Störtomöjlig att lasta!

[Sonic76]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

min var ju sån fast han gick hela vägen in och slängde sig ut, ingen rädsla, men han reste sig.
HAn fick äta i släpet över en månad men du kom aldrig i närheten av att stänga bakom.
Jag löste aldrig den gåtan, men han kunde åka lastbil iallfall.
Han behövde ju aldrig åka nånstans som tur var så det gick bra. Men jag skulle göra som de föreslagit i tråden med ledarskap från backen och att träna på rampen att du bestämmer när han stannar och går. Det finns klipp på play från i år och tom förra året tror jag så kolla där.

 

[Koriander]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Har en lika svårlastad sak här hemma. Tror att kallblodet lika väl som islänning är ett släkte med fruktansvärd envishet. Du kan göra vad ledarskaps övningar som helst och toleransträna dom med vad som helst och dom är ofta inte rädda för fan själv, men när det kommer till att bli lastade då är det stopp. Inget funkar, man lockar och pockar och man hotar och jagar dom och vi har till och med försökt att rida in herrn, men inte ens det funkar. Det som för tillfället funkade var att vi plockade bort mellanväggen och lät honom gå in och vända där inne och stå baklänges och titta ut. Då gick det hyfsat att lasta honom ett par gånger, men sen så kom han på med att han kunde slippa även det. Han liksom bestämmer sig för att strunta i en och står bara och glor eller försöker att äta eller nåt annat. Vi har uttömt alla metoder med honom och linor bryr han sig inte om han sätter sig på linan. Faktum är att man ibland måste få in dom för veterinärbesök och dylikt och då har vi fått tagit fram långpisken (nu skriker väl alla rätt ut) Då har vi ställt transporten så att han har få flyktvägar varken åt sidorna eller bakåt och en eller två personer står med varsin långpisk en bit bakom honom. Så fort han börjar backa så svingar vi piskorna och backar han tillräckligt långt så träffar vi naturligtvis honom på rumpan, vilket inte är så mysigt. Han kan då välja att gå framåt eller få smisk på rumpan. I början tog han mycket smisk på rumpan men lärde sig att det var väldigt obehagligt att backa och krångla. Väl inne i transporten så får han jättemycket beröm och godis och obehaget är slut. Inte världens bästa metod kanske men det enda som funkar någorlunda på honom. Jag lovar att det går inte och stå och dutta och gulla in honom och svänga med nåt grimskaft runt honom, sån skiter han fullständigt i utan man måste ta till lite mer drastiska metoder just med honom. Alla storhästar vi har haft har haft ett annat temperament och gett med sig efter ett tag utan långpiskor. Min erfarenhet att just islänningar är att de är mycket mer viljestarka och envisa än många storhästraser och skulle tro att kallblodet har ungefär samma mentalitet som islänningen.

 

[Kittty]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Kittty: Ja, vi pratar nog båda om samma Viktor då. Visst är han väll fin? Tack, det ska jag göra!

Han var/är (?) jättefin. När jag red honom var han väldigt mjuk och smidig och lyssnade för minsta lilla hjälp på ridbanan. Blev dock inget köp när han var nog så "het" ute och fjantade på vid möte med traktor, andra hästar osv. Behövde en mer "stabil" häst då jag sommartid extraknäcker som turridningsledare och jag då rider min egen häst. Men han var/är riktigt snygg och mycket trevlig i all hantering som jag minns det.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Tänkvärt!

Jag hade en welshponny som var så där istadig som du beskriver. Det enda som hjälpte var det du skriver; absolut nolltolerans för dumheter eller egna val. Hästen skall göra som du säger.

Jag höll på att lasta ett par timmar en gång. Hon skulle bara inte på och hon var som fastskruvad i backen. Det slutade med att jag tog en sväng en bit ifrån transporten och hade henne att rygga, gå fram, rygga gå fram och hela tiden lyssna på mina kommandon.

Tillbaka vid transporten så låste hon fast sig i marken igen och skulle inte gå på. Jag manade ett steg fram på lämmen, rygga 20 steg, trav, ett steg till på lämmen, rygga osv. Till sist suckade hon och gick bara på, men med en ilsken blick under den långa luggen.

När jag lyckades med henne hade jag ett långt spö, en envishet som var värre än hennes och jag höll henne aktiv hela tiden. Hade jag "väntat" ut henne då så hade jag suttit där ännu.

Efter ett par sådana där tillfällen blev hon bra att lasta.

 

[HannaAberg]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Din metod låter ju väldigt drastisk men också nödvändig. Ja, kallbloden är ena tjurskallar så dem liknar ingenting! Min andra pålle, ett nordis-sto, törs inte gå in i transporten när hon får syn på rampen. Då lägger vi alltid en jacka över hennes huvud och då går hon in hur lätt som helst, det hon inte kan se finns inte. Tyvärr funkar detta inte på Viktor i fråga. :/

 

[HannaAberg]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Detta låter intressant, får nog prova det!

 

[-Remont-]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Någon kanske redan skrivit detta, men om du vill göra det lätt för dig själv så sätt in en transport i hagen (en som man kanske inte är jätte rädd om), palla upp så den inte riskerar att tippa på något håll. Ställ in kraftfoder/godis eller annat i transporten och låt hästen äta där. I början kanske man kan börja med att sätta hinken på golvet halvvägs in. Gör man så varje dag under en period så vet hästen att transport = mat.
Så slipper man bråka.

 

[MissourisTopsanna]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Hästar är ju klaustrofobiska, stavfel? Dom vill kunna fly framåt, så det är förståeligt, speciellt efter en olycka att han gärna inte går in.

Jag är alltid noga med att ha framdörren öppen. Så att dom ser ut där framme.

Sen har jag börjat med "låtsastransporter" . Började med att min häst bara skulle skickas igenom fyra hinderstöd och två bommar som var byggt som en smalare väg http://www.youtube.com/watch?v=av-utV3JRwg&list=UUc7Ja8elvgtKn4MsmICQLTA&index=29&feature=plcp såhär.

Sen kör jag "jojo-leken" hon fick aldrig gå hela vägen utan gå, backa, gå backa osv. Förutsatt att du lär hästen innan att bli skickad dit du pekar, och att den lär sig backa, på kommando. Får då hinner du backa hästen innan den själv kommer på tanken. När hästen är trygg med detta kan man ju lägga någon skiva under som låter när dom går där, och sen hänga en presenning över hinderstöden osv.

Skynda långsamt och träna regelbundet så borde det lösa sig!

 

[HannaAberg]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Tack för alla era tips! Kul med en video också. Det du visar i videon har jag tränat lite grann på, det gick bra, men jag får nog prova igen och sedan lägga över en pressening som du skrev!

 

[MissourisTopsanna]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Träna i någon månad regelbundet tills det nästan blir tråkigt enkelt, sen kan du ju lägga för pressenningen, så det blir spännande och roligt med något nytt. Går det för fort kan det skapa mer problem. Jag la en pressenning på marken till att börja med så det prasslade och lät när hon skulle gå igenom bommarna, sen hängde jag den bara över en bom så det bara fanns där, tillslut kan det ligga som "tak".

 

[HannaAberg]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Okej, intressant!

 

[B070715]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Jag har i flera år använt mig av Monty Roberts metod att backa av hästen istället för att lasta på den. Det brukar ta två 15 minuterspass att lösa hästar som i vanliga fall lyfts på. Sök på Monty Roberts o se om du hittar något. Annars kan du kontakta mig via PM så kan jag hjälpa dig med lite råd över telefon eftersom du bor i andra änden av Sverige :-(

 

[Anastacia]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

En bekant har tränat en hel del hästar i lastning nu och några som var "omöjliga".
Hon använder sig av dels Tobbes metod (ponnyakuten) med rakt huvud osv, det är lättast att skumma igenom programmen för att se.
Men hon varvar det med att bygga hinderbanor där transporten finns med som ett hinder (då krävs en transport som du kan gå rakt igenom.
Det är presenningar som man ska gå över, slalom mellan koner och upp på transporten och ut, från olika håll på den, och sen tar man ett nytt varv osv. Hon har gjort detta med både unghästar och äldre hästar som ägaren sagt är omöjlig och det tar inte många gånger innan man kan lasta den utan problem, vid fortsatt träning lastar de sig själva.
Hinderbanan varieras efter vad som finns och efter fantasi, ibland ska man inte ens gå igenom transporten utan man ska gå upp på rampen och backa ut för att gå runt och göra samma sak på andra rampen osv osv.
Detta blandat med Tobbes lastmetod har funkat för henne i alla fall, värt att testa.

 

[lil-sis]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

*kl

På ridskolan hade vi 26 ponnyer. Alla ville inte åka släp men ska man flytta 26 hästar på samma dag så finns det inte tid för tjaffs. Tillsammans med en av de andra tjejerna så körde vi helt enkelt "du har inget val" = lina bak. Men har man en RÄDD häst så går det inte.

Min sista connemara var en envis liten dam, så hon lastades varje dag en period, jag hade släp med fronturlastning, så först gick vi rakt igenom släpet, sen stannade vi på vägen och åt mat osv. När hon stod lugnt i släpet med öppet bak och fram, då först började vi stänga bak. Sen är det också viktigt att lära dem att INTE backa ut förrän de får lov, då är risken mindre att få hästen över sig vid urlastning. Det är också bra att låta de stå i släpet när man kommit fram och inte hela tiden "kasta ur" hästen utan lära den att man kan bli stående här, så det är bäst att koppla av för det kommer ändå inte hända något spännande.

En väninna hade ett halvblod modell större som inte ville gå på. De är inte lika roligt att "lyfta" på en pålle på 175cm så hon använde sig av "om du inte går in, då får du jobba istället", så det blev MÅNGA varv på lina innan hon gav med sig och klev på. I början varenda gång vi lastade sen blev det bättre och bättre! Då hade jag min första connemara som från början sprang på släpet men efter en mindre rolig åktur inte ville vara med längre, på henne räckte det med att jag lade ett snöre om baken så gick hon på (behövde alltså inte hala in henne, bara rama in lite grann).

 

[Lillypilly]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Läste någonstans om någon tjej som också hade en häst som var svår att lasta. Hon hade parkerat släpan i hagen och lagt hö längst fram. Ja hon hade ju givetvist tagit bort mellanvägg, bommar och allt sånt. Hästen hade då gått in själv och stått där för att käka.

När hon sedan efter någon vecka skulle lastträna den så knalla den rakt på och fick hö. Sen öva hon så tills den var okey med att man stängde bommen bakom osv.

Annars använder jag mig alltid av Monty Roberts grimma och hans metod med att backa. Tar max 20 min sen är de inne och går in lättare för var gång.

 

[aida]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Jag gillar också monty roberts metod, inget tvång, "bara" att lura hästen till att den vill gå in

http://youtu.be/ZIPD8M6jPsI

http://youtu.be/uGsOV_eOYXk

Att man skulle behöva ha hans speciella grimma för att det ska fungera, kan man ta med en nypa salt dock..
Men se till att ha en stabil transport att öva (och åka) med, och stödben nere så att rampen inte sviktar när hästen kliver på den.
Det krävs att den som håller i hästen har lite timing i sitt utförande och kan läsa av hästen.

 

[OldQ]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Har transporterat hästar i över 35 år nu och hittills har alla gått in. Några små saker jag lagt märke till genom åren:
Den som leder hästen måste vara lugn - nervositet smittar av sig på hästen.
En eller två personer till kan behövas bakom eller vid sidan.
Arbeta aldrig med tidspress - det är ointressant både för dig och hästen om det tar 3 minuter eller 3 timmar eller mer att lasta.
Den som leder hästen får aldrig tappa den - träns, stigbett, kapson eller annat lämpligt är ibland behövligt.
Var aldrig framför hästen (utom om du vill hindra den från att gå in i transporten för tidigt)
Gå in i transporten vid sidan av hästhalsen precis som alltid annars när du leder hästen.
Två longerlinor fästade i transporten är ett utmärkt hjälpmedel för att styra hästen i sidled och för att mana på den. Linhållarna måste vara snabba med att kunna ändra position och med att "knacka på" hästen.
Det är i stort sett omöjligt att dra in en häst i en transport med linor.
Piassavakvastar passar bäst vid städning av tranporten.
Enda gången jag haft nytta av piska är vid lastning av en häst som lärt sig att anfalla ledaren för att slippa gå in. ( 27 år sedan)
Långpisk upplever jag som en nödlösning om man inte har råd med longerlina.
Att använda godis, havre eller annat har jag aldrig sett ge positiv effekt vid lastning av häst. ( En häst lär sig snabbt att den får mat om den stannar i stället för att gå in )
Mina hästar vet att det finns mat i krubban när de gått in.
En häst får aldrig själv gå bakåt. Om den gör det måste den omedelbart få veta att den gjort något otillåtet. Efter några försök inser hästen att det är betydligt behagligare att gå framåt. Korrigeringen kan antingen göras av den som leder hästen eller av linhållaren.
Grundtanken är att det är trevligare i transporten än bakom den.
Själv står jag kvar vid sidan av hästhalsen tills bommen bakom hästen är fastsatt innan jag kryper under frambommen.
Fast dom flesta av mina hästar går in själva numera.
Till sist: Det är aldrig fel med stålhätta på skorna.

Hoppas något jag skrivit kan vara till nytta för dig (eller någon annan)

 

[HannaAberg]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Tack för svaren hörni! Mycket intressanta tankar. Men nu känns det som att vi är påväg mot "ljusare tider" när det gäller lastningen. Jag har nämligen tagit hjälp av min gamla tränare som är SÅ duktig med hästar och lastning. Åse, som hon heter, tog Viktor och ställde honom framför transporten, endast med ett grimskaft. En medhjälpare stod i transporten med en stor hink med gott i(havre, betfor och morötter). Viktor såg hinken och närmade sig rampen, då lockade medhjälparen med hinken och Viktor klev upp på rampen så långt som han brukar innan han "fryser fast" på rampen och vanligtvis vägrar gå längre. Då puttade Åse ner Viktor igen och visade med sin kropp att han inte får gå in i transporten. Sen stod hon och pratade med mig och mamma som tittade på, hon var helt obrydd om Viktor som nu gärna ville gå på på transporten eftersom han inte fick enligt Åse. Varje gång han gick upp på rampen puttade hon ner honom igen. Detta triggade igång hans lilla hjärna ordentligt och han ville bara in, just för att han inte fick, och för att han visste att det fanns något riktigt gott där inne. Tillslut sa Åse "okej då, varsågod" och lät honom kliva på. Glatt klev Viktor upp på rampen och fick smaka ur hinken. Så höll det på tills han hade gått hela vägen in efter ca 30 min. Ni kan ju tänka er vilka fågelholkar jag och mamma var som stod bredvid! Åse lurade helt enkelt Viktor till att vilja gå in!
Synd är ju dock att ridskolans transport som vi använt för att träna med är på tok för liten för Viktor egentligen. Den borde ju endast användas som ponnytransport , tycker jag. Därför har mina kära föräldrar börjat skramla med spargrisarna medan jag letar efter en stor transport på Internet. Några tips på extra breda och extra långa 2-hästarstransporter?

 

[OldQ]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Kul att det verkar lösa sig med lastningen
Det finns alltid olika lösningar på problem. Så länge man inte utsätter hästen för lidande är det OK.
Så till din nya fråga.
Även här finns massor av olika möjligheter, så jag berättar bara om vad jag använder.
För 3-4 hästar blir det tung lastbil godkänd för långa transporter (24 timmar).
För två hästar Rice treble (lätt modifierad). Totalvikt 3 ton, lastar 1600kg.
Invändig bredd 180cm. Lång. Enda nackdelen är att den inte kan godkännas för långa transporter eftersom den har svart tak.
För en häst använder vi ett helt vanligt (2 år gammalt) Umesläp. Mellanväggen är flyttbar så man har en bred plats. Den andra platsen passar nog bäst till en anorektisk B-ponny. Det enda jag behövt göra för att få den godkänd för långa transporter är fästen för vattendunk, en trådlös termometer och fästen till en batteridriven fläkt att sätta i takfönstret.

 

[B070715]

Sv: Störtomöjlig att lasta!

Så roligt att det går bra för dig!!!


Vill bara förtydliga det jag tidigare skrivit i denna tråd. Jag använder mig aldrig av något annat än repgrimma o grimskaft. Repgrimman byter jag till en vanlig när hästen ska bindas upp inne i transporten. Efter ett par pass kan man lätt lasta hästen ensam i vanlig grimma. Håller med någon innan som sa att kvastar sopar man golv med. Longerlinor använder jag inte heller eftersom jag anser att de är mer ivägen än till nytta. Mat kan hästen få i stallet tycker jag. Ja, jag vet att jag sticker ut hakan lite nu men det är så här jag jobbat med flertalet hästar i ett antal år nu. Alla har gått att lasta efter jag varit klar med dem. jag tycker att lasning är en självklarhet att hästar ska kunna och dessutom tycker jag det är riktigt roligt att hjälpa folk med det här :-) Dessutom tycker jag att man ska kunna lasta ensam utan hjälp!!! Ursäkta för utsvävningen men alla folks kommentarer fick igång mig, nu kryper jag tillbaka i mitt hörn tills nån nästa gång drar igång denna intressanta frågeställning och diskussion :-)