_Skifting_
Trådstartare
Jag är gravid!
Bf 7/11, så är ett tag till.
Är överlycklig, men så nervös.
Min son sen tidigare förhållande blir 6år gammal om 3v, så det är ett tag sen jag var i detta stadiet.
Förra gången så var jag ung (fick sonen 3mån innan jag fyllde 19) och naiv, allt gick som ett tåg och jag hade inga funderingar på komplikationer osv.
Men denna gången e det hemskt!
Ffa då jag tittar på sonens sjukdomshistoria.
Född med njurproblem.
Grav astma med stresättningsproblem.
Högt kolesterol och nära till diabetes (fetma utan igentlig orsak).
Mycket dålig hörsel och ständiga operationer i öronen.
Nyss upptäckt (nyligen uppkommet) blåsljud på hjärtat.
Och även hormonella problem som inneburit underutvecklade testiklar som dessutom vandrat högt upp...
En hel del med andra ord..
Troligtvis så beror min största oro på just detta och jag är så rädd för att det ska vara fel på lillen oxå.
Kan tillägga att jag har en änglaflicka som jag fick avsluta graviditeten med pga grava inälvsproblem.
UL på lillen är gjord i v 8 och i v 12
Allt ser helt friskt ut än så länge och nästa UL blir i v 18.
Mannen är helt lugn (han har två barn sen tidigare förhållande), men försöker förstå min oro..
De flesta jag pratar med säger att dom var mer oroliga inför nr 2, mycket pga att dom just VISSTE vad det var som skulle ske..
Hur var det för er andra?
Lite stöd och uppbackning kan vi kanske ge varandra?
Bf 7/11, så är ett tag till.
Är överlycklig, men så nervös.
Min son sen tidigare förhållande blir 6år gammal om 3v, så det är ett tag sen jag var i detta stadiet.
Förra gången så var jag ung (fick sonen 3mån innan jag fyllde 19) och naiv, allt gick som ett tåg och jag hade inga funderingar på komplikationer osv.
Men denna gången e det hemskt!
Ffa då jag tittar på sonens sjukdomshistoria.
Född med njurproblem.
Grav astma med stresättningsproblem.
Högt kolesterol och nära till diabetes (fetma utan igentlig orsak).
Mycket dålig hörsel och ständiga operationer i öronen.
Nyss upptäckt (nyligen uppkommet) blåsljud på hjärtat.
Och även hormonella problem som inneburit underutvecklade testiklar som dessutom vandrat högt upp...
En hel del med andra ord..
Troligtvis så beror min största oro på just detta och jag är så rädd för att det ska vara fel på lillen oxå.
Kan tillägga att jag har en änglaflicka som jag fick avsluta graviditeten med pga grava inälvsproblem.
UL på lillen är gjord i v 8 och i v 12
Allt ser helt friskt ut än så länge och nästa UL blir i v 18.
Mannen är helt lugn (han har två barn sen tidigare förhållande), men försöker förstå min oro..
De flesta jag pratar med säger att dom var mer oroliga inför nr 2, mycket pga att dom just VISSTE vad det var som skulle ske..
Hur var det för er andra?
Lite stöd och uppbackning kan vi kanske ge varandra?