De senaste månaderna har det hänt ett par gånger att jag vaknat mitt i natten och sett människor i rummet. Första gången var det en grå gestalt som satt bredvid sängen och pekade finger åt mig. Jag blinkade några gånger men gestalten försvann inte. Kollade mot dörren mot köket och såg en människa komma saaakta, haltandes mot mig. Minns exakt hur "det" såg ut i vit blus/skjorta och svarta byxor, och med höger axel uppdragen mot huvudet. Kunde se det i uppemot tio sekunder innan det försvann.
Andra gången vaknade jag och såg en gestalt sitta i soffan och läsa en dagstidning. Även den stannade kvar i flera sekunder innan den helt plötsligt försvann och tidningen låg åter ihopviken på soffkanten där jag tidigare lagt den.
I julas när jag var hemma hos mina föräldrar låg jag och sov på soffan i vardagsrummet medan mina föräldrar satt i köket. Jag vaknade till och kunde inte röra mig. Tittade på mina fingrar och försökte knyta ihop handen men var helt förlamad. Såg i ögonvrån att något kom emot mig och jag försökte skrika men det gick inte. Efter en stund gick det över och jag låg och skakade efteråt och fällde t.o.m några tårar. Har aldrig varit med om något så obehagligt tidigare.
En typisk sömnparalys, alltså.
Det jag funderar på, är om människorna jag sett i mitt rum också är sömnparalyser? Det som hände i julas var inte alls samma "upplevelse", då var jag verkligen livrädd men när jag vaknat och sett människor har jag inte alls varit rädd och inte heller förlamad. Har mest tyckt det var rätt uppkäftigt av människan som satt bredvid sängen att göra fuck you-tecknet åt mig
Andra gången vaknade jag och såg en gestalt sitta i soffan och läsa en dagstidning. Även den stannade kvar i flera sekunder innan den helt plötsligt försvann och tidningen låg åter ihopviken på soffkanten där jag tidigare lagt den.
I julas när jag var hemma hos mina föräldrar låg jag och sov på soffan i vardagsrummet medan mina föräldrar satt i köket. Jag vaknade till och kunde inte röra mig. Tittade på mina fingrar och försökte knyta ihop handen men var helt förlamad. Såg i ögonvrån att något kom emot mig och jag försökte skrika men det gick inte. Efter en stund gick det över och jag låg och skakade efteråt och fällde t.o.m några tårar. Har aldrig varit med om något så obehagligt tidigare.
En typisk sömnparalys, alltså.
Det jag funderar på, är om människorna jag sett i mitt rum också är sömnparalyser? Det som hände i julas var inte alls samma "upplevelse", då var jag verkligen livrädd men när jag vaknat och sett människor har jag inte alls varit rädd och inte heller förlamad. Har mest tyckt det var rätt uppkäftigt av människan som satt bredvid sängen att göra fuck you-tecknet åt mig