Sv: Superpowers - koll på tiden i mitt fall
Jag lär mig hela låttexter på en-två lyssningar, sen sitter de fastklistrade i hjärnan.
Jag är bra på att uppskatta ålder på människor, och har bra tidsuppfattning.
Däremot har jag tydligen väldigt dåligt ansiktsminne. När jag var och handlade i min närbutik så stannade en man i övre medelåldern mig och sa "heeeeej" samtidigt som han tittade lite (vad jag tyckte) konstigt och liksom spände blicken i mig. Jag tänkte "neej, inte en konstig snuskgubbe, det orkar jag inte med". Jag har nämligen varit med om sådana där förutom. Jag sa "hej hej" lite försiktigt och avståndstagande, och tänkte "hoppas att han inte säger något mer nu".
"Du känner inte igen mig va?"
"Nääe?" svarade jag, helt tom i huvudet,
"Vi bor väldigt nära varandra". sa han.
Då smällde det till i min lilla överhettade hjärna. Det var grannen i huset bredvid. Vi delar trädgård, jag har hälsat på honom säkert 100 gånger och vi har småpratat om lite ditten och datten vid flertalet tillfällen, han har kommit fram och berömt min katt osv. SÅ pinsamt. Jag ursäktade mig med att min hjärna har lite svårt att koppla ibland. USCH. Jag framstod ju som en vidrig människa som inte ens bemödar mig med att lägga mina grannar på minnet
Jag lär mig hela låttexter på en-två lyssningar, sen sitter de fastklistrade i hjärnan.
Jag är bra på att uppskatta ålder på människor, och har bra tidsuppfattning.
Däremot har jag tydligen väldigt dåligt ansiktsminne. När jag var och handlade i min närbutik så stannade en man i övre medelåldern mig och sa "heeeeej" samtidigt som han tittade lite (vad jag tyckte) konstigt och liksom spände blicken i mig. Jag tänkte "neej, inte en konstig snuskgubbe, det orkar jag inte med". Jag har nämligen varit med om sådana där förutom. Jag sa "hej hej" lite försiktigt och avståndstagande, och tänkte "hoppas att han inte säger något mer nu".
"Du känner inte igen mig va?"
"Nääe?" svarade jag, helt tom i huvudet,
"Vi bor väldigt nära varandra". sa han.
Då smällde det till i min lilla överhettade hjärna. Det var grannen i huset bredvid. Vi delar trädgård, jag har hälsat på honom säkert 100 gånger och vi har småpratat om lite ditten och datten vid flertalet tillfällen, han har kommit fram och berömt min katt osv. SÅ pinsamt. Jag ursäktade mig med att min hjärna har lite svårt att koppla ibland. USCH. Jag framstod ju som en vidrig människa som inte ens bemödar mig med att lägga mina grannar på minnet
Senast ändrad: