Spraya utan att hästen blir rädd - Utbruten ur Dumma frågor 2

[the_connemara]

Det här tycker jag är en sämre metod, som går ut på att hästen ger upp trots att den fortfarande tycker det man gör är obehagligt. (Inte bara ditt förslag @TheRedLightning, det finns ju fler exempel i tråden.) Man får ju jobbet gjort så att säga, men om man väljer att jobba med positiv förstärkning så får man en häst som känner att den har kontroll i situationen och kan vara genuint avslappnad.

Som exempel (flugspray slipper vi oftast här pga bor i ett blåshål!) har jag en ponny som tycker det är obehagligt att få ett täcke på ryggen. Inte själva täcket, utan att det kommer upp och över är det han reagerar på. Vi har inte tränat direkt med täcket, men jobbar med klicker och positiv förstärkning i allt vi gör, och idag när jag kom ut i hagen med täcket kom han själv fram från långt håll, valde att kika på täcket och stod still lös medan jag tog på det. Helt avspänd. Han hade kunnat gå därifrån om han ville.

Jag hade inte sprayat med hästen fastsatt. Jag hade sett det som ett kvitto på att hästen var avslappnad med det jag gör om den står kvar fast den är lös. Gör den inte det får vi backa och träna mer, och då göra det lättare så att hästen accepterar det. Och avancera sakta.

Det är inte att ha hästen lös som är målet förstås, utan att hästen får ha en röst i det vi gör med den. Mina hästar är också uppbundna i olika situationer. Jag för min del tycker klickerträning är helt outstanding i vardagshanteringen, och använder startknappar till i stort sett allt i enkel tappning.

(Som exemplet med täcket: när hästen duttar min hand med mulen är det en startknapp för att det är okej att lägga täcket på ryggen. Jag inväntar det, och sedan är det lugnt.)

Jag använder inte klicker, startknappar eller tränar belöningsbaserat men är helt med dig i tankesättet!

Vill bara bredda lite, det är så synd att "ni" med klicker osv lätt bli "något helt annat" man väljer eller väljer bort. Det går ju att plocka in så mycket mer hästvänlig syn utifrån deras psykologi utan att det är något konstigt alls för en helt vanlig hästmänniska.

Jag är övertygad om att de flesta vi alla uppfattar som har bra hand med hästar gör det helt per automatik men att den kunskapen är mindre vidarebefordrad bara typ.

 

[the_connemara]

Tycker mycket har bytt namn dom senaste åren, tydligaste exemplet är att ingen håller i NH kurser längre utan kallar det något annat men innehåller samma tänk och hantering.

Förstår!

 

[WSLPZF]

Gör du så med alla moment hästar kan reagera på? Det finns ju mycket som de kan undra över när momenten är nya.

Jag menar - de flesta unghästar reagerar i början på täcket som du beskriver. Om man bara har dem i grimskaftoch kanske även ger en godisbit så brukar det avdramatiseras väldigt snabbt. Att börja stegvis och klickerträna varenda nytt moment låter extremt långsamt och tidskrävande.

Svar ja.

Det är inte det minsta långsamt, inte mer än med "traditionell" träning (som är min bakgrund, så jag har testat den med). En klickertränad häst har som regel en bra grund i att vara trygg och nyfiken vilket underlättar. (Hur lång tid något tar oavsett metod varierar ju så klart beroende på individ.)

Det är ju ingen mystisk metod med positiv förstärkning, det är en av de fyra inlärningsmetoder som finns att tillgå för oss alla (positiv och negativ förstärkning, positivt och negativt straff) och den som i forskning har visat sig mest effektiv. Så väl som etisk.

Vad gäller hur man angriper saker så brukar jag tänka att om det inte är trasigt, så laga det inte. Om hästen inte reagerar på täcket utan är nöjd och glad så är ju allt bra, och det behöver inte tränas särskilt. Om hästen inte misstycker flugspray, så är ju allt lugnt. Men om det behöver övas, för att hästen inte är belåten med det, så tränar jag med positiv förstärkning snarare än negativ.

 

[the_connemara]

Det som känns främmande för mig är ändå det där med att sluta när hästen accepterar det man gör. Om hästen verkligen är med på det man gör så finns det ingen anledning att backa av.

Alltså: om man jobbar med tryck och eftergift så är ju belöningen eftergiften.

Om man jobbar belöningsbaserat så är det istället hästen som väljer att delta eller inte. Den kan helt styra om det är värt det för belöningen. (Är man osäker på om man pressar hästen kan man välja en belöning med lågt värde, typ hö, så att man är säker på att hästen inte kliver över sin egen gräns för en högvärdig belöning.) Då är det i det närmaste ett straff att sluta träna! Det är verkligen inte det hästen längtar efter, utan träningen får ett väldigt högt värde för hästen. Superkul att vara med om.

Ja precis! Där är ju skillnaden mellan belöningsbaserat och tryck/eftergift baserad hantering.

Jag menade att däremellan finns ju ett spektra som jag tror fler vanliga hästmänniskor skulle inse de trivts bättre med och fått mindre problem med. Vi är ju normalt sätt helt inrutade i att arbeta med tryck/eftergift.

Det allra enklaste tyckte jag båda båda videos visade tydligt. Belönar man (med eftergift) att hästen står still eller att den vågar vara nyfiken när det är något som skapar obehag.


Förstår känslan! Det är något jag vill lära mig mer om men som ligger så långt fram fö mig just nu, mitt huvud har ständig overload

 

[MiniLi]

Svar ja.

Det är inte det minsta långsamt, inte mer än med "traditionell" träning (som är min bakgrund, så jag har testat den med). En klickertränad häst har som regel en bra grund i att vara trygg och nyfiken vilket underlättar. (Hur lång tid något tar oavsett metod varierar ju så klart beroende på individ.)

Det är ju ingen mystisk metod med positiv förstärkning, det är en av de fyra inlärningsmetoder som finns att tillgå för oss alla (positiv och negativ förstärkning, positivt och negativt straff) och den som i forskning har visat sig mest effektiv. Så väl som etisk.

Vad gäller hur man angriper saker så brukar jag tänka att om det inte är trasigt, så laga det inte. Om hästen inte reagerar på täcket utan är nöjd och glad så är ju allt bra, och det behöver inte tränas särskilt. Om hästen inte misstycker flugspray, så är ju allt lugnt. Men om det behöver övas, för att hästen inte är belåten med det, så tränar jag med positiv förstärkning snarare än negativ.

Jag använder också positiv förstärkning så är inte främmande för det i sak, syftade på den stegvisa metoden.

Jag ser det som självklart att hästar reagerar på nya saker. Min unghäst har inte gillat när man lägger på täcke eller när man sprayar. Jag gett henne en rimlig ram att hålla sig inom, gett lite belöning men framförallt bara lagt på täcket utan att göra en grej av det.
Likaså med flugspray så sprayar jag på den ”lättaste” kroppsdelen i början och berömmer när hon gör rätt, men jag ramar också in och säger att hon förväntas stå still även om hon tycker att set är obehagligt.

Jag förväntar mig även att hon ska stå drägligt still när jag sköter sår och dylikt, även när det gör ont.

När hon skulle spola benen stoppade jag in en morot i munnen på henne men var också tydlig med att hon SKA stå kvar i spolspiltan.

 

[Happimess]

Det är ju ingen mystisk metod med positiv förstärkning, det är en av de fyra inlärningsmetoder som finns att tillgå för oss alla (positiv och negativ förstärkning, positivt och negativt straff) och den som i forskning har visat sig mest effektiv. Så väl som etisk.

Vad gäller hur man angriper saker så brukar jag tänka att om det inte är trasigt, så laga det inte. Om hästen inte reagerar på täcket utan är nöjd och glad så är ju allt bra, och det behöver inte tränas särskilt. Om hästen inte misstycker flugspray, så är ju allt lugnt. Men om det behöver övas, för att hästen inte är belåten med det, så tränar jag med positiv förstärkning snarare än negativ.

Jag håller verkligen med! Lite märkligt är det också att jag tror att det är en så stor diskussion inom hundträning där det belöningsbaserade och reko hanterings- och träningssättet verkligen har vunnit mark och blivit det gällande medan jag inte alls upplever samma diskussion inom hästnäringen. Där är det fortfarande "fast hand" och konsekvens som verkar vara det förhärskande. Tror väldigt få av bukefalosarna skulle resonera likadant som vid flugsprayande vad det gäller att flooda hundar i obehagliga situationer, där har man en bredare vokabulär vad det gäller att bryta ned i kriterier och belöna/positivt förstärka. Är det för hundar tydligare ofta visar sitt missnöje med betydligt mer konsekvenser för oss? (typ, skall och bett)

 

[WSLPZF]

Jag använder inte klicker, startknappar eller tränar belöningsbaserat men är helt med dig i tankesättet!

Vill bara bredda lite, det är så synd att "ni" med klicker osv lätt bli "något helt annat" man väljer eller väljer bort. Det går ju att plocka in så mycket mer hästvänlig syn utifrån deras psykologi utan att det är något konstigt alls för en helt vanlig hästmänniska.

Jag är övertygad om att de flesta vi alla uppfattar som har bra hand med hästar gör det helt per automatik men att den kunskapen är mindre vidarebefordrad bara typ.

Jag håller helt med! Eller till 90%. Jag tänkte nämligen exakt likadant tills jag tog klivet fullt ut till belöningsbaserat, och märkte vilken skillnad det gjorde.

Men jag förstår precis vad du menar och det var ju inte heller så att jag klev över från att ha piskat mina hästar till underkastelse till att skaffa mig en klicker. Utan tankesättet fanns där från början. De flesta har ju en väldigt god känsla för sina hästar och tar hand om dem väl! Klickerträning/positiv förstärkning är en av de metoder som står till buds. Det är inte voodoo.

Den stora skillnaden är just att välja att lägga tryck på hästen, som den slipper när den är följsam, eller att låta den besluta själv och förstärka det vi vill se mer av. Och när man väl tagit klivet och ser skillnaden i hästen... ja, då går man inte tillbaka. Och visst blir det att man omvärderar mycket som man har gjort tidigare. Men det betyder inte att jag tycker att de flesta är hästplågare, eller att jag själv var det. Bara att det här är bättre.

 

[Happimess]

Det som känns främmande för mig är ändå det där med att sluta när hästen accepterar det man gör. Om hästen verkligen är med på det man gör så finns det ingen anledning att backa av.

Alltså: om man jobbar med tryck och eftergift så är ju belöningen eftergiften.

Ja, här blir den första videon så kontraintuitiv: "jag slutar spraya när hästen stannar = hästen lär sig att det obehagliga försvinner när den stannar -->men nu förväntar jag mig att hästen står stilla när jag sprayar". Vilket svek.

 

[TheRedLightning]

Det här tycker jag är en sämre metod, som går ut på att hästen ger upp trots att den fortfarande tycker det man gör är obehagligt. (Inte bara ditt förslag @TheRedLightning, det finns ju fler exempel i tråden.)

Fast vad jag förstått handlar det mer om att ta bort trycket. Vet det finns någon engelsman som kallar metoden TRT, det handlar inte om att spraya järnet man måste läsa av hästen också och det kommer ta tid.
I början kanske det handlar om en vattenflaska och bara spraya brevid hästen och inte på, så den vänjer sig vid ljudet. Vet TRT metoden bygger mycket på att ta bort trycket. Svårt att förklara, men finns en hel del videos om man är intresserad att kolla upp det.

 

[WSLPZF]

Ja precis! Där är ju skillnaden mellan belöningsbaserat och tryck/eftergift baserad hantering.

Jag menade att däremellan finns ju ett spektra som jag tror fler vanliga hästmänniskor skulle inse de trivts bättre med och fått mindre problem med. Vi är ju normalt sätt helt inrutade i att arbeta med tryck/eftergift.

Det allra enklaste tyckte jag båda båda videos visade tydligt. Belönar man (med eftergift) att hästen står still eller att den vågar vara nyfiken när det är något som skapar obehag.


Förstår känslan! Det är något jag vill lära mig mer om men som ligger så långt fram fö mig just nu, mitt huvud har ständig overload

Håller med helt! I hästvärlden finns liksom inget annat än tryck och eftergift, fast det i djurvärlden i övrigt inte är så alls. Och med tanke på hur hästar har använts i människans tjänst genom århundradena så tycker jag inte att det är så konstigt. Det är ju nu när vi har dem som hobby som vi har "råd" att börja tänka om, och släppa in vetenskapen i vår värld lite mer.

Och det behöver inte bli så stort! Det finns ingen anledning att kasta sadeln och bettet på soptippen, ta skorna av hästen och börja tala i tungor! (FYI inget som jag brukar ägna mig åt! ) Men man kan gärna prova i en problemsituation som sprayning om det finns ett annat sätt att få hästen med på tåget, eller se om man kan leka lite belöningsbaserat, och se var man hamnar.

Jag började för övrigt med att lära in ett par trick för att det var kul, helt som komplement till vanlig ridning. Sedan eskalerade det hela fort. Helt enkelt för att hästarna så tydligt talade om att det här var det bästa de hade gjort någon gång. Vem kan argumentera mot det, liksom.

 

[WSLPZF]

Fast vad jag förstått handlar det mer om att ta bort trycket. Vet det finns någon engelsman som kallar metoden TRT, det handlar inte om att spraya järnet man måste läsa av hästen också och det kommer ta tid.
I början kanske det handlar om en vattenflaska och bara spraya brevid hästen och inte på, så den vänjer sig vid ljudet. Vet TRT metoden bygger mycket på att ta bort trycket. Svårt att förklara, men finns en hel del videos om man är intresserad att kolla upp det.

Jag förstår precis! Problemet är ju att för att ta bort trycket, så måste man först sätta ett tryck. Det jag menar med positiv förstärkning är att man istället jobbar under hästens bekvämlighetströskel hela tiden, så att den aldrig upplever ett tryck från början.

Tryck och eftergift - eller negativ förstärkning - är ju vad traditionell hästträning går ut på. Man använder däremot i många andra former av djurträning numera mycket mer positiv förstärkning, som inte är så stort i hästträning än. Men några av oss använder det och jag tror att det kommer att komma in mer och mer även i hästvärlden över tid.

 

[WSLPZF]

Jag håller verkligen med! Lite märkligt är det också att jag tror att det är en så stor diskussion inom hundträning där det belöningsbaserade och reko hanterings- och träningssättet verkligen har vunnit mark och blivit det gällande medan jag inte alls upplever samma diskussion inom hästnäringen. Där är det fortfarande "fast hand" och konsekvens som verkar vara det förhärskande. Tror väldigt få av bukefalosarna skulle resonera likadant som vid flugsprayande vad det gäller att flooda hundar i obehagliga situationer, där har man en bredare vokabulär vad det gäller att bryta ned i kriterier och belöna/positivt förstärka. Är det för hundar tydligare ofta visar sitt missnöje med betydligt mer konsekvenser för oss? (typ, skall och bett)

Ja, precis! Jag tänker ofta på det, speciellt när folk tar till hårdare metoder mot sina hästar (vilket ingen här i tråden har uttryckt vill jag betona!) - ingen skulle godta att någon klippte till en hund med ett spö. Vilket ramaskri det skulle bli. Men en häst är det okej med? (Kanske inte jätteokej för de flesta, men inte på nivå att man ringer polisen - vilket jag tror skulle hända om någon såg detsamma hända mot en hund. Och det finns ju mycket annat som faller inom ramen för hårdare tag som anses helt normalt.)

Hästar är ju otroligt följsamma, så jag tror att du har en poäng där. De ställer upp, de är tysta med sin upplevelse.

Att "visa vem som bestämmer" sitter verkligen i ryggmärgen! Man får utmana sig själv och sitt tankesätt enormt mycket för att ändra på det. Positiv förstärkning är ju verkligen norm inom stora delar av hundvärlden, och även djurparksvärlden och etisk djurforskning. Men i hästvärlden är det "konstiga barfotamänniskor" som håller på med det. (Både jag och mina hästar använder för övrigt skor.)

 

[WSLPZF]

Jag använder också positiv förstärkning så är inte främmande för det i sak, syftade på den stegvisa metoden.

Jag ser det som självklart att hästar reagerar på nya saker. Min unghäst har inte gillat när man lägger på täcke eller när man sprayar. Jag gett henne en rimlig ram att hålla sig inom, gett lite belöning men framförallt bara lagt på täcket utan att göra en grej av det.
Likaså med flugspray så sprayar jag på den ”lättaste” kroppsdelen i början och berömmer när hon gör rätt, men jag ramar också in och säger att hon förväntas stå still även om hon tycker att set är obehagligt.

Jag förväntar mig även att hon ska stå drägligt still när jag sköter sår och dylikt, även när det gör ont.

När hon skulle spola benen stoppade jag in en morot i munnen på henne men var också tydlig med att hon SKA stå kvar i spolspiltan.

Jag vet inte riktigt vilken stegvisa metod du menar. Att använda klickern är ju bara ett sätt att visa hästen klart och tydligt att "exakt det där var rätt". Vilket man ju kan göra även med tryck och eftergift, men det ger en sämre förstärkning för hästen (jag tänker inte leta fram forskning precis nu men det finns mycket att läsa). Det är ju alltså grunden i hanteringen, precis som man kan välja att ha negativ förstärkning i grunden om man vill det hellre.

Jag gör som regel ingen stor affär av något heller. Men hästen får säga "Japp, jag är beredd", vilket kanske fördröjer det hela med några sekunder eller så. Om man nu har en avslappnad häst och en grundlagd metod. De av mina hästar som inte bryr sig om att få ett täcke behöver jag inte fråga, jag ser om de är med, precis som du säkert gör med dina. Däremot backar jag så klart om de av någon anledning ser obekväma ut. Men det gör säkert du också.

Min poäng är att skillnaden på vad vi faktiskt gör nog inte är speciellt stor. Och det finns saker som behöver göras i vardagen som hästen inte kommer undan. Precis som det är för oss. Sår ska tvättas, täcken ska på.

Men det är skillnad att låta hästen ha kontroll över hur det görs, och att säga åt hästen att lyda. Skillnaden är nog faktiskt större än vad det låter, om jag ser till hur mina hästar har ändrat sig under den tid jag har låtit dem vara mer involverade. Det mesta går lättare. De drar sig inte undan saker som att spolas, utan säger "Visst, kör!". De ges valet att säga nej, och säger då oftare ja. Det är inte så flummigt som det låter. De får ju lön för mödan. Vem vill inte hellre jobba för att få något trevligt, än för att undgå en trist konsekvens? (Hästar är ju känsliga, och en sammanbiten matte räcker ofta för att vara en mindre uppskattad konsekvens).

Rent praktiskt gör vi allt som vi alltid har gjort, men vi gör det annorlunda och med en annan tanke bakom. Det är trevligare.

Jag vet inte om det förklarade något?

 

[WSLPZF]

Det behöver inte alls innebära att hästen inte längre tycker det är obehagligt, den kan vara en form av inlärd hjälplöshet där det enda hästen lärt sig är att det inte går att komma ifrån. Den har inga som helst positiva associationer med sprayandet eller skulle troligtvis inte komma självmant om du kom med sprayflaskan i hagen. Tvärtom finns risken att den blir svårfångad eller vänder rumpan till när du kommer, med sprayflaska eller inte.

Det här är så sant! Det är anledningen till att jag skrev tidigare i tråden om att jobba med lös häst. Där får man ju ett kvitto på om hästen tycker att det är okej med det man gör eller inte.

Visst kan man hålla i och spraya ändå. Men då bygger man ju upp ett motstånd istället för att ta sig tiden att väldigt enkelt skapa något bra och hållbart. Och trevligt.

 

[WSLPZF]

Jag hade en häst som var så rädd att han faktiskt slet sönder en nylongrimma (med brännskador i nacken som resultat) och stack när jag försökte spraya honom (det var... nästan 15 år sedan, till mitt försvar). Det fungerade absolut inte att "flooda" eller desensitera honom så som det exempelvis visas i filmen. Jag är överlag inte en anhängare av att göra liknande eftersom jag tycker det tar ifrån hästen valmöjligheter och ofta väcker onödigt motstånd.

Jämför med hur man botar spindelfobi. För riktigt stabila, motiverade personer kan det fungera att droppa en fågelspindel i knät ("flooding") och sedan vänta ut deras ångest tills den går ner och det känns ok att ha en fågelspindel i knät. Men vem hade föredragit det, egentligen?

Andra personer behöver jobba utifrån en långsam hierarki - titta på en bild på liten spindel, vara i närheten av liten spindel, ha liten spindel i handen, titta på stor spindel, vara i samma rum som stor spindel, ha stor spindel i handen.

Om man bryter ner sprayandet i komponenter så finns det säkert möjlighet att göra samma hierarki där. Vad är det hästen reagerar på? Är det lukten? Är det flaskan? Är det rörelsen du gör? Är det ljudet? Introducera och vänj hästen vid en komponent i taget till det verkar ok. Lukta på en svamp med medlet, låt flaskan stå framme på stallgången när du ryktar, gör rörelsen utan flaska, gör rörelsen med tom flaska, spraya långt ifrån osv. Finns mycket att göra utan att göra det med tvång och utan valfrihet.

Klokt!

 

[WSLPZF]

Jag använder också positiv förstärkning så är inte främmande för det i sak, syftade på den stegvisa metoden.

Jag blev nyfiken på i vilka situationer du tränar med positiv förstärkning?

 

[Alexandra_W]

Det behöver inte alls innebära att hästen inte längre tycker det är obehagligt, den kan vara en form av inlärd hjälplöshet där det enda hästen lärt sig är att det inte går att komma ifrån. Den har inga som helst positiva associationer med sprayandet eller skulle troligtvis inte komma självmant om du kom med sprayflaskan i hagen. Tvärtom finns risken att den blir svårfångad eller vänder rumpan till när du kommer, med sprayflaska eller inte.

Just prova lös tycker jag är jättebra. Om hästen står still på löst grimskaft bör den stå still helt lös. Går hästen när den är lös har den "bara" lärt sig stå ut med obehaget.

Sen kan acceptera obehaget vara fullt tillräckligt i många fall, så det behöver inte per definition vara fel. Men det är bra att ha med sig vetskapen.

 

[Alexandra_W]

Lite spinoff kanske men jag försöker generellt i hantering byta en negativ association mot en positiv. T ex grinade min mkt illa när man spände gjorde. Initialt hade hon legitim anledning, smärta. Men reaktionen fanns kvar när det var borta. Hon associerade dra gjorden med obehag.

Jag drog ett hål, gav morot, drog ett hål, gav morot. Osv. Hon grinade illa men fick morot ändå.

Idag är hon helt avslappnad och obrydd. Men när jag drar gjorden börjar hästen (som är extremt godismotiverad) att tugga tomt i väntan på moroten. Att dra gjorden betyder morot och att dra gjorden har en positiv association för henne.

Och ja jag har sadlat henne lös utan morötter med samma avslappning och lugn. Hon undrade mest var moroten tagit vägen.

Så försöker jag med det mesta. Inkl spray. Att sprays ska associeras med nåt himla trevlig. Mat för de som motiveras av det. Inte att de ska stå ut för att få mat, utan att det ska vara så positivt att de byter association helt. Och t ex spray är enkom positivt.

Det är plätt lätt med en godisgris. Inte alls lika lätt med de som inte motiveras av mat. Men jag försöker alltid hitta det där som skapar en tydlig och fullkomligt positiv association

 

[Vinur]

Just prova lös tycker jag är jättebra. Om hästen står still på löst grimskaft bör den stå still helt lös. Går hästen när den är lös har den "bara" lärt sig stå ut med obehaget.

Sen kan acceptera obehaget vara fullt tillräckligt i många fall, så det behöver inte per definition vara fel. Men det är bra att ha med sig vetskapen.

Så gör min häst. Har man honom i grimma kan du går han med på nästan allt du vill göra, är han däremot lös så att han känner att han har ett val visar han snabbt att det faktiskt inte var okej ändå.

 

[nullo-modo]

Ja precis! Där är ju skillnaden mellan belöningsbaserat och tryck/eftergift baserad hantering.

Jag menade att däremellan finns ju ett spektra som jag tror fler vanliga hästmänniskor skulle inse de trivts bättre med och fått mindre problem med. Vi är ju normalt sätt helt inrutade i att arbeta med tryck/eftergift.

Det allra enklaste tyckte jag båda båda videos visade tydligt. Belönar man (med eftergift) att hästen står still eller att den vågar vara nyfiken när det är något som skapar obehag.


Förstår känslan! Det är något jag vill lära mig mer om men som ligger så långt fram fö mig just nu, mitt huvud har ständig overload

Förstår absolut hur du tänker.
För mig var det runt millennieskiftet helt inne på NH men fick 00 min fösta häst som var ett äkta fuxsto både på ut och insidan som slogs på liv och död vid sådant tänk så började med "vanlig bond hantering" hantering igen då hästen blev mer och mer livsfarligt trotts hjälp från erkänt duktiga. Vid 03 till 05 så började jag tänka mer som i positiv hundträning men kände att det riktig vad jag sökte ändå för tryck och eftergift var ändå en stor del av tänkte runt hästarna som jag inte kom ifrån. 07 träffade jag Hans Sidbäck och tankarna började snurra åter igen men fick lite bekräftelse på att jag var på rätt väg, sorgligt nog för mig så bor han över 100 mil ifrån mig men annars så hade jag hämtar mer kunskap där ifrån. Sedan hittade jag för ca 7 till 8 år sedan Shawna Karrasch och polletten trillade ner helt för mig och kände att här är det jag har sökt.

Shawna Karrasch kommer ifrån delfinträning och gått över till hästar.
Har även tagit inspiration från författarna till kungens alla hästar men lite väl flummigt för mig men en skön kontrast och fler på vägen.