schelin_j
Trådstartare
I den tråden blev det ju en del diskussion... och jag måste säga att jag blev lite arg på alla som tar så mycket för givet i livet. Det jag skriver nu är inte specifikt riktat mot den trådens skapare utan mer en allmän fundering kring vad en medryttare egentligen "kan" kräva.
Träffar allt för ofta på folk som klagar över sina medryttarhästar och endera deras utbildning, utrustning eller ägare. Trots att de rider gratis till och med. Känns så magstarkt enligt mig!
Om hästen är för lite utbildad eller inte har kapacitet för den träning man själv ägnar sig åt får man väl endera leta reda på en häst som kan och har kapaciteten eller utbilda hästen? Det innebär ju att man får lägga ned lite pengar på lektioner eller på att betala för att vara medryttare på en mer utbildad häst men det får man väl ta - eller låta bli att gnälla om man nu inte är beredd att lägga pengarna?
Om hästen har för dålig utrustning för ändamålet får man väl ta upp en diskussion med ägaren och kanske föreslå att man som medryttare betalar för ny utrustning - om ägaren går med på det? Rider man gratis kan man kanske lägga undan säg 300 -500 per månad till hästens utrustning i stället för att betala för medryttarskapet? Eller så köper man utrustning som man behåller även om man slutar rida hästen?
Om man inte funkar med ägaren så får man nog faktiskt se sig om efter en annan häst. Man kan inte komma och rida någons häst och tro att man skall kunna göra om personen som äger hästen. Om man dessutom går och baktalar den personen sedan så förtjänar man faktiskt inte att ha en medryttarhäst enligt mig...
Om man rider gratis eller väldigt billigt så bör man enligt min uppfattning vara förbaskat tacksam för förtroendet och i det ligger för mig även att vara lojal och pålitlig.
Men vad vet jag - det kanske är jag som är ute och cyklar... jag vet i alla fall att jag var så tacksam att det nästan var löjligt när jag hittade min medryttarhäst. Jag visste att tjejen som ägde hästen verkligen behövde hjälpen så det var så att säga ett ömsesidigt utnyttjande men jag var ändå så oerhört glad och tacksam!
Träffar allt för ofta på folk som klagar över sina medryttarhästar och endera deras utbildning, utrustning eller ägare. Trots att de rider gratis till och med. Känns så magstarkt enligt mig!
Om hästen är för lite utbildad eller inte har kapacitet för den träning man själv ägnar sig åt får man väl endera leta reda på en häst som kan och har kapaciteten eller utbilda hästen? Det innebär ju att man får lägga ned lite pengar på lektioner eller på att betala för att vara medryttare på en mer utbildad häst men det får man väl ta - eller låta bli att gnälla om man nu inte är beredd att lägga pengarna?
Om hästen har för dålig utrustning för ändamålet får man väl ta upp en diskussion med ägaren och kanske föreslå att man som medryttare betalar för ny utrustning - om ägaren går med på det? Rider man gratis kan man kanske lägga undan säg 300 -500 per månad till hästens utrustning i stället för att betala för medryttarskapet? Eller så köper man utrustning som man behåller även om man slutar rida hästen?
Om man inte funkar med ägaren så får man nog faktiskt se sig om efter en annan häst. Man kan inte komma och rida någons häst och tro att man skall kunna göra om personen som äger hästen. Om man dessutom går och baktalar den personen sedan så förtjänar man faktiskt inte att ha en medryttarhäst enligt mig...
Om man rider gratis eller väldigt billigt så bör man enligt min uppfattning vara förbaskat tacksam för förtroendet och i det ligger för mig även att vara lojal och pålitlig.
Men vad vet jag - det kanske är jag som är ute och cyklar... jag vet i alla fall att jag var så tacksam att det nästan var löjligt när jag hittade min medryttarhäst. Jag visste att tjejen som ägde hästen verkligen behövde hjälpen så det var så att säga ett ömsesidigt utnyttjande men jag var ändå så oerhört glad och tacksam!