När jag flyttade in stod ett plommonträd, ett äppelträd och ett päronträd på tomten. Plommonet växte som ogräs (utan plommon dock) men päron och äpple såg fortfarande ynkliga ut två år senare (bleka blad, växte inget, såg ut som direkt från plantskolan). Googlade och tittade och grävde till slut upp dem. Äpplet hade rotsnurr, för liten grop, stod i kompakt lera. Grävde ur, redde ut, blandade ny jord med leran, satte ned igen. Det är mycket finare och får äpplen nu, men är ännu inte helt rotfast (kompakt lera är väl kompakt lera antar jag och tre år är kanske för kort tid (det är nog 7 år gammalt nu). Päronet hade rotsnurr, för liten grop, kompakt lera och var satt vid ympningsstället, enligt google skulle det sitta vid rötterna, så lyfte det fem centimeter också (och rådjuren gillar att äta upp det på vintern). Ser bättre ut men blir nog aldrig något (har det mest för nyfikenhets skull).
Så om ett av dem verkligen ser ut att dö nästa år ändå skulle jag nog roa mig med att gräva lite och se hur det ser ut under trädet. Det döda trädet kan man ju i alla fall kika på (är de så unga blir de ju inte fina för klematis eller bin ändå, läste slarvigt först). De flesta växterna de hade satt (ett par buskar också) sa bara plopp när jag lyfte ur dem för att flytta eller ge till någon granne.
Plommonet har tagit typ 10 år på sig att börja ge frukt så jag skulle då aldrig våga börja om med ett nytt plommon.
Nåja vad jag ville komma fram till är att om man har en tre fyra döende växter som alla är planterade av samma person ungefär samtidigt så är ju det också en möjlig gemensam nämnare