Spin off - Att flytta "hem" som vuxen

[Petruska]

Det överlåter jag åt dem (dina föräldrar) att bestämma. Själv har jag inte satt någon åldersgräns.

Men du menar att hela idén om föräldrar som lösning är helt rimlig även när "barnen" är så gamla som jag?

Alltså, det kan ju bli krig och katastrof och vi jommer att tvingas bo 16 släktingar i en gammal Volvo Duett och leva på vad vi kan hitta i sootunnorna, självklart kommer vi att hjälpas åt så gott vi kan då. Men som det nu är, med ett hjälpligt fungerande liv och samhälle, tänker jag ju att sådant som att rädda mig hem till föräldrarna är och bör vara väldigt avlägset.

 

[micaelathegreat]

SÅ jobbigt. Jag och Hosey bodde ju där innan vi flyttade till Madrid (när jag hyrde ut läggan) och jisses alltså. De är så rara men det blir liksom helt fel, som en helt ny relation. Och då bodde vi där en månad bara och spenderade mesta tiden med att spela TV-spel. Vi är ju vana att leva på vårt vis, så som vi vill med våra rutiner och vanor. Och för dem ser det ju helt annorlunda ut.

Och stort lär man ju behöva bo! Mapa bor ju jättestort och ändå kändes det trångt mot slutet. Som att man är på varandra hela tiden.

Ja men precis! Jag märkte att jag föll tillbaka till någon sorts trulig tonåring som tyckte att de tjatade för mycket. Det var svårt att ha ett eget liv med mapa i samma hus liksom. Och jag vet ju att jag alltid är välkommen där, men att det mest optimala är att lösa saker utan att flytta hem.

 

[Sleepy]

16 släktingar i en gammal Volvo Duett och leva på vad vi kan hitta i sootunnorna

Ja, jag antar att det helt naturligt blir så att det är lättare att hitta andra lösningar med åren. Men principen är viktig för mig.

 

[Tora]

Nej men det hade varit världens mardröm om jag hade blivit tvungen att flytta dit! De bor långt utanför Stockholm, på landet, med ytterst bristande kommunikationer. Jag jobbade på andra sidan stan då och hade inget körkort, eller bil. Jobbade 05-18. Hade jag flyttat hem hade mina föräldrar fått köra mig varje morgon till närmaste pendeltåg vid tretiden på morgonen och sedan tvingats hämta mig varje kväll. Hade jag velat umgås med en vän en ledig dag hade de fått köra mig varenda gång för utan skjuts hade jag blivit helt fast därute.

Vi hade samtliga blivit galna på kuppen. Men givetvis hade jag ju fått flytta hem om det körde ihop sig (det gjorde det inte, jag löste det så vi inte skulle bli tokiga alla tre).

När det strulade sist (är ju några år sedan) så sa mina föräldrar direkt ”Vi löser det. Kom ihåg att du alltid är välkommen hem”.

När livet strular till det tycker i alla fall jag att det är väldigt skönt att höra att man kan komma hem utan tillägget ”Men helst inte”.

 

[Petruska]

När det strulade sist (är ju några år sedan) så sa mina föräldrar direkt ”Vi löser det. Kom ihåg att du alltid är välkommen hem”.

När livet strular till det tycker i alla fall jag att det är väldigt skönt att höra att man kan komma hem utan tillägget ”Men helst inte”.

Ungefär hur gammal var du då?

 

[Raderad medlem 6459]

@Tora Men läste du det jag skrev? Vi hade alla tre fått riktiga skitliv om jag inte kunnat lösa det på annat sätt. Mina föräldrar hade fått turas om att gå upp klockan halv tre på natten för att köra mig, deras vuxna dotter, till jobbet för att sedan jobba hela dagarna och sen hämta mig på kvällarna. Det var orimligt, ogörligt.

Jag VET att jag alltid kan komma till mina föräldrar. Vår relation är inte så svag att det hänger på att de säger rakt ut till mig hela tiden att de älskar mig, att de hjälper mig, att jag inte kommer få bo på gatan. Vi har en trygg och fin relation. De har ALLTID funnits där för mig. Därför kunde mamma säga "det är bra om du kan lösa det här" utan att jag fick en kris och kände mig oälskad.

 

[Praeterea]

Jag som var en hopplös tonåring kan förstå känslan.
Vuxna barn och föräldrar bör inte bo ihop.

Jösses. Jag flyttar hem till mamma om knappt en vecka. Efter att inte ha bott hemma på drygt 10 år. Jag TROR att det kommer gå bra... det kommer åtminstone gå.
Som tur är finns det ett slut på s/mamboendet om max två månader, som tur är har jag ett nytt jobb att lägga mycket tid på och som tur är gillar både jag och mamma att hitta på (olika) aktiviteter på helgerna. Jag hoppas att jag inte kommer riva någon vägg för att jag blir mentalt förpassad till tonåren igen...

...alltså, jag brukade inte riva väggar som tonåring heller, men jag ser en viss risk för att jag kommer bli frustrerad över att jag (omedvetet?) raderar de senaste 10 årens personliga utveckling i ett svep.

 

[Tora]

Ja, jag antar att det helt naturligt blir så att det är lättare att hitta andra lösningar med åren. Men principen är viktig för mig.

Samma för mig. De

@Tora Men läste du det jag skrev? Vi hade alla tre fått riktiga skitliv om jag inte kunnat lösa det på annat sätt. Mina föräldrar hade fått turas om att gå upp klockan halv tre på natten för att köra mig, deras vuxna dotter, till jobbet för att sedan jobba hela dagarna och sen hämta mig på kvällarna. Det var orimligt, ogörligt.

Jag VET att jag alltid kan komma till mina föräldrar. Vår relation är inte så svag att det hänger på att de säger rakt ut till mig hela tiden att de älskar mig, att de hjälper mig, att jag inte kommer få bo på gatan. Vi har en trygg och fin relation. De har ALLTID funnits där för mig. Därför kunde mamma säga "det är bra om du kan lösa det här" utan att jag fick en kris och kände mig oälskad.

Och mina föräldrar skulle aldrig säga något sådant till mig.

Skulle det behövas så skulle mina föräldrar ha kört mig. Och jag skulle göra samma sak för mina barn. Problem är till för att lösas.

 

[Hyacinth]

SÅ jobbigt. Jag och Hosey bodde ju där innan vi flyttade till Madrid (när jag hyrde ut läggan) och jisses alltså. De är så rara men det blir liksom helt fel, som en helt ny relation. Och då bodde vi där en månad bara och spenderade mesta tiden med att spela TV-spel. Vi är ju vana att leva på vårt vis, så som vi vill med våra rutiner och vanor. Och för dem ser det ju helt annorlunda ut.

Och stort lär man ju behöva bo! Mapa bor ju jättestort och ändå kändes det trångt mot slutet. Som att man är på varandra hela tiden.

Åh! Hosey saknar jag på buke! Mer Hosey!


Och mina föräldrar är också kategorin som säger ”det är givetvis okej” men vi vet alla att det vore en hemsk lösning vi undviker in absurdum.
De skulle swisha arvet och sälja huset hellre än att vi blev sammanboende utan ett slutdatum inom en vecka eller två.

 

[Petruska]

@Tora Men läste du det jag skrev? Vi hade alla tre fått riktiga skitliv om jag inte kunnat lösa det på annat sätt. Mina föräldrar hade fått turas om att gå upp klockan halv tre på natten för att köra mig, deras vuxna dotter, till jobbet för att sedan jobba hela dagarna och sen hämta mig på kvällarna. Det var orimligt, ogörligt.

Jag VET att jag alltid kan komma till mina föräldrar. Vår relation är inte så svag att det hänger på att de säger rakt ut till mig hela tiden att de älskar mig, att de hjälper mig, att jag inte kommer få bo på gatan. Vi har en trygg och fin relation. De har ALLTID funnits där för mig. Därför kunde mamma säga "det är bra om du kan lösa det här" utan att jag fick en kris och kände mig oälskad.

Jag däremot är en ond mor. Nu när sonen har strulat till det med CSN swishar jag honom pengar, helt känslokallt.

 

[Tora]

Ungefär hur gammal var du då?

Mellan 20 och 25. Men hos oss finns ingen åldersgräns.

 

[Petruska]

Mellan 20 och 25. Men hos oss finns ingen åldersgräns.

Rörande.

Att du inte fattar att så klart nästan alla familjer räddar varandra om det behövs?! Tror du att jag och @niphredil s och @micaelathegreat s föräldrar skulle låta barnen sova under broarna?

 

[Tora]

Rörande.

Att du inte fattar att så klart nästan alla familjer räddar varandra om det behövs?! Tror du att jag och @niphredil s och @micaelathegreat s föräldrar skulle låta barnen sova under broarna?

Jupp det tror jag absolut. Helst utan både kläder och mat.

 

[Petruska]

Jupp det tror jag absolut. Helst utan både kläder och mat.

Det verkar inte bättre.

 

[Tora]

Det verkar inte bättre.

 

[Hyacinth]

Åh gode Gud. Nu kom jag att tänka på när vi var tvugna att bo hos svärmor i 6-8 veckor. Kan vara så att vi fortfarande inte hämtat oss två år senare.

 

[Hyacinth]

Rörande.

Att du inte fattar att så klart nästan alla familjer räddar varandra om det behövs?! Tror du att jag och @niphredil s och @micaelathegreat s föräldrar skulle låta barnen sova under broarna?

En urban variant av Barnen från Frostmofjället! flickan med svavelstickorna! Gulag!

 

[Petruska]

Åh gode Gud. Nu kom jag att tänka på när vi var tvugna att bo hos svärmor i 6-8 veckor. Kan vara så att vi fortfarande inte hämtat oss två år senare.

JAG har inte hämtat mig sedan gnället om detta i kökstråden.

 

[Hyacinth]

JAG har inte hämtat mig sedan gnället om detta i kökstråden.

Förlåt! Det slog nästan gravidmisären och pulverdieten

 

[Petruska]

En urban variant av Barnen från Frostmofjället! flickan med svavelstickorna! Gulag!

Swish är ju käckt för då behöver jag ju inte ens träffa sonen!