Spatt och gummiskor?

[Emma-pemma]

Hur länge har hästen nu varit dålig? Du skrev några månaders tester med större skor utan resultat.

Om vet inte ens tycker hästen ska promenera tror jag nog man får ta sig en funderare. Tyvärr!
Jag förstår att det är enormt hårt att behöva ta bort sin älskade vän. Jag gjorde det själv i höstas efter 20 år ihop.
Men jag tror man ångrar sig bittert om man låter det gå "för långt". Jag är så glad att jag aldrig lät min gubbe bli dålig.
Hade jag fortsatt hade det endast varit för min skull. Med tanke på allt han gett mig ville jag ge honom ett värdigt avslut.
Jag saknar honom varje dag och tvekar på att jag någonsin får den kontakten med en häst igen.
Men ångrar jag mig? Absolut inte!
Just för att han slapp lida.

Gummiskor på en spatthäst tror jag inte på. Iom att haserna inte flexar så kommer belastningen på kota och knä bli enorm. Det känns inte alls osannorlikt att den blir halt pga överansträngning i de andra lederna.
Ska man lindra för en spatthäst får man se till att hålla sig till ett sviktande och lite fast underlag. Det verkar inte finnas hos er.

Fundera igen på veterinärens ord. Det är sällan de inte ens tycker en häst bör promenera.

Jag blir alldeles tårögd när jag läser detta... Veterinären kom ut första gången i oktober förra året. När jag då började titta tillbaka insåg jag att problemen kommit smygande under ganska lång tid, troligen nästan ett år. För ett år sedan reflekterade jag över att hästen började vända rumpan till när jag kom med sadeln, men jag tänkte att hon kanske var uttråkad då vi nästan bara ridit ut ett tag. (Det var ingen idé att rida i paddocken eftersom jag inte hade den vanliga framåtbjudningen i henne, därför hade vi mest ridit ut.) Så summa summarum har jag ridit mindre och mindre i ca 1 1/2 år.

Till alla som engagerat sig i tråden, tack för er input! Jag bor alltså på en gård, och att flytta hela familjen, med allt vad det innebär för barnens skolgång osv är inte aktuellt. Jag har inte gett upp helt än. Hästen gillar promenaderna, så länge de går på det mjuka underlaget. Häromdagen red jag för första gången, tog samma vångaväg (som nu är hårdare pga torkan, men jag kan hålla mig i grässträngen i mitten) och red endast i skritt. När jag gjorde i ordning visade hon med all tydlighet att hon inte ville, men jag tror att hon minns hur ont det gjort. Nu verkar hon inte ha ont längre, men minnet finns kvar. Jag tänkte prova att göra i ordning några gånger till, och se om hennes reaktioner ändras. Gör de inte det ska jag låta bli. Men hon var inte spänd alls när jag red, och om hon verkar tillfreds nästa gång jag kommer med sadeln tänkte jag fortsätta med skritt-turerna.

 

[Aleel]

Här är en till med spatthäst, upptäcktes för tre år sedan och lederna sprutades med kortison våren 2011 och 2012. Han har alltså hållit sig "frisk" i två år nu och är i väldigt bra form. Vi rider dock aldrig på ridbana, nån enstaka gång ibland går vi till en fotbollsplan (tillåtet att rida där!) och jobbar lite. Då är ju den väldigt stor och det går att rida på stora volter, men annars går det väldigt bra att jobba sin häst på rakt spår utomhus. Min häst har rörelsestörningar, helt klart. Han är stel bak men han har inte ont, de två gånger han hade ont så märktes det. Att ha en sån här häst funkar för mig, jag har inga tävlingsambitioner och jag köpte häst för att vara skogsmulle. Jag är dock väldigt noga med hur jag rider, försöker hålla ridningen på en jämn nivå och vill jag komma framåt i kondition eller muskling så gör jag det långsamt. Nu är vi upp i ridturer på 2 timmar utan problem men då tar jag såna turer ett par gånger i veckan för att vi ska hålla den nivån. Skulle jag rida 1-timmesturer närmaste månaden skulle jag trappa upp långsamt efter det och inte smälla på med att vara ute 2 timmar helt plötsligt. Min teori är att när musklerna inte orkar så blir slitaget högre på leder. Jag är säkert överdrivet försiktig men hellre det än att han blir dålig igen.

Tyvärr håller jag med de andra, gummiskorna låter faktiskt inte som en bra idé. Jag har också märkt att förändringar är dåligt för min häst och skulle inte göra så på honom av den anledningen.

Det är väldigt lätt att säga att man inte kan ha en sjuk häst, sa så själv innan min visade sig vara dålig. Jag var också på väg att ta bort honom när han behandlades 2012 men efter lite terapisnack med min otroligt duktiga och förstående veterinär så gjorde jag det inte. Dels lär du nog fundera på om bara uteridning är ett alternativ, med hänsyn till hur du bor, dina egna ambitioner osv. Dels så skulle jag om jag var du göra ett seriöst försök till igångsättning, otroligt långsamt, kanske bara för att känna själv att man gjorde allt. Blir hästen dålig så finns det inget alternativ. Min igångsättning efter behandling var promenader i en månad, sen uppsutten skritt en månad (började med 5 minuter som efter en månad var ca 45). Utökade både promenader och ridning successivt men väldigt långsamt.

Hoppas det löser sig oavsett vilket val du gör.

 

[Emma-pemma]

Tänkte komma med en uppdatering.

Som jag skrev i min ursprungstråd tyckte vet att jag bara skulle låta hästen gå i hage. "Prata med din familj" sa hon. Jag funderade då en vecka, och ringde sedan tillbaka till vet och sa att jag ville prova en långsammare igångsättning än den som vi gjort efter sprutan. Hon sa ok, men gav vissa restriktioner: Inga backar, var uppmärksam på hästens reaktioner och avbryt om du får motstånd, och för dagbok. Vi enades om att hästen fick mars till maj på sig att visa framsteg. Då skulle hästen inte vara klar (långt ifrån), men skulle visa en positiv tendens.

Jag har ägnat våren åt ännu en långsam igångsättning, ännu långsammare den här gången. Först vila helt, sedan skritt vid hand i 6 veckor (ca 30 min). Under dessa veckor har hältan kommit tillbaka några gånger, varvid jag har avbrutit promenaderna några dagar, för att sedan sätta igång på samma sätt igen. Efter 6 veckor uppsuttet för första gången, och det var det jag skrev om sist. Hästen kändes super! Så jämn och lätt har hon inte varit på länge, minst 2 år. När jag tänkte tanken ut slog den mig som en chock: Har hon haft ont så länge? Och jag har fortsatt att rida! Jag grät...

Jag fick komma hem till min veterinär och rida en av hennes hästar. I början "satt jag in" hästen som jag brukar, men hon hjälpte mig att slappna av och låta hästen komma fram istället. Detta var också en ögonöppnare. Så enkelt var det ju att rida min egen häst förr, men gradvis har jag fått rama in henne mer och mer i takt med att spatten utvecklats. Vet trodde att jag nog hade upptäckt hästens skada tidigare om jag ridit flera hästar, och inte bara min egen. När förändringarna kommer smygande är det lätt att missa dem. Jag har missat mycket av det negativa, tills det försvunnit och hon blivit sitt gamla jag igen! Tex rör hon sig mer i hagen nu. Hon är inte lika grinig mot ponnyn, och hon har börjat gnägga och komma emot mig i hagen igen.

Allt som allt har jag ridit 5 gånger sedan februari, då jag började igångsättningen. 4 gånger kändes bra. Den femte gången var hon seg och ovillig igen, sned när jag kortade tyglarna. Jag vände och gick hem, longerade på ridbanan och då var hon halt. Suck! Vet var redan inbokad på återbesök en vecka senare. Orsaken var att hästarna hade brallat lite i hagen några dagar innan. (Då blev jag glad för att hon rörde sig i hagen, vilket hon inte gjort på länge.) Jag lät hästen vila helt, och tänkte att då är hon nog ok när vet kommer.

Igår var vet här. Vi gick igenom dagboken, både mina glädjestunder och de mörka, och hon fick mig att inse att hästen inte blir bättre än så här. Hon ville också se hästen i rörelse, och då var hon halt i båda varven. (Var bara halt i ena varvet i vintras.) Nu vill vet att hästen bara går i hage (utan backar i den mån det är möjligt). Hon fyllde i en massa papper som försäkringsbolaget ska ha, men jag har inte orkat titta i dem än. Hon gav mig telefonnummer till en trotjänaravlivare. Vi pratade lite om möjligheten att dra av skorna, men jag vill inte göra det. Hästen blir så fruktansvärt öm då, och det vill jag henne inte.

När vet åkte undrade hon vilken typ av häst jag vill ha nu, om hon ska hålla utkik efter något. Men jag orkar inte tänka så just nu. Igår när vet åkt tänkte jag pyssla lite med min häst, men jag orkade inte. Jag gick in och orkade inte ta tag i något här hemma heller. Tänkte att jag skulle skriva här, men jag orkade inte starta datorn. Idag gick jag ut i hagen och satte mig att teckna. Har inte gjort det på 25 år, men nu kom lu

 

[skuggi]

*kram till dig*

 

[mackan]

@Emma-pemma jag förstår att det är jobbigt, det är det alltid när ens älskade vänner inte orkar längre. Men jag måste säga att jag tycker du verkar ha en ytterst klok veterinär som även på ett pedagogiskt och mjukt sätt har lyckats få dig att förstå lite utifrån hur din häst mår och hur dess livskvalitet faktiskt verkar vara.
Den största otjänsten man kan göra ett djur är att när det inte finns hopp om att den ska bli bra, ha kvar den lite för länge, tills de blir riktigt dåliga frågar du mig. Den största tjänsten man däremot kan göra dem, är att i såna lägen låta få avsluta med flaggan i topp, innan de börjar må för dåligt och ha för ont.
Trösta dig med att hästen har haft ett långt och bra liv hos dig. Jag förstår och vet att det är jobbigt, men det är ändå livets gång och frågar du mig har våra djur det långt mycket bättre än vi människor, som inte har rätt att få avsluta när vi kanske skulle vilja, och som hålls vid liv på ålderdomshem liggandes i en säng osv osv..... Jag tycker djuren är lyckligt lottade....