Takten och andra tankar.

[karamelldrottningen]

I början var jag lite fundersam till att börja med formen redan från början. Tycker att takten ska komma först. men nu tänker jag såhär:

Från marken: Hitta sökningen via kapsonen och eller bettet frammåt, nedåt och behålla den där oavsätt om det är halt eller i rörelse. Viktigt för mig är ändå att takten är rätt (extra viktigt då det är en islandshäst).

Sen har jag lite funderingar ang. samlingen. AR ryttare börjar ju med det väldigt tidigt till skillnad från den mer traditionella ridningen, ska jag kalla det vanlig dressyr?

En till fråga: Vad blir det för konsekvenser hos hästen -Att man börjar med samlingen redan innan rakriktningen?

Jag har ju min grunddressyr bla. från ridskoletiden och från diverse tränare, hästar och annan lära. Men det akademiska är ganska nytt för mig och jag sniffar på det fortfarande. Tycker att en del saker känns bra, medan andra känns mindre bra.

 

[Dreamer]

Sv: Takten och andra tankar.

För mig är takten och kontakten två detaljer som båda är lika viktiga (fast ibland behöver man öva dem var för sig). Därför är jag rätt förbryllad över varför kontakt inte kommer in i utbildningstrappan förrän i steg 3(Kan nån förklara?). Får jag det ena får jag ofta även det andra, dvs rör sig hästen taktfullt (dvs när den är i balans istället för i framvikt, när den inte har en massa stoppar som gör att den måste kontrabalansera med huvudet hela tiden och/eller hindra sig själv från att falla genom att "stylta" med frambenen) söker den också gärna handen.

Om du med samling menar samlande övningar som öppna sluta och piaff så tycker jag inte att en unghäst ska göra det, helt enkelt för att den inte är tillräckligt stark för att orka göra det på ett för den korrekt sätt. Utan man sitter och nöter in fel mönster i hästens nervsystem som den senare kommer ha svårt för att lära bort. Konsekvensen av att samla en häst för tidigt kan också bli att den blir livrädd (känner sig som om den ska rasa ihop/falla baklänges) och aldrig mer vilja samla sig.
(Tror att det är en rätt så sällsynt bild här i Sverige i alla fall )
Däremot om man menar att be hästen lägga mer av sin vikt bakåt? så ser jag ingen anledning till att hästen ska gå på bogarna överhuvudtaget någonsin, mer än kanske de allra första gångerna man sitter på den (bara för att det då ska vara HELT kravlöst).
För mig är rakriktning (att parera hästens fallande med små, precisa och kvicka hjälper, att hjälpa honom att koordinera sin kropp bättre genom små justeringar i min egen sits) A och O och det är det målet jag försöker närma mig, i varje ridpass. Det är ingenting jag tycker att man ska "skjuta på framtiden" för att det är roligare att rida (dåliga ) krumelutter.
Det man tränar på det blir man bra på. Rider man många dåliga krumelutter blir man bra på att rida dåliga krumelutter.

 

[flashlight]

Sv: Takten och andra tankar.

För mig är takten och kontakten två detaljer som båda är lika viktiga (fast ibland behöver man öva dem var för sig). Därför är jag rätt förbryllad över varför kontakt inte kommer in i utbildningstrappan förrän i steg 3(Kan nån förklara?). Får jag det ena får jag ofta även det andra, dvs rör sig hästen taktfullt (dvs när den är i balans istället för i framvikt, när den inte har en massa stoppar som gör att den måste kontrabalansera med huvudet hela tiden och/eller hindra sig själv från att falla genom att "stylta" med frambenen) söker den också gärna handen.

Så här tänker jag:

De tre första stegen går ju delvis i varandra som grund. Men för att få hästen att söka bettet ärligt som en kontakt, så måste den först vara i någotsånär balans, så takten måste komma allra först. Den måste också släppa igenom rörelser och släppa i nacken, dvs blir mer lösgjord (vilket balansen bidrar till) annars blir det inte en kontakt som hästen söker. Så då blir det logiskt för mej att det är nummer 3, men att de tre ändå hör ihop och går i varandra

Däremot om man menar att be hästen lägga mer av sin vikt bakåt? så ser jag ingen anledning till att hästen ska gå på bogarna överhuvudtaget någonsin, mer än kanske de allra första gångerna man sitter på den (bara för att det då ska vara HELT kravlöst).
För mig är rakriktning (att parera hästens fallande med små, precisa och kvicka hjälper, att hjälpa honom att koordinera sin kropp bättre genom små justeringar i min egen sits) A och O och det är det målet jag försöker närma mig, i varje ridpass. Det är ingenting jag tycker att man ska "skjuta på framtiden" för att det är roligare att rida (dåliga ) krumelutter.
Det man tränar på det blir man bra på. Rider man många dåliga krumelutter blir man bra på att rida dåliga krumelutter.

Håller med. Men den rakriktningen ser jag mera som balanserande på det stadiet, hästen kan inte ännu vara liksidig, det tar ju tid av rätt arbete att bygga och kvalitén rakriktning i utb skalan ser jag mera som en ökad liksidighet där den ska kunna lätt utföra rörelser lika åt båda håll s a s. Det är lite synd att det blir samma ord för då blir det obegripligt varför det kommer så sent i skalan. Men som jag tänker är det mera balanserande det första rakriktande, att hjälpa den arbeta mera i balans, vilket sen leder till mera rakriktning?

 

[Dreamer]

Sv: Takten och andra tankar.

Så här tänker jag:

De tre första stegen går ju delvis i varandra som grund. Men för att få hästen att söka bettet ärligt som en kontakt, så måste den först vara i någotsånär balans, så takten måste komma allra först. Den måste också släppa igenom rörelser och släppa i nacken, dvs blir mer lösgjord (vilket balansen bidrar till) annars blir det inte en kontakt som hästen söker. Så då blir det logiskt för mej att det är nummer 3, men att de tre ändå hör ihop och går i varandra

Aha. Ja då är jag lite mer med. Jag har nog fått för mig att utbildningstrappan innebär ungefär att man är på ett trappsteg en tidsperiod (vecka-flera månader eller år??) för att sen gå in på nästa. Men så måste det ju naturligtvis inte vara.

Håller med. Men den rakriktningen ser jag mera som balanserande på det stadiet, hästen kan inte ännu vara liksidig, det tar ju tid av rätt arbete att bygga och kvalitén rakriktning i utb skalan ser jag mera som en ökad liksidighet där den ska kunna lätt utföra rörelser lika åt båda håll s a s. Det är lite synd att det blir samma ord för då blir det obegripligt varför det kommer så sent i skalan. Men som jag tänker är det mera balanserande det första rakriktande, att hjälpa den arbeta mera i balans, vilket sen leder till mera rakriktning?

Nä, språket är som vanligt aldrig tillräckligt. Innebär de olika stegen på trappan att man måste vara 100% klar med dem innan man kan säga att man jobbar med dem..? För det balanserande rakriktandet är ju ändå rakriktningsarbete. Att hindra ytterbogen från att falla ut på volt innebär ju att jag måste få ytter bak och inner fram att hjälpa till mer (ytter bak i att vända hästen runt, inner fram för att ta /fördela vikt från ytter fram) som ett exempel; så jag vet inte var gränsen i så fall ska gå för vad som räknas som balansering i sidled kontra rakriktningsarbete?

 

[Susan]

Sv: Takten och andra tankar.

I början var jag lite fundersam till att börja med formen redan från början. Tycker att takten ska komma först. men nu tänker jag såhär:

Från marken: Hitta sökningen via kapsonen och eller bettet frammåt, nedåt och behålla den där oavsätt om det är halt eller i rörelse. Viktigt för mig är ändå att takten är rätt (extra viktigt då det är en islandshäst).

Sen har jag lite funderingar ang. samlingen. AR ryttare börjar ju med det väldigt tidigt till skillnad från den mer traditionella ridningen, ska jag kalla det vanlig dressyr?

En till fråga: Vad blir det för konsekvenser hos hästen -Att man börjar med samlingen redan innan rakriktningen? motstånd och spänning i hästen

Jag har ju min grunddressyr bla. från ridskoletiden och från diverse tränare, hästar och annan lära. Men det akademiska är ganska nytt för mig och jag sniffar på det fortfarande. Tycker att en del saker känns bra, medan andra känns mindre bra.

................

 

[Totola]

Sv: Takten och andra tankar.

Samling är ett stort begrepp som lätt ger fel klang i ett sånt här sammanhang. Därför skulle jag hellre använda andra uttryck som att "hitta balansen", "hitta ryggaktiviteten", börja sitta ihop.
Rakriktning tycker jag alltid att man kan träna, men just i rakriktande syfte, inte samlande, och alltså inte lika intensivt som på en äldre häst. Det finns många övningar man kan göra utan att träna "riktiga" skolor (det kräver ju en del skolning också innan man ens kan göra en bra skola, fokus på det FÖRST, sen tror jag inte hästen tar skada av att öva lite skolor från marken).

Det finns hur många övningar som helst som är tänkt att öva upp ekipagets helhet. Man kan öva hästen på att följa tyngdpunkten (många av dessa övningar tränar också aningens rakriktning/få igång ryggsvinget/underlätta för ryttaren att hitta rakriktning i samma veva), man kan/bör öva böjning och avslappning innan man börjar träna skolorna, man kan/bör börja träna korta/länga lite i taget innan man får för sig att träna samling, man kan/bör träna balanserande övningar innan man börjar tänka för mycket på form/samling.
Tycker jag, kanske ska tilläggas.

Bara att träna ridvägar är underskattat, om man har en tanke bakom, dvs utnyttjar dem till fullo snarare än att öva styrning.

Pratar man generellt om att börja med samling före rakriktning så blir det knas. Därför att de till stor del går hand i hand. Har du inte kommit en bit i rakriktningen är det ingen idé att börja med någon riktig samling eftersom hästen ändå kommer belasta sig ojämnt, förstärker ojämnheten. Samtidigt kan man ju med samling mena att man går från ett minusläge (häst som är väldigt på framdelen med bortkopplad rygg) till ett bättre utgångsläge, vilket kanske är en stor skillnad i samlingsgrad för vissa hästar. Man behöver ju liksom inte prata piaff för att man pratar samling.
Går man ett litet snäpp längre fram i utvecklingen till en häst med ett "normalt" utgångsläge så tänker jag att lite samling kan vara bra för att förbättra tekniken. Inte heller där behöver man övergöra det, kan handla om att man 2-3 gånger under ett pass samlar upp skritten 3 steg i taget eller övar en del övergångar, eller kanske att man tar ner takten för att kräva mer balans. Sånt underlättar för skolorna också.
Rakriktning behöver man inte heller träna genom skolor, även om det blir lite hårklyveri för i hästkroppen är det ju alltid ungefär samma vi vill komma åt. T ex flytta kroppsdelar i olika placeringar på volt, systematiskt flytta tillbaka framdelen på bakdelen om hästen hamnar fel.


Så länge man tar det från grunden och inte skyndar sig fram tycker jag mao inte det är fel att fokusera på samling/rakriktning ganska tidigt i utbildningen. Viktigt då att tänka på alla nyanser och nivåer så man inte hoppar sig fram i utvecklingen för tidigt, samtidigt som det kan vara bra att då och då testa lite högre svårighetsgrad (utan att hoppa för många snäpp) för att ta sig vidare.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Takten och andra tankar.

Min fd. AR tränare (har bara haft henne och en till) ville att jag skulle börja samla på böjt spår direkt efter frammåt nedåtarbetet på böjt spår. Jag red för henne ett halvår och inte en enda gång tog hon upp raktriktningen. Hon hävdade att hästen måste samlas upp först innan och bli starkare innan rakriktningsarbetet kunde börja. Även på rakt spår ville hon att min häst skulle vara böjd.

Jag försökte förstå henne och hon tog upp en hel del bra saker oxå, men just detta gjorde mig förvirrad. Jag måste oxå tillägga att vi inte kom så långt. Ibörjan var det mkt. spänningar som jag ändå tycker att jag lyckades jobba bort och ett stort framsteg blev att traven förbättrades. Han lyckades till och med bära upp sig hyffsat och inte bara ha en ren takt . Tölten kunde hon inte hjälpa mig med alls och galopparbetet gick sådär. Men skritten och traven tycker jag förbättrades. Dock hade jag föredragit mer raktrikting innan samlingen. När jag frågade henne sa hon att det inte behövdes. Så nu vill jag gärna höra fler av era synpunkter på just detta.

 

[Dreamer]

Sv: Takten och andra tankar.

Exakt såna anledningar som fick mig att sluta med AR ganska tidigt. Vi kom ingenstans, bara kanade omkring förböjda på volter i lusig skritt och det kostade tusentals kronor. Ingenting blev bättre, ingenting förändrades. Framförallt störde jag mig på att man skulle greja så mycket med hästen och ingenting med sig själv. (???) Vilket blev tvärt emot med min nuvarande tränare. Vi har i princip genom åren bara grejat med ryttaren och förändringarna i hästen har liksom kommit "gratis", men det är jag som fått anstränga mig.
Jag förstår varför man faller för AR, när det enda alternativ man känner till är "slit-dom-i-truten-och-sparka-dom-i-sidan-ridskoledressyren", plötsligt hittar man tränare som säger sig SKOLA hästen - och man ser alla möjliga hästar man inte är van vid att se kunna utföra rörelser som piaff och liknande. Men det saknas SÅÅÅÅ mycket inom ridstilen - var är utbildningstrappan för ryttaren? Varför förutsätts ryttaren kunna rida ens de första stegen på AR-trappan som öppna och sluta? Det är helt uppenbart när man tittar på ekipagen att folk inte får någon som helst hjälp med att via sin sits få hästen att röra sig korrekt. Utan man böjer och böjer, oavsett om det hjälper eller ej, på ett i mina ögon hjärndött sätt (det JAG sett, dömer inte alla andra också såklart). Förlåt om jag låter hård och fördömande. Men jag tycker det hela är så tråkigt och önskar att fler kunnat få kompetent hjälp istället för dessa vackra paket med tomt innehåll.

 

[flashlight]

Sv: Takten och andra tankar.

Sen har jag lite funderingar ang. samlingen. AR ryttare börjar ju med det väldigt tidigt till skillnad från den mer traditionella ridningen, ska jag kalla det vanlig dressyr?

En till fråga: Vad blir det för konsekvenser hos hästen -Att man börjar med samlingen redan innan rakriktningen?

Lägger in samma länk som i annan tråd ang att samla för tidigt Jag tycker den bra beskriver tänket i utbildningsskalan fast det handlar om GP-hästars träning.

http://www.equisearch.com/horses_riding_training/english/dressage/building_power_in_relaxation_091709/

 

[bigganl]

Sv: Takten och andra tankar.

Min fd. AR tränare (har bara haft henne och en till) ville att jag skulle börja samla på böjt spår direkt efter frammåt nedåtarbetet på böjt spår. Jag red för henne ett halvår och inte en enda gång tog hon upp raktriktningen. Hon hävdade att hästen måste samlas upp först innan och bli starkare innan rakriktningsarbetet kunde börja.

DET bevisar att bara för att man kallar sig AR tränare så betyder inte det att alla kan ridning. Din beskrivning låter helt befängd i mina öron och är något som mina AR tränare aldrig skulle hålla med om. (tvärtom) Det finns bra och dåliga tränare inom alla inriktningar, men låt inte de dåliga representera en inriktning. Denna tränare kan ju inte ha så mycket kunskaper om hästar och ridning.
AR får ju mycket kritik på detta forumet, konstigt nog och om det är din beskrivning som de kallar AR så förstår jag kritiken. Det är långt ifrån vad AR är för mig och mina tränare i alla fall.

Dock hade jag föredragit mer raktrikting innan samlingen.

Du har rätt. Rakriktningen börjar man jobba med tidigt. Den är grundläggande för att hästen ska kunna samla sig. Spikraka är ju knappt några hästar, men är de inte hyftat raka så kan man inte börja samla. (och rakriktningen är ju något man jobbar med hela tiden för att förbättra.)

 

[bigganl]

Sv: Takten och andra tankar.

Framförallt störde jag mig på att man skulle greja så mycket med hästen och ingenting med sig själv. (???) Vilket blev tvärt emot med min nuvarande tränare. Vi har i princip genom åren bara grejat med ryttaren och förändringarna i hästen har liksom kommit "gratis", men det är jag som fått anstränga mig.

Det är så med ridning. Det är ju vi ryttare som påverkar hästen och som stör den när vi sätter oss på den. Såklart det är vi som måste jobba med oss själva och vår kropp så att vi lär oss att anpassa oss till hästen. Tränaren du beskriver låter väldigt underlig. (minst sagt)

Jag förstår varför man faller för AR, när det enda alternativ man känner till är "slit-dom-i-truten-och-sparka-dom-i-sidan-ridskoledressyren", plötsligt hittar man tränare som säger sig SKOLA hästen - och man ser alla möjliga hästar man inte är van vid att se kunna utföra rörelser som piaff och liknande. Men det saknas SÅÅÅÅ mycket inom ridstilen - var är utbildningstrappan för ryttaren?

Vi verkar ha totalt olika upplevelser av AR. "slit och sparka"-ridningen fanns inte på min ridskola, tack och lov så jag har ingen egen erfarenhet av den. Dressyr är underbart för min oavsett vad man kallar träningssätten. jag har bara positiva upplevelser och lärde mig massor av de duiktiga tränare jag red för förr. Nu hittade jag en väg till ytterligare utveckling i AR.
Set är alltså en väg till mera utveckling för mig. Jag har inte slängt allt jag lärt mig tidigare på soptippen. De lärdomarna har jag med mig hela tiden i min ridning. Jag har bara kompletterat med med ännu mera.

Varför förutsätts ryttaren kunna rida ens de första stegen på AR-trappan som öppna och sluta?

Vilken trappa syftar du på? Den känner inte jag till. För att kunna skola en häst måste ryttaren skolas först. ´Det går inte annars.

Det är helt uppenbart när man tittar på ekipagen att folk inte får någon som helst hjälp med att via sin sits få hästen att röra sig korrekt.

Det är häftigt när man tittar på ekipagen som fått giudning att via sin sits få hästar som bär upp sin ryttare med svingande rygg och lätthet i framdelen. Det gillar jag.

Utan man böjer och böjer, oavsett om det hjälper eller ej, på ett i mina ögon hjärndött sätt (det JAG sett, dömer inte alla andra också såklart). Förlåt om jag låter hård och fördömande. Men jag tycker det hela är så tråkigt och önskar att fler kunnat få kompetent hjälp istället för dessa vackra paket med tomt innehåll.

Detta har jag aldrig sett på några träningar eller kurser. Vad är det för värdelösa tränare du tittat på? Synd att du inte fått se de bra. DET är intressant, roligt och väldigt inspirerande.

 

[Dreamer]

Sv: Takten och andra tankar.

Men det är ju lite som det blivit i den andra aktuella tråden som diskuteras nu, än så länge har inte en enda AR-film framkommit som visar ett ekipage på korrekt väg. Så jag börjar tro att det jag kallar dålig ridning är det andra tycker är fint och bra, snarare än att de tränare jag sett varit exceptionellt dåliga. (De har varit Bent-elever allihop)

 

[karamelldrottningen]

Sv: Takten och andra tankar.

Det är möjligt att tränaren jag ridit för inte är en bra representant för AR, hon är inte äns riddare. Men ändå hyffsat populär och marknadsför sig som en bra instruktör.

Jag kände dock att nu räcker det. Jag jobbade nämligen på gården och en del av lönen var lektioner för denna AR-lärare. Jag gav henne ett halvår iaf. Tycker att hon var en jättehärlig personlighet, men som ridlärare är jag mer tveksam. Dock har hon lärt mig endel som jag haft nytta av, så jag ångrar inte den tiden, men nu vill jag rida för en riktig AR-instruktör. Ska nästa år jobba för en populär riddare och jag har hört mkt. gott om henne.

 

[Totola]

Sv: Takten och andra tankar.

Lägger in samma länk som i annan tråd ang att samla för tidigt Jag tycker den bra beskriver tänket i utbildningsskalan fast det handlar om GP-hästars träning.

http://www.equisearch.com/horses_riding_training/english/dressage/building_power_in_relaxation_091709/

Mycket läsvärt! (Det ger dessutom tyngd bakom att veta att han faktiskt rider efter avslappning - inte bara viss grad av avspänning som många verkar nöja sig med.?)

Och jag håller med. Samtidigt så var det den där detaljen med grader.
Går man för fort fram - då blir det knas, på ett eller annat sätt. Samtidigt så kan det i måttliga doser och ordnade förhållanden vara bra att träna på samling utifrån hästen. Alltså, för en häst som är ofördelaktigt byggd eller går med ridmässigt taskig teknik, kan det upplevas som samling att träna inför att kunna röra sig i en bättre grundform, lättare bogar. Och då tänker jag att man tränar samling, utifrån den hästen. Inte samma sak som att träna piaff, men fortfarande är det samlande arbete för den hästen.

Kan omformulera mig lite - skola bakbenen och hitta schwunget tycker jag ALLA hästar har nytta av, oavsett nivå.
Vare sig det kommer genom skolor, tramp eller av betydligt med basic metoder, så länge det är anpassat efter hästen.

För jag tror det är svårt för en häst att spänna av om den är i obalans/går med taskig teknik/går bogtungt, då vågar den troligen inte slappna av.

 

[Totola]

Sv: Takten och andra tankar.

Tränare är olika!
Jag har t ex ridit för en som krävde alldeles för mycket tekniskt utan att varken jag eller pålle hängde med.
Jag har ridit för de som velat för mycket och därför skyndat på även om jag som ryttare tyckt att det har varit överkurs.
Men - minst två av de jag ridit för (2½ skulle man kunna säga! och en till som jag aldrig ridit för personligen) är mycket mer metodiska i sin träning och att bygga upp grunderna. Sen lägger man visserligen ändå in böjning och skolor förhållandevis tidigt jämfört med VD, men på en kravnivå som ekipaget kan hantera.

Gäller helt enkelt att hitta en tränare man trivs med, oavsett disciplin!

Angående att man sitter och skrittar krumelurer och böjt dag ut och dag in så absolut - grundjobb kan ta tid. Jag tror många blir besvikna efter ett halvår- ett år när man tycker att man fortfarande sitter med samma övningar. Då är det dels upp till ryttaren att kunna ta till sig övningarna och hämta inspiration och teori utifrån för att kunna komma vidare, och dels får man acceptera att det är det här vi behöver träna på, och det tar TID.
Men - det är egentligen inget som säger att det behöver vara tråkigt för det. Det finns MASSOR med olika övningar man kan variera mellan. Tokbra också för att undvika att fastna, att själv kunna upptäcka nya infallsvinklar.
Dessutom så förespråkar de flesta tränare att använda så många gångarter man kan i vardagen. Med vissa undantag om man upplever att det är för tidigt eller hindrar den övriga ridningen.

 

[Totola]

Sv: Takten och andra tankar.

Men det är ju lite som det blivit i den andra aktuella tråden som diskuteras nu, än så länge har inte en enda AR-film framkommit som visar ett ekipage på korrekt väg. Så jag börjar tro att det jag kallar dålig ridning är det andra tycker är fint och bra, snarare än att de tränare jag sett varit exceptionellt dåliga. (De har varit Bent-elever allihop)

Det kan såklart vara olika vad vi har för uppfattning.
Vore roligt om du kunde se ett ekipage som kommit halv-långt, alltså väldigt långt utifrån sig själva som ekipage även om de inte är på mästarnivå, och få jämföra med hur det sett ut från början, få uppleva skillnaden sas.

Jag kan hålla med om att allt inom AR inte ser bra ut. Mycket beroende på tränare, och även då det enkla faktum att man är nybörjare länge innan det börjar komma till en föredömlig nivå. Ponera att 70% är så grönt att det inte ens är juste att jämföra, även om en del av dessa kan ha delar som är bra så är det ofta så stora brister än så länge på vissa håll att det blir som en nagel i ögat för den utomstående betraktaren.
Sen kanske 25% ligger på en för ögat trevlig nivå, där det så att säga börjar mötas och man kan börja se vad de AR-frälsta yrar om egentligen. Och sen en pytteskara på 5% som kommit riktigt långt och kan uppvisa ex. skolor ovan mark och övar på diverse svåra dressyrövningar med en ok kvalitet. Av dessa så söker nog de flesta ytterligare inspiration utifrån och plockar in eget, eftersom jag kan tänka mig att man börjar växa ifrån bent som enda tränare.
Grov generalisering.
Poängen är att inom vanlig dressyr är det ju inte heller alla som för utomstående är trevliga ekipage att titta på. Det spelar knappt ens någon roll vilka tävlingsresultat ekipagen får, ibland är det sånt som jag som AR-nörd ser som en nagel i ögat även på högre nivå. Och så finns det guldkornen som är bra representanter, och som öht är juste att jämföra med.


Går man in med någon annan inställning än att man är en nybörjare som har mycket att lära, och att man kommer få jobba, jobba och återigen jobba för att nå sina mål, då blir man givetvis besviken. Nu vet jag inte hur det är i ditt fall, men jag kan tänka mig att man blir lockad av piff och puff, de 5%-en, och inser inte att det fortfarande tar kanske 25 år för ryttaren att ta sig dit, och iaf sisådär 10 år för hästen, om man öht tar sig dit.
Vet man vad man tränar mot och varför, då är det iaf lättare att uppskatta de små små framgångarna under resans gång.

 

[fio]

Sv: Takten och andra tankar.

Men det är ju lite som det blivit i den andra aktuella tråden som diskuteras nu, än så länge har inte en enda AR-film framkommit som visar ett ekipage på korrekt väg. Så jag börjar tro att det jag kallar dålig ridning är det andra tycker är fint och bra, snarare än att de tränare jag sett varit exceptionellt dåliga. (De har varit Bent-elever allihop)

Jag kunde inte sagt det bättre själv...

Just det här med att " det har jag aldrig sett" eller "nej så gör inte mina tränare" är nog bara ett kvitto och en bekräftelse på det fetmarkerade

 

[fio]

Sv: Takten och andra tankar.

Det kan såklart vara olika vad vi har för uppfattning.
Vore roligt om du kunde se ett ekipage som kommit halv-långt, alltså väldigt långt utifrån sig själva som ekipage även om de inte är på mästarnivå, och få jämföra med hur det sett ut från början, få uppleva skillnaden sas.

Frågan är väl då vad halv-långt innebär... eftersom de som kommit VÄLDIGT långt inte visar upp kvaliteter som sträcker sig längre än typ LB egentligen...

 

[Totola]

Sv: Takten och andra tankar.

Hehe, det kan såklart bli kulturkrockar ändå! Tänker ungefär på väpnar-nivå.
Därav att det nog blir lättare att förstå om man kan få historiken (ex. videoklipp från varje halvår under några års tid) kunna följa utvecklingen och höra tankarna bakom. Om man inte är öppen till att tolka ridvärlden som att det finns flera rätt utan tycker att man redan sitter på "rätt", då kanske det inte är någon idé oavsett, är man som i dreamers fall intresserad men det faller på att man inte tycker ekipagen kommer någonstans, så kan det ju vara inspirerande att se ekipage som faktiskt kommit långt med sina hästar, utifrån startpunkten sas.
Jag vet minst tre ekipage bara här på buke (troligen fler som jag inte kommit lika väl i kontakt med) som jag personligen tycker är inspirerande, för att de kommit mycket långt utifrån startläget och är behagliga att titta på, samt betryggande att dessa faktiskt sitter och övar på samma saker, bara på en annan nivå. Att man får lite mer dimension och kanske en aha-känsla av att se ett steg högre, och kunna koppla det till det man själv sitter och tränar på.

Jag tycker det blir lite konstigt att jämföra med ex. "LB-nivå". Man går ju efter individen, man kan ha kommit långt som ekipage och knappt ha nått upp till LC-nivå när det kommer till programridning - beroende på startläget. Även så kan man ha mycket att jobba på för att verkligen platsa in på rätt nivå, men ändå uppvisa vissa kvalitéer som motsvarar denna. Har du t ex en islandshäst som har stora problem med traven som det tar flera år att jobba till en hyfsat "normal" trav på, då skulle jag ändå säga att man kommit långt med traven när den väl blir taktren och jobb-bar.
Det är det jag tycker är tjusningen i att rida inom en disciplin där man har som ambition att utvecklas och skola häst och ryttare, men inte ser något mål i att jämföra sig med andra, utan bara sig själv som ekipage!

 

[-sigge-]

Sv: Takten och andra tankar.

För att återknyta till ursprungsfrågan så menar jag att samling inte är möjlig utan rakriktning. Samling är i första hand inget man klämmer fram ur hästen, utan något hästen bjuder på när "resten är rätt", dvs hästen är rakriktad. I senare skede, kan man be om mer samling och vikten mer bakåt, som hästen kanske inte skulle bjuda på helt frivilligt...

Rakriktning är då för mig inte att sitta med specialövningar för att stärka ena bakbenet utan rakriktning håller man på med hela tiden, varje steg. Det är en del av "bra sits". Att hålla reda på hästen och motverka ytterbogens fallande, innerbogens "stående", utåtrotation, inåtrotation och vad nu hästen kan tänkas hitta på annat än den raka, funktionella hållningen som leder till korrekt (men jobbigt) arbete.

/S