Sterilisering?

GotAsecret

Trådstartare
Jag undrar hur jag ska få igång processen med sterilisering? Jag är 23 år (snart 24) och kommer aldrig kunna skaffa barn p.g.a fysiska, psykiska, neuropsykiatriska och medicinska problem.
Är med andra ord helt säker på att sterilisering är det enda rätta eftersom jag dessutom är känslig mot p-metoder o.s.v.

Så vart vänder jag mig?
Är det helt kört att få igenom innan man fyllt 25 (som jag hört är en "lägsta gräns")?
Kommer de försöka övertala mig att låta bli, eller förstår de och anser att det är mitt beslut, de som utför det eller som man träffar på vägen?
Hur går det till, själva ingreppet och så?
Tar det lång tid från att stenen börjar rulla tills det är "klart"?
Får man bekosta allting själv?
Blir man inlagd?
Vilka komplikationsrisker finns det?
Hur blir det med mens o.s.v?

Många frågor blev det...
 
Sv: Sterilisering?

Det är olika priser beroende på landsting, norrbottens läns landsting tar 15.000 (tror vi är dyrast).
Vet inte hur ingreppet går till men jag tror du måste vara 25 år innan du får påbörja processen, jag har hört att man ska gå på en del samtal osv innan man får grönt ljus.

Jag har både fysiska, psykiska, medicinska och neuropsykiatriska problem men har ju barn, så du kanske inte ska utesluta något om du ev vill ha barn? Prata med dina läkare om möjligheten till barn i framtiden?
 
Sv: Sterilisering?

Med tanke på att jag inte klarar tunga lyft, stress eller ett jobb så...
Kroppen skulle aldrig palla graviditet (trasig rygg och nacke bland annat) och risken att barnet blir sjukt är nog väldigt stor ändå...

Utöver detta så har jag både hjärt- och njurproblem vilket i sig borde kunna ställa till det?

Hur som helst, tack för svaret :)
 
Sv: Sterilisering?

Det behöver ju inte vara omöjligt trots det :) Prata med läkaren din om dina funderingar, tycker inte du ska ställa in dej på att det inte går. Ryggen och nacken kanske går att rehabilitera? Sjukgymnastik? Själv har jag rotation på höfterna som gjorde att jag knappt rörde mig under graviditeten. Jag gissar att det enda som ev kan vara hindrande, egentligen är väl hjärta och njurar sådana fall.

Jag vet flera som har barn trots både fysiska och psykiska "fel". Som sagt undersök möjligheterna innan du tar några beslut :)

Varför skulle barnet bli sjukt? Förutsatt att du klarar dig utan fosterskadande medicin under graviditeten dvs. Om man kikar på mina diagnoser och mina defekter så har jag inga bra arvsanlag direkt, men ut kom en liten perfekt skapelse ändå :)

Jag ska inte ha fler barn men jag steriliserar mig inte ändå. Jag kan inte äta hormonella p-medel utan använder kondom. Förrut ville jag sterilisera mig, men det var innan jag ville ha barn. Vad jag menar med det är att man ska verkligen vara hundratusen ggr säker på att man inte vill och/eller inte går... Hade jag steriliserat mig och sedan ångrat mig hade jag ju aldrig kunnat bli mamma, för med mina diagnoser får man tex inte adoptera.
 
Sv: Sterilisering?

Man gör väl bara en titthålsoperation där de stryper äggledarna? Jag tror t.om. det forskat fram (vet ej om det är klart) ett slags rör som man opererar in i äggledarna, och som faktiskt går att ta bort och bli fertil igen!

Jag tycker du ska börja med att kontakta en mödravårdcentral. De kommer kunna svara på hur man gör, biverkingar osv och sen kunna hjälpa dig så du får träffa rätt personer.
Sen håller jag med mammadutt att du inte ska ställa in dig på att det inte alls går. Finns ju några bara här på buke som fått barn trots olika fysiska problem, starka mediciner osv.

Du är faktiskt bara 23 år och du är faktiskt inte frisk idag. Du kommer säkert tänka helt annorlunda när du mår bättre och risken är nog stor att du kommer ångra dig när du blivit bättre.
 
Sv: Sterilisering?

Tack båda! :love:
Ni kan säkert ha rätt, jag vet inte och hade det "bara" varit "ont i ryggen" el. liknande så hade det kanske kunnat gå...
Jag vet inte hur mkt ni vet eller vill veta men detta är några av problemen jag har:

* delvis krossad nacke och svank (ständig värk i rygg axlar och nacke)
* sammanväxta/sneda/trasiga kotor i ryggen
* ep
* adhd med allt vad det innebär, klarar inte mkt ljud/stress/koncentrationssvårigheter m.m
* hjärtfel
* saknar 1 o 1/4 njure
* vattenskalle
* depression (den går ju däremot att bota :))


Det är vad jag kommer på nu, kan säkert finnas mer...

Ett eller ett par av problemen hade inte behövt ställa till det, det är jag medveten om men detta är ju inget som "går över" och ja det största problemet är väl egentligen det fysiska och det faktum att jag inte "kan" ta mediciner under graviditeten...+ att det ju är ganska ansträngande att gå med barn, tänkte då på hjärta o njurar, att det inte skulle palla...

Jag försöker såklart tänka positivt men just detta med barn känns (tyvärr) som ett omöjligt projekt :cry:
Därför går jag då i dessa tankar, vilket kanske inte är helt oförståeligt?:)
 
Sv: Sterilisering?

Kan bara svara på en av frågorna - det med mensen. Den kommer som vanligt den, påverkas inte av sterililseringen. (Det var det som fick mig att inte sterilisera utan fortsätta med stavarna)
 
Sv: Sterilisering?

Mycket av det du räknade upp stämmer även in på mig, jag blev precis mamma :)

Nu är detta ingen övertalning från min sida, mer att skänka lite tro och eftertanke eftersom du trots allt är ung = många år till på dig att ev skaffa barn om du skulle vilja det.

Bruten rygg + krossade kotor

Neurologisk smärta (har ätit ep-medicin för detta)

Nedsatt njurfunktion

M.m

Det är inte alls oförståeligt att du har dessa tankar, men jag vill ändå råda dig att vänta innan du fattar något definitivt beslut som dessutom inte går att återkalla.
 
Sv: Sterilisering?

Tack båda! :love:
Ni kan säkert ha rätt, jag vet inte och hade det "bara" varit "ont i ryggen" el. liknande så hade det kanske kunnat gå...
Jag vet inte hur mkt ni vet eller vill veta men detta är några av problemen jag har:

* delvis krossad nacke och svank (ständig värk i rygg axlar och nacke)
* sammanväxta/sneda/trasiga kotor i ryggen
* ep
* adhd med allt vad det innebär, klarar inte mkt ljud/stress/koncentrationssvårigheter m.m
* hjärtfel
* saknar 1 o 1/4 njure
* vattenskalle
* depression (den går ju däremot att bota :))


Det är vad jag kommer på nu, kan säkert finnas mer...

Ett eller ett par av problemen hade inte behövt ställa till det, det är jag medveten om men detta är ju inget som "går över" och ja det största problemet är väl egentligen det fysiska och det faktum att jag inte "kan" ta mediciner under graviditeten...+ att det ju är ganska ansträngande att gå med barn, tänkte då på hjärta o njurar, att det inte skulle palla...

Jag försöker såklart tänka positivt men just detta med barn känns (tyvärr) som ett omöjligt projekt :cry:
Därför går jag då i dessa tankar, vilket kanske inte är helt oförståeligt?:)


En del opererar bort njure helt tror jag pga njurstenar så det borde ju inte vara något problem, det enda jag gissar kan vara svårt är ju epelepsi, vet inte om det finns någon medicin som är godkänd för gravida, min ep-medicin är fosterskadande (äter den mot bipolaritet) samma med adhd-mediciner dom får man nog göra uppehåll med också.

Jag tycker du ska prata redan nu med dina läkare om möjligheten att få barn, inte att inte få barn... utan försöka utgå och arbeta mot att en dag (om du vill) kunna möjliggöra det :)

Jag var helt medicinfri under graviditeten å inte ens värktaletter. Jag fick istället gå på samtal och springa hos läkare osv ca 2 ggr/v :)
 
Sv: Sterilisering?

*KL*

Lite om ep och graviditet:

Är epilepsiläkemedel farliga för foster?
Riskerna under en graviditet och förlossning om du har epilepsi är betydligt större om du avbryter din behandling okontrollerat än om du fortsätter som din läkare har sagt.

Behandling med mediciner mot epilepsi (antiepileptika) innebär en liten ökad risk för missbildningar. Risken för missbildningar beräknas i dag till ca 5 procent om den blivande mamman tar epilepsiläkemedel, jämfört med 3 procent för gravida kvinnor som inte har epilepsi. Riskerna kan framöver bli mindre med några av den nya generationens antiepileptika som nu börjat användas.
Missbildningar som kan orsakas av epilepsimedicin är läpp-gomspalt, hjärtmissbildningar och nervrörsdefekter. De uppstår när organen anläggs, dvs. vecka 5-10 efter sista menstruationens första dag. Dessa kan upptäckas med ultraljud.



Nervrörsdefekter
Nervrörsdefekter innebär att skallen och/eller ryggraden inte sluter sig fullständigt. Det gör att ryggmärgen eller hjärnan inte skyddas av skelett överallt.
Ryggmärgsbråck är av olika grader, från sådana som kan repareras utan men till sådana som ger nervskador i nedre delen av kroppen (ben, ändtarm, urinblåsa med mera).





Extra ultraljud
För att ni föräldrar ska kunna känna er trygga när ni väntar barn erbjuder de flesta specialistkliniker fosterundersökningar enligt de möjligheter vi har i dag med ultraljud. Ni får gå på en ultraljudsundersökning kring vecka 18 för att utesluta läpp-gomspalt och nervrörsdefekter, och någon vecka senare görs ett ultraljud av fostrets hjärta för att utesluta missbildning av hjärtat (är i dag sällsynt).



Tänk på!
När du eller ni bedömer riskerna inför en planerad graviditet är det viktigt att veta att de missbildningar som det finns en liten risk att fostret får på grund av medicineringen kan upptäckas med ultraljud.


Vad gör sjukvården vid graviditet/epilepsi?
På de flesta kvinnokliniker erbjuder man ett besök på specialistmödravården redan före en planerad graviditet, om du har epilepsi. Om du redan är gravid får du erbjudandet snarast möjligt efter att du har ringt barnmorskan.

Du får information om hur dina kontroller kommer att läggas upp och om de extra undersökningar som kommer att göras. Det rör sig om extra barnmorske- och läkarbesök och om ett par extra ultraljudundersökningar kring vecka 18-20 för att utesluta missbildningar.


Läkemedel
Man försöker undvika anfall under graviditeten och speciellt grand mal anfall. Risken för anfall är störst under värkarbete, förlossning och dygnet efter. Det fodrar ett bra samarbete mellan mödravården och din neurolog. Man följer blodkoncentrationerna av det läkemedel du tar och bestämmer därefter den dos du bör ta. Ofta måste dosen höjas mot slutet av graviditeten.

Upp


Folsyra
Om en kvinna tidigare har fött ett barn med nervrörsdefekt är risken något förhöjd att nästa barn också ska få en nervrörsdefekt. Den risken kan minskas om kvinnan tar höga doser folsyra (4 mg/dygn) 2-3 månader före det att hon blir gravid. En kvinna som tar antiepileptika löper samma risk att föda ett barn med nervrörsskada som en kvinna som tidigare fött barn med en sådan.

Eftersom man inte kunnat visa på några negativa effekter av folsyra anser de flesta specialister att en kvinna som tar läkemedel mot epilepsi bör ta minst 4 mg folsyra dagligen, åtminstone i början av graviditeten (de första 10 veckorna) och helst ett par månader före om du planerar att bli gravid.



Visste du att!
Folsyra i form av tabletter på 0,4 mg finns i dag receptfritt på apoteket men man måste då ta 10 tabletter om dagen för att komma upp i rekommenderad dos.
Bättre är då att be sin läkare skriva ut recept på Folacin om 5 mg, då kommer man undan med en tablett dagligen!




Upp


Förlossningen
Som regel planerar man en vanlig förlossning. Du får en nål i handen för att man snabbt ska kunna ge läkemedel direkt i blodet om du skulle få ett anfall. Risken att du måste bli förlöst med kejsarsnitt är något större.


http://www.growingpeople.se/

Finns diskussionsforum där folk som har ep och är gravid och/eller har fått barn utbyter erfarenheter med såg jag när jag googlade. I de flesta fall tycks det gå utmärkt.
 
Sv: Sterilisering?

Jag håller med de övriga, det är viktigt att ett beslut om sterilisering är oerhört väl genomtänkt eftersom det är oåterkalleligt när det väl är gjort. Jag har precis själv låtit sterilisera mig (i samband med kejsarsnittet då sonen föddes, förra veckan) och trots att jag är 40 år och har fött 4 barn via kejsarsnitt (ser ut som köttfärs invärtes pga sammanväxningar :p) så ifrågasattes mitt beslut ett flertal gånger - inte för att få mig att låta bli, men för att vara säkra på att jag fattar rätt beslut och inte kommer ångra mig efteråt.

Det jag hade gjort i ditt fall är snarare att ta en diskussion med dina läkare, inkluderat gyn-läkare, för att reda ut hur dina möjligheter att klara graviditeter ser ut och vad riskerna är för att få barn som inte är friskt.
 
Sv: Sterilisering?

Oj! :eek:
Men hur klarade du det? Blev det mycket sjukhus och så?

Jag fick jätte mycket hjälp från min MVC, men faktum är att allt gick otroligt mycket bättre än vad jag kunnat föreställa mig.


Jag var sjukskriven under hela graviditeten, vilket var klokt.

Fick gå på en hel del kontroller, slutade med min ep-medicin och det fungerade :)

Jag höll igång hela graviditeten, tränade ryggmuskler m.m


Med planerat kejsarsnitt kom den 31 mars min älskade dotter till världen :love:
 
Sv: Sterilisering?

Eftersom jag åt ep-medicin i början av graviditeten så fick jag genomgå en organscreening samt en hjärtundersökning av fostret.

:)
 
Sv: Sterilisering?

Oj! Tack för utförligt svar! :bow:
Ep:n är väl inte mitt största problem direkt men det är just kombinationen med det och allt annat + att jag trots allt måste ta medicin för det...Jag vet flera som har ep och barn så det går ju men...äsch jag vet inte :(
 
Sv: Sterilisering?

J

Det jag hade gjort i ditt fall är snarare att ta en diskussion med dina läkare, inkluderat gyn-läkare, för att reda ut hur dina möjligheter att klara graviditeter ser ut och vad riskerna är för att få barn som inte är friskt.

Det är också en stor rädsla...att barnet är sjukt och kommer få gå¨igenom samma/värre helvete som jag...

i samband med kejsarsnittet då sonen föddes, förra veckan)

oh! grattis!:banana:
 
Sv: Sterilisering?

Jag kan bara säga hur det varit för mig.

Jag fick barn i dec 2007, var då 34 år.
Visste att jag absolut inte ville ha fler barn, barnmorskan tyckte inte att jag skulle välja sterilisering. Men i september -08 ringde jag ändå och ville diskutera saken igen. Då sa BM att jag skulle ringa KK i Lund direkt och boka tid för samtal där, fick en tid i oktober hos en kirurg som pratade med mig i 10 minuter om varför jag ville sterilisera mig och sedan gjorde en undersökning och sedan stod jag i kö för ingreppet. Det skulle ta 7-12 månader att komma till OP.

Tror att det var i slutet av februari jag ringde för att fråga var jag stod i kön, fick då veta att min OP var flyttad till Landskrona, ringde dit och fick redan två veckor senare komma på OP-samtal hos en barnmorska.
Veckan efter fick jag min tid för ingreppet.

På morgonen fick jag duscha hemma och desinfektera mig, (raka sig kan vara bra att göra hemma om man inte vill att någon annan ska göra det)
8:30 skulle jag infinna på mig OP i Lanskrona, där fick jag lite information och sedan fick jag byta om och desinfektera mig igen.
Klockan var nog mellan 9:30-10:00 när jag fick gå in till OP-salen, där sövde de mig för att göra en titthålsoperation.

De satte det nedre hålet på mitt kejsarsnittsärr, och det över straxt under naveln. Ingreppet gick snabbt och lätt, efter uppvaket med fika så fick jag ringa efter min skjuts 14:00.

Det jobbiga efteråt är att gasen de blåser upp magen med retar nerver i magen som gör att axlarna värker väldigt mycket. Men inget som verktabletter inte tar bort. Magen ömmar, men inte värre än att man står ut med det. Får inte bada på två veckor, ingen sex på en vecka tror jag det var och inte lyfta för tungt. De säger att 3 dagar sjukskrivning är vad man max behöver.

Mitt övre sår läker lite sämre än det undre, men är mycket kläder som skaver där och jag tappade ett stygn efter två veckor när jag hjälpte en kompis att flytta. Men är nöjd och glad och tror att det här blir jätte bra.
Vad det gäller mensen så ska ingen påverkas, men vet de som fått mer smärtor och ökade blödningar.
Jag åt p-piller när jag gjorde ingreppet, så fick blödning efter ett par dagar eftersom jag slutade med pillren.
Men har inte fått mens efter det så får se hur det blir för mig.

Kostnad: 300 kr (Skånes landsting)
 
Sv: Sterilisering?

Jag försöker såklart tänka positivt men just detta med barn känns (tyvärr) som ett omöjligt projekt :cry:
Därför går jag då i dessa tankar, vilket kanske inte är helt oförståeligt?:)

Jag förstår inte riktigt, därför frågar jag.
Jag förstår att barn känns som ett omöjligt projekt för dig. (Dock har jag sett/läst om liknande omöjliga graviditeter, där de blivande föräldrarna fått hjälp av specialistläkare för att ändå pröva. Det är nog väldigt individuellt hur stora risker man är beredd att ta, för att få ett biologiskt barn.)

Men jag förstår inte kopplingen mellan barn = omöjligt projekt för mig och sterilisering.

Du har beslutat dig för att inte skaffa barn, men varför vill du sterilisera dig?
 

Liknande trådar

  • Låst
Hundavel & Ras Chansar och skriver in detta här och ser vilken respons jag får (misstänker dock att tråden inte ens får vara kvar men tänkte prova)...
2
Svar
29
· Visningar
5 765
Senast: Fetaost
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Valet i USA
  • Västeråsträffstråden

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp