E
e-meliie
Jag var dum jag vet, som lärde min B-ponny stegra på kommando.
Började med att han blev rädd för saker som låg på gården, reste sig, stegra, osv. inte så högt, han hoppa mest bara till. Kort förklarat, gjorde de till ett kommando och tillslut blev han så stark att han kunde verkligen resa sig, rakt upp. MEN, kul som han tycker att de är började han stegra med protest..
Så fort något blev jobbigt, han ville hem på uteritter, han ville inte rida förbi kompisarna i hagen, osv. Blev de stegring, rakt upp. Jag försökte vända och styra men han bara reser sig.
Idag blev jag riktigt riktigt arg, jag red ut, var jätteglad över att det äntligen är lov och ville komma ut en stund på han.
I början går det skapligt bra, tills vi ridit en liten bit.
Han reser sig, vänder sig, drar hem. Jag stannar, vänder, rider tillbaka dit vi va och fortsätter. osv. så höll vi på, tills det kom en lastbil. vi gick in lite på en tomt, och lastbilen ska strax köra förbi innan han slänger sig ut på vägen och stegrar rakt framför den. Föraren gick ur och pratade lite med oss, jag hoppade av och gick fram en liten bit, så han kunde köra förbi utan att de hände någon olycka. Hoppade upp sen, efter kanske 10m börjar samma sak igen. Han reser sig, vänder, ska dra hem. Men jag styr in han och håller in han till dit vi ska hela tiden, vilken slutar med att han bara reser sig ännu högre och nästan går över. Jag bråkar med han ett tag, folk i husen börjar fundera och kollar på oss i alla fönster, jättekul, eller inte...
Hoppade av sen, skäll fick han och vi gick vidare. Va så sjukt ledsen, besviken, arg. Ringde min bästakompis, och frågade va fan jag skulle ta mig till. (jag fortsatte gå dit vi skulle, sååå lätt ger jag mig inte!)
Efter lite peppande av henne hoppade jag upp igen, ännu en gång kom vi inte långt förrän han fortsatte. så blev det, hela vägen (ca en mil!) innan vi kom in på grusvägen. gick med han halva vägen typ. hoppade upp igen då det var som en verkstad eller något sånt som man gick egenom typ, dom hade väldigt öppna ytor och då tänkte jag att ville han bråka så får han, nu kan han inte backa ner i något dike iallafall (han ser typ inte diken, han har ingen respekt för det och han inser aldrig att man kan göra sig illa!) iallafall, så började det. han stegrade, kastade sig, stegrade, kastade sig frammåt, bockade, gjorde ALLT för att dra hem eller få som han vill. Bestämd som jag är satt jag kvar och hade hela tiden 'kontroll' på honom. Det var inga låga stegringar, vi höll på där i säkert en timme. Trött, sur, arg och ledsen blev jag. Men fortsatte ändå. till slut orkade jag inte, han reste sig så högt och var nära att gå över flera gånger. ringde min kompis igen, som sa att de bara va o rida hem, att jag inte skulle riskera mitt liv för att få som jag vill, det är inte värt de.
red hem, besviken som jag va, med en glad och nöjd häst.
kom tillbaka till stallet och mötte ägaren, pratade med henne och riktigt besviken var jag, både ledsen och arg.
hon sa att han är väldigt hög i rang, säkert testar mig, osv. han har inte ont någonstans, vi har tagit ut massa grejs och de är inget fel på han. de är bara det, han är en 5årig liten ponny som lärt sig att genom stegra får man som man vill typ.
Orkar inte, vetinte vad jag ska göra, känns inge kul. hållt på med problemhästar ett bra tag nu och nästan alla har haft massa problem. trött på det nu, orkar inte, det ska vara kul och rida oxå..
tack ni som orkade läsa, men snälla, hjälp mig?!
Började med att han blev rädd för saker som låg på gården, reste sig, stegra, osv. inte så högt, han hoppa mest bara till. Kort förklarat, gjorde de till ett kommando och tillslut blev han så stark att han kunde verkligen resa sig, rakt upp. MEN, kul som han tycker att de är började han stegra med protest..
Så fort något blev jobbigt, han ville hem på uteritter, han ville inte rida förbi kompisarna i hagen, osv. Blev de stegring, rakt upp. Jag försökte vända och styra men han bara reser sig.
Idag blev jag riktigt riktigt arg, jag red ut, var jätteglad över att det äntligen är lov och ville komma ut en stund på han.
I början går det skapligt bra, tills vi ridit en liten bit.
Han reser sig, vänder sig, drar hem. Jag stannar, vänder, rider tillbaka dit vi va och fortsätter. osv. så höll vi på, tills det kom en lastbil. vi gick in lite på en tomt, och lastbilen ska strax köra förbi innan han slänger sig ut på vägen och stegrar rakt framför den. Föraren gick ur och pratade lite med oss, jag hoppade av och gick fram en liten bit, så han kunde köra förbi utan att de hände någon olycka. Hoppade upp sen, efter kanske 10m börjar samma sak igen. Han reser sig, vänder, ska dra hem. Men jag styr in han och håller in han till dit vi ska hela tiden, vilken slutar med att han bara reser sig ännu högre och nästan går över. Jag bråkar med han ett tag, folk i husen börjar fundera och kollar på oss i alla fönster, jättekul, eller inte...
Hoppade av sen, skäll fick han och vi gick vidare. Va så sjukt ledsen, besviken, arg. Ringde min bästakompis, och frågade va fan jag skulle ta mig till. (jag fortsatte gå dit vi skulle, sååå lätt ger jag mig inte!)
Efter lite peppande av henne hoppade jag upp igen, ännu en gång kom vi inte långt förrän han fortsatte. så blev det, hela vägen (ca en mil!) innan vi kom in på grusvägen. gick med han halva vägen typ. hoppade upp igen då det var som en verkstad eller något sånt som man gick egenom typ, dom hade väldigt öppna ytor och då tänkte jag att ville han bråka så får han, nu kan han inte backa ner i något dike iallafall (han ser typ inte diken, han har ingen respekt för det och han inser aldrig att man kan göra sig illa!) iallafall, så började det. han stegrade, kastade sig, stegrade, kastade sig frammåt, bockade, gjorde ALLT för att dra hem eller få som han vill. Bestämd som jag är satt jag kvar och hade hela tiden 'kontroll' på honom. Det var inga låga stegringar, vi höll på där i säkert en timme. Trött, sur, arg och ledsen blev jag. Men fortsatte ändå. till slut orkade jag inte, han reste sig så högt och var nära att gå över flera gånger. ringde min kompis igen, som sa att de bara va o rida hem, att jag inte skulle riskera mitt liv för att få som jag vill, det är inte värt de.
red hem, besviken som jag va, med en glad och nöjd häst.
kom tillbaka till stallet och mötte ägaren, pratade med henne och riktigt besviken var jag, både ledsen och arg.
hon sa att han är väldigt hög i rang, säkert testar mig, osv. han har inte ont någonstans, vi har tagit ut massa grejs och de är inget fel på han. de är bara det, han är en 5årig liten ponny som lärt sig att genom stegra får man som man vill typ.
Orkar inte, vetinte vad jag ska göra, känns inge kul. hållt på med problemhästar ett bra tag nu och nästan alla har haft massa problem. trött på det nu, orkar inte, det ska vara kul och rida oxå..
tack ni som orkade läsa, men snälla, hjälp mig?!