du måste kunna backa utan att diffa i höjd, för annars kan du fastna i något Du måste kunna klippa dina boltsnaps enkelt och rätt, varje gång, även om det är +4grader, du är stressad och har bara en hand fri och något har gått på tok så att det bubblar vilt omkring dig osv. Och eftersom jag är i Sverige så ska det dessutom göras med tjocka handskar och underställ som gör en smidig som kylskåp. Det är liksom inte något man kan göra halvbra för att det är roligt, man måste ha kunskaperna.

Jag har varit i de öppna delarna i Tuna två gånger och ska dit igen i år, de öppna är inte overhead på riktigt, men det känns så - det tog en vecka innan jag slutade le konstant. Varje gång jag slöt ögonen för att sova hade jag minnesbilderna av det fantastiska ljuset som dansar på väggarna av ficklampan. I februari var jag Budapest där de kör guidade dyk under tak (det är väl enda stället i världen man kan göra det skulle jag tro) . Grottor är så sinnessjukt vackra! Jag bokade upp mig på resan dit nästa år innan jag hade åkt hem.. Men jag hade velat kunna göra det där ännu mer på riktigt som en självständig grottdykare, kunna följa den där linan som ta mig till andra ställen. Upptäcka mer. Andra grottor. På andra ställen. Som ser ut och uppför sig på andra sätt.

Och gruvor är ju helt makalösa - tänk att allt det där tomrummet har varit BERG som stackars människor slitit sönder sig för att bryta och så är det stora hål kvar, och stegar och krokar och grejer. Först var det berg, Sedan var det land. Nu simmar man i det.
För att inte tala om vrak. Båtar som blivit historiska tidskapslar. Som är på helt fel plats, de ska inte vara där egentligen. Och som naturen håller på att ta över och bryta ned..

Du skriver om det med sån kärlek så det är helt uppenbart att du ska försöka, kämpa på Det är precis så jag känner med min dans, alltså, den totala kärleken till vad jag gör går helt över mina fysiska förutsättningar. Och jag tar större risker än de som har "rätt" kropp, jag skadar mig lättare och för mindre utdelning - men där tänker jag att det blir liknande för dig. Ja, det behöver sitta perfekt för att du ska få dyka, men nog finns det lättare och svårare ställen, när du väl kommer dit? Och om du är villig att ta lite större risk än de andra, om du aldrig blir bäst, men ändå bra nog för att få lov att göra det. Du kanske aldrig kan dyka de värsta/bästa ställena, och kanske inte ensam etc, men oavsett hur långt du kommer måste du ju försöka, det känns ju i hur du skriver om det!

Som många andra är inne på; kroppskontroll och motorik kan du träna stenhårt på så många olika sätt. Kan du klämma in en timme om dagen? 30 minuter? Yoga, balett, pilates mm så att du lär känna din kropp i detalj. Finns även en bra serie böcker om träningsanatomi för olika idrotter, finns inte för dykning men däremot simning. Swimming Anatomy heter den. Kroppskontroll i vatten liksom. (Jag har den för dans och den är fantastisk!)

Sen lär en sig massor av att titta på andra, och samtidigt tänka rörelserna i sitt huvud (detta har vetenskapligt stöd; bara att tänka rörelserna aktivt gör rätt muskler och nerver starkare).

Ja, jag har lite kontakter och en bra instruktöt men de flesta av dom är på fel sida landet.

Det har varit svårt att hitta nån på den här sidan landet som är intresserad av att lägga ned tid på träning.
De flesta av mina regelbundna buddys som dyket "på min nivå" vill dyka aktivt och "titta på fisk och grönsaker" under dyken inte ligga still på 6 meter en halvtimme medan nån försöker nå sin krandjävel för andra året i rad typ... för den kunskapen behövs inte direkt for de dyken vi gör.
Det finns ju massa tekniska dykare här också, men dels har jag inte kontakt med dom och dels är de ju då såpass mycket bättre än mig att de inte heller skulle få ut så mycket av att dyka med mig.

Det bästa vore om jag kunde hitta nån på ungefär samma nivå och samma mål på rätt sida landet. Men det är också frustrerande att se andra, som har lättare för sig. Vet en kille som tog sig från att aldrig dykt till grottdykare på 1.5 år typ.
Och det är där det blir motigt, att jag över men att framstegen ändå är begränsade.

Underskatta inte de erfarnas vilja att lära dig. ALLA som gör något så svårt har fått kämpa med någon del av det, ingen hoppar i och bara kan allt direkt, oavsett talang. Kanske finns det till och med någon som kämpat mycket, och därmed kan dela massor med kunskap med dig? Fråga! Finns knappt något roligare tycker jag än att få hjälpa någon dansare som kämpar precis som jag kämpat!

Och jag hoppas att min entusiasm här inte upplevs som press. Jag känner bara igen mig så mycket i att ha stora drömmar och känna sig fjantig etc. Men det går! Du kan

 

[the_connemara]

Blir helt tårögd av din beskrivning @escodobe

 

[escodobe]

Du skriver om det med sån kärlek så det är helt uppenbart att du ska försöka, kämpa på Det är precis så jag känner med min dans, alltså, den totala kärleken till vad jag gör går helt över mina fysiska förutsättningar. Och jag tar större risker än de som har "rätt" kropp, jag skadar mig lättare och för mindre utdelning - men där tänker jag att det blir liknande för dig. Ja, det behöver sitta perfekt för att du ska få dyka, men nog finns det lättare och svårare ställen, när du väl kommer dit? Och om du är villig att ta lite större risk än de andra, om du aldrig blir bäst, men ändå bra nog för att få lov att göra det. Du kanske aldrig kan dyka de värsta/bästa ställena, och kanske inte ensam etc, men oavsett hur långt du kommer måste du ju försöka, det känns ju i hur du skriver om det!

Som många andra är inne på; kroppskontroll och motorik kan du träna stenhårt på så många olika sätt. Kan du klämma in en timme om dagen? 30 minuter? Yoga, balett, pilates mm så att du lär känna din kropp i detalj. Finns även en bra serie böcker om träningsanatomi för olika idrotter, finns inte för dykning men däremot simning. Swimming Anatomy heter den. Kroppskontroll i vatten liksom. (Jag har den för dans och den är fantastisk!)

Sen lär en sig massor av att titta på andra, och samtidigt tänka rörelserna i sitt huvud (detta har vetenskapligt stöd; bara att tänka rörelserna aktivt gör rätt muskler och nerver starkare).


Underskatta inte de erfarnas vilja att lära dig. ALLA som gör något så svårt har fått kämpa med någon del av det, ingen hoppar i och bara kan allt direkt, oavsett talang. Kanske finns det till och med någon som kämpat mycket, och därmed kan dela massor med kunskap med dig? Fråga! Finns knappt något roligare tycker jag än att få hjälpa någon dansare som kämpar precis som jag kämpat!

Och jag hoppas att min entusiasm här inte upplevs som press. Jag känner bara igen mig så mycket i att ha stora drömmar och känna sig fjantig etc. Men det går! Du kan

Ja, jo jag kan ju dyka tillräckligt bra för de dyk jag gör i dagsläget, rätt snälla dyk ned till 30m på väg mot 40m men året om i Sverige.
Abret är att jag är helt frälst i en inriktning som kräver så mycket mer.
Men det är väldigt skönt att höra om andra som kämpat i motvind.

 

[escodobe]

Blir helt tårögd av din beskrivning @escodobe

Då skulle du se bilderna!

 

[tuaphua]

Ja, jo jag kan ju dyka tillräckligt bra för de dyk jag gör i dagsläget, rätt snälla dyk ned till 30m på väg mot 40m men året om i Sverige.
Abret är att jag är helt frälst i en inriktning som kräver så mycket mer.
Men det är väldigt skönt att höra om andra som kämpat i motvind.

Jag är inte dykare och kan inte mkt alls om det. Men har känsla för vatten och simning vid och under ytan sedan mkt liten IOM simskola, båtliv, pappa tävlingssimmare som dykt lite.
Jag jobbar som tränare inom häst och har jobbat mkt med problemlösning. Visst krävs talang för att bli riktigt bra när det är i skarpt läge. Då kan jag tänka mig att det blir lite à la vrakdykning. Man måste vara snabb, exakt och kunna vara cool för att inte skadas/dö. Då måste man ha kroppskontroll för att bli snabb och exakt. Du får heller inte påverkas mentalt och bli rädd eller förbannad. Då blir du för långsam. Sen måste man nöta. Upprepning, upprepning, upprepning. Dödstråkigt ibland!

Jag tänker också ”går det inte att bryta ner det i mindre delar?”.
Även om man är mindre begåvad så brukar det gå att lära de som vill att tex hantera problemhästar. Men separerar så gott det går till mindre delar och möter dem. När det sitter lite kan man också nöta under press eller rent av lite kaos. Och kaos kan man ju träna på också utan att vara i häst- eller dyk-sammanhang.
Jag har en mentor inom problemlösandet som också är en nära vän och vet vad jag pallar och vill. Under problemlösning måste man vara kall även om man skadas. Det går också att träna på utan häst. Precis som man kan behöva lära sig sitta kvar om någon oförberett försöker dra dig ur sadeln. Extremt? Ja, men det funkar.

Och kroppskontroll går att öva. Att alltid göra allt med båda händer, googla och göra övningar eller egentligen bara vad som helst som kräver kroppskontroll: dansa/rida/kampsport etc. Det har jag gjort jättemycket. Och det har alla mina tränare gjort för att maximera prestation.

Feldenkrais tyckte jag hjälpte mig hitta min kropp mer också.

Jag tycker också att ju mer kroppen tränas och man är medveten om den desto lättare är det att jobba in muskelminne etc. Man kan mer dra nytta av de muskelminnen man redan har och liksom väva ihop dem så det sitter snabbare.

Håller med om att som du beskriver det låter det klart värt att kämpa för! Heja dig!

 

[tara]

Jag citerar Karin Boye …. ” det är vägen som är mödan värd…” . Under tiden håller du igång din kropp och övar på fysiskt omöjliga saker vilket ger din kropp styrka och en bättre framtid med mindre smärta i kroppen. Dykning i vrak, usch och fy säger jag, tur vi är olika. Jag tror på dig. Lycka till. Var försiktig ingen olycka får ske. Usch och fy.

I rörelse​

Av Karin Boye

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

 

[Hermelin]

För min del är svaret självklart. Kör på så länge det finns i alla fall en teoretisk möjlighet att lyckas nå fram och du tycker att det är kul. När pengarna/tålamodet/kroppen är slut så är det kanske en annan sak. Har man en dröm så är det fantastiskt. Jag tycker nästan lite synd om de som inte har en dröm eller en passion. Och så beundras jag av alla andras drömmar och passioner.

 

[fio]

Men det är väl klart du ska fortsätta kämpa för detta eftersom du brinner så för det! Vad är alternativet liksom? Förstår att det är svårt men du får ju försöka bli så bra du kan. Det är inte alls dumt att ha drömmar! Jag önskar att jag fortfarande brann för att träna och tävla men det gör jag inte vilket känns sorgligt faktiskt och jag saknar det drivet och passionen som det ger!

 

[Lattematte]

Ahh, det var lite det här jag ville undvika genom att vara kryptisk med vad det handlade om.
Visst, Mexiko står självklart på listan på resmål. Men att åka dit nån gång om året eller så kommer nog inte att räcka för att stilla behovet.

Skaffa en torrdräkt så är nordiska vatten inga problem april-november! Jag dyker året om här, men under februari och mars blir det korta dyk nånstans där man kan tina upp mellan dyken får jag erkänna.

Utrryckte mig oklart. Cenote-dyk är grottdykningens motsvarighet till att sätta sig på den trygga, mycket välutbildade ldressyrläromästaren och testa hur det känns att rida piaff och passage. Skaffa sig lite skills, erfarenhet och självförtroende under tryggare förhållanden, för grottdykning är definitivt en mycket farlig aktivitet, och det blir enklare med varmare och mindre grumligt vatten.

Och självklart har både dykturister, locals och divemasters omkommit i cenotes också bör jag tillägga.