Nooneyouknow
Trådstartare
Hästen är en valack, 5 år...
Han vill inte acceptera innerskänkeln i vänstervarv och ännu mindre ta stöd på yttertygeln.
De han gör är att gå emot skänkeln så kraftigt att de ser ut och känns som att han går utåt ställd...
När jag "tvingar honom" att ta stöd på yttertygeln genom att hålla den stadigt och hålla inner skänkeln om samtidigt som jag mjuk leder in framdelen så han "måste" böja bålen. Då bär de iväg! Uppåt och högt! Har haft en graman som varit fäst i sadelgjorden vid skänkelläget för att ha en "handbroms" Igår fick jag ner huvudet och fick runt honom på en minimini volt efter att han rest sig en gång. Stark är han och sliter sig loss ur det greppet och ställer sig så pass att jag anar oråd och slänger mig av i luften, hästen landar på arslet och tar sig sedan upp utan problem...
Jag joxar fast mitt stigläder som lossnade från sadeln när han ställde sig, hoppar upp och skrittar på lång tygel, då går han i lugnt tempo med spetsade öron... Han är alltså inte stressad av det hela utan agerar i ilska mot jobbet...
Allt detta hände när jag jobbade i skritt, hur han beter sig i de högre gångarterna med samma "jobb" vill jag inte ens tänka på...
Han är genomkollad i HELA kroppen, han är frisk och kry och anpassad utrustning (provat en hel del olika varianter av bett, allt från Nova till 5 delat reagerar lika på alla)...
Nu ska han få gå på töm en hel del, då jag inte känner för att sätta mig upp då han blir väldigt oresonlig när han sätter den sidan till...
Hur hade ni gjort?
Han vill inte acceptera innerskänkeln i vänstervarv och ännu mindre ta stöd på yttertygeln.
De han gör är att gå emot skänkeln så kraftigt att de ser ut och känns som att han går utåt ställd...
När jag "tvingar honom" att ta stöd på yttertygeln genom att hålla den stadigt och hålla inner skänkeln om samtidigt som jag mjuk leder in framdelen så han "måste" böja bålen. Då bär de iväg! Uppåt och högt! Har haft en graman som varit fäst i sadelgjorden vid skänkelläget för att ha en "handbroms" Igår fick jag ner huvudet och fick runt honom på en minimini volt efter att han rest sig en gång. Stark är han och sliter sig loss ur det greppet och ställer sig så pass att jag anar oråd och slänger mig av i luften, hästen landar på arslet och tar sig sedan upp utan problem...
Jag joxar fast mitt stigläder som lossnade från sadeln när han ställde sig, hoppar upp och skrittar på lång tygel, då går han i lugnt tempo med spetsade öron... Han är alltså inte stressad av det hela utan agerar i ilska mot jobbet...
Allt detta hände när jag jobbade i skritt, hur han beter sig i de högre gångarterna med samma "jobb" vill jag inte ens tänka på...
Han är genomkollad i HELA kroppen, han är frisk och kry och anpassad utrustning (provat en hel del olika varianter av bett, allt från Nova till 5 delat reagerar lika på alla)...
Nu ska han få gå på töm en hel del, då jag inte känner för att sätta mig upp då han blir väldigt oresonlig när han sätter den sidan till...
Hur hade ni gjort?