Kände att jag inte ville kapa Vi som letar häst-tråden nåt mer till mina spiltfunderingar och samtidigt fortsätta prata om dem.
Kortfattat så har jag just nu endast en möjlighet att rida, och det är hos en verksamhet som har en del av sina hästar i spilta. Som jag förstår det står dessa hästar där nattetid och för skötsel. Jag hade faktiskt inte ens tänkt tanken att det kunde finnas spiltor där, särskilt inte till stora hästar (inte för att ponnyer förtjänar att ha det sämre, men har nog aldrig sett storhästar i spilta, så ren vana).
Spiltorna känns inte helt bra i magen för mig, och inläggen i den andra tråden blev väldigt bekräftande av min känsla. Problemet är att utöver det här stället har jag exakt en hästkontakt i det här landet, och det är folk som har toppstammade tävlingshästar som de inte ens själva rider. För den som inte läst mina andra trådar så har jag haft en lång paus från ridningen och är milt sagt under igångsättning. (Jag har också fortfarande en tveksam hälsosituation med allergi & astma som jag väntar på läkarfeedback kring, men tänker utgå ifrån att det löser sig fördetmåstedet.) Att be någon ta sig an mig som medryttare känns därför inte riktigt rätt i nuläget, och andra ridskolor har flera års kö. Sen vet man ju inte heller hur det ser ut hos dem. Så hur ska jag göra? Köpa en häst i blindo och hoppas att akutmottagningarna i min närhet har ordentligt med personal? Eller lägga pengarna på en ridsimulator istället och acceptera en hästlös lott i livet? Välkomnar kloka tankar av er som har lite perspektiv.
Kortfattat så har jag just nu endast en möjlighet att rida, och det är hos en verksamhet som har en del av sina hästar i spilta. Som jag förstår det står dessa hästar där nattetid och för skötsel. Jag hade faktiskt inte ens tänkt tanken att det kunde finnas spiltor där, särskilt inte till stora hästar (inte för att ponnyer förtjänar att ha det sämre, men har nog aldrig sett storhästar i spilta, så ren vana).
Spiltorna känns inte helt bra i magen för mig, och inläggen i den andra tråden blev väldigt bekräftande av min känsla. Problemet är att utöver det här stället har jag exakt en hästkontakt i det här landet, och det är folk som har toppstammade tävlingshästar som de inte ens själva rider. För den som inte läst mina andra trådar så har jag haft en lång paus från ridningen och är milt sagt under igångsättning. (Jag har också fortfarande en tveksam hälsosituation med allergi & astma som jag väntar på läkarfeedback kring, men tänker utgå ifrån att det löser sig fördetmåstedet.) Att be någon ta sig an mig som medryttare känns därför inte riktigt rätt i nuläget, och andra ridskolor har flera års kö. Sen vet man ju inte heller hur det ser ut hos dem. Så hur ska jag göra? Köpa en häst i blindo och hoppas att akutmottagningarna i min närhet har ordentligt med personal? Eller lägga pengarna på en ridsimulator istället och acceptera en hästlös lott i livet? Välkomnar kloka tankar av er som har lite perspektiv.