E
Extasia_ox
Idag var bestämt att vi skulle ta en sväng till ett ridhus som ligger nära här hemma. Så vi ordnade transport och tid i ridhuset. Min häst ett arabsto på 3 år är ju jätte lätt lastad, går in av sig själv! Men när vi kom ut och skulle gå in i transporten så VÄGRADE hon. Vi provade allt. Och till slut tog vi linor och gick runt henne. Hon gick in i transporten, men fick fullständig panik 
jag som stod därinne tänkte att nu spränger hon allt eller går över bommen. Men som tur var gick det bra. hon drog sig ur och sprang sin väg.. Fast bara ner i paddocken som tur var. Sen efter många olika försök (minns inte allt vi provade) så efter 1 1/2 timme så gick hon in i transporten. Då var kl 19.15 skulle ha varit i ridhuset kl 18.00. När vi kom fram gick allt bra och jag red ett lugnt pass. Skrittade och travade lite. Hon var Jätte trött. Sen skulle vi hem, tänkte ju att detta går nog bra nu när hon är sliten och allt. Men INTE!! Stod brevid transporten och "skickade" in henne. (veva med lina) det var det som funkade bäst. provade att gå in med henne. gick inte alls. sen provade vi med linor. Då blev hon galen och ställer sig snurrar runt så att min mamma ramlade omkull *stackars mamma* men det gick bra med henne iaf som tur är, man har ju bara en. Sen ställde hon sig och bråkade ännu mer och stack iväg in i en öppen hage. Men då till slut fick vi ge oss, innan någon blev riktigt skadad. Där höll vi på i säkert 1 1/2 timme igen. Vi provade allt, backa henne och sen gå in och sen backa igen osv. Longerade runt henne och sedan in i transporten, Linor *mardröm* Ja, jag minns inte längre allt vi provade. Jobbigt både för kropp och själ! Så vi fick gå hem 2 eller 3 km i kolsvart mörker och utan en ficklampa endel av vägen, men den kom sen som tur var. Men reflexer hade vi iaf. Det fick mor åka och hämta.
En tjej i stallet sa när hon såg att hon krånglade att hennes hade varit likadan när han var 3år. Då hade hon backat ner transporten i paddocken och longerat honom. Runt och runt. Sen in i transporten, och gick han inte in då så longerade hon runt honom igen. Bara för att visa att enda vilan han får är i transporten (vila=berömm) det tog henne
8 TIMMAR Men nu så går han in alldeles själv. Och om han tvekar (som han inte gjort sedan den 8 timmars dagen) så vevar hon bara med ett finger och då tänker han -Woops! Bäst att gå in. Det var som hon berättade iaf Så de är väl bäst att boka in en låång transport träningsdag här framöver. För detta vill jag aldrig vara med om igen. Till slut så bröt jag ihop.. Man blir SÅ arg för att man vet att hästskrället kan fast bara inte vill gå in i den där jäkla transporten
Och sen är det så jobbigt när man har varit tvungen att bli arg på pållan så får jag dåligt samvete för det. Och det gör det ju inte bättre.
Men hon gick SÅ BRA i ridhuset, och så bra har hon aldrig gått. Det går inte att förklara den känslan. Men hon bara flög fram. Och det är dom små händelserna som är våran belöning
Ville bara få skriva av mig lite.. Har varit så arg och ledsen att jag inte vetat vart jag ska ta vägen. Men det är tur att hästar är förlåtande! Det kan behövas ibland
jag som stod därinne tänkte att nu spränger hon allt eller går över bommen. Men som tur var gick det bra. hon drog sig ur och sprang sin väg.. Fast bara ner i paddocken som tur var. Sen efter många olika försök (minns inte allt vi provade) så efter 1 1/2 timme så gick hon in i transporten. Då var kl 19.15 skulle ha varit i ridhuset kl 18.00. När vi kom fram gick allt bra och jag red ett lugnt pass. Skrittade och travade lite. Hon var Jätte trött. Sen skulle vi hem, tänkte ju att detta går nog bra nu när hon är sliten och allt. Men INTE!! Stod brevid transporten och "skickade" in henne. (veva med lina) det var det som funkade bäst. provade att gå in med henne. gick inte alls. sen provade vi med linor. Då blev hon galen och ställer sig snurrar runt så att min mamma ramlade omkull *stackars mamma* men det gick bra med henne iaf som tur är, man har ju bara en. Sen ställde hon sig och bråkade ännu mer och stack iväg in i en öppen hage. Men då till slut fick vi ge oss, innan någon blev riktigt skadad. Där höll vi på i säkert 1 1/2 timme igen. Vi provade allt, backa henne och sen gå in och sen backa igen osv. Longerade runt henne och sedan in i transporten, Linor *mardröm* Ja, jag minns inte längre allt vi provade. Jobbigt både för kropp och själ! Så vi fick gå hem 2 eller 3 km i kolsvart mörker och utan en ficklampa endel av vägen, men den kom sen som tur var. Men reflexer hade vi iaf. Det fick mor åka och hämta. En tjej i stallet sa när hon såg att hon krånglade att hennes hade varit likadan när han var 3år. Då hade hon backat ner transporten i paddocken och longerat honom. Runt och runt. Sen in i transporten, och gick han inte in då så longerade hon runt honom igen. Bara för att visa att enda vilan han får är i transporten (vila=berömm) det tog henne
8 TIMMAR
Men nu så går han in alldeles själv. Och om han tvekar (som han inte gjort sedan den 8 timmars dagen) så vevar hon bara med ett finger och då tänker han -Woops! Bäst att gå in. Det var som hon berättade iaf Så de är väl bäst att boka in en låång transport träningsdag här framöver. För detta vill jag aldrig vara med om igen. Till slut så bröt jag ihop.. Man blir SÅ arg för att man vet att hästskrället kan fast bara inte vill gå in i den där jäkla transporten Och sen är det så jobbigt när man har varit tvungen att bli arg på pållan så får jag dåligt samvete för det. Och det gör det ju inte bättre.
Men hon gick SÅ BRA i ridhuset, och så bra har hon aldrig gått. Det går inte att förklara den känslan. Men hon bara flög fram. Och det är dom små händelserna som är våran belöning
Ville bara få skriva av mig lite.. Har varit så arg och ledsen att jag inte vetat vart jag ska ta vägen. Men det är tur att hästar är förlåtande! Det kan behövas ibland
Då när man har nått till den punkten det är då man är en riktig hästkännare
