tigerfisken
Trådstartare
Det här handlar kanske inte om NH mer än vanlig hästhantering vilket i sig väl handlar om det samma .. men jag frågar här för det passar mig bäst.
Har en tvååring som jag skrivit om förut och hans grej är att gärna springa på eller nästan på folk när han blir lite pressad, typ vid arbete eller om nåt skrämmer honom, så att han inte riktigt respekterar människans utrymme är väl ganska klart. Annars är han väldigt snäll och vänlig til sinnet, ingen stridis direkt.
Så till frågan, jag har under en kortare period longerat honom, inte för motionens skull och att hanska springa runt runt utan för att få honom att bli uppmärksam på mig och för att han ska bli hanterad helt enkelt. Det går bra i några varv, särskillt i vänster men i höger har han en punkt på ridbanan där han helt enkelt bara springer ut och backar bort mot stallet. Oftast går det att leda honom tillbaka, ibland så blir han en åsna och vägrar gå men oftast föjer han med. Om jag däremot driver honom bakifrån så går han fram till hörnet på padocken men det går inte att få honom att gå ner i padocken igen utan han vänder mot mig och tarett varv runt mig, backar, jag back så jag kommer i drivande läge han går fram slänger sig runt (nästan på) mig och sen backar från padocken igen osv. Vill inte at han ska springa runt mig för jag vill att han ska vända från mig när jag dirver iväg honom, vilket inte alls går just där men oftast när jag väl är i padocken igen. Men då är frågan, ska jag helt enkelt envisas med att få ner honom i padocken på det vis jag bestämt eller ska jag gå före och leda honom? vilket är viktigast? Att han hamnar sär jag vill ha honom eller att han gör det på det viste som jag tänkte från början. Strider jag i onödan eller vinner han om jag ger upp att försöka driva tillbaka honom och i stället leder honom?
Tänker idag helt enkelt byta ställe att vara på när jag jobbar med honom, på åkern är inte utgången mot stallet så då drar det inte lika mycket hemmåt kanske.
Kanske protesterar han för att han är lite för ung för att orka ta in och bara känner sig förvirrad och pressad eller så är han bara uppkäftig... Vad tror ni. Han verkar inte direkt rädd och han är inte sur, mest arbetsovillig, vill gärna ställa sig och äta eller försöka smita in istallet för att sen vägra gå ut igen. Ska jag bara göra enklare saler där jag slipper strida eller ska jag envisas med att få honom dit jag vill? Jag vet att amn inte bör ta en strid man inte är säker på at vinna och jag vet faktiskt inte i dagsläget om det är det jag jag gör när jag vill longera i padocken.
Har en tvååring som jag skrivit om förut och hans grej är att gärna springa på eller nästan på folk när han blir lite pressad, typ vid arbete eller om nåt skrämmer honom, så att han inte riktigt respekterar människans utrymme är väl ganska klart. Annars är han väldigt snäll och vänlig til sinnet, ingen stridis direkt.
Så till frågan, jag har under en kortare period longerat honom, inte för motionens skull och att hanska springa runt runt utan för att få honom att bli uppmärksam på mig och för att han ska bli hanterad helt enkelt. Det går bra i några varv, särskillt i vänster men i höger har han en punkt på ridbanan där han helt enkelt bara springer ut och backar bort mot stallet. Oftast går det att leda honom tillbaka, ibland så blir han en åsna och vägrar gå men oftast föjer han med. Om jag däremot driver honom bakifrån så går han fram till hörnet på padocken men det går inte att få honom att gå ner i padocken igen utan han vänder mot mig och tarett varv runt mig, backar, jag back så jag kommer i drivande läge han går fram slänger sig runt (nästan på) mig och sen backar från padocken igen osv. Vill inte at han ska springa runt mig för jag vill att han ska vända från mig när jag dirver iväg honom, vilket inte alls går just där men oftast när jag väl är i padocken igen. Men då är frågan, ska jag helt enkelt envisas med att få ner honom i padocken på det vis jag bestämt eller ska jag gå före och leda honom? vilket är viktigast? Att han hamnar sär jag vill ha honom eller att han gör det på det viste som jag tänkte från början. Strider jag i onödan eller vinner han om jag ger upp att försöka driva tillbaka honom och i stället leder honom?
Tänker idag helt enkelt byta ställe att vara på när jag jobbar med honom, på åkern är inte utgången mot stallet så då drar det inte lika mycket hemmåt kanske.
Kanske protesterar han för att han är lite för ung för att orka ta in och bara känner sig förvirrad och pressad eller så är han bara uppkäftig... Vad tror ni. Han verkar inte direkt rädd och han är inte sur, mest arbetsovillig, vill gärna ställa sig och äta eller försöka smita in istallet för att sen vägra gå ut igen. Ska jag bara göra enklare saler där jag slipper strida eller ska jag envisas med att få honom dit jag vill? Jag vet att amn inte bör ta en strid man inte är säker på at vinna och jag vet faktiskt inte i dagsläget om det är det jag jag gör när jag vill longera i padocken.