Sv: Svårfångad.
Skaffa gärna en bok med en "tränare" vars åsikter du respekterar. Pat Parelli om du gillar hans metoder, Kelly Marks om du gillar henne (personligen tycker jag hon har en sympatisk inställning till hanteringen - vi ska bete oss mot hästen som vi vill att den ska bete sej mot oss bl a) eller Hempfling kanske.
Det är bättre att få en helhetssyn på hur man ska bete sej mot hästar för att få respekt/förtroende och ledarskap än att bara lösa ETT problem eftersom grundfelet kan sitta kvar.
Jag hade själv en häst som dels kunde leka med den som skulle ta in honom genom att gå eller springa undan när man kom nära. När han väl var infångad kunde han sen frysa fast och vägra röra sej. Min gissning är att hästen hade lärt sej att manipulera med människor och just det beteendet kom från början från att hästen blev tränad ganska hårt (travare) och blev anti att tas in och tränas när han hade lite träningsverk eller var öm. Likaså fick man från början inte gå in till honom i boxen igen när man ställt in honom för kvällen utan han vände rumpan till och släppte inte förbi människan.
Box-problemet var lätt löst genom konsekvens, jag tyckte det var väldigt respektlöst av hästen att vända rumpan till så jag sa "nej!" väldigt bestämt och klappade till honom på rumpan från sidan så han vände bort rumpan från mej (jag slog alltså inte hästen utan gjorde det mycket obekvämt för honom att ha den där, petade till rejält i sidan) och då fick han en a-ha upplevelse ungefär som "oj då, fick jag inte göra så?) beteendet försvann efter två gånger ungefär bara genom att visa att jag inte var rädd för hans rumpa. Med en annan häst kanske man hade haft ANLEDNING till att vara rädd för rumpan och då är det inte bra
Led-problemet var egentligen inget problem för mej och min syster som hade hästen, jag förföljde honom tills han lessnade och lät sej fångas. Nån gång kunde det ta 20 minuter innan han stannade, andra gågner gick det på en gång. Körde två steg framåt - ett tillbaka metoden på honom. På min nuvarande gör jag bara så att jag förföljer tills han självmant stannar, men då är det inte heller en häst som springer iväg utan bara går i sakta mak.
När hästen väl var infångad körde jag tryck - eftergift metoden alltså göra det obehagligt för hästen att stå kvar och släppa efter så fort hästen tänker börja gå. Gick han inte fastän man la tryck i grimskaftet kunde man ibland få rucka på grimskaftet samtidigt som man drar rejält, allt för att hästen faktiskt ska förstå att det blir mycket obekvämt att stå kvar.
I snitt brukade det ta 2-3 minuter att få tag i honom /leda in men vissa andra (särskilt män av någon konstig anledning) kunde inte få in honom öht. Det gällde alltså för varje person att sätta sina egna regler för hästen som inte respekterade människor så bra.
Hade man lärt in en helhet i det också, fått bra ledarskap och respekt, ja då hade säkert själva hagproblemet blivit enklare.
Gör det gärna till en tradition att låta hästen få komma in och äta hö eller kraftfoder när du tar in den, och ge den gärna en bit morot eller liknande när du tar fast den i hagen så kommer den få en anledning att vilja gå in.
