L
lindapalm
Måste bara skriva av mig och berätta vad som hände igår, men jag börjar den här historien med att skriva att det ordnade sig jättebra till slut, så ni vet… 
Har en katt-tjej på 4 år som har ett envist sår på sitt framben. Det är inte stort, men eftersom hon alltid är där och slickar på det så läker det heller aldrig. Har provat med tratt, men hon får sån panik då, så jag vill bespara henne det om det går.
Så jag tog helt enkelt och satte en kompress på det, och lindade med självhäftande linda (röd, just för djur). Hon hade haft det i tre dygn (fast bytt till rent varje dag såklart) igår kväll när jag kom hem.
Såg henne inte men hörde att hon låg bakom soffan och slickade på det, så jag tänkte att hon får väl ligga där och sura. Det är ju inte så populärt det där...
Jag käkade, kollade på TV, duschade - ja sånt som man gör en vanlig tisdagkväll - och gick isäng.
Kom efter en stund på att det kanske var lite synd om henne ändå, hon föstår ju inte att det är för hennes skull som det där otäcka bandaget sitter där, så jag tassade upp och hämtade fram henne från bakom soffan.
Kände på tassen ifall bandaget satt kvar (det var alltså mörkt) och tyckte att det kändes lite konstigt.
Tände lampan och höll på att smälla av! Tassen var säkert tre/fyra gånger så stor som den brukar!
Panik! Vart fan är saxen?! Hur får jag bort det här jävla bandaget?! Kommer tassen ramla av nu?! Har hon jätteont?! Vad har jag gjort?!
Grinade så jag knappt kunde se telefonen, kom på att jag inte visste var jag skulle ringa, ringde nummerupplysningen och förklarade läget för den stackars killen som jobbade där.
Han kopplade mig till Smådjurskliniken i Uppsalas jourtelefon där jag fick prata med en sköterska.
Hulkade fram vad som hade hänt och hon var jättegullig och försäkrade att min Singha inte skulle tappa sin tass, och allting skulle bli bra.
Tydligen så har missarna såna känsliga tassar så även om det inte sitter så tight så kan det bli sådär tokigt.
Hon sa att jag kunde massera tassen lite försiktigt om missen tyckte att det var OK (och det gick bra i korta stunder) och annars bara låta den vara så svullnaden fick gå ner av sig självt.
Vaknade imorse (efter att inte ha sovit så mycket såklart) och såg att tassen var typ sin vanliga storlek igen, och hon haltade ingenting alls. Så himla skönt!
Men jag har fortfarande ont i magen av dåligt samvete, för tänk om jag inte hade gått upp och hämtat henne igår kväll, och tänk om hon hade jätteont tills jag tog bort bandaget. Lilla skruttan!
Som sagt, det gick bra till slut, men shit vad läskigt det var!
Och jag önskar jag kom ihåg vad sköterskan på Ultuna hette, för i sånt fall hade jag åkt dit och pussat henne!
Har en katt-tjej på 4 år som har ett envist sår på sitt framben. Det är inte stort, men eftersom hon alltid är där och slickar på det så läker det heller aldrig. Har provat med tratt, men hon får sån panik då, så jag vill bespara henne det om det går.
Så jag tog helt enkelt och satte en kompress på det, och lindade med självhäftande linda (röd, just för djur). Hon hade haft det i tre dygn (fast bytt till rent varje dag såklart) igår kväll när jag kom hem.
Såg henne inte men hörde att hon låg bakom soffan och slickade på det, så jag tänkte att hon får väl ligga där och sura. Det är ju inte så populärt det där...
Jag käkade, kollade på TV, duschade - ja sånt som man gör en vanlig tisdagkväll - och gick isäng.
Kom efter en stund på att det kanske var lite synd om henne ändå, hon föstår ju inte att det är för hennes skull som det där otäcka bandaget sitter där, så jag tassade upp och hämtade fram henne från bakom soffan.
Kände på tassen ifall bandaget satt kvar (det var alltså mörkt) och tyckte att det kändes lite konstigt.
Tände lampan och höll på att smälla av! Tassen var säkert tre/fyra gånger så stor som den brukar!
Panik! Vart fan är saxen?! Hur får jag bort det här jävla bandaget?! Kommer tassen ramla av nu?! Har hon jätteont?! Vad har jag gjort?!
Grinade så jag knappt kunde se telefonen, kom på att jag inte visste var jag skulle ringa, ringde nummerupplysningen och förklarade läget för den stackars killen som jobbade där.
Han kopplade mig till Smådjurskliniken i Uppsalas jourtelefon där jag fick prata med en sköterska.
Hulkade fram vad som hade hänt och hon var jättegullig och försäkrade att min Singha inte skulle tappa sin tass, och allting skulle bli bra.
Tydligen så har missarna såna känsliga tassar så även om det inte sitter så tight så kan det bli sådär tokigt.
Hon sa att jag kunde massera tassen lite försiktigt om missen tyckte att det var OK (och det gick bra i korta stunder) och annars bara låta den vara så svullnaden fick gå ner av sig självt.
Vaknade imorse (efter att inte ha sovit så mycket såklart) och såg att tassen var typ sin vanliga storlek igen, och hon haltade ingenting alls. Så himla skönt!
Men jag har fortfarande ont i magen av dåligt samvete, för tänk om jag inte hade gått upp och hämtat henne igår kväll, och tänk om hon hade jätteont tills jag tog bort bandaget. Lilla skruttan!
Som sagt, det gick bra till slut, men shit vad läskigt det var!
Och jag önskar jag kom ihåg vad sköterskan på Ultuna hette, för i sånt fall hade jag åkt dit och pussat henne!
