Dömt att misslyckas.
Sant, och det ser jag på ett helt annat sätt idag. Men det är svårt att komma in i en ny organisation, relativt ny på arbetsmarknaden, full av vilja att förändra och se det. I mitt fall var det ju inte heller så mitt arbete och förutsättningarna presenterades, och jag tror ärligt talat inte att cheferna själva riktigt vet vad de förväntar sig.
Vilken lättnad den dagen (vilket väl egentligen inte var en dag, utan snarare en insikt som växte fram över tid) att det är inte mig det är fel på.
Med den insikten kan jag glädjas mycket mer åt mitt jobb, som trots allt är väldigt intressant och utvecklande och precis vad jag vill jobba med. Jag kan då också styra mitt arbete på ett annat sätt. Men hur intressant och utvecklande det än är, hade det aldrig varit värt mitt liv.