– Måste man vara bäst i världen? För per definition kan det bara var en. Får tvåan i världen rida? Eller trean? Eller var drar vi strecket?
– Just nu får även de bästa i världen kritik, svarar Ringmark."
Jag förstår ärligt talat inte detta uttalande. Har man sagt att man inte får rida om man inte är skicklig ryttare nog?
Syftar han på att CD är bästa ryttaren i världen och nu får hon inte rida, och that's a shame?
Jag förstår inte sammanhanget, kan det vara så att han menar att om ni inte creme de la creme får rida för att denna "händelse" ägt rum, nu kommer vi inte se fantastiskt fin ridning utan bara amatörer?
Jag vet att jag spekulerar, men man undrar ju.
Sörjer han att han inte får ge CD de höga poäng som han önskar?
Men var är i så fall hästens perspektiv i detta? Är de bästa ryttarna, bäst i världen utifrån att de verkligen pressat sina hästar till det allra yttersta, och kompenserar i vardagen med massage och solarium, och så är det godkänt då?
Ju mer jag tänker på detta, desto mer rasande känner jag att jag blir. Det är som att utnyttja en människa till slaveri och sedan ge fina kläder och ära och berömmelse när strålkastarna är på. Jag tänker osökt på barnstjärnor som blivit förstörda för livet.
Drastisk liknelse kanske, men hästen är ingen rationell "vuxen", som ser att blod svett och kanske tårar till sist har en pay off värd ansträngningen. Hästen lever i nuet och är alltid känslig för stämningen och relationer.
Hur skall hästen må om den både belönas och bestraffas om dessa två förhållanden inte står i relation till vad hästen förstår?
Jag tror nog att jag inte vill fundera mer på detta. Jag känner en sådan förtvivlan för hästen, vars själ är så fantastiskt fin och sårbar.