Suger jag verkligen så mycket?

M

MissCrazy

Denna terminen har varit hemsk. Massor av skador, förhinder pga väder osv.

Har förrut endast tävlat i några få klubbtävlingar, i år har det ändrats.

Min första i år var en klubbtävling på en ridskolehäst, en arab.
Temat var ''tittiga hinder'' . Så vi blev givetvis utvägrade redan vid tredje hindret (1 stopp på första, andra och slutligen tredje hindret)

Min andra var en lokal ponny tävling. Jag hade fått låna en ponny som hade tävlingserfarenhet sen tidigare. Klass ett vägrar vi ut oss på muren, som han inte gillade. I klass nummer två vägrade han på första, sen manade jag på så tog vi oss till fjärde och där sprang han förbi två gånger. Utvägrade igen.

Min tredje tävling var en klubbtävling med egna hästen. Vi vägra på första, andra och tredje hindret. Ett stopp på varje. Inför nästa klass verkade hon halta/ömma, så vi åkte hem istället.

Min fjärde tävling var en lokal med egna hästen. Hennes första lokala. Redan inne på banan var hon jättetittig. Jag lät henne gå fram o kolla på hindret, men när vi fick startsignal så vägrade vi ändå ut oss på det. Kom inte över ett enda hinder alltså.

Min femte tävling var en lokal (idag) med egna hästen. Vi kom för sent så jag hann inte fokusera på att få över henne på framhoppningen så vi klarade bara lilla krysset där. Väl inne på banan kändes hon inte alls tittig. Men stopp på första. Sen kom vi över det. Sen utvägrar vi oss på nummer två.


Min fråga är , kan man verkligen ha så här mycket otur, eller är jag en katastrofal ryttare. Jag har bara deltagit i fem tävlingar i år , och blivit uteslutna på alla, trots olika hästar. Både ponnyn och araben KAN hoppa. Min Pralin kan också hoppa, men hon är visserligen grön'' skogshäst, och har inte hoppat så mycket bana, men det kändes ändå som i alla fall den sista tävlingen var det avgörande; jag suger!

Jag ska starta en Clear Round (förhoppningsvis) på lördag.
Går det inte bra, så känns det att det är dax att ge upp.
Vilket jag egentligen inte vill för jag vill att tävlingar ska vara mitt liv.. Men det känns inte lönt om man är så här dålig.
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

Vill också fråga; är det någon som har upplevt så här mycket otur och utvägringar.. och lyckats besegra det ?? Jag vill ju komma runt!
Det känns så tråkigt att åka ut på tävlingar o knappt komma över ett enda hinder...:S
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

Jag tror d sitter i psyket på dig, de e ju alltid första andra och tredje hindret, en kompis till mig ramlar alltid av när det är en grön oxer med på banan, jag tror det sitter i psyket, träna är mitt råd. Hoppa olika banor, markarbete. känn efter va d e som gör att ni vägrar.. lycka till och ge inte upp
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

Du ska se att det går bättre när du och hästen blir mer tävlingsvana. Med mer rutin lär du dig att rida hästen ordentligt så att den inte kan springa på sidan, och du lär dig att uppmuntra hästen så att den inte tvekar och vill stanna. Förstår inte vad du menar med otur i de situationerna du beskriver. Antingen så rider man sin häst över hindret, eller så gör man inte det, det har ingenting med tur att göra.
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

precis så va det för mig förut när ja tävlade med min medryttarpålle (en liten fet shettis:love: ) fast tävlade bara clear round i början, jag ville verkligen aldrig mer tävla då:(
men sen "hopptränade" lite mer för hon som ägde honom å till slut så vann vi Lätt:C ( tävlade mot b-ponnyer).

inte för att jag är nån expert menett tips är att typ ta de lugnt tävla bara clear round tills du känner att ni klarar det å träna för nån som verkligen kan/tävlingsvan elelr nått så kanske det går bättre:)
De funkade för oss i af

Så det går nog allt bara man inte ger upp :D
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

aniara_lenson skrev:
Du ska se att det går bättre när du och hästen blir mer tävlingsvana. Med mer rutin lär du dig att rida hästen ordentligt så att den inte kan springa på sidan, och du lär dig att uppmuntra hästen så att den inte tvekar och vill stanna. Förstår inte vad du menar med otur i de situationerna du beskriver. Antingen så rider man sin häst över hindret, eller så gör man inte det, det har ingenting med tur att göra.


Med otur så menar jag , att jag red t ex en supertittig arab när det var läskiga hinder, eller att jag vägrade ut mig på min häst som sen haltade när vi skulle starta nästa klass, och otur med väder, komma för sent till tävlingar ,etc.. Visst får jag skylla mig själv ang. det sista t ex, men är det inte typiskt, att de händer något HELA tiden?.!
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

Jojjo811 skrev:
precis så va det för mig förut när ja tävlade med min medryttarpålle (en liten fet shettis:love: ) fast tävlade bara clear round i början, jag ville verkligen aldrig mer tävla då:(
men sen "hopptränade" lite mer för hon som ägde honom å till slut så vann vi Lätt:C ( tävlade mot b-ponnyer).

inte för att jag är nån expert menett tips är att typ ta de lugnt tävla bara clear round tills du känner att ni klarar det å träna för nån som verkligen kan/tävlingsvan elelr nått så kanske det går bättre:)
De funkade för oss i af

Så det går nog allt bara man inte ger upp :D


Tur att man inte är ensam. Tyvärr är här inte s´å många clear rounder runt omkring.. På träningar på ridskolan (med hästarna där ) så går det alltid bra på hopplektionerna. Jag och den där araben jag tävlat med.. vi hoppar jättebra på träning o har vunnit en klubbtävling.. Så, jag vet inte vad jag gör för fel.. För ingeting stämmer iår
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

Jag anser fortfarande inte att det handlar om otur, förutom möjligtvis med vädret. Alla stöter på motgångar ibland, men det är bättre att försöka kämpa sig igenom än att göra en halvhjärtad insats och skylla på otur, för det lär du dig ingenting på. Se det som en erfarenhet att du får rida olika hästar och olika typer av hinder. En dag kanske du har blivit så duktig att du kan få den tittiga hästen att hoppa ändå, för resultaten beror till 99% på hur du rider.
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

Jag kan bara hålla med föregående, om att det inte är precis otur. Och även om det ex är dåligt väder så är det bara till att ta det som det är, alla andra på tävlingen uttsätt ju med för vädret!

För att bli en bra ryttare så får man vara självkritist och fråga sig själva varför det blir som dett blir.

River ex jag ett hinder på banan så vet jag lätt vems fel det är oftast, jag känner när jag gör fel eller när hästen faktisk släppte ett ben i onödan. Och är jag osäker på vem det var som gjorde fel så har jag en som har spelat in min ritt på vidio och där kan jag lätt se varför det blev fel, hur jag skulle ha gjort i stället. Och framför allt komma i håg allt det som blev bra och det som känndes bra.

Jag ägnar inte all för stor vikt i vad jag har gjort för fel, jag konstarterar mina fel och läger de till minet till nästa gång, det jag har gjort bra, den kännslan försöker jag hitta inom mig själva så att jag lätt kan hitta den till nästa tävling och komma med stort självförtoende.

Rådet till dig är att öva och åter övar, rid mkt baner när du tränar, höjden behöver inte vara så högt, samma med klubbtävlingar välj en låg klass typ 60 cm eller nått. Det är hinder som du lätt kan komma i trav mot och på så viss få extra tid att hinna kontrolera din häst, och de hinder som går bra ger en ett bra självförtoende att kuna jobba vidare på!
För jag tror att din "otur" hänger mkt på dig, du tror att du ska vägra, och då gör du det, även fast du kanske inte är medveten om att du tänker just så, men hästen känner det och hela ridningen blir påverkad.

Det är deräför det är nyttigt att hoppa något som man vet att man klarar av och få ett nytt självförtoende!
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

aniara_lenson skrev:
Jag anser fortfarande inte att det handlar om otur, förutom möjligtvis med vädret. Alla stöter på motgångar ibland, men det är bättre att försöka kämpa sig igenom än att göra en halvhjärtad insats och skylla på otur, för det lär du dig ingenting på. Se det som en erfarenhet att du får rida olika hästar och olika typer av hinder. En dag kanske du har blivit så duktig att du kan få den tittiga hästen att hoppa ändå, för resultaten beror till 99% på hur du rider.


Jo men det är ju som om allt går emot mig.
T ex att hon haltade efter klassen.. Hon kändes fin dagen innan.. Och hon var bra igen ett par dagar efter starten så det var typ bara en sträckning..
Men, araben.. Visst, vi hade kommit över om vi fått träna på 'läskiga' hinder. Men ha en riktig titt-häst på murar, grindar osv. som bara hoppat vanliga bomhinder förrut är ingen lyckad kombination.
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

Och när jag menade dåligt väder, så menar jag inte t ex att det regnade så banan blev hal. Utan att snövädret har varit hemskt så vi inte ens kunnat åka till tävlingen. Tänker nämligen inte chansa då vi redan åkt av vägen med transporten en gång i år, på väg till en träning dock.
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

Splittan skrev:
Rådet till dig är att öva och åter övar, rid mkt baner när du tränar, höjden behöver inte vara så högt, samma med klubbtävlingar välj en låg klass typ 60 cm eller nått. Det är hinder som du lätt kan komma i trav mot och på så viss få extra tid att hinna kontrolera din häst, och de hinder som går bra ger en ett bra självförtoende att kuna jobba vidare på!
För jag tror att din "otur" hänger mkt på dig, du tror att du ska vägra, och då gör du det, även fast du kanske inte är medveten om att du tänker just så, men hästen känner det och hela ridningen blir påverkad.

Det är deräför det är nyttigt att hoppa något som man vet att man klarar av och få ett nytt självförtoende!

Hon har inga problem med att hoppa låga banor hemma, t. o. m 80cm.
Men det är som när vi kommer upp på 90, så är det inte lika kul längre (enligt hon)
Men jag vet att hon klarar det.. Hennes pappa tävlade svår hoppning, och en ko kan hoppa 120 (inte för att vi är där än)
Och här är inte så gott om klubbtävlingar.. Vi har varit med på två av tre.. Den första kunde vi inte åka dit för hon var skadad..
Den andra var 50 cm o det kliver hon över.. Nästa gång vi tävlade, så var det 80cm, o då kom vi över två hinder o efter klassen så haltade hon.
Och trava över hinderna och sånt är inget vi behöver.. Och hon tycker det är tråkigt. Hon fattar alltid galopp självmant ändå.

Och jag tror aldrig att vi ska vägra, men jag känner det på henne innan ett hinder, och då försöker jag allt jag kan att inte låta henne, men det går inte alltid vägen..
Ja menar, det är klart det är nytt för henne med tävlingar och konstiga hinder, osv.
Men, jag menar, där är alltid något nytt på en hoppbana.. En annorlunda reklamskylt t ex., osv.
Man kan ju inte vänja dem vid ALLA sorters hinder, för där är alltid något udda på nån tävling.
Men hoppa mer bana ska vi i alla fall göra, nu har jag flyttat henne till ett stall med möjlighet till gräsbana (vilket underlag vi brukar tävla på) .. För ridhuset i förra stallet var för det mesta upptaget, och utebanan stod för det mesta i vatten då det regnat mycket nu de senaste veckorna.. ///
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

Slår du ihjäl en om man fnittrar lite...? :D Stackare, vilken otur! Jag vägrade ut mig på finalen Allsvenskan Div 3, men vårt lag vann ändå, fick en fiiiiiiiiiiin gul rosett :devil:
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

Min o pirros historia.

När jag blev skötare på pirro kunde han nästan ingenting.
Vi hoppade lite smått för skojs skull och paralellt med honom skaffade jag en annan häst. PAri girl.
Pari var pirros raka motsats. Pirro var seg, trög, jobbig att rida, vägrade emellanåt, lugn o tråkig.
Pari var explosiv, viljestark, hoppade allt, bockade, stegrade o hade sig.
Oftast red ja pari först o pirre sen så ja hade "lite go i kroppen" till ja red pirro. Allt gick bra. Vi tävlade 90cm 1m. (pirro o jag) vägrade sällan och rev nästan aldrig.
För två sommrar sen fick Pari cancer.. hon avlivades o kvar hade jag "bara" pirro.
Pirro hade blivit en helt annan häst han drog/bjöd mot hindren. Stannade om han inte kom exakt rätt. Ibland fick han för sig o hoppa av jättestort och ibland kröp han alldeles inpå. Alldeles beroende på humör.
Ja började rida på hackamore, då fungerade allt igen.
Jag hade broms och styrning. En helt ny värld och vi började åter igen tävla 70-80-90cm.
Så gick vi omkull på en tävling pga. dåligt underlag och allt var förstört. Senaste tävlingen var en första klass på 50cm. Jag åkte av på första hindret. :o
I helgen, i går. Hoppade jag 95cm med honom (två helger efter avåkningen på 50cm) visserligen med en hjälpbom framför. På bara tränsbettet.
Idag red ja på hackamoret och hoppade oxer-kryss kryss-oxer oxer-oxer några gånger, brutna linjer o diagonaler.
Upp till 75 cm utan problem.
Fick några stopp o nåra rivningar men mestadels gick det bra.

Medans då ja rider pojken (en ridskolehäst) o ridläraren ber mig styra på 90cm 1m Inga problem. Ja rider på.
Samma sak med andra sköthästen. dom får sätta upp 1m 1.10 de är inge problem.
Men när de gäller pirro är ja rädd.

Hitta en häst som ALDRIG stannar och som hjälper dig med DITT självförtroende.
Försök låta hästen hitta avsprånget. Skänkla när dne ska hoppa, de glömmer man lätt.
Hoppa lågt tills du känner dig säker.!

PM:a gärna om du undrar något!
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

That's it! Man får bita ihop och fortsätta kämpa på, inte blir man bättre för att man tjurar över sånt som hänt. Istället får man väl bita ihop och ta tag i problemen.

Du skrev att din ponny var grön fortfarande ihoppningen. Är NI (både du och din ponny) klara för att hopptävla så högst sm det blir på en lokaltävling? Det kanske är bättre att skaffa lite rutin på clearroundhoppningar innan, då ni kan välja en längre höjd.
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

MissCrazy skrev:
Hon har inga problem med att hoppa låga banor hemma, t. o. m 80cm.
Men det är som när vi kommer upp på 90, så är det inte lika kul längre (enligt hon)
Men jag vet att hon klarar det.. Hennes pappa tävlade svår hoppning, och en ko kan hoppa 120 (inte för att vi är där än)
Och här är inte så gott om klubbtävlingar.. Vi har varit med på två av tre.. Den första kunde vi inte åka dit för hon var skadad..
Den andra var 50 cm o det kliver hon över.. Nästa gång vi tävlade, så var det 80cm, o då kom vi över två hinder o efter klassen så haltade hon.
Och trava över hinderna och sånt är inget vi behöver.. Och hon tycker det är tråkigt. Hon fattar alltid galopp självmant ändå.

Och jag tror aldrig att vi ska vägra, men jag känner det på henne innan ett hinder, och då försöker jag allt jag kan att inte låta henne, men det går inte alltid vägen..
Ja menar, det är klart det är nytt för henne med tävlingar och konstiga hinder, osv.
Men, jag menar, där är alltid något nytt på en hoppbana.. En annorlunda reklamskylt t ex., osv.
Man kan ju inte vänja dem vid ALLA sorters hinder, för där är alltid något udda på nån tävling.
Men hoppa mer bana ska vi i alla fall göra, nu har jag flyttat henne till ett stall med möjlighet till gräsbana (vilket underlag vi brukar tävla på) .. För ridhuset i förra stallet var för det mesta upptaget, och utebanan stod för det mesta i vatten då det regnat mycket nu de senaste veckorna.. ///


Nu är det ju faktiskt så att det är ju inte bara hästen som ska hoppa, även om en ko kan hoppa 1,20 så krävs det ju en del av ryttaren med... Ex att placera hästen rätt på hinderna, rätt tempo, rätt galopplängd osv.

Sen är det det att du inte tror att hästen ska vägra, men även om du inte märker av det så lätt så kan det mkt väl sitta i din kropp som en liten metal spärr utan att du har en aning om det.

Sedan att inte tycka att det är i behov att trava över hinder är lite löjligt, att travhoppa är bland det bästa som finns, man kan få hästen att hoppa upp och igenom sig på ett helt annat sätt, travhoppning är mkt nyttigt!

Och efter som hästen stannar så annser jag att man får mkt, mkt mer kontroll i fall hästen travar mot hindret, och det är DU och inte hästen som bestämer vad för gångart ni ska ha mot hindret. Att hästen tycker det är tråkigt kan bero på att hon känner att du har mkt större makt och då tycker hon att det inte är roligt längre.

Skit samma om hon bara kliver över 50 cm, grejen är att ni ska ta er runt en bana för er bådas skull, när man känner att man har full koll i 50 cm så kan man gå upp 10 cm.

Tävlingsrutin, dvs komma ut på olika platser gör att hästen till slut slutar att titta på allting annat och har hela sin uppmärksamhet riktad mot ryttaren och vad dens uppgift är på banan, dvs hoppa hinderna. Och känner du tex att du lätta tar dig runt 50 cm, jamen då är det ju utmärkt sätt att ge hästen lite rutin på! Hästen kommer runt 50 cm trotts alla farliga saker som står överallt!

DU ska inte tycka att jag är "aggresiv" mot dig, utan jag försöker bara få dig att se i nya vinklar på det hela!

Sedan så kan det faktist vara så att hästen helt enkelt inte tycker att det är kul att hoppa, för det finns faktiskt sådana hästar, och ävven fast pappan har hoppat svår hoppning så ärver avkomman även från sina mamma, plus att den är en egen individ med egna åsikter.

Mitt råd till dig är att du kanske skulle löshoppa hästen, och se vad hon tycker om det och hur hon uppträder, i bland kan hästen behöva bygga upp sitt självförtroende själva utan att det är någon ryttare på ryggen!
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

Jag tycker det låter som om du ska träna mer, och inte tävla förrän träningarna fungerar.
Träna på tittihnder och ge inte upp!

Clear Rounder och klubbhoppningar kan vara bra, för miljöträning och bantärning, men i övrigt tycker jag att du ska vänta med att tävla tills träningarna och klubbhoppningarna går bra.
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

Tränar du själv hemma, eller har du en "riktig"hopptränare? Min dotter hade stora problem med sin första ponny, ett envist russ, men det blev bättre med ordentlig träning, och en duktig hopptränare som verkligen ser vad hästen gör och vad du gör!
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

Du borde stanna hemma och träna. Det säger jag i all välmening. det är inte kul att som du gör nu, vägra ut dig i varje klass. Om du knappt kommer över första hindret har du inget på en tävling att göra. Ok om det händer någon gång då och då men inte regelbundet.
Träna mer så ska du se att det löser sig.
 
Sv: Suger jag verkligen så mycket?

eller gå ner en klass. jag startade några 130 i vår, stannade ut oss mot slutet. nu håller jag mig på 120 tills augusti. vill "bara" samla dubbelnollor och fina rundor. om du redan hoppar det lägsta på lok dvs LD, så kanske det vore lagom med lite CR ett tag? det är rätt förödande för självförtroendet med så mkt motgångar.... lycka till!!!
 

Liknande trådar

Hoppning Hej, tänkte fråga om lite hjälp och råd. Jag har en häst och vi har haft det lite upp och ner, har har haft henne i lite mer än 2 år...
Svar
8
· Visningar
2 114
Senast: zarmino
·
Ekonomi & Juridik Jag vet inte om jag ska posta detta under "Vård" eller "Ekonomi och Juridik", men nu blev det det senare. Vi har en ponny sedan 3 år...
Svar
14
· Visningar
1 466
Senast: Grazing
·
Hästmänniskan Hej! Vill nog egentligen mest skriva av mig, det känns tungt och jobbigt och vet inte hur jag ska tänka. Jag har haft egen häst...
Svar
15
· Visningar
1 106
Senast: Bison
·
Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 423
Senast: Sassy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCVII
  • Tittar in i ditt kök del 27
  • Burkmat

Hund, Katt, Andra Djur

  • Rintränings- och utställningstråd
  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Valp 2025

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp