Strategier för att hantera idioter i vardagen

[Angua]

Känner att jag behöver lite sådana, för de finns överallt och man får ju inte tala om vad man tycker om folk hur som helst

Vad är era bästa strategier att handskas med folk ni egentligen inte skulle vilja umgås med, alternativt vill lysa med ficklampa i örat på ? På jobbet, i vardagen.
Jag blir alldeles för påverkad och provocerad av inskränkta, skenheliga människor och måste umgås en del med en sån på jobbet. Lägg till en person som är snäll, men också rätt inskränkt och inte vassaste kniven. Har väl stött på några sådana på jobb tidigare, men då har dt funnits fler människor på arbetsplatsen, så det hqr varit enkelt att umgås med roligare människor. Men att vara ensam och bemöta nedlåtande kommentarer om andra, konstant gnäll på saker om personen kan påverka men inte gör, konspirationsteorier som hen förväntar sig att man ska hålla med om eftersom det är "sanning" och total oförmåga att relatera till något utanför deras egna lilla värld..
Jag kan inte ändra på dem, det är inte min sak. Jag kan bemöta riktiga dumheter, som rasistiska kommentarer på vänliga motargument, men jag känner att det tar på tålamodet. JAG måste hitta ett sätt att hantera människor som är så här, utan att låta det krypa under skinnet på mig. De finns överallt och även om jag inte kommer stanna på den här arbetsplatsen i någon evighet så hqr jag ju alltid nytta av att hitta bättre sätt än att bli irriterad.

Så, hur gör ni för att hantera människor som går er på nerverna? Man kan ju inte älska alla..

 

[Bison]

Kille them with kindness är mitt måtto.

 

[starcraft]

I ditt exempel så skulle jag bara säga att jag inte håller med personen ifråga och att jag inte är intresserad av att diskutera det mer. De jag råkar på som jag har gjort liknande med brukar hålla tyst, även om en och annan tyckt att jag är "bitchen", men det säger mer om dem än om mig tycker jag.

 

[stjarnhimmel]

Känner att jag behöver lite sådana, för de finns överallt och man får ju inte tala om vad man tycker om folk hur som helst

Vad är era bästa strategier att handskas med folk ni egentligen inte skulle vilja umgås med, alternativt vill lysa med ficklampa i örat på ? På jobbet, i vardagen.
Jag blir alldeles för påverkad och provocerad av inskränkta, skenheliga människor och måste umgås en del med en sån på jobbet. Lägg till en person som är snäll, men också rätt inskränkt och inte vassaste kniven. Har väl stött på några sådana på jobb tidigare, men då har dt funnits fler människor på arbetsplatsen, så det hqr varit enkelt att umgås med roligare människor. Men att vara ensam och bemöta nedlåtande kommentarer om andra, konstant gnäll på saker om personen kan påverka men inte gör, konspirationsteorier som hen förväntar sig att man ska hålla med om eftersom det är "sanning" och total oförmåga att relatera till något utanför deras egna lilla värld..
Jag kan inte ändra på dem, det är inte min sak. Jag kan bemöta riktiga dumheter, som rasistiska kommentarer på vänliga motargument, men jag känner att det tar på tålamodet. JAG måste hitta ett sätt att hantera människor som är så här, utan att låta det krypa under skinnet på mig. De finns överallt och även om jag inte kommer stanna på den här arbetsplatsen i någon evighet så hqr jag ju alltid nytta av att hitta bättre sätt än att bli irriterad.

Så, hur gör ni för att hantera människor som går er på nerverna? Man kan ju inte älska alla..

Jag hade på en arbetsplats en som bara gnällde på andra och klagade. Allt var fel hela dagarna.

Jag förklarade tillslut lugnt att jag inte ville lyssna på det mer och jag ville att vi skulle också prata om positiva saker
som ger mig energi.

Mkt snopen min på den kollegan

 

[Snubbelfot]

Jättejobbigt när det är one-on-one på det sättet du beskriver det. Där har jag inga inpass, men för att stå ut med puckon rent generellt har jag nog ett slags strategi. Jag förminskar dem mentalt, och distanserar mig. Jag klär av dem ev. yrkesroll, kläder och attribut, plockar fram och fokuserar på mänskliga svagheter och tillkortakommanden hos dem, och föreställer mig dem som ynkliga människor som det egentligen mest är synd om. Dessutom fjärmar jag mig mentalt från dem, ställer dem en bit ifrån mig med enbart den uppenbara kommunikationen som förenar oss för stunden.
Rejält otäckt och snudd på elakt, men det funkar för mig och motparten har ingen aning.

 

[mandalaki]

Jag gör som här: sätter dem på ignore. Nu finns ju visserligen inte teknisk ignore AFK, men mental ignore fungerar.

Sedan är det nog bra att inte älta för mycket hur idiotiska de är. Man håller bara sin egen brasa igång.

 

[Flixon]

Jag blir elak i sådana situationer. Inte uppenbart elak, så jag snäser av dem eller liknande, men jag agerar ointresserad och ger ingen respons på deras svammel, jag skickar iväg små diskreta pikar, pratar i allmänna ordalag om det tråkiga med gnälliga människor etc. Jättelöjligt av mig, och barnsligt, men det är liksom det enda sättet jag överlever i sådana sällskap

 

[aramis]

Hoppas du hittar ett bra sätt för dig och att du slipper personerna i långa loppet.
Jag har väll lite olika sätt att hantera dom på, vi hade en kvinna på jobbet som i princip bara sa negativa saker om allt. För det första så hakade jag inte på, kunde svara neutralt och sen försöka leda samtalet åt något annat håll. När man inte orkade så kunde det bli lite tvärs emot, att jag svarade med hur toppen allt var.
Enbart tröga korkade kolegor ignorerar jag så gått det går. I de fall man måste "umgås" gör jag som Snubbelfot skrev ovan.

 

[Red_Chili]

Jag hade på en arbetsplats en som bara gnällde på andra och klagade. Allt var fel hela dagarna.

Jag förklarade tillslut lugnt att jag inte ville lyssna på det mer och jag ville att vi skulle också prata om positiva saker
som ger mig energi.

Mkt snopen min på den kollegan

Så gör jag också, upplever att det fungerar väldigt bra!

 

[Lillgrådis]

Boktips: "Omgiven av idioter - hur man förstår dem som inte går att förstå sig på".

Den löser inte riktigt problemen så att man blir av med alla idioter på en gång, men det känns faktiskt lite roligare när man kan se att "aha, han är ju verkligen en röd människa, och hon är en blå". Det utdragna gnällandet till exempel är en typisk blå egenskap, där de röda i stället bara trumpetar ut kritik på direkten för att sedan gå vidare i livet, och de (vi) gröna lagrar oförrätt efter oförrätt inombords under mycket lång tid, för att till sist let it all out och aldrig glömma.

Boken har en del tips om sätt att bemöta de olika typerna så att de förstår en själv. Men ibland är det ju skönt att bara höra någon annan säga att det finns röda och blå (och gula) personer både här och där och beskriva dem med humor - och jag behöver inte vara ensam om att reta mig på hur de beter sig. (Själv anser jag mig vara övervägande grön, vilket såklart inte heller är en felfri personlighetstyp)

 

[Hermelin]

Jag gör vad jag kan för att ignorera dem. Då och då blir jag kanske tvungen att markera var jag står. Men oftast funkar det att bara låtsas att de inte finns. Och så roar jag mig med att vid enstaka tillfällen lämna någon sarkastisk kommentar. Det sistnämnda är kanske mer min egen säkerhetsventil, det gör ju inget gott.

 

[Wysiwyg]

@Angua

Jag brukar fundera på vad det är hos mig själv som gör att jag stör mig så mycket på vissa människor. Inte det där när jag ogillar någon högljudd eller skrytsam människa utan de där som stör mig in på bara skinnet. Ibland kommer jag på det och ibland inte. Men ofta inser jag att det snarare handlar om mig än om dem.

Och jag brukar försöka tänka att alla har olika förutsättningar och erfarenheter och därigenom undvika att betrakta folk som idioter. Alla är ju olika och det finns säkert många som tycker jag är helt puckad på olika vis. Såklart tänker jag inte alltid sådär "fint" om allt och alla men jag brukar försöka. Och går det inte så ignorerar jag bara det hela. Inget blir ju bättre av att gå och elda upp sig.

 

[Angua]

@Angua

Jag brukar fundera på vad det är hos mig själv som gör att jag stör mig så mycket på vissa människor. Inte det där när jag ogillar någon högljudd eller skrytsam människa utan de där som stör mig in på bara skinnet. Ibland kommer jag på det och ibland inte. Men ofta inser jag att det snarare handlar om mig än om dem.

Och jag brukar försöka tänka att alla har olika förutsättningar och erfarenheter och därigenom undvika att betrakta folk som idioter. Alla är ju olika och det finns säkert många som tycker jag är helt puckad på olika vis. Såklart tänker jag inte alltid sådär "fint" om allt och alla men jag brukar försöka. Och går det inte så ignorerar jag bara det hela. Inget blir ju bättre av att gå och elda upp sig.

Ja, det brukar jag göra också. Vet precis vad det är som jag har svårt för med de här människorna Jag förstår också varför de är som de är. Men så ska jag hantera det också, utan avlastning sas, jag kan inte ignorera dem eller nonchalera någon, vi är med mig tre pers på arbetsplatsen. Jag passar inte in och det är en dysfunktionell arbetsplats, något jag inte ska ändra på, jag är där och arbetstränar.

 

[Raderad medlem 6459]

@Wysiwyg Allas vår förebild

(jag går runt och svarar jätteotrevligt och spydigt - mitt huvud - på allt de säger. funkar för mig )

 

[Sporthorse]

Känner att jag behöver lite sådana, för de finns överallt och man får ju inte tala om vad man tycker om folk hur som helst

Vad är era bästa strategier att handskas med folk ni egentligen inte skulle vilja umgås med, alternativt vill lysa med ficklampa i örat på ? På jobbet, i vardagen.
Jag blir alldeles för påverkad och provocerad av inskränkta, skenheliga människor och måste umgås en del med en sån på jobbet. Lägg till en person som är snäll, men också rätt inskränkt och inte vassaste kniven. Har väl stött på några sådana på jobb tidigare, men då har dt funnits fler människor på arbetsplatsen, så det hqr varit enkelt att umgås med roligare människor. Men att vara ensam och bemöta nedlåtande kommentarer om andra, konstant gnäll på saker om personen kan påverka men inte gör, konspirationsteorier som hen förväntar sig att man ska hålla med om eftersom det är "sanning" och total oförmåga att relatera till något utanför deras egna lilla värld..
Jag kan inte ändra på dem, det är inte min sak. Jag kan bemöta riktiga dumheter, som rasistiska kommentarer på vänliga motargument, men jag känner att det tar på tålamodet. JAG måste hitta ett sätt att hantera människor som är så här, utan att låta det krypa under skinnet på mig. De finns överallt och även om jag inte kommer stanna på den här arbetsplatsen i någon evighet så hqr jag ju alltid nytta av att hitta bättre sätt än att bli irriterad.

Så, hur gör ni för att hantera människor som går er på nerverna? Man kan ju inte älska alla..

Det beror lite på vad saken gäller. Jag hart tidigare i jobbet blivit förbannad på rasistiska och trångsynta kommentarer som en kollega ville beräta för mig mitt i arbetet. Tidigare hade jag alltid argumenterat och försökt att få människan att se på folk som lika mycket värda, men en dag var jag trött och less på att höra detta eviga rasistiska tjat, så då snäste jag ifrån högt och tydligt. Det tog faktiskt slut då!
Vi var vänner f.ö. så det kanske gjorde det lättare.

Folk man inte känner lika bra brukar jag bara ignorera faktiskt, agera tråkigt sällskap eller undvika.

 

[Wysiwyg]

@Wysiwyg Allas vår förebild

Det var knappast så jag menade med mitt inlägg.

 

[TheRedLightning]

Ignorera funkar rätt bra med, man kan låtsas att man lyssnar på dom, fast man inte gör det osv.

 

[Wysiwyg]

@Angua

Jag menar inte när jag har lite svårt för folk utan mer när jag känner den där känslan av att jag stör mig så djupt på hela deras uppenbarelse att jag blir arg bara av att se dem.

Annars, de som beter sig som svin, de försöker jag bara ignorera. Försöker tänka att ja det är mer synd om dem pga fast med sig själva. De som inte går att ignorera men som man tvingas jobba nära och som bryter ner hela ens trevliga jag, de har jag inget botemedel mot. När jag ruttnat tillräckligt på dem har jag bett på chefsnivå om att slippa arbeta lika ofta med dem (när jag varit på arbetsplatser där man jobbar i par).

Har ingen insikt i hur arbetsträning går till men finns det någon handledare eller så du kan be om förflyttning hos? Det kan väl inte vara särskilt bra att arbetsträna hos en duo som inte fungerar.

 

[Raderad medlem 6459]

Det var knappast så jag menade med mitt inlägg.

Jag var fullkomligt osarkastisk. Jag tyckte att det du skrev var både smart och sympatiskt.

Sorry för att jag sa det.

 

[Wysiwyg]

@niphredil Då missförstod jag dig totalt! Förlåt för det, verkligen!

(Tyckte nämligen själv att inlägget gränsade lite till det självbelåtna hållet så då tog jag ditt inlägg som en pik. En perfekt illustration på det jag skrev; att det mest handlar om mig själv )