stegrande häst ute.

[LaMaya]

Jag är så frustrerad och behöver hjälp.

Har en 11 årig valack som för ca 2 månader sen började bete sig illa ute. Det börja med att han vägrade ridas visa ridvägar, vilket sluta med att jag med skänkel, spö och "tid" fick honom att gå. Sen kom vi till situationen att det inte gick att få fram honom. Och när jag säger att det inte gick så är det bara milt sagt, vilket ledde till att vi fick rida andra vägar.

Men nu går inte ens det, han tvärstannar, backar i 120 och senaste månaden så har han börjat stegra. Stegringarna gör han så fort jag driver eller på något sätt gör något uppe på ryggen. Just nu ger han sig inte förrän jag hoppar av eller vänder hem. Jag tycker stegringarna är obehagliga och inget jag accepterar så försöker göra allt, verkligen allt men inget funkar.

På ridbanan, travslingan och i ridhuset är han jättesnäll och har inga såna här beteenden alls så vet inte vad jag ska göra. Rida ut med andra hästar eller att någon går med går hur bra som helst. Men vill kunna rida ut själv igen.

Vet inte om det kan vara kopplade till att jag i december och januari åkte av 2 gånger relaterat till djurmöte ute, om det är något som satt sig i hans skalle. Har fött upp honom själv och har sammanlagt åkt av 4 ggr varav de två sista var då runt jul. Men han beter sig inte som om han skulle vara rädd utan bara dum.

Sen brukar han vara vårdum, fast det är mest ovilja och uppkäftighet till att komma in från hagen vilket alltid löser sig efter diskussion. Men denna diskussion vet jag inte hur jag ska vinna..

Någon idé? Eller ska man vänta och hoppas att det släpper? Eller hur går man vidare?

 

[Balahé]

Nu är jag inte expert på något vis, men har varit i lite liknande sits.

Om du inte tror att något är fysiskt fel alt fel på en utrustning du använder (kanske annan sadel eller annat bett än på banan?) och att hästen förstår framåtdrivande hjälper hade jag funderat på er relation. Litar han inte på dig i skogen efter att du kastat dig ner i skydd (läs trillat av) när ni mött farligheter? Om du tror att det kan vara problemet hade jag börjat med att ta promenader för hand så att ni kommer ut skogen utan sällskap. Rid bara i skogen när ni har sällskap om det fungerar. Efterhand som promenaderna fungerar och ni litar på varandra igen kan du sitta upp sista biten hem, efter halva sträckan osv. Du kan också prova att leda hästen bort från stallet och sitta upp efter en stund om det handlar om att den inte vill lämna kompisarna.

För att hindra stegringarna gäller det att hästen hålls i rörelse, dvs försök känna av tendenser att stanna redan innan det hänt, driv på eller vänd in på volt så att han rör sig istället. Beröm massor när han gör rätt.

 

[LaMaya]

Nu är jag inte expert på något vis, men har varit i lite liknande sits.

Om du inte tror att något är fysiskt fel alt fel på en utrustning du använder (kanske annan sadel eller annat bett än på banan?) och att hästen förstår framåtdrivande hjälper hade jag funderat på er relation. Litar han inte på dig i skogen efter att du kastat dig ner i skydd (läs trillat av) när ni mött farligheter? Om du tror att det kan vara problemet hade jag börjat med att ta promenader för hand så att ni kommer ut skogen utan sällskap. Rid bara i skogen när ni har sällskap om det fungerar. Efterhand som promenaderna fungerar och ni litar på varandra igen kan du sitta upp sista biten hem, efter halva sträckan osv. Du kan också prova att leda hästen bort från stallet och sitta upp efter en stund om det handlar om att den inte vill lämna kompisarna.

För att hindra stegringarna gäller det att hästen hålls i rörelse, dvs försök känna av tendenser att stanna redan innan det hänt, driv på eller vänd in på volt så att han rör sig istället. Beröm massor när han gör rätt.

Jag kollade honom hos veterinär för 2 veckor sen då jag var orolig att något fysisk spökade, men vet. sa att han är jättemjuk och fin i kroppen. Utrustning är också kollad. Varierar bett veckovis och det är ingen skillnad.

Jag misstänker att det är som du skriver att han inte litar på mig ute i skogen, han är lite bökig att gå med i skogen men får försöka testa. Bara tråkigt för vi är inte många i stallet så han kommer inte ut så ofta som jag vill med sällskap. Min hovslagare funderar på om han känner av lukt av vildsvin och det är därför, vi mötte nämligen ett stort gäng första gången jag åkte av.

Problemet med stegringarna är att jag vänder, driver, ställer - ja allt man kan göra och han bara fortsätter som om det är hans mål. Vi kan stå i buskar, i ett träd, i princip överallt och han bara kör på. Sist vände jag mot stallet det brydde han sig inte om utan fick samma effekt, uppåt.

Jag har ridit väldigt många unghästar och det här är den första jag känner mig helt lost med, och då är han ändå vuxen häst. Han har väldigt mkt huvud eller hur man säger. Men ska testa med promenader, hade gärna ridit, hoppat av och lett förbi problemet och hoppat upp igen. Men tyvärr är han för står för det och vi har brist på lämpliga stockar som hjälp ute.

 

[Dandylinn]

Hästar som reagerar så brukar ha smärta eller obehag av något slag som grundproblem. Den protesterar ju starkt mot något.

Har ni utrett hästen och den är frisk och det bara sker på ett specifikt sätt så kan man ju börja gissa på att det är obehag mot något som den upplevt.

Gör den så i alla situationer ute, även med sällskap? När inträffar det mer exakt: På ett specifikt ställe, när ni gör något..eller ställer den sig bar upp oväntat?

Min är otroligt lätt på bakbenen ibland när han inte vill och att han blir stressad över något ute och inte vill fram. Det är ett sätt för honom att protestera och gå emot mig. Nu är han otroligt stabil och inte så häftig när han gör det så för mig har det aldrig varit ett problem som så och det är inget han tagit till så ofta heller. Folk brukar säga till mig att jag är knäpp, men jag har föredragit hans beteende framför en häst som sticker eller hoppar runt som en galning i panik utan han har gjort sitt uttalande och sedan traskat vidare efter en stund när han fått fundera ett tag.

Det enda som hjälper då är att andas och vänta ut..minsta press så reser han direkt. Jag väljer därför att inte ta fighten när jag känner att han är redo att resa, utan väntar bara lugnt och stilla tills han sansar sig och den metoden har funkat för oss. Dvs triggar jag inte, reser han inte heller för jag lärt mig känna igen hans signaler.

 

[Ginne]

Nu var ju din häst kontrollerad av veterinär, men jag känner igen det du skriver om från hur min förra häst betedde sig. Han fungerade bra på bana, var lite loj och slö, men snäll. När jag skulle rida ut blev det värre och värre, ett tag ville han inte gå hemifrån alls. Tyvärr visade det sig att han hade ont i sina bakknän.

 

[bejkonfis]

Jag måste tyvärr säga att ni borde åka till klinik igen. Min häst betedde sig precis likadant när hon hade skadat nacken.
Det är mest troligt något fysiskt fel på hästen

 

[Immer]

Eftersom problemen bara uppstår vid uteritt, och hästen fungerar bra på ridbanan, så tyder detta inte på att det skulle vara något fysiskt fel.
TS - hur känner du det själv? Har du blivit rädd och/eller osäker sedan avfallningarna och vildsvinsmöten? Hästar är oerhört känsliga och läser av hur ryttaren känner det.

 

[Kallebus]

Är inne på samma spår som Immer!
Har du någon duktig ryttare i din närhet som kan rida ut en sväng och se vad som händer?!
Jag har ridit ett par busar som satt i system att hitta på skit när man inte vill gå ifrån kompisarna, ryttarna har blivit rädda/inte kunnat hantera situationen och hästen har tagit över.
När det sitter en långbent, välbalanserad och orädd (låtsas hon) ryttare på så är det lite krångel men sen....ok, då går vi då!

Min egen hade ett jädra tricks en period. Stanna, backa, resa sig och snurra 180 på bakbenen, sen kasta sig iväg i vilda bocksprång hemåt
Tog med ett långt dressyrspö och var väl förberedd.
När jag kände första tendensen till att börja resa sig så tog jag ett stadigt, ledande tygeltag åt ena hållet och drämde till honom med spöt så långt bak jag bara kunde.
Efter två gånger insåg han att tricket inte funkade längre och småsteppade lite men gjorde inget mer.

 

[LaMaya]

Jag måste tyvärr säga att ni borde åka till klinik igen. Min häst betedde sig precis likadant när hon hade skadat nacken.
Det är mest troligt något fysiskt fel på hästen

+ Ginne.

Det är inget fysiskt fel som orsakar det här beteendet. Som min veterinär sa skulle han visa dessa tendenser även på banan om det är något som gör ont, inte på lång tygel ute på en plan stig. Det är ganska ologiskt att han skulle ha ont vid uteritt och inte ont när jag pressar honom på ridbanan.

 

[LaMaya]

Eftersom problemen bara uppstår vid uteritt, och hästen fungerar bra på ridbanan, så tyder detta inte på att det skulle vara något fysiskt fel.
TS - hur känner du det själv? Har du blivit rädd och/eller osäker sedan avfallningarna och vildsvinsmöten? Hästar är oerhört känsliga och läser av hur ryttaren känner det.

Jag vill inte påstå att jag blivit rädd, men visst känner jag mig ibland lite osäker desto längre från stallet jag kommer. Absolut. Sista avåkningen ledde till att jag hamna under honom och fick en rejäl spark i ryggen, han i sin tur sprang hem och enligt de som tog emot honom var han väldigt skärrad. Han är väldigt rädd om mig, så vet egentligen inte hur han tog det hela. Men vi har kunnat rida ut i över två månader efter sista avåkningen utan problem, det är därför jag inte får ihop det. Det hela började i samband med att gräset börja komma upp och vårkänslorna tittade fram, därför jag själv tolkar det som dumheter enbart.

 

[LaMaya]

Är inne på samma spår som Immer!
Har du någon duktig ryttare i din närhet som kan rida ut en sväng och se vad som händer?!
Jag har ridit ett par busar som satt i system att hitta på skit när man inte vill gå ifrån kompisarna, ryttarna har blivit rädda/inte kunnat hantera situationen och hästen har tagit över.
När det sitter en långbent, välbalanserad och orädd (låtsas hon) ryttare på så är det lite krångel men sen....ok, då går vi då!

Min egen hade ett jädra tricks en period. Stanna, backa, resa sig och snurra 180 på bakbenen, sen kasta sig iväg i vilda bocksprång hemåt
Tog med ett långt dressyrspö och var väl förberedd.
När jag kände första tendensen till att börja resa sig så tog jag ett stadigt, ledande tygeltag åt ena hållet och drämde till honom med spöt så långt bak jag bara kunde.
Efter två gånger insåg han att tricket inte funkade längre och småsteppade lite men gjorde inget mer.

Tyvärr har jag ingen jag tror skulle kunna tackla problemet åt mig i min närhet. Visst skulle jag kunna testa och se om han går förbi eller om det blir problem med någon annan på. Men hans och mitt problem kvarstår tyvärr då fortfarande :/.

Spö har jag redan testat med, tyvärr är det så att desto surare jag blir/ju mer jag pressar honom desto mer får jag tillbaka. Han är en väldigt cool häst, ingen stress eller något sådant utan han är bara som en stor sten som fått för sig något och den är svår att rucka på.

Var senast idag ute och red tillsammans med att en person gick med, inga som helst problem. Kunde både trava och galoppera. Så det är frustrerande..

 

[Dandylinn]

Jag tycker det låter som att den också hittat på nån fixidé isf för att den bestämt sig för att nej jag vill inte om det är så att den fungerar med sällskap som normalt och inte beter sig så.
Är den ihärdig, hade jag varit ännu värre och inte gett mig och se om det ger nåt resultat.
Hade det varit min häst hade jag typ tagit med mig en fikakorg och ställt mig pall på fläcken tills dess att den fattar beslut framåt. Kommer man inte från stallplan, se till att avskärma den från kompisarna tex ta in dem.

Känner igen det där med att gå på att det blir värre som sagt, vad händer om du inget gör alls? Ger hästen valet "framåt eller så står vi kvar här i 35 år om du så vill"..Dvs försöka besvara med samma medicin tills den tröttnar..att göra stå still som det tråkigaste som finns att den vill undvika det sedan. Men somsagt det gäller då att ha mycket tid och tålamod så att man verkligen kan säga "nej, då står vi här"..och då får det ta en timma, två om det så vill.

Vissa är så trägna att det inte är lönt att försöka besvara med hårda medel, utan man får helt enkelt komma på en smart omväg och köra utbytesmetoden och försöka göra det man ber om det roligaste alternativet.

 

[diabla]

Det är inte något fel på hästen och du behöver inte gå till klinik eftersom hästen är okej med andra hästar. probelem är att han inte känner sig trygg med bara dig där.

Rid inte ut honom på ett tag utan led honom bara. så att ni två kan ha en trevlig stund i skogen ensamma och så att han litar på att det är okej att bara vara med dig, han behöver inte sina häst kompisar, det är trevligt och tryggt att bara vara med dig också.

led och led och led honom i några veckor och sedan när han är trygg och lugn med dig så kan du leda ut honom med sadel, när han är lugn och det känns rätt kan du sitta upp en stund, skritta, mycket beröm och var avslappnad och be inte honom att göra mycket mer än att bara gå avslappnat rakt fram. och sen hoppa av och leda tillbaka. nästa gång samma sak men rid lite längre, och forstsätt så.

lycka till

 

[Elisha]

Raderat!

 

[tuaphua]

Jag är så frustrerad och behöver hjälp.

Har en 11 årig valack som för ca 2 månader sen började bete sig illa ute. Det börja med att han vägrade ridas visa ridvägar, vilket sluta med att jag med skänkel, spö och "tid" fick honom att gå. Sen kom vi till situationen att det inte gick att få fram honom. Och när jag säger att det inte gick så är det bara milt sagt, vilket ledde till att vi fick rida andra vägar.

Men nu går inte ens det, han tvärstannar, backar i 120 och senaste månaden så har han börjat stegra. Stegringarna gör han så fort jag driver eller på något sätt gör något uppe på ryggen. Just nu ger han sig inte förrän jag hoppar av eller vänder hem. Jag tycker stegringarna är obehagliga och inget jag accepterar så försöker göra allt, verkligen allt men inget funkar.

På ridbanan, travslingan och i ridhuset är han jättesnäll och har inga såna här beteenden alls så vet inte vad jag ska göra. Rida ut med andra hästar eller att någon går med går hur bra som helst. Men vill kunna rida ut själv igen.

Vet inte om det kan vara kopplade till att jag i december och januari åkte av 2 gånger relaterat till djurmöte ute, om det är något som satt sig i hans skalle. Har fött upp honom själv och har sammanlagt åkt av 4 ggr varav de två sista var då runt jul. Men han beter sig inte som om han skulle vara rädd utan bara dum.

Sen brukar han vara vårdum, fast det är mest ovilja och uppkäftighet till att komma in från hagen vilket alltid löser sig efter diskussion. Men denna diskussion vet jag inte hur jag ska vinna..

Någon idé? Eller ska man vänta och hoppas att det släpper? Eller hur går man vidare?

Jag skulle rek att ta hjälp av en problemlösare på plats. Så får den se er och kan då ge råd.
Man vill inte ge råd så här på nätet när det gått så långt att hästen blivit farlig.

När den funkar att leda ute kan man sen börja tömköra. För att hästen ska få vara först och utan support på marken.
När det funkar kan man rida.
Gärna på samma lilla slinga i början. Så den blir trygg i omgivningen och vad som förväntas av den.
Upprepning, upprepning..

Ska man direkt ta det uppsuttet och ensam måste man sitta stadigt och ha is i magen.
Men måste veta hur man kan bryta stegringar/bock/försök att sticka och våga fortsätta även om hästen backar som en tok, drar mot diken/träd etc.

Att korrigera ger alltid en retur. Ju större korrigering och ju högre energi hästen är i desto större retur får man.
Ska man korrigera med spö etc måste man kunna rida ut returen och fullfölja tills det går igenom.
Det är inte alltid man kan och vågar det.

Man kan jobba lite mer genom att lura dem istället.
Trevligare för alla parter..

 

[Fenestra]

Så tråkigt att det har blivit såhär för er.

Jag tror också på att vänta ut honom och inte gå på så att han går igång.
Stannar han och går direkt upp på bakbenen? Eller stannar han och börjar stegra sig/backa etc när du ber honom gå framåt?

Vet inte om det fungerar men om han inte går från fullskritt till tvärnit så direkt när du känner att nu börjar han kännas lite seg, ja när du känner att han är på gång, han får inte ens börjat stanna utan fånga honom precis innan.. gör halt och vänta vänta vänta vänta..sjung en trudelutt, berätta en historia för honom, räkna alla blad på trädet.. Har du bara tid i mängder så kommer han nog till slut vilja gå igen.. jag pratar inte om en kvart utan åk ut på morgonen och ha hela dagen på dig om det så skulle behövas..

Jag tror att är man inte fullblodsproffs på att reda ut situationer så ska man ta den säkra vägen..
Sen kan du också "rida ut" men vända innan han hunnit börja bråka.. förstärk det positiva, hitta orsaker och möjligheter för honom att göra rätt och få beröm.

I övrigt som andra sa, behagfulla korta promenader till fots är inte fel..

 

[Thera]

Min förra höll på så ett tag, som en slags testing.

Vägrade gå vissa vägar, backade ner i diken och hade sig och blev man arg och sa ifrån stegrade hon.

Till slut blev jag ju rädd, så oftast satt jag av och försökte leda henne en bit, men så fort man satt upp igen började hon.

Det som helt tog bort problemet var till slut en graman, utan den hade jag gett upp och sålt henne. Spände den mellan frambenen och upp genom en halsring.

När hon gick fram som hon skulle hängde den helt löst, men började hon försöka kortades den så pass att hon inte kunde stegra överhuvudtaget. Och sen driv, det gör det oftast ännu svårare att komma upp.
Viktigt är dock att inte dra i gramanen om de ändå lyckats resa sig, alltså när de står på två ben, då kan det gå illa.

Hon försökte resa sig några gånger med graman, men när det inte gick gav hon upp de försöken, sen hade vi aldrig såna problem igen.

 

[LaMaya]

Jag skulle rek att ta hjälp av en problemlösare på plats. Så får den se er och kan då ge råd.
Man vill inte ge råd så här på nätet när det gått så långt att hästen blivit farlig.

När den funkar att leda ute kan man sen börja tömköra. För att hästen ska få vara först och utan support på marken.
När det funkar kan man rida.
Gärna på samma lilla slinga i början. Så den blir trygg i omgivningen och vad som förväntas av den.
Upprepning, upprepning..

Ska man direkt ta det uppsuttet och ensam måste man sitta stadigt och ha is i magen.
Men måste veta hur man kan bryta stegringar/bock/försök att sticka och våga fortsätta även om hästen backar som en tok, drar mot diken/träd etc.

Att korrigera ger alltid en retur. Ju större korrigering och ju högre energi hästen är i desto större retur får man.
Ska man korrigera med spö etc måste man kunna rida ut returen och fullfölja tills det går igenom.
Det är inte alltid man kan och vågar det.

Man kan jobba lite mer genom att lura dem istället.
Trevligare för alla parter..

Problemet är att han inte gör något när någon är med, så han skulle med stor sannolikhet inte göra något. Det är när vi är själva som problemet uppstår. Båda mina föräldrar har gått med för att hjälpa till och ge tips, men han lunkar på som vanligt. Snällt och fogligt, även fast de går en bra bit bakom.

Har ridit samma väg nu 3 ggr och det funkar. Så tänkte att jag kör den under sommaren när vi är ensamma och tar andra vägar med sällskap. Någon gång måste väl den där skallen sluta upp med dessa idéer. Men det är väl bara inse hur han är. I snart 7 år har han gjort samma sak med sitt vänstra framben med hovslagaren varje gång han kommer. Så fort hovslagaren ska lägga frambenet mellan benen drar han den rakt fram som i protest. De andra tre fötterna går hur bra som helst, men inte det vänstra. Min Hovis skrattar, jag blir frustrerad. Så vet inte om det är min känsla av frustration som gör det värre..

Fenestra - han stannar, ber jag honom om något börjar han direkt backa och sen stegra. Stå stilla är absolut inget problem. Tyvärr är han envisare än en åsna så får kanske inse att en ledig dag är en bra möjlighet att testa min envishet från morgon till kväll.

 

[mackan]

@LaMaya jag tror också att de öht inte har ngt att göra med ngn skada eller smärta eftersom det funkar klockrent annars på bana och under arbete där och med sällskap ute osv. Men tydligen har ni kommit in på fel spår därute på ngt sätt, hästen har hittat ngt att protestera mot som den anser belönar mer än att gå framåt, och kanske har ngt låst sig för dig också utifrån det, för trevligt är det ju inte för ryttaren öht.
jag hade lagt om strategin helt. att sparka, svänga, bända och vrida runt hästen, funkar inte på de flesta frågar du mig. vänd om metodiken helt, ofta bästa lösningen om man vill helt lära om ett dåligt invant beteende. Låt den stå och glo så länge den inte reser sig eller backar. Backar den eller vill vända, inverka bara såpass att den slutar med det, sen släpper du trycket direkt, och sen kan den stå där och glo. Du måste givetvis ha TID och verkligen om du ska anamma detta att byta metod, köra fullt ut dvs det får ta vilken tid det tar. Låt den stå så länge den gör det lugnt och du inverkar inget. När den blir uttråkad kan du prova kort ngn sekund med att inverka, får du motstånd direkt återgår du till att nöja dig med att den inte backar eller reser sig dvs du inverkar det du måste för att lösa det men sekunden den står så släpper du allt. gärna beröma och lugna (läs smickra i detta fallet). Pma om du inte tycker jag förklarat principen nog bra så ska jag försöka detaljera ytterligare det som för mig är väldigt självklart så kan bli att jag generaliserar i mitt svar och utgår från att det är självklart det jag menar
jag har aldrig stött på några hästar som inte svarar på rätt inverkan utifrån om de beter sig som din verkar göra som jag tolkat det, och om ryttaren kan inverka i rätt ögonblick i fråga om tryck - paus på tryck och beröm i rätta stunden när det önskade beteendet infinner sig. De hästar jag har erf. har blivit otroligt trygga uterittshästar utifrån de teorierna och applicerade. Så jag tror på det