Mearas
Trådstartare
Hej vore tacksam för era funderingar...
När jag rider ut på pållen så går det lugnt och sansat till på bortvägen... men på hemvägen så blir hon som förbytt. Hon vägrar skritta och gör man halt så stannar hon i några sek helt paralyserad och ber jag henne att sätta igång sång att det skutt eller trav på stället som gäller. Och såhär är det hela tiden.
Gör jag halt för länge blir hon urförbannad och backar och "stegrar fram".
Jag försöker att vara konsekvent och inte tillåta taktandet. Har prövat allt känns det som. Långa tyglar, korta tyglar, kontakt ickekontakt. Att vända tillbaka (då går hon lugnt) för att sedan vända hemåt så far hon iväg. Inget funkar mer än några steg. Givetvis berömmer jag så fort hon går någorlunda bra dvs håller takten i skritt. Så det är verkligen inga höga krav jag ställer.
Till saken hör att hon verkligen tycker om att rida ut. Hon lever i sin egen värld och nåde om man stör henne. :smirk:
Egentligen kanske jag inte behöver bry mig om det men det irriterar mig att hon är så i mina ögon "falsk" (Jag vet naturligtvis att man inte kan resonera så om en häst men ändå)
Kan tillägga att de sista 200meterna när hon ser stallet så går hon jättefint...
Eftersom det aldrig är några problem på bortvägen och på ridbanan så heller så?!?
Ja ja vad ska jag göra?
3/4 av ritten tar lika lång tid som sista 1/4 av vägen för att jag blir så irriterad att på att hon vägrar skritta. Alltså vänder jag tillbaka, gör halt, blir irriterad som fan osv
Det är inte roligt att rida ut längre pga att det alltid slutar med att vi bråkar.
Alltså rider jag på ridbanan och där är hon nästan raka motsatsen, lite dåligt med energi men väldigt lyhörd och fin i kontakten.
det är så olyckligt allting eftersom jag annars uppskattar uteridningen och det gör ju hästen också. Får dåligt samvete hur jag än gör dessutom
När jag rider ut på pållen så går det lugnt och sansat till på bortvägen... men på hemvägen så blir hon som förbytt. Hon vägrar skritta och gör man halt så stannar hon i några sek helt paralyserad och ber jag henne att sätta igång sång att det skutt eller trav på stället som gäller. Och såhär är det hela tiden.
Gör jag halt för länge blir hon urförbannad och backar och "stegrar fram".
Jag försöker att vara konsekvent och inte tillåta taktandet. Har prövat allt känns det som. Långa tyglar, korta tyglar, kontakt ickekontakt. Att vända tillbaka (då går hon lugnt) för att sedan vända hemåt så far hon iväg. Inget funkar mer än några steg. Givetvis berömmer jag så fort hon går någorlunda bra dvs håller takten i skritt. Så det är verkligen inga höga krav jag ställer.
Till saken hör att hon verkligen tycker om att rida ut. Hon lever i sin egen värld och nåde om man stör henne. :smirk:
Egentligen kanske jag inte behöver bry mig om det men det irriterar mig att hon är så i mina ögon "falsk" (Jag vet naturligtvis att man inte kan resonera så om en häst men ändå)
Kan tillägga att de sista 200meterna när hon ser stallet så går hon jättefint...
Eftersom det aldrig är några problem på bortvägen och på ridbanan så heller så?!?
Ja ja vad ska jag göra?
3/4 av ritten tar lika lång tid som sista 1/4 av vägen för att jag blir så irriterad att på att hon vägrar skritta. Alltså vänder jag tillbaka, gör halt, blir irriterad som fan osv
Det är inte roligt att rida ut längre pga att det alltid slutar med att vi bråkar.
Alltså rider jag på ridbanan och där är hon nästan raka motsatsen, lite dåligt med energi men väldigt lyhörd och fin i kontakten.
det är så olyckligt allting eftersom jag annars uppskattar uteridningen och det gör ju hästen också. Får dåligt samvete hur jag än gör dessutom