Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

[MiniLi]

Jag har funderat över det här flera gånger, och nu blev det aktuellt igen.
Varför tycks det vara så svårt för föräldrar att ta emot kommentarer eller råd från personer som inte har barn själva?
Eller är det bara jag som upplevt det här?

En av mina facebookvänner (ytlig bekant) skrev på facebook och undrade över en viss metod för att få barn att somna på egen hand. Jag, som inte har barn, skrev en kommentar om att jag inte tyckte att metoden var bra och att den enbart orsakar onödig stress hos barnet. Fick då svaret "vi vill ha tips från folk som själva är föräldrar".

Varför skulle allt som inte kommer från föräldrar vara negativt?
Jag är visserligen inte mamma men jag har ganska bra koll på utvecklingspsykologi och anknytningsteori (läser till psykolog och detta är ämnen jag verkligen brinner för) och tycker att den kunskapen är högst relevant i sammanhanget.

Måste man vara förälder för att ha något att komma med? Räknas inte all kunskap?

 

[vindvissla]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Vilken sniken kommentar.

För min del spelar det inte så stor roll vem tipsen kommer från, många som har barn kommer med knäppa tips också, och många som inte har barn kommer med vettiga tips.

 

[A-K.Eng]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Jag tror att jag kan ta emot tips även från folk som inte har barn.

För även om man inte har egna barn så har ALLA varit barn. Lite minns väl de flesta från sin barndom? Jag minns mycket. Och det hjälper mig i mitt föräldraskap.

 

[Jenny054]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Tror det har lite med stolthet och göra..
Dom är minsann föräldrar och bättre än dig.. Du har inga barn själv och därmed vet du inte ett skit om uppfostran, mat osv osv..

Den inställningen har jag iaf fått..

 

[Petruska]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Det där är ett intressant fenomen! Jag får rätt ofta frågan om jag har barn själv, när jag säger något om barn. Antagligen därför att en del av mina åsikter anses på något vis felaktiga för en förälder - jag vet inte riktigt på vilket sätt.

Själv tycker jag nog att jag sammantaget genom snart 22 års föräldraskap, har fått de flesta bra tipsen och den bästa hjälpen att tänka vidare av vänner och bekanta som inte har barn. Jag tycker tom att några av mina kompisar gav bättre råd när bara jag hade barn, sedan när de fick barn själva blev råden successivt sämre.

 

[A-K.Eng]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Många kanske tror att med föräldraskap följer automatiskt förståelse för barn och fostran.

Jag kan säga som så att hade inte jag haft den erfarenhet av barn jag har sen tidigare så vete katten hur det här hade gått. Jag är nog inte en sån där naturligt bra mamma. Jag stod nog i fel kö när känsla för feeling delades ut.

 

[vindvissla]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Innan jag själv hade barn tänkte jag mycket "men det är väl bara att...." och så passande fortsättning. Jag har lärt mig massor de fyra år jag har haft barn och en av de sakerna är att "det inte bara är att...."

 

[mino]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Men samtidigt: skulle man vilja ha hunduppfostringstips från en som aldrig själv haft hund? Relationstips från en som aldrig haft ett förhållande? Varför ska just barn vara ett ämne som alla tycker sig vara kompetenta att uttala sig om? Småbarn är ju i mångt och mycket ett praktiskt handhavande och det är bra att få tips på beprövad erfarenhet, sånt som tipsaren verkligen kan garantera i alla fall har funkat på ett barn. Sen finns det andra typer av råd som kan ges av vem som helst om föräldraskap/mänskliga relationer i stort som inte har med handhavandet att göra, men det är en annan sak.

 

[lady_mike]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Jag har själv fått liknande reaktioner innan jag skaffade barn och sa något till en förälder. Men det va ytterst sällan jag la mej i eller sa något om föräldraskap innan jag fick barn. ´Nästan enbart om folk ordagrant bad om min åsikt.
Vänta tills du själv får barn/man måste vara förälder för att förstå och du vet inget om saken och bla bla bla. Jag är utbildad assistent för barn och ungdom. Så jag hade rent teoretiskt en hel del att komma med. (en hel del jag själv fått användning av som mamma).

Tycker det är bra med synpunkter från folk som inte har barn. Dom har ett annat perspektiv som kan var bra att ta till sej. Men givetvis har föräldrar erfarenhet och det slår det mesta. När jag har funderngar så ringer jag sällan till mina vänner som inte skaffat barn än utan helst någon med ett eller flera barn.

 

[lingonben]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Bra synpunkt. Jag förkastar absolut inte alla råd från icke-föräldrar, speciellt inte de som faktiskt har läst på en del om barns utveckling och psykologi, eller jobbat med barn. Men ibland när det kommer "men det är väl bara att"-kommentarer som Visslan nämnde, eller kommentarer från folk som inte har en aning om vad halvårslång-årslång sömnbrist kan göra med en, eller som aldrig behövt hantera ett barn i stormig utvecklingsfas 24/7, då fräser jag faktiskt till. I mina ögon blir det ungefär som att en ryttare med ett års ridskoleerfarenhet ska berätta hur jag ska rida in och uppfostra en unghingst. Dvs någon kan tänkas ha koll, men väldigt många har det inte.

 

[imzork]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Jag har funderat över det här flera gånger, och nu blev det aktuellt igen.
Varför tycks det vara så svårt för föräldrar att ta emot kommentarer eller råd från personer som inte har barn själva?
Eller är det bara jag som upplevt det här?

En av mina facebookvänner (ytlig bekant) skrev på facebook och undrade över en viss metod för att få barn att somna på egen hand. Jag, som inte har barn, skrev en kommentar om att jag inte tyckte att metoden var bra och att den enbart orsakar onödig stress hos barnet. Fick då svaret "vi vill ha tips från folk som själva är föräldrar".

Varför skulle allt som inte kommer från föräldrar vara negativt?
Jag är visserligen inte mamma men jag har ganska bra koll på utvecklingspsykologi och anknytningsteori (läser till psykolog och detta är ämnen jag verkligen brinner för) och tycker att den kunskapen är högst relevant i sammanhanget.

Måste man vara förälder för att ha något att komma med? Räknas inte all kunskap?

Den attityden tycker jag dyker upp tätt som oftast i trådar här och på andra forum.

Jag undrar hur sådana människor ställer sig till barnskötare, förskolepedagoger, lärare, sjuksköterskor, läkare o.s.v. som inte har barn.

 

[MiniLi]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Jag förstår precis hur du menar. Men tycker ändå att det är lite överdrivet. Det finns ju andra saker som gör att man lär sig mycket om barn. Utbildning tex.

Man behöver ju inte vara förälder för att veta att det inte är positivt att låta barnet ligga och skrika för att det minsann ska lära sig att somna på egen hand.

I det aktuella fallet hade de dessutom en metod som funkade jättebra (barnet, 7 månader gammalt, somnar jättefort bara de vaggar) men tyckte att "så kan man ju inte hålla på".

Jag skulle inte ge mig på att ge handfasta råd i stil med "gör såhär istället". Men när det gäller allmänna saker som handlar om barns utveckling eller anknytning tycker jag att jag har ganska mycket på fötterna.

 

[Petruska]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Småbarn är ju i mångt och mycket ett praktiskt handhavande och det är bra att få tips på beprövad erfarenhet, sånt som tipsaren verkligen kan garantera i alla fall har funkat på ett barn.

Det ligger kanske något i det när det gäller tips om en bra salva mot röd rumpa och liknande. Sådant har jag inte träffat många som inte har barn i aktuell ålder just då, som är intresserade av.

När det tex gäller sådant som stormiga utvecklingsfaser som lingonben nämner, så tycker jag att många föräldrar (antagligen de föräldrar som är helt perfekta och har helt perfekta barn) ger fruktansvärt fyrkantiga och oempatiska råd. I så fall har jag större hjälp av tex någon barnlös bekant som minns sig själv som ett jobbigt barn, än av de där föräldrarna som säger att det "bara är att sätta en fast gräns" alternativt "det är bara att låta bli att ta diskussionen".

Det finns för all del barnlösa som säger sådant också, men det betyder ju just att det inte är avgörande om man har barn eller inte.

 

[Lena Furberg]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Ja, speciellt i ditt fall med din utbildning och kunskap, var det ju märkligt att avspisa dina råd enbart pga att du inte själv har barn.
Annars, som några skrev, är det ju faktiskt också så att Erfarenhet är ganska svår att förneka och förkasta, åtminstone om man lärt sig något av erfarenheterna Erfarenhet kan ge en insikt som kanske inte går att förvärva på annat vis?

Petruska - på vilket sätt tycker du att råden dina vänner gav sedan de själva fått barn, blev sämre än innan? En kompis till mig sa ganska rakt ut att det är fördummande att få barn. (Nej hon har inga själv ) Jag håller inte med henne, men självklart kan man se på saker med en blick som inte är lika färgad av känslor, om man står lite på sidan om och betraktar.

Jag var på affärsresa för en tid sedan och hade lilla dottern med, hon var 4 år. Vi bodde på hotell, stort hotell med tusentals rum, vårt rum låg nånstans kring 10:e våningen. På kvällen tyckte några av väninnorna, att sedan lilla dottern somnat kunde jag ju smyga ut och komma ner i baren för en kväll med lite drinkar och mingel. När jag förklarade att jag inte tyckte det var nån jättebra idé såg de ut lite som frågetecken. Brukade hon vakna sedan hon somnat? Nej, inte alltid sa jag, men OM hon vaknar, i okänt rum med underliga ljud omkring sig från hissar och korridor, vad gör hon då? Om hon får upp dörren och går ut i korridoren, dörren slår igen bakom henne? Mamma sitter i BAREN?! Det var alltså de (i övrigt underbara, kloka och vettiga) väninnorna utan barn som inte genast begrep "problemet" medans de som själva hade barn höll med mig utan omsvep.
Ett lite extremt exempel men ändå.
Annars är väl goda råd goda, oavsett vem de kommer ifrån.

 

[Lena Furberg]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Hoppsan, nu hann du svara!

 

[Lillagoajag]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Men samtidigt: skulle man vilja ha hunduppfostringstips från en som aldrig själv haft hund? Relationstips från en som aldrig haft ett förhållande? Varför ska just barn vara ett ämne som alla tycker sig vara kompetenta att uttala sig om?

Fast jag tycker inte det riktigt går att jämföra. Vi har ju alla själva varit barn och kan relatera till det. Sedan kan man ju få erfarenhet av barn på andra håll (utbildning, småsyskon etc.). Visst kan det vara så att den som inte har barn själv inte ger "bra" tips, men det kan komma "dåliga" tips från alla. Och jag kan då inte förstå varför man inte vill lyssna på alla (sedan vad man själv gör med sina barn är ju en annan sak). Jag tror att om man automatiskt förkastar allt som kommer från en viss människa går man miste om mycket.

Sedan kan ju tilläggas att ett av de allra bästa råden ang. min hund kom från en person som inte ens tycker särskilt mycket om hundar

 

[Korven]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Kl

Sen tycker jag många blir hemmablinda också, har väldigt svårt att se utanför boxen. Att bara föräldrar kan ge en tips är ju lite begränsande.



Ja jag har både barn och barnbarn.

 

[mino]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Men rätt ofta är nog diskuterandet av jobbiga grejer vad det gäller barn inte enbart en fråga om att man behöver hjälp utan även ett försök att få lite stöd i en väldigt påfrestande situation. Det är ju en konst oavsett vad det gäller att ge råd och tips på ett sätt som gör att mottagaren inte känner sig tillrättavisad...

 

[Björk]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Varför tycks det vara så svårt för föräldrar att ta emot kommentarer eller råd från personer som inte har barn själva?

Så har jag också upplevt det ibland när jag inte var förälder själv. Speciellt i de fall när/om jag råkade säga något om fostran när det gäller t ex tjatiga barn eller dylikt. Och då menar jag inte att jag sa att "DITT barn är ..." utan att vi generellt diskuterade hur man bör/ska göra när barn är si eller så (de flesta av diskussionsparterna hade vuxna barn sen många år).
Då kunde det ibland fällas "ja, det är ju lätt att säga när man inte själv är förälder..." med snett leende.

Och samtidigt så hade jag samma åsikter och diskussioner med en väninna som är 3barnsmorsa (och numera till och med farmor) och vi bara nickade instämmande åt varann i allt vi sa och tyckte.

Så; jag tror inte det är förälder-ickeförälder det handlar om egentligen. Utan istället att någon kommentar liksom inte "passar" personen (antingen för att man känner sig "skyldig" eller för att man ogillar den rent allmänt) och då är det lätt att skylla på att "du är ju inte förälder".

Det är ju förresten samma sak om du är förälder. Får man då (som vi) ett lättsamt barn som vår första; han var oerhört lätt som bebis och då fick man höra "jamen DÅ vet ju inte ni hur det egentligen är att vara förälder!". Och har man ett barn så får man höra "jamen då vet ni ju INTE hur det är att ha två". Osv osv. Så; hur man än vänder på det så är man liksom aldrig "tillräckligt kompetent". Eller så blir det "men ditt barn är ju så lätt/snäll/lugn, men vår är så VILD. Det GÅR INTE att säga nej till henom!".

Dum kommentar du fick. Speciellt om personen vet om din kompetens på området så är det väl väldigt intressant att höra vad du kan/vet!

Fast ibland kan jag känna att jag också känner inom mig "jaja, du säger det du, vänta bara tills du får barn själv...". För det som för en utomstående kan verka enkelt är inte alltid så enkelt mest på grund av alla dessa känslor som ens barn väcker inom en. Och vissa personer kan vara väldigt svart-vita eller radikala i sina åsikter eller hur de framför dem och då kan det kännas lite så.

 

[Björk]

Sv: Svårt ta emot tips från folk som inte har barn?

Bra synpunkt. Jag förkastar absolut inte alla råd från icke-föräldrar, speciellt inte de som faktiskt har läst på en del om barns utveckling och psykologi, eller jobbat med barn. Men ibland när det kommer "men det är väl bara att"-kommentarer som Visslan nämnde, eller kommentarer från folk som inte har en aning om vad halvårslång-årslång sömnbrist kan göra med en, eller som aldrig behövt hantera ett barn i stormig utvecklingsfas 24/7, då fräser jag faktiskt till. I mina ögon blir det ungefär som att en ryttare med ett års ridskoleerfarenhet ska berätta hur jag ska rida in och uppfostra en unghingst. Dvs någon kan tänkas ha koll, men väldigt många har det inte.

Instämmer också med er. Liknelsen med unghingsten är väldigt bra! Vi har väl alla mött hästexperten som "faktiskt ridit i 3 år"; oftast i skepnaden av en 12-15åring, men ibland till och med vuxen.

Den stora skillnaden är väl dock att barn har alla varit själva och kanske också haft småsyskon, träffat syskonbarn mycket osv osv. Hästar kan man liksom HELT undvika att ha haft kontakt med.