Jag har tydligt från första dagen jag fick hemvård att jag vill HELST inte ha besök efter halv elva för strumpor på morgnarna för mina fötter svullnar och då blir mina fötter och ben superkänsliga pga min ryggmärgsskada och känsliga nervtrådar och inte före halv tio. Då jag lååååååååångsamt vaknar från kl 9.
Hemvårdspersonalen får schema från schemaläggarna och i ett halvår nu har besöken legat mellan 9.40 och 10… Efter att hemvårdrna har bytt tider med varandra och flyttat själva, för att det ska passa deras tider bra, så de får längre rast och så vidare.. så de ofta kom mellan 8 och halv nio, då jag sov som djupast, då jag sover dåligt om nätterna och jag sover NÄCK och ramlar i stort sett ur min vårdsäng, när de ringer på dörren om jag sover, vilket varken är bra för min brutna nacke eller mina lättluxerade höfter om jag får panik och kastar mig ur sängen.
Idag kom hemvården tio i nio och ja, en av sommarkillarna som precis gått ut gymnasiet... "Ja du har ju sagt tydligt att du inte vill ha besök efter halv elva…" Jag hade precis vaknat, var på väg till duschen (jag är tacksam att det inte var som det varit flera gånger, att de slitit upp dörren när jag stått helt naken i hallen, på väg till toa eller dusch)… då han inte enligt den tid jag fick igår kväll, skulle komma förrän 9.35. Ja, jag som brukare, vårdtagare eller vad ni som jobbar med oss inom hemvården kallar oss... surkäringar är helt OK, även om de flesta ordinarie som kommer till mig och har jobbat inom hemvården 40 år och fortfarande älskar sitt arbete, anser att jag INTE är en surkäring utan har helt rätt... så länge ni inte kallar mig patient... För patient är jag på sjukhuset, inte så länge jag klarar mig med den hjälp jag behöver i hemmet har rätt att veta när besöket ska komma. Jag vet inte hur mång gånger jag blivit uppringd mellan klockan 18-19 på kvällarna, när jag varit ute med permobil, på puben, i affären, på andra sidan stan hos mor och far, hos syster på födelsedagskalas och inte tänkt åka hem förrän den tid jag fått tilldelad mig att få besök klockan 20.45, 21, 21.20 eller vad det nu har varit. Jag vet att jag är uråldrig och invalid med mina 56 år och ska sitta hemma i min lägenhet i gungstolen och spela på läppen enligt många av de ungdomar som är timanställda...
"VAD? Går du ut utanför dörren, varför då? Du kan ju beställa mat och annat hem... Vi kan handla åt dig..."
Jag är i arbetsför ålder, är anställd på 50 % fortfarande... till 1 oktober, även om jag är uppsagd och går hemma med lön... .
Jag vet att det inte låter som att det är mycket att bråka om. Men det är jag som betalar för att få den hjälp jag behöver och visst de jobbar för sin lön, men det är jag som vill ha hjälp då och då… inte när det passar dem, för att de ska få tidigare/längre rast eller gå hem tidigare... Och jag tror inte de skulle känna sig så bekväma med att själva stå nakna i hallen i en lägenhetsuppgång där vem som helst kan passera utanför dörren, när ytterdörren slits upp.
Det blir nog powernap i eftermiddag med, men först ska jag till Krämaren o hämta ut ett paket... med cappuccinopads. Det känns som att jag behöver det...
Hoppas att jag hinner duscha i morgon, det är tio dagar sen sist... Så, ja. Det är också en av anledningarna till att jag är tacksam om tiderna hålls. Jag har ingen lust att gå upp kvart över sex på morgnarna för att vara säker på att hinna duscha, torka så att det inte är stört omöjligt att dra på mig kompressionsstrumporna för personalen, de gnäller nog ändå för att mina strumpor är de värsta strumporna som finns. Jag hatar att vara till besvär. Men jag och mina fötter/min kropp klarar inte att jag har vanliga strumpor annars skulle jag säga nej till hjälpen jag betalar 2700 i månaden för... men risken är då att det blir mer ambulansfärder med luxerade höfter och lårbensbrott när jag försöker bära ut sopor och balansera över sängen för att bädda den också.
Hemvårdspersonalen får schema från schemaläggarna och i ett halvår nu har besöken legat mellan 9.40 och 10… Efter att hemvårdrna har bytt tider med varandra och flyttat själva, för att det ska passa deras tider bra, så de får längre rast och så vidare.. så de ofta kom mellan 8 och halv nio, då jag sov som djupast, då jag sover dåligt om nätterna och jag sover NÄCK och ramlar i stort sett ur min vårdsäng, när de ringer på dörren om jag sover, vilket varken är bra för min brutna nacke eller mina lättluxerade höfter om jag får panik och kastar mig ur sängen.
Idag kom hemvården tio i nio och ja, en av sommarkillarna som precis gått ut gymnasiet... "Ja du har ju sagt tydligt att du inte vill ha besök efter halv elva…" Jag hade precis vaknat, var på väg till duschen (jag är tacksam att det inte var som det varit flera gånger, att de slitit upp dörren när jag stått helt naken i hallen, på väg till toa eller dusch)… då han inte enligt den tid jag fick igår kväll, skulle komma förrän 9.35. Ja, jag som brukare, vårdtagare eller vad ni som jobbar med oss inom hemvården kallar oss... surkäringar är helt OK, även om de flesta ordinarie som kommer till mig och har jobbat inom hemvården 40 år och fortfarande älskar sitt arbete, anser att jag INTE är en surkäring utan har helt rätt... så länge ni inte kallar mig patient... För patient är jag på sjukhuset, inte så länge jag klarar mig med den hjälp jag behöver i hemmet har rätt att veta när besöket ska komma. Jag vet inte hur mång gånger jag blivit uppringd mellan klockan 18-19 på kvällarna, när jag varit ute med permobil, på puben, i affären, på andra sidan stan hos mor och far, hos syster på födelsedagskalas och inte tänkt åka hem förrän den tid jag fått tilldelad mig att få besök klockan 20.45, 21, 21.20 eller vad det nu har varit. Jag vet att jag är uråldrig och invalid med mina 56 år och ska sitta hemma i min lägenhet i gungstolen och spela på läppen enligt många av de ungdomar som är timanställda...
"VAD? Går du ut utanför dörren, varför då? Du kan ju beställa mat och annat hem... Vi kan handla åt dig..."
Jag är i arbetsför ålder, är anställd på 50 % fortfarande... till 1 oktober, även om jag är uppsagd och går hemma med lön... .
Jag vet att det inte låter som att det är mycket att bråka om. Men det är jag som betalar för att få den hjälp jag behöver och visst de jobbar för sin lön, men det är jag som vill ha hjälp då och då… inte när det passar dem, för att de ska få tidigare/längre rast eller gå hem tidigare... Och jag tror inte de skulle känna sig så bekväma med att själva stå nakna i hallen i en lägenhetsuppgång där vem som helst kan passera utanför dörren, när ytterdörren slits upp.
Det blir nog powernap i eftermiddag med, men först ska jag till Krämaren o hämta ut ett paket... med cappuccinopads. Det känns som att jag behöver det...
Hoppas att jag hinner duscha i morgon, det är tio dagar sen sist... Så, ja. Det är också en av anledningarna till att jag är tacksam om tiderna hålls. Jag har ingen lust att gå upp kvart över sex på morgnarna för att vara säker på att hinna duscha, torka så att det inte är stört omöjligt att dra på mig kompressionsstrumporna för personalen, de gnäller nog ändå för att mina strumpor är de värsta strumporna som finns. Jag hatar att vara till besvär. Men jag och mina fötter/min kropp klarar inte att jag har vanliga strumpor annars skulle jag säga nej till hjälpen jag betalar 2700 i månaden för... men risken är då att det blir mer ambulansfärder med luxerade höfter och lårbensbrott när jag försöker bära ut sopor och balansera över sängen för att bädda den också.
Senast ändrad:
