Asa_S
Trådstartare
Ska väl börja med att säga att jag inte alls är skolad akademiskt utan lånar kors och tvärs det jag tycker verkar fungera med min tanke.
Idag hamnade jag efter diverse konstiga övningar som mest syftade till att korrigera det som inte fungerade i övningen före (inget lyckat pass som helhet, alltså :smirk: ) i "tömkörning" med repgrimma och dubbelvikt longerlina. Pga längden på "tömmarna" hamnade jag i princip bredvid/snett bakom ändan, varifrån jag försökte få hästen att göra öppna eller åtminstone skänkelvikning - hästen i fråga växlade snarare mellan 1/8 volt och inåtställd bakdelsvältning ut tillbaka till spåret i någon gångartskorsning mellan piaff och levad med ena diagonalen i luften.
Jag som mer är van att tömköra tyckte att det var mycket svårare att hamna så här nära, jag hade svårt att lägga henne rätt och se att hon böjde korrekt och jobbade genom hela kroppen. Jag upplevde också att det var ovanligt vingligt eftersom jag inte kunde hålla någon "siktlinje" genom hästen - det enda jag kunde se bortom henne var marken, som jag kunde se delar av under magen.
Nu är jag jättefundersam. Vad är det som är bättre med det här sättet att jobba kontra "vanlig" tömkörning? Hur gör man för att bilda sig en uppfattning om hur hästen jobbar när man bara ser en del av den i taget? Eftersom detta inte var genomtänkt alls är jag helt öppen för att alla tokerier beror på att jag har klantat mig, kanske i kombination med att hästen är drygt 170 hög (ännu högre bak) men jag hade verkligen inte förväntat mig att det skulle vara så stor skillnad - till tömkörningens fördel tycker jag än så länge.
Jag skulle vara jätteglad om någon ville ge sig in på att förklara fördelarna med arbete på lång tygel!
Idag hamnade jag efter diverse konstiga övningar som mest syftade till att korrigera det som inte fungerade i övningen före (inget lyckat pass som helhet, alltså :smirk: ) i "tömkörning" med repgrimma och dubbelvikt longerlina. Pga längden på "tömmarna" hamnade jag i princip bredvid/snett bakom ändan, varifrån jag försökte få hästen att göra öppna eller åtminstone skänkelvikning - hästen i fråga växlade snarare mellan 1/8 volt och inåtställd bakdelsvältning ut tillbaka till spåret i någon gångartskorsning mellan piaff och levad med ena diagonalen i luften.
Jag som mer är van att tömköra tyckte att det var mycket svårare att hamna så här nära, jag hade svårt att lägga henne rätt och se att hon böjde korrekt och jobbade genom hela kroppen. Jag upplevde också att det var ovanligt vingligt eftersom jag inte kunde hålla någon "siktlinje" genom hästen - det enda jag kunde se bortom henne var marken, som jag kunde se delar av under magen.
Nu är jag jättefundersam. Vad är det som är bättre med det här sättet att jobba kontra "vanlig" tömkörning? Hur gör man för att bilda sig en uppfattning om hur hästen jobbar när man bara ser en del av den i taget? Eftersom detta inte var genomtänkt alls är jag helt öppen för att alla tokerier beror på att jag har klantat mig, kanske i kombination med att hästen är drygt 170 hög (ännu högre bak) men jag hade verkligen inte förväntat mig att det skulle vara så stor skillnad - till tömkörningens fördel tycker jag än så länge.
Jag skulle vara jätteglad om någon ville ge sig in på att förklara fördelarna med arbete på lång tygel!
Senast ändrad: