Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

[ang]

Ja, detta är alltså snudd på en spin off på spin off;en om träningsmetoder och visningar...

Med tanke på att islandshästridning och tävlingarna faktiskt utvecklats en hel del under de (få) år jag varit intresserad av islandshästen så vill jag nu ha er syn på ER utveckling och ändrade tankar.

Hur gör ni för att följa med, inspireras eller förkasta "nya" idéer? Är det lite "kejsarens nya kläder" eller upplever ni en förbättring hos er likväl som hos omvärlden? Blir ni bättre ryttare, såväl fysiskt som psykiskt, och hur underhåller ni er utveckling?

 

[freyja]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

Jag upplever att det blivit både förbättringar och försämringar.
Förr i tiden var avstånden geografiskt mycket stora. Det fanns mycket få instruktörer och svårt att få tag på deltagare. Men man hade bra koll på vilka intruktörer det fanns och nivån på deras undervisning. Många gånger var träningstipsen också inriktade på varierande träning. Ut i skogen, utnyttja terrängen. Sedan fanns det en härlig inställning till att delta i tävlingar, visa hästar på visning osv. Blev det inte så bra var det inte hela världen, man åkte hem, förbättrade vad man kunde och försökte igen... Mer inställning mot att ha kul än att prestera fina resultat. (Det kanske fanns de som var irriterade på detta, men jag upplevde det som att de var i minoritet).
Många av dem som jag hade kontakt med då hade en viss "islandshästägarlivsstil" och som jag tyckte en trevlig sådan.

Nu finns det större möjligheter att få hjälp och kontakt, men det gäller att sålla hårt. Jag upplever det också som att träningstipsen inte går ut så mycket på att rida i terräng utan man inriktar sig mer på att träna på ovalbana och dressyrbana. Trender och mode slår igenom mycket fortare. Ibland upplever jag att den rena glädjen hos ryttaren och hästen är borta...
Den livsstil som jag upplevde förr finns i mycket mindre utsträckning nu.
(Vad detta lät sorgligt och vemodigt naturligtvis finns det vissa fördelar med nutiden också )

Vad gäller mig själv:
Jag har blivit mycket mer ifrågasättande efter diverse erfarenheter, vill ha ordentligt underlag för det som sägs och märka att det fungerar för mig och min häst. Jag vill hitta instruktörer som är engagerade varenda minut som ryttaren är på banan och som kan variera sig beroende på ryttarens och hästens utbildningsnivå.

Håller ögonen öppna för nyheter men försöker vara ordentligt insatt innan jag tar ställning för eller emot. Provar och känner efter hur det känns för mig och hur det känns för hästen. Antar att jag blivit mer lyhörd för hästen, samtidigt som jag blivit mer kritisk till vad som sägs till mig. Hur jag håller mig uppdaterad? Läser mycket, söker också på internet. Är ute och tittar på tävlingar och avelsbedömningar. Har mindre uppfödning, tittar mycket på unghästarna och fölen. Rider själv, går på kurser. Funderar mycket.

 

[sambaengi]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

Jag håller med dig Freyja. För min del tycker jag att det tyvärr har blivit mycket mer snobberi på bara några få år och jag gillar inte det alls. Jag gillar också den avslappnade stilen, man vill utvecklas för att man mår bra av det, får en kick av att få hästen att klara utföra en sak osv. Jag göra som Ulla Håkansson, jag tränar mestadels ute i terrängen. Det gör hästen glad och pigg och jag kan utnyttja terängen för att lära den gångarterna. Ingen kamp, inget harvande och ingen häst som protesterar över att behöva gå varv på varv i en liten paddock. Sedan kan man träna vissa moment på ridbana, men betoning ligger på att träna i terrängen. Men jag tycker lika illa om ridbanan som mina hästar...

Själv har jag gått så mycket kurser av olika slag att jag hela tiden numera känner igen mig och då känns det som man står stilla och stampar och kastar pengarna i sjön. Speciellt som jag alltid rider nya unghästar hela tiden. Det ger mig liksom inget. Men jag är alltid öppen för nya saker och blandar från olika läror i min ridning det som passar mig men jag granskar allt mycket kritiskt.

Däremot lär jag mig av varenda häst för det finns inte två som fungerar lika och det är jätteroligt att "hitta" hästen och berömma den, känna hur den växer och vill göra bättre och bättre ifrån sig och hur man själv får starkare band till hästen och kamratskapen blir djupare. Man förstår varandra bättre och bättre och uppskattar individens särdrag. Och så gillar jag att rida privatlektioner för glada, positiva och kunniga tränare som låter mig bestämma hur höga krav jag vill ställa på min häst. För jag känner när hästen fått nog och då säger jag ifrån att nu räcker det för den här gången. Men det betyder inte att jag ibland kan vara bestämd. Det är bara det att då koncenterar jag mig på det och förhoppningsvis har man gått igenom den fasen med hästen redan på marknivå och har etablerat ett förhållande där man vet var man har varandra. Och så använder jag rösten mycket, både berömmande, lugnande och ett rejält NEJ eller "HÖDU" när så behövs. Det är minst lika effektivt som något fysiskt. Jag tycker folk överlag använder rösten för lite i sin hästhantering fast det är ett av de bästa hjälpmedel som finns!

 

[OlleAtlas]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

Jag göra som Ulla Håkansson, jag tränar mestadels ute i terrängen. Det gör hästen glad och pigg och jag kan utnyttja terängen för att lära den gångarterna. Ingen kamp, inget harvande och ingen häst som protesterar över att behöva gå varv på varv i en liten paddock. Sedan kan man träna vissa moment på ridbana, men betoning ligger på att träna i terrängen. Men jag tycker lika illa om ridbanan som mina hästar...

Jag måste ha en konstig häst, han gillar att träna i paddocken. Han knatar jätteglatt till den, och verkar verkligen tycka att det är roligt. Likaså diggar han såklart att vi tränar i terrängen. Vi skiftar lite, tränar vid handen ibland, uppsuttet ibland och så klickar vi också, eller bara busar. Harvar sällan, utan byter sysslor så att säga.

Jag försöker följa med i olika idéer genom att läsa, kolla på nätet, vara fotfolk på olika typer av kurser, se på filmer och läsa böcker. Är lite hästbesatt och suger i mig som en svamp. Tycker att jag börjar kunna sortera begreppen och hitta vad som passar mig och min pålle. Försöker ha som utgångspunkt att de flesta instruktörer har något att tillföra, även om jag verkligen inte vill rida för alla.

Apropå tävlingar är det kul att vara med ibland, och våra klubbtävlingar tycker jag faktiskt är ganska så trivsamma och generösa. Även fast jag ibland tycker att vissa bedömningar är märkliga, men det är såklart en tolkningsfråga.

 

[Balderum]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

Hm...det var väl roligare förr, när jag visste mindre o tog det hela som det kom. Hästen gick bra ändå, kurserna gick jättebra utan större omvälvningar. Dock var det få kurser på den tiden, red efter mitt eget huvud o läste allt som kom fram om det så var på danska, vilket det mesta var i början. Hoppade, red fälttävlan o långa turer, karvade på bana o red passlöp ofrivilligt. Hade en sadel som passade alla följande hästar till jag kom på att den INTE gör det...

Å andra sidan fick jag lite knepigare hästar med tiden o i o med det lärde jag mej ju en hel del pga det. Lärdom är inte tungt, men ställer till med en del huvudbry. Ju mer man vet, desto mindre kan man, hör ni...

Idag försöker jag ta emot allt som är intressant, NH, AR, forskning om eksem ligger väl närmast av förståeliga skäl. Försöker insupa de "gamles" kunskaper om avel, alla de många duktiga människor här som varit med från början liksom och sett mycket som vi "yngre" (hänger inte på våra åldrar utan insikt) inte vet om än. Misstag behöver inte göras om.

Mycket tack vare Internet är det lättare få ta emot kunskap, sådant som jag förr bara fick genom tidningar o böcker o i mycket begränsad mängd. Folk jag träffade pratade inte så väldigt mycket o så träffade jag ju tyvärr inte så många heller för den delen. Synd, för nu vet jag väldigt många här som jag hade velat träffa för 15 år sedan. Då hade jag kanske kunnat undgå vissa misstag under min islandshästtid.

Idag är det lättare få tag i hovslagare, veterinärer o kiropraktorer etc som "inte fanns" förr... För att inte tala om tränare!

Nu måste jag mer sortera - vad är bra, vad passar mej, vilka metoder kan jag acceptera, vilka tränare passar mej o mina hästar, vilka kunskaper vill jag ta emot och använda.

I allmänhet är det bättre idag, många glömda hästkunskaper har lyfts fram igen sedan de gick i graven när hästar sorterades bort från lantbruk o skog, militären o så vidare. Vi är mera ödmjuka generellt och fördömer missbruk av hästar och andra djur. Kunskaper om hästens psykiska och fysiska behov är bättre idag.

 

[sambaengi]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

Jag måste ha en konstig häst, han gillar att träna i paddocken. Han knatar jätteglatt till den, och verkar verkligen tycka att det är roligt. Likaså diggar han såklart att vi tränar i terrängen. Vi skiftar lite, tränar vid handen ibland, uppsuttet ibland och så klickar vi också, eller bara busar. Harvar sällan, utan byter sysslor så att säga.

Min hingst var sådan sådan. Han älskade att jag red honom och gjorde saker med honom och försökte alltid förstå vad jag ville, protesterade aldrig. Han var lika rolig att träna western med, rida dressyr på som att rida ut. Dessutom var han så lättlärd så man nästan tappade hakan efter varje ridpass. Behövde aldrig träna på en sak mer än 1 högst 2 ggr, så visste han vad det gick ut på och försökte göra sitt bästa.

Vår kommunikation var total och jag behövde bara tänka tanken ibland och han gjorde det jag ville för han avläste och lydde små, små signaler. Men det är en häst på millionen som få får uppleva. Vår tid blev kort men han har för alltid präglat min ridning och mina mål, såväl avelsmässigt som ridmässigt. Han hade allt det jag ville ha, sedan struntar jag i om andra tyckte han var liten, kort och kompakt med kort och kraftig hals. Han hade så lätt för sig så hans exteriör måste ha varit perfekt för ridning och hans samarbetsvilja var enorm. Desutom var han den minst hingstiga hingst jag mött som man kunde rida ut med brunstiga ston tillsammans.

Jag saknar honom enormt men jag är ändå tacksam för den tid vi fick. Han gjorde mig enormt kräsen och medveten om vad för häst som är mitt ideal. Det är inte förrän man mött idealet som man vet...

 

[sambaengi]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

Bra skrivet! Kan inte annat än hålla med dig i det du skriver. Desto mer man vet desto mer inser man att man inte vet. Det lär ta 300 år att lära sig rida och det tar nog 20 år innan man förstått hela inebörden i det uttrycket.

Vägen man går för att hitta sin ridstil och hitta rätt kommunikation, är inte rak utan slingrar sig mellan olika läror. Man går igenom utvecklingsfaser där man entid är nöjd med en metod men sedan finner att om man förändrar lite blir det bättre och så håller det på hela tiden. Sedan kan det öppna sig en ny dörr till ett nytt rum och nyfiken och kunskapstörstande som man är, så måse man ju prova. Ibland går man snabbt ut igen och stänger dörren men ibland hittar man nya intressanta metoder eller ett nytt perspektiv på de man redan använder.

Det finns alltid nytt att lära. Hade jag haft kvar min hingst och inte bara ridit ín nya hästar hela tiden, hade jag haft mer utbyte av ny kurser än vad jag har idag. Nu måste jag först komma upp till den nivån igen och det är sällan det går så snabbt som med honom, så jag tålar mig med kurser. Men jag tittar gärna på när andra rider som har hästar de jobbat med längre och kommit längre med. Jag söker nog fortfarande efter "min" häst. Jag har svårt att nöja mig med mindre än det jag hade i min hingst. Har blivit oerhört kräsen hur en häst skall vara. Men jag har unghästar på tillväxt och jag hoppas finna det jag söker så småningom. Under tiden lär jag mig av de hästar jag rider, för de har alltid något nytt att lära ut.

 

[OlleAtlas]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

Usch, det är så otroligt sorgligt att du förlorade en sån vän, som din hingst.

OA

 

[josse]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

Det jag upplever är att det ibland finns för många "enkla" sanningar hur man ska träna sin häst. Det blir lätt att en metod ska vara allena saliggörande , så är ju oftast inte fallet.

Under vissa perioder skulle "alla" instruktörer lära ut tex öppna till alla ekipage oavsett nivå, eller tom innan hästarna kunde gå i korrekt form på en volt.

Under andra perioder skulle helt plötsligt skulle alla hästar få upp energin med energi skulle allt lösas. Då var det galoppfattning från skritt som gällde, oavsett nivå.

sen var det att alla skulle få hästarna att söka sej framåt nedåt ialla gångarter

osv osv osv.

Alla dessa metoder är ju inte fel, men problemet är att det vid kurser och träningar ofta fokuseras på en sak som ska lösa "allt".Kanske är det vi ryttare som vill ha snabba resultat efter en kurs, och det påverkar intruktörens sätt att undervisa, annars blir ju vi ryttare inte nöjda

Jag efterlyser kurser eller intruktörer som lär ut grunden individuellt för varje ekipage, och jag vet att det är höga krav, men det är nästan nödvändigt för oss nybörjare. Eller att det verklgen poängteras vad man tränar och varför. Jag skrittar hellre en hel helgkurs och vet vad jag gör och varför, än att göra övningar som inte jag eller hästen vet syftet med eller klarar av rent teknikmässigt.

Jag försöker ta till mej det jag känner funkar från varje kurs, och sen tränar jag och experimneterar hemma. Det jag själv har väldigt lätt att glömma bort är lusten och glädjen i ridningen och känslan, vad funkar när trivs min häst, när blir hon samarbetsvillig osv.

I nuläget resonerar jag sp här:

Så länge takten är bra och hon samarbetar villigt utgår jag från att vi är på rätt väg.....om hon sedan går för mkt på framdelen så får vi succesivt jobba med mer bärighet, men inte för den sakens skull skippa det lustfyllda galoppracen eller tölt i friform på en härlig sommarväg.

Jag tycker att man lätt börjar fokusera på en viss del i träningen och glömmer de andra bitarna, ofta får man ju jobba pararellt med flera saker, och inse att innan målet (samling i alla gångareter )kan uppnås, är det en massa småmål som måste funka först.

Som en instruktör jag haft säjer:

Det du/hästen inte klarar från backen, kan ni inte klara i skritt och det som inte klarars i skritt klarar man inte heller i någon annan gångart. Så det är otroligt mkt grundträning som behövs (speciellt ryttarens sits)innan man fixar de rätt avavncerad saker som lärs ut på kurser.

 

[sambaengi]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

Usch, det är så otroligt sorgligt att du förlorade en sån vän, som din hingst.

OA

Jag tog det mycket hårt också. Men livet måste gå vidare. Jag har en son efter honom men han är en helt annan häst, väldigt bra sådan, men det är ändå inte detsamma. Nu är han bara 4 och inte inriden, men han känns inte lika nära och personlig på samma sätt. Han är mer var mans häst på något vis. Men jag har lovande sonsöner också. Jag har flera spännande hästar men jag tror jag själv blivit lite rädd för alltför djup kontakt, rädd för att om jag fäster mig så igen så kanske jag får uppleva samma tragedi igen, och då lägger jag nog av med hästar. Gudskelov har jag fler underbara hästar som gjort att jag gått vidare. Mitt 6-årsssto är toppen och väldigt lättlärd. Men i fjol blev jag ordentligt justerad av en unghäst och i år har jag börjat på henne 3 ggr för det har kommit saker emellan (sonen blev dålig, mamma dog, mycket på jobbet) så jag har inte kommit till uppsittning än. Och ärligt talat efter whiplashskada och förlusten av Silfur-Reynir så tappade jag stinget i ridningen en hel del. Men jag har ingen brådska. Jag tänker rida till jag blir 90 så jag har gott om tid...

Den som hastar genom livet kommer fortare i mål... /Anette

 

[sambaengi]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

Mycket bra skrivet! Precis så upplever jag det när jag pratar om att kasta pengarna i sjön. Just därför tycker jag privat undervisning är många ggr bättre. Kommer man sedan med en unghäst som man vill träna upp ja då blir det ännu mer fel. Mest går jag på kurs med unghäst för den sociala träningens skull.

Varje häst, varje ryttare och inte minst varje ekipage är unikt. Jag tycker du gör helt rätt som experimenterar och varierar din ridning och träning. Låt hästen lära dig hur du skall kommunicera med din häst! Hämta tips, testa och se hur ddu skall kommunicera med just din häst för att få fram de resultat du vill. Jag gör så själv och vägen är inte densamma med olika hästar. Vi har fått fem sinnen att känna av vår omgivning med. Använd dem att känna av hästen. Gå in i detalj och känn av det finstilta. Då kommer man framåt. Och framför allt rid avslappnat och mjukt. Det där "nu j-r skall hästen görea så" det skapar kamp. Lek och be fram det, utan att tappa ledarskapet. En bra ledare kommenderar inte utan får sina medarbetare att vilja gå ledarens väg!

Jo jag vet att vissa individer är svårare och kräver mer än andra, men försök ändå.

 

[OlleAtlas]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

Jamen, det där håller jag helt med om.

Det är en, av flera, anledning till att jag gillar att rida för AR-instruktör. Min häst och jag får en lektion skräddarsydd efter oss två. När jag ridit för islandstränare så blir det alltid kring ett tema. Jag har också varit med om att rida varv på varv i öppna (och knappt någon riktig öppna heller, bara hästens framdel innanför spåret), likaså energilektionen, mer energi, ännu mera energi, mera, mera, mera...

Jag har aldrig varit med om en långsiktig plan, som får ta tid. På mitt stall har vi just funderat kring det du skriver, att instruktörerna måste tro att alla vill ha blixtsnabba resultat, istället för att metodiskt träna på alla byggstenar. Sits, hjälper, min hästs gångartsförutsättningar, muskulatur, utbildningsnivå, min egen nivå osv.

Letar just nu med ljus och lykta efter en bra "islandstränare" som kan hjälpa mig att kombinera det specifika för islandsridningen med ARens logiska uppbyggnad av hästen.

OlleAtlas som blev väldigt glad av att läsa ditt inlägg.

 

[josse]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

:. Jag gör så själv och vägen är inte densamma med olika hästar. Vi har fått fem sinnen att känna av vår omgivning med. Använd dem att känna av hästen. Gå in i detalj och känn av det finstilta. Då kommer man framåt. Och framför allt rid avslappnat och mjukt. Det där "nu j-r skall hästen görea så" det skapar kamp. Lek och be fram det, utan att tappa ledarskapet. En bra ledare kommenderar inte utan får sina medarbetare att vilja gå ledarens väg!
Jo jag vet att vissa individer är svårare och kräver mer än andra, men försök ändå.

Jo precis de är olika individer och det tror jag ofta att man faktiskt glömmer, en häst är inte en maskin, där man kan trycka på samma knappar, tom bilar måste behandlas annorlunda för att göra en lite långsökt jmf :smirk:

Jag har turen :smirk: att äga en Pålla med ganska starkt självförtroende och intrigitet, henne sätter man sej inte på och kommenderar hur som helst. Med henne måste man hela tiden jobba i medvind, så att hon är med på noterna, och då är hon samarbetsvillig. Visst är det ryttaren som ska bestämma (skulle inte låta henne ta över lederskapet)men det går bättre om man förebygger träningen genom att undvika situationer där det blir för höga krav och diskussioner. Så ska väl alla hästar ridas anser jag, men vissa individer kanske man åtmistone kortsiktigt kan rida genom att vara tuff, men det staffar sej på lång sikt tror jag.

Hör vissa som säjer att "hästen vill inte jobba", mkt möjligt men vad beror det på då? Min häst har visat sej ovillig att jobba med felaktig ridning, men om man ställer krav som är realistiska så är hon beredd och vill verkligen göra det man ber henne om.

Det är svårt det där, att vara ledaren och få hästen att göra det man ber om, utan att för den skull vara en tyrann som hästen blir rädd för, eller att vara för otydlig och mesig i sitt ledarskap.

 

[sambaengi]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!



Jag känner så väl igen mig i det du skriver och blir väldigt glad av det du skriver. Just så vilöl jag se det. Låter som om vi har en ganska samsynt inställning till hur man bör träna hästar.

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!



Jag känner så väl igen mig i det du skriver och blir väldigt glad av det du skriver. Just så vill jag se det. Låter som om vi har en ganska samsynt inställning till hur man bör träna hästar. Jag tror att det tyvärr ibland betraktas som oproffsigt att komma hästen så nära inpå livet, tyvärr. Jag får den känslan därför att man kan få kommentarer att man "gullar" med hästen osv. Jag tror att det varit så mycket debatt om bortskämda hästar att man som tränare kanske reagerar på normalt visae känslor för en häst som att man skämmer bort den. Men att ha och visa känslor för hästen, är inte detsamma som att skämma bort den och låta den ta över ledarskapet! Man måste kunna visa känslor utan att tappa sitt ledarskap! Allting handlar ju om att vara konsekvent och ha balans i sitt handlande.

Jag fick påpekandet en gång att jag berömde hästen med rösten omotiverat mycket. Det handlade om min hingst, som det inte var minsta tvekan om att han gjorde allt för mig och att jag var ledaren. Han var bara riden någon månad och var enormt duktig. Han gjorde saker som om han varit riden åtminstone ett år. Att man då nästan får tårar i ögonen och ryser av välbehag samt berömmer sin häst enormt mycket, tycker jag är en helt normal handling. Dessutom har jag märkt att mitt berömmande gör hästen säker på vad jag vill och lugnare. Den fattar snabbare när den får positiv respons från mig och det gör att tillridningen faktiskt går snabbare!

Jag tycker om positiv hästhantering. Men det måste naturligtvis finnas förutsättningar för det. Det gör det inte om man har en unghäst som lärt sig bestämma över människan och blivit fräck och kanske tom aggressiv. Tyvärr får man då vara tuff och jag vill inte vara tränare i de fallen. Jag mår så illa av att vara så tuff och ifrågasätter bara min rätt att vara det. Det är ju oftast människor som förstört hästen. Men det handlar även om anlag. Vissa hästar har ett medfött hårt lynne. Skäm bort en sådan och du har ett riktigt monster... Ja jag har mött sådana och jag vägrar utsätta mig själv för varken den fysiska eller psykiska risk en sådan häst innebär! Man måste älska en sådan häst oerhört mycket, vara oerhört konsekvent, stark, tålamodig, erfaren och kunnig om man skall ha den minsta chans att lyckas. Och personligen har jag svårt att älska en häst som är aggressiv och otäck.

Anette

 

[ang]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

*knapplån*
Först och främst tack till er alla som funderar, invecklar och utvecklar ämnet. Intressant att läsa om!

Egentligen tror jag faktiskt att sanningen ÄR enkel, men att vi väljer att trassla till allt (medvetet eller omedvetet). För i brist på t ex självkritik så kanske vi inte inser att VI inte gör rätt, och därmed har vi redan avvikit från sanningen. Eller så kanske Eyolfurs 200 år (som han uttalat i en artikel) för att bli en god ryttare inte är ett tidsperspektiv som tilltalar oss och vi försöker avancera för snabbt. För snabbt för både oss själva och våra hästar - även vi måste ju smälta, forma om, tänka till och bli fysiskt redo för en viss sorts ridning.

Har av och till ridit för olika instruktörer och är numer väldigt imponerad av en som jag vid kursanmälan faktiskt inte tyckte var direkt tilltalande av diverse orsaker. Den kursen var bara ett test men blev en ögonöppnare, väldigt individuellt upplagd och gjorde underverk för oss som ekipage. Och hästen hade lika kul som jag och nästan stormade in för pass två ...

Men visst finns det också lärare som faktiskt har en syn på allt som jag inte delar eller förstår. Dessa undviker jag i möjligaste mån och kan jag, så ser jag gärna en kurs till fots innan jag deltar.

Det enda jag vet helt säkert just nu är att jag kan förtvivlat lite. Och ju mera jag lär mig, desto mera känner jag av mina tillkortakommanden. Förtvivlar gör jag dock inte, hästarna, ridningen och allt där omkring både lär mig och ger mig fantastiskt mycket.

 

[sambaengi]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

Sanningen är enkel och ridning är enkelt, man skall bara komma på de knep som gör det enkelt! Det är nog så att många fnyser åt att det skulle ta 200 eller 300 år som någon gammal ryttare från medeltiden eller nåt sade. Innebörden är ju den att man aldrig blir fullärd utan det finns alltid nytt att lära och att man därför hur långt man än når måste behålla sin ödmjukhet. Och så är det ju med allt och hela livet! Men är det inte det som är charmen? Att alltid lära sig något nytt och upptäcka att man har en hel värld att utforska. Man måste bara lära sig välja vad man vill utforska. För ni vet väl att det finns bara två måsten i livet; Det ena är att man måste dö. Det andra är att man måste välja. Livet är mao en serie av de val man gör och ridningen är inget undantag.

 

[Rolle]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

Men ibland glömmer mänskligheten vad den lärt, läs gärna vad den gamle greken Xenofon skrev om ridning och hästar år 360 fK Finns i svensk översättning och rekommenderas

"Lär av andras misstag, ditt eget liv räcker inte till för att göra alla själv" har jag för mig att O. Wilde skrev
...och att köra lite dressyr på ridbanan mitt i knottattacken i kväll var ingen hit precis, vissa koncentrationsvårigheter infann sig

Filosoferar
Rolle på Österlen
Islandshästar på Lösdrift

 

[snerpa]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

utvecklingen med hästarna, ridningen och hanteringen, är under ständig förändring. visst har jag valt den träningen som varit på "tapeten" i området, på gott och ont. men en hel del av valen kommer från min egen "mognad" och erfarenhet. Jag slås nu ofta av hur mycket hästarna lärt mig. tidigare var det jag som sökte vägar, metoder, det "rätta", men just nu i sommarhagen försöker jag lyssna till vad min häst har lust, möjlighet att ställa upp med.
Även om formen inte är perfekt, vill jag uppmuntra den klockrena takten, trots att galoppen på liten volt inte fungerar, men glädjen att sätta fart på skogsvägen är mycket väl godkänd.
jag hoppas att med alla olika råd och lektioner i bagaget kunna göra en glädjefylld resa med min häst.

 

[Balderum]

Sv: Spin off – Hur gör ni med er rutin?!

Jag hoppas o ber; att när jag dör, kommer jag till hästhimlen

Och kan fortsätta lära mej ytterligare.