Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Klart att ingen förälder är perfekt!
Nej, man kan inte säga att folk blir kriminella (dock är det relaterat till kvinnomisshandel och psykopati, men det är mer extremfall). Det som framförallt är observerbart utåt är relationsmönster. Anknytning är också väldigt nära relaterat till stress vilket i sig kan orsaka stora (men kanske inte så synliga) problem.

Jag känner inte till all den där forskningen som du pratar om, gällande amning, smeka mage osv. Det är ingenting jag har kommit i kontakt med inom ämnet.
Men här pratar vi anknytning i dess renaste och mest grundläggande form. Det är liksom det här som ÄR anknytning - att föräldern svarar på barnets kontaktförsök.

Jag vet inte vad det är för forskning du pratar om, jag vet inte vem som tycker så eller vad den har för belägg. Det du tar upp låter helkonstigt och jag skulle gärna veta vart det kommer från för att kunna ta ståndpunkt.
Men det jag pratar om är grundläggande anknytning, direkt från Bowlby, Ainsworth och Main. Sen har jag givetvis läst massvis med nyare forskning som vidareutveklat och ger stöd, men grunden är samma och det är det som jag pratar om här.

Men åter igen - det är ingen ide att jag försöker förklara något här. Vill du veta mer så tycker jag att du ska sätta dig in i teorin ordentligt.
 
Senast ändrad:
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Vad gäller amningen är den kroppsliga närheten viktigare än amningen i sig. Helt OK att ge flaska med andra ord (vilket ju innebär att även pappan kan ge närhet = bra).
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

*delvis kl*

Vad gäller relationsmönstren så redogjorde jag mycket kort för de olika "typerna" enligt Ainsworth, men det dög ju inte.
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Precis. Det där med mat/amning är ju en gammal "myt".

Nä och det verkar inte duga vad jag än skriver/erbjuder heller ;)
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Men vaddå, jag måste väl få ifrågasätta om jag har en annan åsikt utan att vara idiotförklarad? Jag har sedan aldrig påstått att jag skiter i mina egna ungars skrik, och det gör ingen av de föräldrar jag känner gjort (de som har barn nu för tiden, så vitt jag vet) heller... Det jag skrev i första inlägget står jag fortfarande för, Man behöver inte vara någon einstein för att fatta att ett barn vill något när detta skriker. Det gör alla normalbegåvade föräldrar med eller utan akademisk utbildning eller på vilken nivå du nu läst. Nu frågade de om en metod som vi kan vara överrens om inte är bra, ditt svar var mer eller mindre idiotförklarande. Jag tycker det är helt ok att säga att man tycker metoden är avskyvärd, det hoppas jag verkligen de fick fler kommentarer om, vad jag inte tycker är ok är att man inte ber föräldrar (eller vem som helst) att fortsätta i samma hjulspår som de själva uppenbart inte tycker fungerar (jag tror personligen inte att det är så lätt att barnet somnar på en minut för jag fattar inte varför man byter fungerande rutiner) då kanske man kan komma med något annat förslag till en lösning, alternativt vara tyst. Om du blir förälder kommer du också säkert stöta på problem med rutiner som du är nyfiken att höra hur andra gör eller har gjort, då är det ju inget konstigt att de vill ha andra tips om inte dina duger? Fick de nåt vettigt tips föresten?

Jag tror dessutom att de allra flesta föräldrar hör exakt vad deras barn vill när de skriker. Om de är blöta, hungriga, vill ha sällskap etc... Föräldrar (nåja, de flesta) är inte dumma i huvudet de heller:grin:
 
Senast ändrad:
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Jag har förstått att du tyckte jag idiotförklarade föräldrarna.
Men varför fortsätter du att ifrågasätta teori när du ändå inte är nöjd vad man än svarar?
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Jag har aldrig ifrågasatt teorin, däremot tror jag det är med komplext än att man kan säga att en människa blir si eller så av bara ett par enstaka händelser och jag tror inte heller du kan se en vuxen människa och att just denna människa har fått somnat på denna metod ett par nätter i början av sitt liv. Jag tror helt enkelt att barndomen som helhet är vesäntlig när det gäller att forma en människa.

Sedan är jag säker på att alla föräldrar såvida de inte är utvecklingsstörda vet att ett barn behöver närhet... Jag tror alla vet att ett barns grundläggande behov är att det vill något när det skriker. Det behöver man inte pluggat för att fatta...

Och det här är ett duskussionsforum, det vet du va?
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Men det är ju det du gör, du ifrågasätter trots att du uppenbarligen inte vet vad det handlar om.
Jag har hela tiden försökt förklara för dig att teorin är komplex. Jag har aldrig sagt att en person blir på ett visst sätt av en enstaka händelse, det är något du fått för dig.

Min frågeställning är då - om man nu vet vad barnet behöver, hur kan man ens överväga liknande metoder?

Haha ja jag vet att det är ett diskussionsforum. Jag tycker bara att det är svårt att diskutera med någon som hela tiden hoppar fram och tillbaka utan att svara på det man skriver.
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Bara som förklaring till varför man skulle kunna vilja ändra en rutin som fungerar bra.

Alla människor är inte så himla självsäkra! speciellt inte i föräldraskap.

Så om om person X och hennes syster får barn nästan samtidigt. De är hemma hos mormor på julen och ska båda lägga barnen.

Person X går in och vaggar sitt barn, det somnar på 10 minuter. Hon är jättenöjd tills hon kommer ut ur rummet.

För systern gick bara in i rummet, lade babyn i sängen och gick ut igen. Babyn somnade på 2 minuter helt själv. Systern tycker X verkar lite väl curlande med sin baby och mormor tycker allt att systern är en lite coolare mamma.

Varpå man går ut på nätet och frågar hur i helskotta folk bär sig åt för att få babyn att somna själv på 3 minuter...

Varvid en trygg kommentar från en vän -men visst kan du vagga till sömns utan att vara en dålig mor. Skulle kunna ge tryggheten att fortsätta med en fungerande rutin. Voila :rofl:

Kort sagt, om man som vän tror sig veta att babyn somnar tryggt på 10 minuters vaggande så känns det kanske bra att fråga vad som hade gått fel och varför det inte var bra längre. Sedan kan ju vännen såklart ha fått helt fel intryck, men frågan måste ju få finnas.

(och om du undrar, ja jag har varit med om ngt liknande och ja jag kände mig dum när A somnade efter 45 minuters vaggande och As kusin bara lades i sängen helt själv (varpå föräldrarna iofs sprang in var 10 minut när han skrek i en 50 min iofs). Eftersom jag är någorlunda självsäker, om än inte tillräckligt, lyckades jag låta bli att ändra våra rutiner på stubben.)
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Man kan se förändringar i hjärnan på babyn. Det är ganska ny forskning. Nej man vet inte vad förändringarna innebär eller vad de ev påverkar eller om de består. Däremot verkar forskarna misstänka att förändringar i hjärnan pga just skrikande övergivenhet inte nödvändigtvis måste vara jättebra. Därför föreslår de att föräldrar undviker det... av ren försiktighet.

Anknytningsteorin vet jag inget om, men den finns väl mer kunskap där antar jag eftersom den är äldre.

Så ja det är komplext, människor är komplexa. Det är antagligen därför det är helt omöjligt att svara på dina frågor kort. Alla människor som röker dör inte i cancer, alla barn som fått en dålig anknytningsupplevelse påverkas antagligen inte, om föräldrarna är på alla sett kärleksfulla i övrigt (troligen är det betydligt lägre risker än risken att få cancer av rökning). Det handlar om risker.

Den vettiga orsaken till att undvika skrikande övergivenhet är ju rimligen att man inte vill att ens barn ska skrika övergivet helt enkelt. Precis som du sa. Men det är helt enkelt inte heller helt ofarligt att göra så, rent bortsett från den främsta anledningen.
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Men får man då inte be om tips av andra hur dessa gjort och vilken erfarenhet de har om man nu funderar på andra rutiner? Jag tror ju fortfarande inte att man funderar på att ändra, helt utan anledning även om det för någon utifrån inte är rätt anledning...

Och jag tror också barndom är mer komplext än att en enstaka grej är det enda som är fel. Jag tror att det är så oerhört många föräldrar som inte är perfekta rakt igenom men som ändå har lyckats bra med sina barn, och tvärtom också, föräldrar som tror de gjort allt rätt och ändå blir det fel sedan. Tror man ska se det som en helhet.

Och ts: ÅTERIGEN, jag har konstaterat att jag INTE fattar varför de vill gå in på en liknande metod. ÅTERIGEN bad de dock om att få andra erfarenheter som skulle kunna funka för en situation som de tydligen, av någon anledning, inte behärskar eller vill ha. Förhoppningsvis fick de bättre tips av någon annan utan att för den delen göra sig skyldig till barnmisshandel. Och anser du att det är det vilket jag tror du skrev någonstans, kanske Du ska ta ditt ansvar och anmäla till soc?
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Eh! det är väl självklart att man får fråga!

Diskussionen gäller ju som sagt om man får svara på en fråga om man är utan barn...

Och just denna lilla bidiskussion handlar om Får personen berätta vad hon i sin utbildning lärt sig om en metod och -får den fråga varför man inte kan fortsätta som man gör?

Mitt svar är JA det får obarnpersonen, eller någon annan göra. Det argumenterar jag för :p

Fråga nummer 2. Tycker jag att en förälder bör eller kan vara otrevlig mot den barnlösa.

svar: NEJ, jag tycker det är otrevligt ;)

Din fråga nummer 3, är inte barndomen komplex?

Mitt svar är JA! det är det vi alla ovan försöker säga!
 
Senast ändrad:
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Precis - och det krävs mer än en speciell metod vid sömn för att en människa ska förstöras...

Självklart får hon svara - svarade hon på det sättet hon gjorde anser jag däremot att det var ett rakt igenom ganska korkat och otrevligt svar och då förstår jag att föräldrarna vill ha svar från andra med erfarenheter istället. Hade hon inte svarat med den attityden som i princip säger att föräldrarna är dumma i huvudet och inte fattar att ett barn skriker av en anledning, kanske hon inte fått det snorkiga svaret tillbaka...

Alla normalbegåvade föräldrar fattar att ett barn skriker av en anledning. Själv vet jag utan problem till och med VARFÖR mina barn skriker, och jag tror knappast jag är ensam om att känna mina egna barn så pass väl, det gör nog de flesta av oss som har barn...
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Själv vet jag utan problem till och med VARFÖR mina barn skriker, och jag tror knappast jag är ensam om att känna mina egna barn så pass väl, det gör nog de flesta av oss som har barn...

Inte jag ;) jag har aldrig haft den blekaste aning faktiskt. Brukade gissa beroende på omständigheter. Men det gick bra ändå är jag ganska säker på. Nu kan han ju peka och nästan säga i alla fall. Å andra sidan trodde jag heller aldrig att jag skulle vara en sådan person som kunde "höra" skillnad på trötthungeruttråkadoblötskrik. (däremot har jag alltid varit bra på att trösta barn, egna eller andras).
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Jag tycker du tillskriver gruppen föräldrar alldeles för mycket ibland. Du vet, det finns en hel del föräldrar som är övertygad om att deras små barn bara "jäklas".

När kan man tala om ett "förstört barn" och hur visar det sig?
Jag är helt övertygad om att otrygg nattningsmetod kan bidra till svåra problem för barnet. Men det kanske inte syns utanpå eller ens märks. Är det mer okej då, är barnet mindre trasigt? Så det där med ett förstört barn är svårt, det finns ingen direkt skala att gå efter.
 
Senast ändrad:
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

KL kanske...

Jag läste en väldigt intressant brittisk bok om barns utveckling, både före och efter födelsen. En del av boken handlade om hur de delar av hjärnan som hanterar Känslorna är bland de första som utvecklas efter att barnet fötts. Fram till cirka 8 veckors ålder utvecklas väldigt enkla, "basic" känslomönster som upprördhet/tillfredställelse. Känslorna utvecklas i omgångar, den ena omgången mer komplex än den förra, och vid ungefär 10 års ålder är vårt "känsloliv" ganska färdigutvecklat.

Olika "fönster" för utveckling öppnas och stängs hela tiden - lite som det förfärliga experimentet med kattungar som vid födelsen fick sina ögonlock ihopsydda. Vid x antal månaders ålder klippte man bort stygnen. Ögonen var friska, oskadda, men katterna var och förblev blinda, eftersom den delen av hjärnan som gör att vi kan se, inte fått synstimulans under de första kritiska månaderna.
En del menar att detsamma gäller våra känslor. Det kritiska "fönstret" för känslomässig självkontroll, stängs strax efter barnets första levnadsår. Ett barn som inte bemöts med positiva svar på sina frågor och sina känslor, går miste om tillfället att lära sig glädje och tillit, och upplever istället ett känslomässigt antiklimax som leder till passivitet och oförmåga till tillit.
Genom att vara uppmärksamma på våra små barns känslor och bemöta dem på ett positivt sätt, förstärker vi de positiva känslorna hos barnet. Tvärtom - förstärker vi med andra ord de negativa känslorna. Känslor som sedan, kanske, förblir hos barnet livet ut.
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Jag tycker du tillskriver gruppen föräldrar alldeles för mycket ibland. Du vet, det finns en hel del föräldrar som är övertygad om att deras små barn bara "jäklas".

När kan man tala om ett "förstört barn" och hur visar det sig?
Jag är helt övertygad om att otrygg nattningsmetod kan bidra till svåra problem för barnet. Men det kanske inte syns utanpå eller ens märks. Är det mer okej då, är barnet mindre trasigt? Så det där med ett förstört barn är svårt, det finns ingen direkt skala att gå efter.

Sant, men det finns även forskningsresultat (googla) som säger att amning och snitt gör detsamma. Skulle man kritisera att mammor inte vill amma eller att de inte vågar föda barn vaginalt blir det ett jädra liv...
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Hej!
Jösses vad debatten har spårat ur… Nu har tråden gått från att handla om vem man kan/vill ta råd av till vilka insomningsmetoder som ger barn hjärnskador! :eek:

Jag tänkte återgå till ursprungsfrågan, hoppas att TS är intresserad av mitt svar!

Så här tycker nämligen jag:
Som förälder kan man känna sig väldigt skör och misslyckad då en del saker inte fungerar som man vill. Är det sömn det gäller så lider säkert föräldern av sömnbrist vilken kan få en att känna sig ännu mer ledsen. Ber man om råd i den situationen så kan det nog vara bra av de som då ger råd att linda in det lite med silkeshandskar. Är man för tuff och hård i sitt svar, vilket jag tycker att du var, så finns det stor risk att föräldern mår ännu sämre. Även om du menade väl så tolkade kanske föräldrarna att du tycker att de är onda och dåliga föräldrar som vill utsätta sitt barn för en massa stress!
Ibland lönar det sig att tassa runt som på glas. Då kanske de hade uppskattat ditt råd (alltså om du formulerat dig lite mildare).

Jag hade ett jobbigt problem med min äldsta då hon var liten (dock inte sömnproblem). Jag kände mig som världens sämsta mamma! Jag behövde positiva ord och uppmuntran och om någon hade utryckt sig på ett liknande sätt som du så hade jag nog brutit ihop totalt.

Summa summarum, tror inte problemet egentligen var att du inte har några barn utan snarare hur du besvarade deras fråga.

Sara
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Vad hade det med mitt inlägg att göra?

Googla kan jag absolut men jag fick inte fram så trovärdiga källor som talade om god forskning som påvisar att barn blir psykiskt förstörda av snitt och amning ?
 
Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Vad hade det med mitt inlägg att göra?

Googla kan jag absolut men jag fick inte fram så trovärdiga källor som talade om god forskning som påvisar att barn blir psykiskt förstörda av snitt och amning ?

Jag tror inte heller att snitt och/eller amning kontra flaskmatning (med god kontakt!!) har mycket att göra med barnets känslomässiga utveckling. Tror. Jag tror den viktiga biten är hur barnet bemöts under den viktiga tiden då känslolivet utvecklas, då banorna i hjärnan läggs, kopplingarna och mönstren. Jag tror det är där det avgörs hur människan som vuxen hanterar förhållanden, tillit, anknytning och kanske också hur harmonisk man är i sig själv, hur nära till hands glädje finns, hur nära till hands ångest finns. (Naturligtvis inte inräknat de människor som har mentala problem som inget kunnat ändra på/förebygga).

Jag tror inte människan funkar som Tarzan, dvs kan växa upp i en helt människofrämmande miljö för att sedan i vuxen ålder förvandlas till en engelskspråkig civiliserad gentleman (omän "vild";)). Loppet var nog kört för honom om det varit verklighet.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 831
Senast: Anonymisten
·
L
Skola & Jobb Dethär är inte aktuellt förmig NU utan det är mest för OM det blir det i fram tiden. Men jag skulle jätte gärna vilja få tips om nån här...
Svar
12
· Visningar
1 117
Senast: Rosett
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
8 141
Senast: Migo
·
Övr. Barn Jag sitter här, helt utmattad känner jag, efter en tids krångel med sonens skola, vilket igår eskalerade till en full protest från...
Svar
9
· Visningar
2 178
Senast: oz_joj
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp