Det har hänt lite mer saker nu dessa dagar som gått och jag vet inte vad jag ska säga... Märkligare människor har jag nog aldrig stött på!
Förra helgen i samband med att stallägaren hade flyttat fyra balar och de blivit fulla med hål så byttade jag hänglås till min sadelkammare. Stallägaren hade nykel till det lås som hängde där tidigare och jag kände mig inte bekväm med att hon kunde komma in bland mina saker. Några dagar senare kom hennes gubbe ut i stallet, han vill kolla så att allt stod rätt till med varmvattensberedaren, den står i min sadelkammare. Jag tänkte aldrig på att han ville komma in i sadelkammaren eftersom varmvattensberedaren inte är igång, vattenslangarna den är kopplad till frös sönder några vintrar sedan. Eftersom jag bytt lås och var han jättebesviken på mig och därför fick jag bara åka ut till stallet om de visste att jag skulle komma. Jag skulle skriva upp de tider jag tänkt komma på tavlan. Jag opponerade mig såklart, men han bara svarade att det var deras stall och de som bestämde.
Morgonen därpå när jag kom, avtalad tid, så hade de ställt upp sina bilar så jag inte fick komma in på gårdsplanen. Gubben pekade var jag skulle parkera och när jag klev av bilen fick jag en föreläsning av dem hur de "nya" reglerna på gården skulle vara. Jag fick inte parkera mer på gårdsplanen, bara komma ut till stallet när de var hemma (var inte de hemma fick inte jag komma ut till mina hästar) blev jag försenad skulle jag höra av mig, de hade bytt lås till stallet så jag var tvungen att knacka på varje gång jag skulle in i stallet och han hade en videokamera så han skulle kolla på filmen varje kväll, se så att jag inte varit där på ej avtalad tid. Har ni hört något så galet!? Visst, det var inte helt rätt av mig att byta hänglås på sadelkammaren, men deras motreaktion känns ju knappast i propertion.
De reglerna kunde jag följa sa jag. De gäller ju bara några dagar tänkte jag och så blir det förhoppningsvis lugnt den sista tiden. (Jag har inte nämnt för dem att jag har möjlighet att flytta till helgen, eftersom hösilagefrågan inte varit löst.) Gubben frågade om jag fortfarande skulle försöka flytta så fort som det var möjligt eller om jag skulle stå kvar tiden ut, den 28:e februari. Jag flyttar så fort jag kan, det är väldigt spännt här och det mår ingen av oss bra av svarade jag. Han var nöjd med det svaret. Jag passade på att nämna att jag kunde flytta mina hästar i början på veckan, kanske redan i helgen beroende på vädret. Jag frågade om det var ok för dem att de dagar jag ståt här i februari kunde kvittas mot de balar jag hade kvar. Han svarade att det fick jag ta med frun (stallägaren) för det visste han inget om. Hon var ok med det. Jag sa att de spånbalar som deras dotter var skyldig mig pengar för kunde hon få. Nej, nej svarar han, vi gör rätt för oss här. Ja, vi gör rätt för oss är svara frun. Hur många balar var det, frågar hon, listan blev ju utsuddad. (Vi hade en lista på tavlan i stallet över hur många spånbalar vi tagit. Samma lista suddade hon ut den dagan de flyttade de där fyra balarna som gick sönder.)
Jag kan fortfarande inte smälta hans kommentar "Vi gör rätt för oss här". Jag tror inte han har någon anning om hur många hösilage balar som egentligen är mina. Och sen att hon har mage att säga samma ska, hon som vet hur mycket pengar det handlar om.
Ja... vilka människor. Vad ska jag säga?
Idag flyttar jag, ska alldeles strax köra ut och börja. Förhoppnigsvis behöver jag ALDRIG mer ha med dem att göra.