Här har jag en nyfiken fråga.
Säg t. ex. att det är en ras vars idealhöjd anges vara 42-46 cm, men det är inte en ras där mätning är obligatoriskt. Är den angivna höjden då bara en riktlinje, som domaren kan välja att tolka lite hur hen föredrar, eller är det mer av ett "krav" på hundar av den rasen?
Jag menar nu givetvis inte om det är två hundar där den ene är 41 cm och i övrigt ett alldeles utmärkt exemplar, och den andre är 44 cm men för dåligt vinklad/för lång länd/för grov hals/flertalet brister. Då känns det ju givet att den "för lilla" hunden bör vara den "bästa". Jag tänker mer på om en hund på 45 cm får en "dålig" bedömning/pris, för att den av den domaren anses vara för stor, är sådant s. a. s. "inom tolkningsutrymmet" för domaren eller är det en "felbedömning"?
En av raserna jag kommit att gilla och håller lite koll på, har ett (i mina ögon) tydligt och välformulerat domarkompendium. Det är en relativt liten ras, så jag vill inte riskera att "hänga ut" någon domare med mina okunniga frågor och väljer därför att inte skriva vilken ras det gäller. Hur som helst, i raskompendiumet står att vissa beskrivna fel inte är acceptabla inom rasen. Det tolkar jag som att sådana fel inte bör kunna "vägas upp" av förtjänster på andra områden (till skillnad från om ett fel beskrivs som "inte önskvärt"). Trots det har jag mer än en gång sett hundar som fått en anmärkning på ett "inte acceptabelt" fel, få både Excellent och Ck.
Därför undrar jag hur mycket frihet domaren har att tolka och döma utifrån sina preferenser, både i förhållande till rasstandard och domarkompendium?
Säkert är det svårare när det är en relativt liten ras, jämfört med t. ex. "min" ras flatte där domare väl i regel får väldigt många chanser att döma många olika hundar. Är det bara en handfull hundar av en ras kanske man mer eller mindre måste "släppa igenom" större fel, än om det är en ras som, i flattarnas fall, har en bit över 100 deltagande hundar?