Magnum
Trådstartare
Har flera gånger sett personer spänna sadelgjorden så man tror hästen kommer gå av på mitten.
Verkar vara enligt:"Dra så mycket det går, så fort det går och strunta i om hästen tycker det är så himla bekvämt..bara gjorden blir så hårt spänd som möjligt"
Jag själv har en häst som inte har några fysiska problem, men ogillar när man spänner sadelgjorden, rider barbacka osv som jag fick hjälp att sadla en dag för ett tag sen..
När sadelgjorden skulle spännas gjordes det så kraftigt och plötsligt att hästen blev urförbannad och högg efter närmsta ting-människa(klarade sej undan dock..) nästa 'drag' blev lika tvärt och nu var ju hästen redan förbannad så bakbenen lättade från marken och öronen platta bakåt..samtidigt som tänderna ven i luften...
Detta är något som hästen i fråga aldrig gör annars eller ens skulle få för sej att göra om det inte vore nåt han verkligen hade anledning till, och det hade han ju nu! (Visst kanske han viftar på svansen och tar tag i väggen eller grimskaftet eller nåt när man spänner åt, men aldrig i den grad som det blev då...)
Det var inte föränn då jag hann ingripa heller och påtalade att 'du får faktiskt spänna lite lugnare tack, hästen kommer ju på o döda nån annars' och att det inte var nödvändigt att göra sådär.... och tog över själv ist...
Är det såhär? Eller är det bara jag som inte tycker det varken är schysst eller nödvändigt? Jag spänner tills 'det tar stopp' och spänner efter senare om behovet finns...
Varför ska sadelgjorden behöva spännas så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt?
Gärna genom att ta spjärn med fötterna i marken och om DET inte går, Rycka upp sadelgjorden till aktuella hålet, även då med rejält spjärn mot backen!
Har nåt minne av att det kanske förekom på 'glada åttitalet', men numera??
Fler än jag som reagerat?
Verkar vara enligt:"Dra så mycket det går, så fort det går och strunta i om hästen tycker det är så himla bekvämt..bara gjorden blir så hårt spänd som möjligt"
Jag själv har en häst som inte har några fysiska problem, men ogillar när man spänner sadelgjorden, rider barbacka osv som jag fick hjälp att sadla en dag för ett tag sen..
När sadelgjorden skulle spännas gjordes det så kraftigt och plötsligt att hästen blev urförbannad och högg efter närmsta ting-människa(klarade sej undan dock..) nästa 'drag' blev lika tvärt och nu var ju hästen redan förbannad så bakbenen lättade från marken och öronen platta bakåt..samtidigt som tänderna ven i luften...
Detta är något som hästen i fråga aldrig gör annars eller ens skulle få för sej att göra om det inte vore nåt han verkligen hade anledning till, och det hade han ju nu! (Visst kanske han viftar på svansen och tar tag i väggen eller grimskaftet eller nåt när man spänner åt, men aldrig i den grad som det blev då...)
Det var inte föränn då jag hann ingripa heller och påtalade att 'du får faktiskt spänna lite lugnare tack, hästen kommer ju på o döda nån annars' och att det inte var nödvändigt att göra sådär.... och tog över själv ist...
Är det såhär? Eller är det bara jag som inte tycker det varken är schysst eller nödvändigt? Jag spänner tills 'det tar stopp' och spänner efter senare om behovet finns...
Varför ska sadelgjorden behöva spännas så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt?
Gärna genom att ta spjärn med fötterna i marken och om DET inte går, Rycka upp sadelgjorden till aktuella hålet, även då med rejält spjärn mot backen!
Har nåt minne av att det kanske förekom på 'glada åttitalet', men numera??
Fler än jag som reagerat?