Fast du missförstår ju. Jag säger inte att dina tankemönster är unika, jag säger att du har andra förutsättningar än de som upplever parrelationer som annorlunda än vänskapsrelationer. För allt vad jag vet är du i gott sällskap, det var du som definierade dig som skild från "mainstreamkulturen". För mitt argument är det dessutom helt irrelevant om dina förutsättningar är resultatet av medfödd läggning eller kulturell påverkan, poängen är förutsättningarna skiljer sig åt.
Jag kan ta ett exempel till: det är som att du har köpt två par likadana gympaskor. Ett par som du promenerar med, ett par som du springer i skogen med. Sen säger du att min åsikt är att promenadskor är samma sak som joggingskor, men jag vet att mainstreamkulturen tycker annorlunda, de säger att joggingskor är något annat än promenadskor. När man sen tittar på vad mainstreamkulturen har på fötterna, så inser man att det inte är så att de har annan åsikt om huruvida dina skor är likadana eller olika, de har helt enkelt två olika sorters skor: en typ av sko för promenader, och en annan typ av sko för löparrundor.
Det som skiljer dig från vad du kallar "mainstreamkulturen" är inte att du har åsikten att A och B är samma sak, och de tycker att A och B är olika saker, utan att du jämför A och B, och de jämför A och C. De skulle kanske hålla med dig om att A och B är samma sak, men de jämför inte A och B, de jämför A och C. (Här är alltså A vänskapsrelationer, B din parrelation och C mainstreamkulturens parrelation). Ni jämför och pratar om olika saker.
Om sen A, B och C är resultatet av gener, individuell läggning, kulturell påverkan, psykologiska eller sociologiska förklaringar, Guds inverkan eller vad man nu kan tänka sig är en helt separat fråga.
Så hur kommer du fram till att jag psykologiserar?
