Funderat på något under lång tid, som tangentiellt rör politik, tror jag.
Förr i tiden, när "vi" bodde i byar, där alla kände alla, så fanns där möjligheten att veta vem som var pålitlig och vem som inte var det. Idag i stora samhällen, där man kanske inte ens har full koll på vilka som är ens grannar, och där det är lätt att röra sig, är det svårare att ha koll på folk. När man känner alla, är det lättare att gå till föräldrarna till någon unge som haft sattyg för sig, och be dem ta ungen i örat (bildligt talat), jämfört med nu, när man inte har någon aning om vad ungen heter, har föräldrar, eller om hen ens bor i samma stad.
Det kan absolut vara skönt att kunna vara "anonym" i en stad, särskilt om man på något sätt inte passar in i mallen, men samtidigt är det ju även ett stort problem på andra sätt. Hur kan vi få ett samhälle som både har koll på omgivningen (de positiva delarna), men utan att vara utstötande av de som inte till fullo passar in i mallen?
Och på liknande sätt har makten flyttat längre bort, kanske inte i alla fall fysiskt, men mer mentalt. I mindre samhällen kände man, eller åtminstone kände man till de som styrde, idag känns det som ovanligt att man råkar på makthavare överhuvudtaget. I viss mån antar jag det är på grund av maktförskjutningar, beslut fattas längre bort från oss trälar och det finns inte fullt ut möjlighet att förklara saker för var och en. Sedan tror jag inte för ett ögonblick att saker var bättre förr, de var bara annorlunda. Men jag tror ändå att en del av problematiken vi ser i samhället idag beror på att vi har blivit för apatiska, inte kanske av eget val, utan för att om vi skulle försöka ha koll på vår omgivning skulle vi bli utbrända direkt.
Läs det här en gång till nu, men mer välvilliga glasögon, och försök förstå vad jag vill ha fram, och inte vad du tror jag menar.