T
TurboDevil
Har nu fått hem min pålle efter att han varit ute på foder i ca 4 månader. Hästen i fråga är väldigt stark psykiskt och har en väldig fallenhet för att bråka. Det som nu har hänt är att han går tillsammans med 3 stycken damer som han har fått intresse för. Att rida ut med mig är då inte särskillt populärt. Har haft problem med honom tidigare då han visat tendenser till att stegra sig när han inte fått som han vill, han har dock aldrig gjort allvar av sina hot. Har TYVÄRR fått rida honom på graman korta perioder då han verkar glömma sitt stegrande om man har den på i ca 2 veckor. Tänkte därför att det vore lämpligt att ha den på när vi skulle rida ut så att jag känner mig säker och sen överför den säkerheten på honom. Det misslyckades totalt, han backade i 180 knyck och reste sig sedan med en sådan kraft att han går över och jag hinner inte göra något innan jag ligger i diket med en häst över mig. Känner nu att bägaren börjar rinna över och jag vet inte vad jag ska göra, vågar inte riktigt rida ut på honom och har tappat lusten att rida. Det är inte det att jag är rädd men osäker. Har haft honom i 4 år nu och det har varit på det här sättet fram och tillbaka. Har försökt att låna ut honom men har alltid fått tillbaka honom då han är väldigt svår, han är snällare mot mig än mot andra och det beror nog på att vi känner varandra.
Jag vill att det ska vara kul att åka ut till stallet och jag vill ha en häst som jag kan ha kul med och känna mig trygg på. Hästen har inte ont någonstans utan det är bara sådan här han är. Ska man ge upp och inse sig besegrad innan något allvarligt händer?
Jag vill att det ska vara kul att åka ut till stallet och jag vill ha en häst som jag kan ha kul med och känna mig trygg på. Hästen har inte ont någonstans utan det är bara sådan här han är. Ska man ge upp och inse sig besegrad innan något allvarligt händer?