Steloperation nacke

[aida]

Nån som har gjort och kan dela med sig av erfarenheter?

Jag fick för lite mer än 1 år sedan kraftigt utstrålande smärta i högra armen och känselbortfall i delar av underarmen och tumme samt pekfinger. Detta kom sig av en disk som troligtvis brast i ett vridmoment och sedan så visade MR på att diskarna på 2 nivåer är tillplattade samt att jag har pålagringar/förträngningar som trycker på nervrötterna som går ut i armarna (båda sidor).
Gick hos fysioterapeut hela förra våren, men upplevde ingen förbättring (snarare så triggar träningen värken).
Värken har dock gett med sig en del med tiden, jag får inte attackilningar och så där jätteont längre. Men å andra sidan så är jag väldigt försiktig med vad och hur jag gör saker med.
Domningen/känselnedsättningen är dock konstant.
Värken är molande och som en stasande känsla och finns där mer eller mindre helatiden, men går oftast att leva med utan värktabletter, däremot så blir jag väldigt trött.
Ridning förvärrar och jag upplever sämre finmotorik och styrka, så jag har inte ridit ordentligt sedan detta hände, det är en sorg.

Jag är erbjuden operation, då de ska ta bort de 2 kassa diskarna, pålagringarna och steloperera 2 leder. Men nu börjar jag tvivla.
Jag är livrädd för att det ska bli värre.
Har hört om både positiva och negativa erfarenheter, hur sjutton vet jag att det är rätt beslut?

 

[tuaphua]

Nån som har gjort och kan dela med sig av erfarenheter?

Jag fick för lite mer än 1 år sedan kraftigt utstrålande smärta i högra armen och känselbortfall i delar av underarmen och tumme samt pekfinger. Detta kom sig av en disk som troligtvis brast i ett vridmoment och sedan så visade MR på att diskarna på 2 nivåer är tillplattade samt att jag har pålagringar/förträngningar som trycker på nervrötterna som går ut i armarna (båda sidor).
Gick hos fysioterapeut hela förra våren, men upplevde ingen förbättring (snarare så triggar träningen värken).
Värken har dock gett med sig en del med tiden, jag får inte attackilningar och så där jätteont längre. Men å andra sidan så är jag väldigt försiktig med vad och hur jag gör saker med.
Domningen/känselnedsättningen är dock konstant.
Värken är molande och som en stasande känsla och finns där mer eller mindre helatiden, men går oftast att leva med utan värktabletter, däremot så blir jag väldigt trött.
Ridning förvärrar och jag upplever sämre finmotorik och styrka, så jag har inte ridit ordentligt sedan detta hände, det är en sorg.

Jag är erbjuden operation, då de ska ta bort de 2 kassa diskarna, pålagringarna och steloperera 2 leder. Men nu börjar jag tvivla.
Jag är livrädd för att det ska bli värre.
Har hört om både positiva och negativa erfarenheter, hur sjutton vet jag att det är rätt beslut?

Jag har inte opererat mig. Men jag har undersökts som ev kandidat för att steloperera huvud och de 4 första nackkotorna pga svår whiplash med nervskador.
Tyvärr hade jag för mycket skador just nedanför detta. Så det skulle bli värre. Jag opererades inte. Jag velade väldigt innan jag fick svar, kunde inte bestämma om jag ville eller ej. Så jag förstår dig!
Jag hade dock fått kontakt med 2 st som opererats av det team jag var hos i Tyskland och som efter det var smärtfria. De fick livet åter.
För dem var det rätt.
Precis som jag sett hur folk som stelopererat ryggen fått livet åter. En som var sjukskriven och alltid hade ont jobbar nu heltid och tränar mycket.

Om det är rätt för just dig kanske du behöver bolla med någon insatt? Läkare, smärtpsykolog etc?
Hoppas du kan landa i ett beslut som känns bra för dig!

 

[aida]

Jag har inte opererat mig. Men jag har undersökts som ev kandidat för att steloperera huvud och de 4 första nackkotorna pga svår whiplash med nervskador.
Tyvärr hade jag för mycket skador just nedanför detta. Så det skulle bli värre. Jag opererades inte. Jag velade väldigt innan jag fick svar, kunde inte bestämma om jag ville eller ej. Så jag förstår dig!
Jag hade dock fått kontakt med 2 st som opererats av det team jag var hos i Tyskland och som efter det var smärtfria. De fick livet åter.
För dem var det rätt.
Precis som jag sett hur folk som stelopererat ryggen fått livet åter. En som var sjukskriven och alltid hade ont jobbar nu heltid och tränar mycket.

Om det är rätt för just dig kanske du behöver bolla med någon insatt? Läkare, smärtpsykolog etc?
Hoppas du kan landa i ett beslut som känns bra för dig!

Tack så mycket för att du delar med dig!
Hur känner du nu? Har du mycket värk och begränsas du något av dina skador?
Har förstått att operationen ska kunna påverka nivåerna under och över, var det så det var för dig då? Att du skulle få problem längre ner om de opererade nivåerna över?

Nä, det är verkligen inget lätt beslut att ta, jag har tackat ja till operationen redan, men i takt med att den närmar sig så kommer ju tankarna mer och mer.
Jag har bollat med läkare och sjuksyrra på avdelningen (neurokirurgen), men svårt för de att bestämma åt mig, sjuksyrran sa att läkarna är ganska så restriktiva med vilka de rekommenderar operation, så då borde det ju finnas hyffsat bra chans att det blir bättre.
En smärtpsykolog, vart får jag tag på en sån i så fall?

 

[tuaphua]

Tack så mycket för att du delar med dig!
Hur känner du nu? Har du mycket värk och begränsas du något av dina skador?
Har förstått att operationen ska kunna påverka nivåerna under och över, var det så det var för dig då? Att du skulle få problem längre ner om de opererade nivåerna över?

Nä, det är verkligen inget lätt beslut att ta, jag har tackat ja till operationen redan, men i takt med att den närmar sig så kommer ju tankarna mer och mer.
Jag har bollat med läkare och sjuksyrra på avdelningen (neurokirurgen), men svårt för de att bestämma åt mig, sjuksyrran sa att läkarna är ganska så restriktiva med vilka de rekommenderar operation, så då borde det ju finnas hyffsat bra chans att det blir bättre.
En smärtpsykolog, vart får jag tag på en sån i så fall?

Jag kommer alltid att ha ont. Jag har så mkt nervskador ihop med att de ligament som ska hålla huvudet lite lyft är paj. Så som läkaren förklarat det ligger mitt huvud och trycker på nerver etc och jag kan väldigt lätt bryta nacken helt IOM det. Att jobba som tränare och ryttare kanske inte är optimalt. Speciellt inte IOM att jag ofta jobbat med lite stökigare individer. Men det har tvingat mig lära mig system för avsuttet jobb och säkerhetsrutiner.
Jag har svåra sömnbesvär och medeciberar för det sedan 25 år.
Jag fick också fibromyalgi och värst av allt Hortons av whiplashen. Jag var väldigt dålig pga Hortons många år. Vi provade det mesta utan resultat. Sedan hittade vi en antidepp som funkar bra mot nervskador. Så den fick jag testa. Och den fick bort min Hortons nästan helt.
Hortons skulle enligt nackkiturgen gå att få bort med operationen.

Jag har testat typ allt. Och kiropraktik är vad som hjälper mig bäst. Men IOM att jag är så trasig och i grunden också extremt överrörlig så måste det vara en exceptionellt bra kiro som behandlar. Dels för att inte sabba ngt och dels för att få loss det som ska loss när resten är så löst runtomkring. Nu är jag tack och lov sambo med den bästa kiron jag hittat.
När han behandlar får jag inte Hortons-anfall trots att jag nu slutat med den antideppen. När sambon sa att han fixar det trodde jag inte på honom. Men 6 år senare får jag erkänna att han hade rätt.
Han har ju också kunskap om vad som gör mig sämre, tex bära tungt eller likn. Så han gör gärna sånt.

Mina värsta skador är mellan huvud och atlas(första nackkotan). Sedan är det som värst rum den 4:e. Och just IOM att både huvud och allt till den 4:e skulle stelopereras skulle det bli sånt enormt tryck på min nedre skada.
Så därför var jag ingen kandidat för operationen.
Jag fick istället ha nackkrage etc. Med jag tyckte inte det funkade.

Smärtpsykolog fick jag träffa på smärtklinik. Det var säkert 15-20 år sedan. Men det hjälpte lite i hur jag kunde hantera värken för minsta möjliga energiförlust.
Jag tänkte att en sådan kanske kan hjälpa det reda ut vad du själv landar i för beslut. De är ju utbildade i smärta och har mer kunskap inom smärta/skador etc.
Jag vet inte var man annars kan få tag i det numer. Men du kanske kan snoka upp via Google etc.

 

[aida]

Jag kommer alltid att ha ont. Jag har så mkt nervskador ihop med att de ligament som ska hålla huvudet lite lyft är paj. Så som läkaren förklarat det ligger mitt huvud och trycker på nerver etc och jag kan väldigt lätt bryta nacken helt IOM det. Att jobba som tränare och ryttare kanske inte är optimalt. Speciellt inte IOM att jag ofta jobbat med lite stökigare individer. Men det har tvingat mig lära mig system för avsuttet jobb och säkerhetsrutiner.
Jag har svåra sömnbesvär och medeciberar för det sedan 25 år.
Jag fick också fibromyalgi och värst av allt Hortons av whiplashen. Jag var väldigt dålig pga Hortons många år. Vi provade det mesta utan resultat. Sedan hittade vi en antidepp som funkar bra mot nervskador. Så den fick jag testa. Och den fick bort min Hortons nästan helt.
Hortons skulle enligt nackkiturgen gå att få bort med operationen.

Jag har testat typ allt. Och kiropraktik är vad som hjälper mig bäst. Men IOM att jag är så trasig och i grunden också extremt överrörlig så måste det vara en exceptionellt bra kiro som behandlar. Dels för att inte sabba ngt och dels för att få loss det som ska loss när resten är så löst runtomkring. Nu är jag tack och lov sambo med den bästa kiron jag hittat.
När han behandlar får jag inte Hortons-anfall trots att jag nu slutat med den antideppen. När sambon sa att han fixar det trodde jag inte på honom. Men 6 år senare får jag erkänna att han hade rätt.
Han har ju också kunskap om vad som gör mig sämre, tex bära tungt eller likn. Så han gör gärna sånt.

Mina värsta skador är mellan huvud och atlas(första nackkotan). Sedan är det som värst rum den 4:e. Och just IOM att både huvud och allt till den 4:e skulle stelopereras skulle det bli sånt enormt tryck på min nedre skada.
Så därför var jag ingen kandidat för operationen.
Jag fick istället ha nackkrage etc. Med jag tyckte inte det funkade.

Smärtpsykolog fick jag träffa på smärtklinik. Det var säkert 15-20 år sedan. Men det hjälpte lite i hur jag kunde hantera värken för minsta möjliga energiförlust.
Jag tänkte att en sådan kanske kan hjälpa det reda ut vad du själv landar i för beslut. De är ju utbildade i smärta och har mer kunskap inom smärta/skador etc.
Jag vet inte var man annars kan få tag i det numer. Men du kanske kan snoka upp via Google etc.

Tack så jättemycket för ditt utförliga svar!
Usch, låter hemskt jobbigt för dig, men vilken lycka att ha en sambo som kan lindra dina besvär!
De kiropraktiker som jag har varit till har knappt vågat göra något utan är rädda att förvärra något, en lyckades dessutom ge mig en fruktansvärd huvudvärk som satt kvar i en vecka, så jag har inte vågat experimentera så mycket mer med det.
Jag ska se om jag kan hitta någon att prata med innan det är dags och för sent att ångra sig tack för tipset i alla fall, visste inte ens att det fanns!

 

[aida]

Tänkte uppdatera här om det är någon annan som har samma funderingar i framtiden. Jag valde att genomföra operationen och opererades i förrgår och fick komma hem igår.
Den gick enligt plan och mina diskar som var dåliga samt pålagringarna är nu borttagna och kotorna ihopskruvade invändigt med små burar. Så nu ska det finnas gott om plats för nerverna igen.
Just nu är jag duktigt drogad och nerver tar ju tid på sig att läka, så utfallet tar lite tid att få. Men som första reflektion så är jag glad att jag gjorde det och att det är över.
Kirurgen sa något om att det hade varit väldigt instabilt så han förstod att det hade gjort ont (har bara haft tillfälle att prata med honom på uppvaket och var inte helt klar i huvudet då )
Nu hoppas jag att det läker ihop som det ska och nerverna hämtar sig igen med tiden

 

[tuaphua]

Tänkte uppdatera här om det är någon annan som har samma funderingar i framtiden. Jag valde att genomföra operationen och opererades i förrgår och fick komma hem igår.
Den gick enligt plan och mina diskar som var dåliga samt pålagringarna är nu borttagna och kotorna ihopskruvade invändigt med små burar. Så nu ska det finnas gott om plats för nerverna igen.
Just nu är jag duktigt drogad och nerver tar ju tid på sig att läka, så utfallet tar lite tid att få. Men som första reflektion så är jag glad att jag gjorde det och att det är över.
Kirurgen sa något om att det hade varit väldigt instabilt så han förstod att det hade gjort ont (har bara haft tillfälle att prata med honom på uppvaket och var inte helt klar i huvudet då )
Nu hoppas jag att det läker ihop som det ska och nerverna hämtar sig igen med tiden

Härligt att höra! Hoppas på snabb och bra läkning!