angiepangie
Trådstartare
Nu verkar det som att vi måste säga hej då till vår stora tik..
Den stimulans jag har att erbjuda räcker inte längre till.
Har fungerat jättebra tills fram för ett tag sedan och sen dess har det inte
velat sig alls.
Och visst hade jag fortsatt kämpa om det inte vore för att min sambos syster verkar vara vovvans själsfrände.
Hon blir en annan hund bara hon kommer i närheten. Ville till och med hellre sova hos henne än inne hos oss vilket aldrig har hänt med någon annan förut.
Kan inte sätta ord på det, men det dom två har har jag sällan sett mellan hund och människa förut.
Och hon vill ha henne, kan erbjuda allt det där som jag inte kan, allt bara passar så himla bra att detta känns som en chans jag inte vill be varken vovvan eller svägerskan missa..
Men det är tungt att inse att man inte räcker till, att ens hund som man älskar mer än något inte känner samma sak tillbaka.
Jag vet inte vad jag ville med tråden, antagligen bara skriva av mig..
Och snälla, såga mig inte för att jag ger upp lätt osv, för det handlar som sagt mest om tillfället. Hade inte det funnits hade jag naturligtvis fortsatt kämpa för att hon skulle må bra och få det hon behöver.
edit. inte 100% att hon kan ta över henne då hon precis flyttat hem till Sverige igen osv, men sker med största sannolikhet.
Den stimulans jag har att erbjuda räcker inte längre till.
Har fungerat jättebra tills fram för ett tag sedan och sen dess har det inte
velat sig alls.
Och visst hade jag fortsatt kämpa om det inte vore för att min sambos syster verkar vara vovvans själsfrände.
Hon blir en annan hund bara hon kommer i närheten. Ville till och med hellre sova hos henne än inne hos oss vilket aldrig har hänt med någon annan förut.
Kan inte sätta ord på det, men det dom två har har jag sällan sett mellan hund och människa förut.
Och hon vill ha henne, kan erbjuda allt det där som jag inte kan, allt bara passar så himla bra att detta känns som en chans jag inte vill be varken vovvan eller svägerskan missa..
Men det är tungt att inse att man inte räcker till, att ens hund som man älskar mer än något inte känner samma sak tillbaka.
Jag vet inte vad jag ville med tråden, antagligen bara skriva av mig..
Och snälla, såga mig inte för att jag ger upp lätt osv, för det handlar som sagt mest om tillfället. Hade inte det funnits hade jag naturligtvis fortsatt kämpa för att hon skulle må bra och få det hon behöver.
edit. inte 100% att hon kan ta över henne då hon precis flyttat hem till Sverige igen osv, men sker med största sannolikhet.