D
Dolores_88
Släppte mina hästar på bete idag, när jag skulle hämta in dem på kvällen regnade det som bara den! Jag hade en chock-orange ragnkappa på mig och är kraftigt förkyld på det = väser som Kalle Anka.
När jag ska fånga islänningen som har eksemtäcket på sig, springer han ifrån mig. Tror att jag är ett "monster". Försöker få fatt i honom ett tag. Men ger upp och hämtar shettisen istället som villigt låter sig fångas.
Men tillbaka till islänningen, han har huvan på sig och den är blöt - jag drar slutsatsen att han ser dåligt med den på. Tar av mig regnkappan och försöker på nytt fånga honom.
Går sakta mot hans bog från sidan för att inte vara varken drivande eller stoppande. Men han rycker till som att han har fått en elstöt så fort jag kommer närmare än 1 m ( ) och travar iväg.
Jag funderar på att driva runt honom men hagen är stor, det verkar lönlöst. Så jag ägnar 5 minuter åt att vara ointresserad och långsamt närma mig honom. Han försöker springa iväg, men jag lyckas lägga handen på hans rygg och då lugnar han sig genast. När jag har fått av luvan är han genast "sig själv" och följer mig utan tvekan.
Varför detta beteende?
Han har även börjat stick aut fårn stallet när jag håller på att borsta honom (han satsar järnet från stillastående och vips så är han ute, har aldrig tidigare behövt hålla honom fastknuten men tvingas till det nu.)
Någon som kan ge mig en naturlig förklaring? Hästen är en känslig valack som ger vika direkt om jag ber honom flytta på sig och vi har utövat NH löst i stallhagen hela våren, han följer min minsta vink.
När jag ska fånga islänningen som har eksemtäcket på sig, springer han ifrån mig. Tror att jag är ett "monster". Försöker få fatt i honom ett tag. Men ger upp och hämtar shettisen istället som villigt låter sig fångas.
Men tillbaka till islänningen, han har huvan på sig och den är blöt - jag drar slutsatsen att han ser dåligt med den på. Tar av mig regnkappan och försöker på nytt fånga honom.
Går sakta mot hans bog från sidan för att inte vara varken drivande eller stoppande. Men han rycker till som att han har fått en elstöt så fort jag kommer närmare än 1 m ( ) och travar iväg.
Jag funderar på att driva runt honom men hagen är stor, det verkar lönlöst. Så jag ägnar 5 minuter åt att vara ointresserad och långsamt närma mig honom. Han försöker springa iväg, men jag lyckas lägga handen på hans rygg och då lugnar han sig genast. När jag har fått av luvan är han genast "sig själv" och följer mig utan tvekan.
Varför detta beteende?
Han har även börjat stick aut fårn stallet när jag håller på att borsta honom (han satsar järnet från stillastående och vips så är han ute, har aldrig tidigare behövt hålla honom fastknuten men tvingas till det nu.)
Någon som kan ge mig en naturlig förklaring? Hästen är en känslig valack som ger vika direkt om jag ber honom flytta på sig och vi har utövat NH löst i stallhagen hela våren, han följer min minsta vink.